Statsministerns ”fadäs”
Hr statsminister Fredrik Reinfeldt sade i en TV-intervju häromsistens att …
… vi har två år i rad, 2010, 2011 varit ensamma i Europa om att ha en ekonomi i balans och överskott.
Svenska Dagbladet har prövat det påståendet och har konstaterat att det inte stämmer och ger därför statsministern ”rött ljus”. Jag noterar att tidningens prövning har plockats upp av några tidningar. Det har däremot inte alls orsakat samma uppmärksamhet som en bemärkt partiledares felsägning nyligen. Det är intressant att statsministerns grova felsägning i TV endast orsakar ett tyst viskat ”jaså” i övriga mediavärld.
Det är mänskligt att fela och att erhålla förlåtelse för detta. Men det är tydligt att man gärna straffar vissa hårdare än andra.
Länkar: SvD, di.se, Rapport, SVT Play
Andra som skrivit: Helena Ericson, Olas tankar, Alliansfritt Sverige, Martin Moberg, Peter Johansson, Claes Krantz, Alliansfritt Sverige, Ann-Sofie Wågström
Industribloggare: Eli Abadji
Handels stämmer Change
Fackförbundet Handels har beslutat att stämman butikskedjan Change inför Arbetsdomstolen (AD) för brott mot diskrimineringslagen och det gällande kollektivavtalet. Bakgrunden till tvisten är att en tidigare anställd hävdar att företaget haft som krav att de kvinnliga anställda ska ha på sig en namnskylt som anger vilken BH-storlek man har. Företaget hävdar att detta bruk varit frivilligt.
Det är bra att Handels driver denna fråga för att få en prövning av hur långt ett företag kan driva sådana krav på sina anställda. Det finns förstås en risk med att domen kan bli att företagets krav varit rimliga eller inte kan anses som obligatoriskt. Vad ett sådant utslag skulle innebära kan man förstås fundera över. Låt oss utgår från att Handels är så pass säkra på rättsläget att domen blir positiv till den fackliga medlemmens räkning.
Länkar: LO-tidningen, Lag & Avtal, Handelsnytt
Går det att bryta trenden med de obegripligt generösa belöningsprogrammen?
Pia Gripenberg har skrivit intressant läsning på DN Ekonomi …
Det suckas tungt på barerna i New York och pubarna i London. 2011 var ett riktigt skitår (för att travestera förra ministern Sven Otto Littorin) för finansbranschen. När männen och kvinnorna skålar med varandra talar de om hur bonuspotten nog kommer att skäras ned med 20 procent eller mer. Några kommer kanske inte att få någon bonus alls, förfasas det mellan cocktailglasen.
Det verkar som om den sämre ekonomin även drabbat banker och finansinstitut. Det verkar som om påtryckningar och skarpare ordval från högsta politiska ledning medfört att man väljer att minska på bonusar och liknande belöningssystem. Pia har som förhoppning att de förändrade signalerna från det omgivande samhället påverkar de lönesättande cheferna så att något gott kan komma ut av finanskrisens år 2011.
Man kan hoppat att eftersom Stockholm ser till London som London ser på New York borde detta innebära att det svenska belöningsracet saktar ner något. Åtminstone får vi andra ammunition som vi kan använda i debatten om den gynnade klass som belönar sig själva utan det minsta ont samvete.
Industribloggare: Camilla Wedin, Leine Johansson, Kaj Raving
Sörmland – is no more
Det var meningen att landstingsstyrelsen i Sörmland i morgon (tisdag) skulle ta ställning till ett förslag om att bilda en storregion med Sörmland, Västmanland och Örebro län. Flera av de sörmländska kommunerna motsätter sig ett sådant förslag. Frågan är också hur ense de socialdemokratiska arbetarekommunerna egentligen är i denna fråga. Partidistriktets förtroenderåd beslutade, i och för sig, i höstas att förespråka en regionformering med Västmanland, Uppsala, Örebro och Östergötland.
Det är tydligt att Sörmland är ett län som spretar åt olika håll beroende av arbetsmarknads- och andra skäl. Gnesta kommun överväger att ansöka om att byta län (Stockholm). Orsaken är förstås att för Gnesta är Stockholm den plats dit de stora pendelströmmarna går. Gnesta är slutstation för en pendeltågslinje. Eskilstuna har mycket mer gemensamt med Västerås, KAK-regionen och Stockholm än med Flen och Katrineholm. Pendelströmmar och arbetsmarknader talar för att Sörmland idag är ett ”onaturlig” län. Det är inte att förvåna sig över att de sörmländska kommunerna inte kommer att bli överens i denna fråga. Då är det bättre att se till de intressen som passar respektive kommun bäst. Det är nog lika bra att inse att Sörmlands län är en parentes i den svenska statsbildningen.
Folkets ledarskribent Fredrik Pettersson uttryckte det bra i höstas:
För Socialdemokraterna från 016-området måste det sörmländska förtroenderådets beslut vara en besvikelse. En region med även Östergötland och Örebro i, innebär definitivt att dörren mot Stockholm stängs. Det är möjligt, om än mycket tveksamt, att det finns fördelar med att slå ihop Östergötland med Sörmland, för Katrineholm. Fördelarna för Eskilstuna är inte lika lättfunna.
Även om frågan är långt ifrån avgjord i och med S i Sörmlands ställningstagande, så ger det en fingervisning om vad som komma skall. Socialdemokraterna är trots allt länets största parti och sitter i majoritetsställning i åtta av länets nio kommuner samt landstinget. Eskilstunas politiker bör nu ta sig en ordentlig funderare på om en sådan region verkligen är det bästa för den egna kommunen.
Kommer man fram till att så inte är fallet har Eskilstuna alla möjligheter att gå sin egen väg och överge den enbart sentimentala principen om att länet till varje pris måste hålla ihop. Det finns inget som tvingar kommunen kvar i en region man inte själva föredrar. Eskilstunas politiker har i första hand att bekymra sig om den egna kommunens utveckling. Då borde rimligtvis vägen till Stockholm te sig mer lockande än en storregion med Smålandsnära Ydre och Kinda. Tillsammans med exempelvis Strängnäs, Västerås och Enköping har Eskilstuna alla möjligheter att nå framgång i en ny diskussion med Stockholm.
Det är möjligt att Sörmland var en naturlig region på Axel Oxenstiernas tid men det är det sannerligen inte idag. Det är dags att bilda naturligare regioner byggda på mer naturliga intressen i form av arbetsmarknad och andra förhållanden.
Länkar: Tidningen Folket, SVT Sörmland, EK, vlt
Andra som skrivit: Jimmy Jansson
Juholt åter i hetluften
Dagens stora mediahype verkar vara att Håkan Juholt är tillbaka i den politiska hetluften efter en längre ledighet med vila, förberedelser, planering, läsande och studerande. Under dagen höll han tal inför Folk och Försvars rikskonferens i Sälen. Han varnade, enligt tidningarna, för att ökade sociala klyftor i Europa kan leda till säkerhetspolitiska hot.
Vi måste se runt hörnet för att förutse vad konflikter kan emanera ur.
I anförandet kritiserade han den borgerliga regeringen för att ha underfinansierat dagens svenska yrkesförsvar. Håkan delar ÖB:s och Officersförbundets bedömning att försvaret behöver mer pengar för att klara sina uppgifter. Socialdemokraterna menar att försvaret är alldeles för dyrt med alltför många heltidsanställda. Håkan vill att regeringen bjuder in (S) för att diskutera lösningar för det svenska försvaret. Efter det följde det uttalande som sedan tagit över medias rapportering av Håkans framträdande:
Medborgarna förväntar sig att partierna samverkar om försvars- och säkerhetspolitiken. Den dörren har nu regeringen slagit igen med stöd av Sverigedemokraterna.
Det uttalandet innebar, om inte ett självmål, så i alla fall onödig ammunition för borgerlig kritik då uttalandet inte var helt korrekt. Håkan har sedan bett om ursäkt för hur formuleringen föll i detta fall. Håkan ska självklart gå i polemik med borgerlig politik och borgerliga partiföreträdare. Det tillhör uppgiften som oppositionsparti att driva den egna politiken och motsätta sig andras idéer när dessa går i strid med den egna uppfattningen. Däremot behöver Håkan lära sig att vara noggrannare med sina uttalanden. Det ger inget bra intryck att ständigt tvingas be om ursäkt för mindre välfunna uttalanden.
Man ska i de flesta ögonblick kunna stå för det man säger utan att ständigt behöva revidera eller backa från sina uttalanden. Det är dags för (S) att diskutera våra alternativ till den borgerliga politiken. Med den bevakning som partiordföranden har på sig gäller det att verkligen hålla tand för tunga.
Länkar: Ekot, Rapport, SvD, dn.se, dn.se, di.se, Rapport, Rapport, Rapport, dn.se, SvD, di.se, di.se, Rapport, SvD, di.se, Ekot, Rapport, Ekot, di.se, SvD
Andra som skrivit: Johan Westerholm, Claes Krantz, Martin Moberg, Johan Westerholm, Högbergs tankar
Myndighetsutövning på entreprenad
Skolverket har kommit på en kreativ form att överföra statliga pengar för myndighetsutövning till det privata näringslivet. Som en viktig del av den borgerliga regeringens skolreformer ska lärarna erhålla en särskild legitimation. Jag antar att det är en del i att uppvärdera läraryrket och att filtrera bort lärare utan adekvat utbildningsbakgrund. Men eftersom det är omkring 180.000 legitimationer som ska fram och då Skolverket endast har fem personer anställda för denna syssla har man funnit för gott att lägga ut grovarbetet på entreprenad. Då man inte, hur som helst, får lämna ifrån sig myndighetsutövning har man gått en omväg genom att skriva individuella avtal med anställda på Proffice. Artikelförfattaren skriver …
Myndighetsutövning får normalt inte skötas av ett privat företag men Skolverket har gått runt detta genom avtal med varje enskild anställd på Proffice. Formellt har uppdraget därmed inte getts till Proffice som företag.
Allt arbete sker dock i bemanningsföretagets lokaler och enligt en källa med mycket god insyn har de anställda ingen direkt kontakt med Skolverket. Dessa är mestadels unga akademiker på sitt första jobb.
De tjänar omkring 21 000 kronor i månaden. Skolverket betalar 3–4 miljoner till Proffice varje månad. I december motsvarade utbetalningen cirka 78 000 kronor per anställd.
Bemanningsföretaget får därmed ett rejält överskott trots att man genom den speciella avtalsformen är helt ansvarsfri. I stället är det varje enskild anställd som är ansvarig för handläggningen – och därmed skulle kunna åtalas för tjänstefel om något grovt fel begås.
Månntro att Skolverket har funnit en ny form för dess fortsatta arbete som översta myndighet för den svenska skolan? I en framtid kan det räcka med en verksledning vars huvudsakliga arbetsuppgift blir att i konkurrens upphandla skolgranskningstjänster. När Proffice är färdigt med detta uppdrag kanske de kan få i uppdrag att granska ansökningar om att etablera friskolor?
Endast fantasin sätter gränser!
Länkar: dn.se, SvD, Ekot, Ekot, Rapport, Lärarnas tidning
Fler som skrivit: Alliansfritt Sverige, Lärarlegitimationerna – Ska De Va Så Här ?
Industribloggare: Patrik Renfors, Kaj Raving, Carola Andersson
Tvångsarbetet ökar i Sverige
Flera media skriver idag om Rikspolisstyrelsens, RPS, rapport om människohandelns utveckling. Fler personer kommer till Sverige för att arbeta med tiggeri, tvångsarbete och tvång att medverka vid stölder än sexhandel. Siffrorna i rapporten gäller 2010. Kriminalkommissarie Kajsa Wahlberg vid RPS menar att förändringarna beror på …
… två saker: att svensk polis har utbildats att se de andra formerna av människohandel och vårt uthålliga arbete mot sexuell exploatering av unga utländska kvinnor.
Artikeln säger att de personer som drabbas av tvångsarbete kommer från länder med hög arbetslöshet och utan sociala skyddsnät. Bärplockare är en stor grupp bland tvångsarbetarna. Utöver dessa är det vanligt med städarbete, restaurangjobb eller andra serviceyrken.
Thord Ingesson, migrationspolitisk expert på LO, menar att det syns tydligt att fler offer för människohandel kommer till Sverige för att tvångsarbeta. LO anser att mörkertalet för brottslighet är stort och att många som fått arbetstillstånd, sedan ändringen av reglerna för arbetskraftsinvandring 2008, egentligen arbetat under tvång. Thord säger att det är svårt att avslöja och utreda misstänkt tvångsarbete eftersom företaget såväl som den enskilde betraktas som lagbrytare. Thord säger att man skulle behöva ändra lagen och avkriminalisera arbetstagarens vistelse i Sverige eftersom …
Då skulle man också öppna upp för möjligheten att få skadestånd för utebliven arbetsförtjänst och för den här kränkningen.
Länkar: Aftonbladet, EK, dn.se, Ekot, Rapport
Andra som skrivit: Rosemari Södergren
Industribloggare: Leine Johansson
RUT:s majestätiska fiasko
Martin Klepke, LO-tidningen, reder ut myter och verklighet kring den borgerliga regeringens paradreform RUT/ROT. Martin visar att denna reform innebär …
… det som genomsnittssvensken tjänar på rut vid sina få beställningar av städning och fönsterputsning äts upp av de extra avgifter som samma svensk måste betala för att skattevägen täcka den lilla gruppen högavlönades stora rut-avdrag.
De flesta som använder avdraget för RUT gör det endast vid enstaka tillfällen för, t.ex., flyttstädning och tvättning av fönster. De som regelbundet använder RUT för planerade städtjänster är de med relativt höga inkomster. Det innebär att om, som LO-tidningen tidigare argumenterat för, man skulle sänka det maximala avdraget till 5.000 kronor per år räcker detta mer än väl till för normalanvändaren av RUT. Och som positiv effekt …
Alla dessa normalanvändare av rut skulle dessutom få pengar över då de inte längre behöver betala de andras, den lilla gruppens, höga rut-avdrag till schemalagd hemstädning.
En snällare kapitalism
Klas Eklund skriver idag på DN Debatt om behovet av en ny ”Kapitalism 4.0” i stället för de tre faser som världen hittills har sett:
- Laissez-faire-kapitalismen (som havererade efter kraschen 1929),
- keynesianism med stabiliseringspolitik (som stelnade i stagflation under 1970-talet), samt
- avreglerad finanskapitalism (som inledningsvis gav dynamik men ledde till kraschen 2008).
Bakgrunden till Klas önskan om en nyare kapitalsim …
… är de ekonomiska kriserna i Väst; finanskris, skuldkris, permanent hög arbetslöshet och stora klyftor – men också miljö- och klimathot. Fram träder ett system som inte tar långsiktigt ansvar och som lämnar alltför många vid sidan av – i arbetslöshet eller utan möjlighet att delta i de rikas standardhöjning.
Klas anser att Sverige har goda förutsättningar att skapa denna form av ny kapitalism präglad av stabila finansmarknader för att undvika framtida krascher, mer uthållighet, miljövänligare, ansvarstagande och inkluderande (utanförskap och segregering måste minskas). Klas räknar upp ett antal reformområden som behöver komma till stånd för att skapa grunden till Kapitalism 4.0:
- Företagen måste ta ett utökat samhällsansvar. (Den som är mycket stark måste också vara mycket snäll.)
- Banker spelar en samhällsnyttig roll genom att omvandla sparande till investeringar, förse växande företag med kapital och förvalta sparmedel.
- Ingångslönerna måste vara lägre, diskriminering bekämpas, lärlingsjobb tillskapas och skolan bli bättre på att förbereda eleverna inför praktiska arbetsuppgifter.
- Vi måste vara bra på spetskompetens, kunskapsspridning och innovation – men vi måste också ge utrymme för enklare tjänstejobb (t.ex den sköterska som ska behandla liggsår och vända den gamla) som inte kan flyttas.
- En stor del av de framtida jobben kommer att finnas i vård och omsorg.
- Miljövänlig teknik måste stimuleras för att minska belastningen på vår planet.
Det är tydligt att Klas Eklund mer litar till att företagen och bankerna av snällhet och fromhet ska ta större ideellt ansvar för sin omgivning. Att kalla detta för ”Kapitalism 4.0” känns övermåttan godtroget och överdrivet. Man ser mycket litet av sådan aktivitet bland storföretagens och bankernas ledningar. Snarare stimulerar man där kortsiktiga ekonomiska framgångar genom att stimulera sina ledningars privatekonomiska lycka. Västvärldens skattesystem tenderar dessutom att elda på denna utveckling. Det behövs nog stramare tyglar i form av lagstiftning än fromma förhoppningar för att få en mer balanserad (och snällare?) kapitalism. Klas övriga punkter känns som en blandning av självklarheter och ett accepterande av borgerliga lösningar (som sänkta ingångslöner).
Jag kan inte påstå att jag känner något dramatiskt eller nydanande över Klas inlägg om framtiden.
Fler som skrivit: Högbergs tankar, Johan Sjölander, Martin Moberg
Industribloggare: Leine Johansson, Patrik Renfors, Leine Johansson
Görans tankar och bagateller 