Går det att bryta trenden med de obegripligt generösa belöningsprogrammen?


Pia Gripenberg har skrivit intressant läsning på DN Ekonomi …

Det suckas tungt på barerna i New York och pubarna i London. 2011 var ett riktigt skitår (för att travestera förra ministern Sven Otto Littorin) för finansbranschen. När männen och kvinnorna skålar med varandra talar de om hur bonuspotten nog kommer att skäras ned med 20 procent eller mer. Några kommer kanske inte att få någon bonus alls, förfasas det mellan cocktailglasen.

Det verkar som om den sämre ekonomin även drabbat banker och finansinstitut. Det verkar som om påtryckningar och skarpare ordval från högsta politiska ledning medfört att man väljer att minska på bonusar och liknande belöningssystem. Pia har som förhoppning att de förändrade signalerna från det omgivande samhället påverkar de lönesättande cheferna så att något gott kan komma ut av finanskrisens år 2011.

Man kan hoppat att eftersom Stockholm ser till London som London ser på New York borde detta innebära att det svenska belöningsracet saktar ner något. Åtminstone får vi andra ammunition som vi kan använda i debatten om den gynnade klass som belönar sig själva utan det minsta ont samvete.

Industribloggare: Camilla Wedin, Leine Johansson, Kaj Raving

Om Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Publicerat på 17 januari, 2012, i Blandade funderingar, Fackliga frågor och märkt , . Bokmärk permalänken. Kommentarer inaktiverade för Går det att bryta trenden med de obegripligt generösa belöningsprogrammen?.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: