H&M höjer lönerna

H&M har meddelat att man kommer att införa principen om levnadslön i de fabriker som man anlitar för att producera företagets kläder. Man kommer att inleda med att införa ett nytt lönesystem i två av ”sina” fabriker. Målet är att 2018 samtliga produktionsanläggningar ska utge en lön som motsvarar minsta levnadsnivå i respektive land.

H&M har vidare satt som mål att arbetarna ska vara fackligt organiserade. De fackliga organisationerna ska vara den part som man diskuterar vilken nivå levnadslönen ligger på.

Företaget säger att denna strategi inte kommer att innebära högre priser på kläderna när de kommer till butikerna. De anser snarare att strategin kan innebära bättre effektivitet och produktivitet.

Jag kanske borde besöka H&M:s butiker litet oftare!? Detta initiativ ska man förstås stödja. Jag ser gärna att fler klädkedjor tar efter detta.

Länkar: Arbetet, SvD, dn.se, di.se, di.se, Handelsnytt

Fler som skrivit: Elisabeth Åberg, Elisabeth Åberg

En debatt om anständiga arbetsvillkor

Interiör från textilfabriken Rana Plaza

Igår, på World Day for Decent Work, var Anders Ferbe (IF Metall) och Lars-Anders Häggström (Handels) publicerade med ett gemensamt debattinlägg. De gladdes i sitt inlägg över att H&M varit bland de ledande beklädnadsföretagen med att skriva under ett avtal för att förbättra arbetsmiljön bland klädfabriker i Bangladesh.

På detta sätt kan det ändå komma något gott ur de hemska olyckor som orsakat så många arbetares död. De är dock besvikna över att andra ledande svenska importörer av kläder ännu inte har skrivit under det avtalet. Anders och Lars-Anders skriver att …

Vi tänker bland annat på Ikea, MQ, Gina Tricot, Åhléns, Ica, RNB (JC, Brothers&Sisters och Polarn O. Pyret), New Wave Group, Stadium, Intersport, Team Sportia, Ge-Kås i Ullared, Ellos, Joy Shop, och Cellbes. Vi har bland andra också frågat Coop om de importerar textilier och kläder från Bangladesh, men de har inte svarat.

Det känns beklämmande att inte de uppräknade företagen bemödat sig om att delta i den positiva process som startat i Bangladesh. De har endast allt att vinna på att skriva under avtalet. Särskilt ett sådant företag som IKEA med butiker över i stort sett hela världen borde vinna good-will på ett sådant agerande. Sedan är jag besviken över att Coop inte har lämnat svar till IF Metall och Handels. Det borde vara en självklarhet för detta kooperativa företag med starka rötter till fackliga organisationer att förhålla sig positivt till goda villkor i de producerande fabrikerna.

IF Metall och Handels har skrivit ett gemensamt brev till de berörda företagen. De uppmanar dem att ansluta sig till avtalet om brand- och byggnadssäkerhet. IF Metall och Handels utgår ifrån att de kommer att ansluta sig till avtalet. Det känns som en rimlig förhoppning och uppmaning till de berörda företagen.

Länkar: Aftonbladet debatt, da.se

Det krävs kraftiga löneökningar

Arbetare på Babylon Garments fabrik i Dhaka, Bangladesh. Foto: Amy Helene Johansson.

Swedwatch rapporterar att det sakta går framåt i arbetet med att förbättra förhållandena i de fabriker i Bangladesh som svenska företag anlitar. H&M har utvecklat en policy för mänskliga rättigheter (med särskilt fokus på kvinnors rättigheter). Vidare har de startat ett projekt mot sexuella trakasserier hos ett antal leverantörer. Lindex och MQ deltar i olika projekt för att öka kunskapen om sexuell och reproduktiv hälsa. Men, som Swedwatch skriver …

Kraftiga löneökningar, i kombination med tillåtna och fungerande fackliga rättigheter, är dock det som på sikt kan skapa en hållbar situation i textilindustrin i Bangladesh.

Svenska Dagbladet rapporterar att 70 internationella klädföretag med verksamhet i Bangladesh ska börja med säkerhetsinspektioner i de fabriker där de har verksamhet. Nästa steg blir att sammanställa vilka fabriker de använder och hur mycket som det krävs för nödvändiga renoveringar.

Det är gott och väl att det tas några steg framåt för att förbättra situationen för de som arbetar i fabrikerna. Det gäller dock att konsumenterna i Sverige och övriga västvärlden fortsätter att driva på för att de kläder som vi köper tillverkats under rimliga villkor. Vi måste vara beredda att betala ett rimligt pris för att kunna garantera att textilarbetarna får möjlighet att skapa sig ett bättre liv.

Länkar: Arbetet, da.se, SvD, Ekot, Ekot

H&M skriver under avtal om ökad säkerhet

Ingen arbetare behöva vara
rädd för bränder, husras eller andra olyckor.

The New
York Times rapporterar att H&M valt att skriva avtal
med IndustriALL Global Union
och UNI Global Union. Avtalet syftar till
att öka säkerheten på de fabriker som man anlitar i Bangladesh.
Överenskommelsen är juridiskt bindande för undertecknarna, de två
globala fackliga organisationerna samt de olika fackliga
organisationerna i Bangladesh. Avtalet innebär att …

… The agreement includes all of the
components essential to be effective: independent safety
inspections with public reports, mandatory repairs and renovations
and a vital role for workers and their unions. The heart of the
agreement is the commitment to provide for companies to pay for the
renovations and repairs necessary to make factory building in
Bangladesh safe, through pricing or other means.

H&M är inte den enda beställaren som skrivit på detta
avtal. Men som den största uppköparen i Bangladesh sätter man press
på andra globala klädkedjor. Det är alldeles utmärkt att man valt
att ta steget. Ibland måste man gå före för att därmed visa den
goda vilja man annars väljer att skriva i policydokument. Nu går
man verkligen från vackra ord till handling. Men som Jyrki Raina,
generalsekreterare för IndustriALL, säger …

H&M, Inditex, C&A, Primark and
Tesco are showing the way to the other global clothing brands. In
signing this Accord they are committing to working with unions to
address the root causes that have created the horrendous working
conditions for textile workers in Bangladesh. With this Accord we
will make sure that the price paid by workers at Rana Plaza in the
biggest single act of industrial homicide will not be
forgotten.

Facklig kamp bedrivs även på global
nivå. Det är sorgligt att det krävdes en tragedi för att förmå de
västerländska klädkedjorna att komma till förhandlingsbordet. Men
nu har de gått därifrån efter att ha undertecknat ett avtal som
förhoppningsvis minimerar risken för att fler människor ska riskera
sina liv i kampen för ett värdigt liv. Nu är det upp till oss
konsumenter att fortsätta driva på för att de kläder vi köper inte
tillverkas under villkor vi själva inte skulle acceptera. Länkar:
SvD Brännpunkt, nytimes.com, dn.se, SVT, di.se, SvD, Ekot, Arbetet

Jag ska gå med H&M-trosor på huvudet utanför deras kontor

Jag ska gå med H&M trosor på huvudet utanför H&Ms kontor!

Ett 100-tal arbetare har gått i hungerstrejk i Phnom Penh. Deras tidigare arbetsgivare – Kingsland Garment – har lämnat fabriken och har inte betalat löner sedan september 2012. Fabriken stängde i början av januari.

Den tidigare arbetsgivaren är skyldig arbetarna var och en motsvarande minst 12.000 kronor. Eftersom de inte känner att de får tillräcklig hjälp från staten kräver de nu att Walmart och H&M ska hjälpa dem.

H&M frånsäger sig tydligen allt ansvar för att deras produkter ska ha tillverkats hos denna fabrik. De hungerstrejkande har dock fått uppgifter om att Walmart och kanske också H&M kommer till Phnom Penh för att försöka hitta en lösning på situationen. Arbetarnas förhoppning är att Walmart och H&M ska ta sitt ansvar för den uppkomna situationen. Yorn Sok Leng, en av talespersonerna, säger att …

Hittills har de inte lyssnat på oss. Nu hoppas vi att de ändrar attityd. Annars ska jag gå med H&M trosor på huvudet utanför H&Ms kontor i Phnom Penh Tower tills de gör något.

Jag utgår ifrån att det svenska klädföretaget gör vad de kan för att hjälpa de berörda arbetarna. De tjänar stora pengar på att förlägga produktionen av sina kläder i låglöneländer med svaga fackliga organisationer. Tola Moeun på människorättsorganisationen CLEC i Kambodja säger att H&M:s uppförandekod att företaget har ett ansvar för arbetare vid sina leverantörer.

Jag har inte och kommer inte att handla kläder i H&M:s butiker. Om vi vore många som valde bort H&M:s produkter skulle säkert företaget agera effektivt och snabbt för att förbättra sitt anseende.

Länkar: da.se, Arbetet, dn.se, di.se

Om du bidrar till ett dåligt samhälle ska du inte vara där

I Sverige har Hennes & Mauritz (H&M) fått stå som symbol för ett företag som utnyttjar arbetare för att tillverka billiga kläder. Det har ju skett med viss rätt. Företaget tillhör ju de många västerländska företag som i sin strävan att kunna sälja billiga produkter förlägger tillverkningen i låglöneländer.

Även om vi konsumenter fortfarande förlåter mycket för att kunna köpa så billiga produkter som möjligt har ett visst samvete insmugit sig. Företagen har funnit det värt att ta fram olika typer av policydokument att visa upp för konsumenter och företrädare för media. Det är väl inte alltid som dessa dokument följs av konkret handling för att uppfylla de vackra formuleringarna.

Men det är klart att i den konkurrensutsatta verklighet dessa företag lever i finns en tendens till att ”följa John”. Man agerar endast om de övriga agerar samtidigt och på samma sätt. Eftersom vi konsumenter samtidigt premierar låga priser bidrar vårt agerande till en overksamhet och ovilja att gå före.

H&M, Nike, Adidas och andra liknande varumärkesdrivna företag bedriver inte sin verksamhet för att vara snälla, utveckla människor, utveckla samhällen eller miljö. De gör det för att tjäna pengar – vare sig mer eller mindre. De tjänar pengar genom att försälja produkter till oss konsumenter genom att föräljningspriset är högre än kostnaden för att producera och frakta dem. Eftersom konkurrensen gör att konsumenter i hög grad premierar låga priser för jämförbara produkter kommer inte dessa företag att göra något som riskerar lönsamheten.

Vill vi att H&M (och andra svenska företag) ska gå före måste vi vara beredda att premiera det företaget trots att priserna kan bli högre än för jämförbara produkter från konkurrentföretag.

För att skapa förutsättningar för en bättre värld kan vare sig du – jag – någon – undandra sig sitt ansvar.

Frågan är om du/vi är beredda att göra det?

Länkar: SvD, SvD, SvD, SVT, Ekot

De mänskliga rättigheterna håller på att privatiseras

Jag har precis läst en intressant debattartikel publicerad i Dagens Industri. Steinar J Olsen, grundare och VD (för fritidsklädestillverkaren Stormberg) har skrivit om sitt företags strategi att publicera ­fabrikslistor som visar varifrån företaget ­köper sina produkter. Steinar säger bland annat att …

Skandinaviska verksamheter har ett ansvar för att arbetarna som tillverkar produkterna vi säljer har drägliga ­arbetsförhållanden. Den största utmaningen är att förstå varför man ska bry sig om arbetsförhållanden i lågkostnadsländer som Kina, Bangladesh, Indien, Vietnam och Kambodja. Min erfarenhet är att öppenhet om vem vi samarbetar med i produktionsländer och fokus på lokala arbetsvillkor leder till en ökad medvetenhet bland konsumenterna. Få önskar att köpa produkter som är producerade under ohållbara arbetsförhållanden.

Jag kan inte annat än att hålla med. Även om jag verkligen vill kunna handla kläder (och andra produkter) med gott samvete är detta knappast möjligt. Jag har ingen aning om under vilka villkor som varorna är tillverkade. Jag tillhör de som gärna handlar ”rättvisemärkta” produkter. Det är ju ett av få sätt att veta att varan är tillverkad under rimliga villkor.

Det är ju genom att vi kunder ställer större krav på att få veta som vi kan påverka H&M och liknande företag att agera mer etiskt. Många företag har ju tagit fram egna uppförandekoder för att svara upp på sådana krav. Viveka Risberg, kanslichef på Swedwatch, menar i en artikel i Arbetet, att detta har lett till högre löner och bättre arbetsvillkor på många håll i världen.

Då fackliga organisationer i många fall är svaga och väldigt uppsplittrade har detta inneburit att företagens agerande i många fall har större betydelse för att förbättra arbetsvillkoren. Viveka vill att man ska arbeta för att förstärka de lokala fackliga organisationerna. Det skulle kunna innebära att både företag och regeringar skulle få en part som kan verka för arbetarnas rättigheter på ett bättre sätt. Men, som Viveka säger, så har situationen i Bangladesh …

… försämrats de senaste åren. Det går knappt att säga att man jobbar med fackliga rättigheter. I stället talar man om att jobba med hälsa och mänskliga rättigheter. Det är mindre kontroversiellt.

Därför känns det bra att IF Metall har tagit initiativ att, tillsammans med H&M, förbättra arbetsförhållandena för textilarbetarna på fabrikerna i Kambodja. Syftet med samarbetet är att utbilda kambodjanska fackklubbar och fabriksägare om vikten av att samarbeta.

Länkar: Arbetet, di.se, di.se

De kambodjanska textilarbetarnas villkor är urusla

TV4 har besökt en textilfabrik i Kambodja som tillverkar kläder åt H&M. Inslaget rapporterar om löner på 3 kronor i timmen och om sömmerskor som jobbar så mycket övertid att de svimmar.

Det går inte annat än att hålla med Erik Andersson på IF Metalls internationella enhet när han säger att de kambodjanska textilarbetarnas arbetsvillkor är urusla. Med vetskapen om att delar av H&M:s kollektioner tillverkas under sådana villkor så kommer jag knappast att handla kläder där.

Jag antar att H&M har varit medveten om den vinkling som TV4 visade upp i sitt inslag. Jag vet dock inte om det bidrog till företagets önskan om att ingå i den samverkan som IF Metall och H&M lanserade för ett par dagar sedan. De båda kommer att tillsammans med ILO, Unionen, och Sida starta ett projekt i syfte att försöka förbättra arbetsförhållandena i Kambodja. Man ska utbilda kambodjanska fackklubbar och fabriksägare om vikten av att samarbeta. Erik Andersson säger till Dagens Arbete att …

Vi uppvaktade H&M och berättade att vi som förbund också organiserade textilarbetare och att vi var beredda att göra något på plats.

Jag hoppas att detta projekt kan bidra till att förbättra villkoren för de som arbetar i alla de textilfabriker som tillverkar kläder åt H&M. Det är, i vilket fall som helst, alldeles utmärkt att IF Metall driver på i dessa frågor.

Länkar: TV4, Aftonbladet, da.se, da.se, Handelsnytt, SvD, di.se, dn.se, SvD, di.se, Resumé, Ekot, Expressen, SvD

Höj minimilönen!

Verkställande direktören, Karl-Johan Persson, för den svenska och internationella klädkedjan H&M har besökt Bangladesh. I samband med sitt i besök i en fabrik och efter ett möte med landets ledare Sheikh Hasina höll han en presskonferens. Vid mötet med de ärade representanterna för massmedia uttryckte han som sin önskan att Bangladesh skulle höja minimilönerna. Idag motsvarar landets minimilön omkring 250 kronor i månadslön. Företaget menar att man inte har något emot höjda minimilöner eftersom det påverkar alla köpare lika.

Av det kan man ju tolka att H&M inte kommer att gå före sina konkurrenter i att förbättra villkoren för de arbetande. Jag kan påminna om Henry Ford från 1900-talets början. Hans princip utgick ifrån att ”hans” arbetare skulle tjäna betydligt bättre än företagets konkurrenter. Det gjorde dem trognare hans företag. Det innebar också att de kunde skaffa sig en ekonomisk standard som innebar att de kunde skaffa sig en T-Ford. Det som var bra för hans arbetare blev även bra för företaget.

Det där verkar vara en insikt som moderna industrialister och kapitalister inte längre har.

Länkar: Huffington Post, Ekot, di.se

Fattigdom och undernäring

H&M är en stor aktör på världsmarknaden för billiga men dock moderiktiga kläder. H&M-skyltar kan hittas nästan överallt. Det är ett svenskt företag som likt IKEA har expanderat snabbt utanför Svea Rikes gränser. Affärsidén bygger på att sälja billiga kläder i stora serier. Det innebär att kläderna måste produceras under kostnadseffektiva förhållanden. Det betyder långa serier till låga kostnader. Det är inte att undra över att företaget (likt dess konkurrenter) är stora upphandlare i länder som Bangladesh.

H&M är ett företag som tjänar mycket pengar. Organisationen Swedwatch anser att det svenska företaget borde kunna göra mer för att förbättra förhållandena för de som arbetar i de fabriker som tillverkar H&M:s kläder. Underförstått förstår man att de som arbetar i fabrikerna tjänar så pass litet i lön att de lever i fattigdom och undernäring. Det kan vara en anledning till att det pågår strejker inom denna bransch i Bangladesh. Viveka Risberg, kanslichef på Swedwatch, säger

Nu skulle verkligen Hennes & Mauritz, och andra köpare – men Hennes & Mauritz är störst så de har starkast röst – kunna sätta ned foten i Bangladesh och säga att vi kan inte vara här om inte lönerna går upp och arbetarna får drägliga arbetsvillkor.

Företaget säger sig vilja bidra till en bättre utveckling i de länder vari man är aktivt. Förhoppningsvis är denna vilja ärligt menad och inte enbart en läpparnas bekännelse i syfte att inte förlora kunder. Företagets officiella ståndpunkt mår säkert inte illa av att kunderna ställer krav på att kläderna tillverkas under etiskt acceptabla förhållanden. Därför har du och jag ett ansvar för att ställa sådana krav. I det långa loppet handlar det ju om att försvara våra egna arbetsförhållanden.

Länkar: Ekot, Aftonbladet

Andra som skrivit: Mario Matteoni