Bloggarkiv
H&M höjer lönerna
H&M har meddelat att man kommer att införa principen om levnadslön i de fabriker som man anlitar för att producera företagets kläder. Man kommer att inleda med att införa ett nytt lönesystem i två av ”sina” fabriker. Målet är att 2018 samtliga produktionsanläggningar ska utge en lön som motsvarar minsta levnadsnivå i respektive land.
H&M har vidare satt som mål att arbetarna ska vara fackligt organiserade. De fackliga organisationerna ska vara den part som man diskuterar vilken nivå levnadslönen ligger på.
Företaget säger att denna strategi inte kommer att innebära högre priser på kläderna när de kommer till butikerna. De anser snarare att strategin kan innebära bättre effektivitet och produktivitet.
Jag kanske borde besöka H&M:s butiker litet oftare!? Detta initiativ ska man förstås stödja. Jag ser gärna att fler klädkedjor tar efter detta.
Länkar: Arbetet, SvD, dn.se, di.se, di.se, Handelsnytt
Fler som skrivit: Elisabeth Åberg, Elisabeth Åberg
Det krävs kraftiga löneökningar
Swedwatch rapporterar att det sakta går framåt i arbetet med att förbättra förhållandena i de fabriker i Bangladesh som svenska företag anlitar. H&M har utvecklat en policy för mänskliga rättigheter (med särskilt fokus på kvinnors rättigheter). Vidare har de startat ett projekt mot sexuella trakasserier hos ett antal leverantörer. Lindex och MQ deltar i olika projekt för att öka kunskapen om sexuell och reproduktiv hälsa. Men, som Swedwatch skriver …
Kraftiga löneökningar, i kombination med tillåtna och fungerande fackliga rättigheter, är dock det som på sikt kan skapa en hållbar situation i textilindustrin i Bangladesh.
Svenska Dagbladet rapporterar att 70 internationella klädföretag med verksamhet i Bangladesh ska börja med säkerhetsinspektioner i de fabriker där de har verksamhet. Nästa steg blir att sammanställa vilka fabriker de använder och hur mycket som det krävs för nödvändiga renoveringar.
Det är gott och väl att det tas några steg framåt för att förbättra situationen för de som arbetar i fabrikerna. Det gäller dock att konsumenterna i Sverige och övriga västvärlden fortsätter att driva på för att de kläder som vi köper tillverkats under rimliga villkor. Vi måste vara beredda att betala ett rimligt pris för att kunna garantera att textilarbetarna får möjlighet att skapa sig ett bättre liv.
Det blir högre löner!
Textilministern i Bangladesh, Abdul Latif Siddique, har tillkännagett bildandet av en kommission vars uppgift blir att höja minimilönen. I denna kommission ska ingå representanter för såväl arbetsgivare som fackliga organisationer.
Vidare ska regeringen undersöka textilfabrikerna på jakt efter byggfusk av den art som orsakade den hemska katastrofen nyligen.
Regeringen i Bangladesh är försiktig med att allt för hårt driva kravet om att höja den lagstadgade lönen i rädsla av låglönekonkurrens från andra länder. Men det är klart att katastrofer i form av bränder och osäkra byggnader gör de internationella klädkedjorna känsliga för kritik från kunderna. Det är därför en rimlig åtgärd att se över villkoren för den egna arbetskraften. Höjda löner ökar ju trots allt köpkraften i det egna landet och bidrar därmed till att förbättra levnadsvillkoren i Bangladesh.
En annan fråga är ju de internationella kedjornas jakt på de allra billigaste lönerna (och sämre krav på andra arbetsvillkor). Här kan ju vi kunder i den välbärgade delen av världen ställa krav på de vi handlar av. Vi kan ställa krav på att de kläder, skor mm ska vara tillverkade under villkor som vi själva inte skulle acceptera.
Jag ska gå med H&M-trosor på huvudet utanför deras kontor
Ett 100-tal arbetare har gått i hungerstrejk i Phnom Penh. Deras tidigare arbetsgivare – Kingsland Garment – har lämnat fabriken och har inte betalat löner sedan september 2012. Fabriken stängde i början av januari.
Den tidigare arbetsgivaren är skyldig arbetarna var och en motsvarande minst 12.000 kronor. Eftersom de inte känner att de får tillräcklig hjälp från staten kräver de nu att Walmart och H&M ska hjälpa dem.
H&M frånsäger sig tydligen allt ansvar för att deras produkter ska ha tillverkats hos denna fabrik. De hungerstrejkande har dock fått uppgifter om att Walmart och kanske också H&M kommer till Phnom Penh för att försöka hitta en lösning på situationen. Arbetarnas förhoppning är att Walmart och H&M ska ta sitt ansvar för den uppkomna situationen. Yorn Sok Leng, en av talespersonerna, säger att …
Hittills har de inte lyssnat på oss. Nu hoppas vi att de ändrar attityd. Annars ska jag gå med H&M trosor på huvudet utanför H&Ms kontor i Phnom Penh Tower tills de gör något.
Jag utgår ifrån att det svenska klädföretaget gör vad de kan för att hjälpa de berörda arbetarna. De tjänar stora pengar på att förlägga produktionen av sina kläder i låglöneländer med svaga fackliga organisationer. Tola Moeun på människorättsorganisationen CLEC i Kambodja säger att H&M:s uppförandekod att företaget har ett ansvar för arbetare vid sina leverantörer.
Jag har inte och kommer inte att handla kläder i H&M:s butiker. Om vi vore många som valde bort H&M:s produkter skulle säkert företaget agera effektivt och snabbt för att förbättra sitt anseende.
Om du bidrar till ett dåligt samhälle ska du inte vara där
I Sverige har Hennes & Mauritz (H&M) fått stå som symbol för ett företag som utnyttjar arbetare för att tillverka billiga kläder. Det har ju skett med viss rätt. Företaget tillhör ju de många västerländska företag som i sin strävan att kunna sälja billiga produkter förlägger tillverkningen i låglöneländer.
Även om vi konsumenter fortfarande förlåter mycket för att kunna köpa så billiga produkter som möjligt har ett visst samvete insmugit sig. Företagen har funnit det värt att ta fram olika typer av policydokument att visa upp för konsumenter och företrädare för media. Det är väl inte alltid som dessa dokument följs av konkret handling för att uppfylla de vackra formuleringarna.
Men det är klart att i den konkurrensutsatta verklighet dessa företag lever i finns en tendens till att ”följa John”. Man agerar endast om de övriga agerar samtidigt och på samma sätt. Eftersom vi konsumenter samtidigt premierar låga priser bidrar vårt agerande till en overksamhet och ovilja att gå före.
H&M, Nike, Adidas och andra liknande varumärkesdrivna företag bedriver inte sin verksamhet för att vara snälla, utveckla människor, utveckla samhällen eller miljö. De gör det för att tjäna pengar – vare sig mer eller mindre. De tjänar pengar genom att försälja produkter till oss konsumenter genom att föräljningspriset är högre än kostnaden för att producera och frakta dem. Eftersom konkurrensen gör att konsumenter i hög grad premierar låga priser för jämförbara produkter kommer inte dessa företag att göra något som riskerar lönsamheten.
Vill vi att H&M (och andra svenska företag) ska gå före måste vi vara beredda att premiera det företaget trots att priserna kan bli högre än för jämförbara produkter från konkurrentföretag.
För att skapa förutsättningar för en bättre värld kan vare sig du – jag – någon – undandra sig sitt ansvar.
Frågan är om du/vi är beredda att göra det?
De mänskliga rättigheterna håller på att privatiseras
Jag har precis läst en intressant debattartikel publicerad i Dagens Industri. Steinar J Olsen, grundare och VD (för fritidsklädestillverkaren Stormberg) har skrivit om sitt företags strategi att publicera fabrikslistor som visar varifrån företaget köper sina produkter. Steinar säger bland annat att …
Skandinaviska verksamheter har ett ansvar för att arbetarna som tillverkar produkterna vi säljer har drägliga arbetsförhållanden. Den största utmaningen är att förstå varför man ska bry sig om arbetsförhållanden i lågkostnadsländer som Kina, Bangladesh, Indien, Vietnam och Kambodja. Min erfarenhet är att öppenhet om vem vi samarbetar med i produktionsländer och fokus på lokala arbetsvillkor leder till en ökad medvetenhet bland konsumenterna. Få önskar att köpa produkter som är producerade under ohållbara arbetsförhållanden.
Jag kan inte annat än att hålla med. Även om jag verkligen vill kunna handla kläder (och andra produkter) med gott samvete är detta knappast möjligt. Jag har ingen aning om under vilka villkor som varorna är tillverkade. Jag tillhör de som gärna handlar ”rättvisemärkta” produkter. Det är ju ett av få sätt att veta att varan är tillverkad under rimliga villkor.
Det är ju genom att vi kunder ställer större krav på att få veta som vi kan påverka H&M och liknande företag att agera mer etiskt. Många företag har ju tagit fram egna uppförandekoder för att svara upp på sådana krav. Viveka Risberg, kanslichef på Swedwatch, menar i en artikel i Arbetet, att detta har lett till högre löner och bättre arbetsvillkor på många håll i världen.
Då fackliga organisationer i många fall är svaga och väldigt uppsplittrade har detta inneburit att företagens agerande i många fall har större betydelse för att förbättra arbetsvillkoren. Viveka vill att man ska arbeta för att förstärka de lokala fackliga organisationerna. Det skulle kunna innebära att både företag och regeringar skulle få en part som kan verka för arbetarnas rättigheter på ett bättre sätt. Men, som Viveka säger, så har situationen i Bangladesh …
… försämrats de senaste åren. Det går knappt att säga att man jobbar med fackliga rättigheter. I stället talar man om att jobba med hälsa och mänskliga rättigheter. Det är mindre kontroversiellt.
Därför känns det bra att IF Metall har tagit initiativ att, tillsammans med H&M, förbättra arbetsförhållandena för textilarbetarna på fabrikerna i Kambodja. Syftet med samarbetet är att utbilda kambodjanska fackklubbar och fabriksägare om vikten av att samarbeta.