De mänskliga rättigheterna håller på att privatiseras

Jag har precis läst en intressant debattartikel publicerad i Dagens Industri. Steinar J Olsen, grundare och VD (för fritidsklädestillverkaren Stormberg) har skrivit om sitt företags strategi att publicera ­fabrikslistor som visar varifrån företaget ­köper sina produkter. Steinar säger bland annat att …

Skandinaviska verksamheter har ett ansvar för att arbetarna som tillverkar produkterna vi säljer har drägliga ­arbetsförhållanden. Den största utmaningen är att förstå varför man ska bry sig om arbetsförhållanden i lågkostnadsländer som Kina, Bangladesh, Indien, Vietnam och Kambodja. Min erfarenhet är att öppenhet om vem vi samarbetar med i produktionsländer och fokus på lokala arbetsvillkor leder till en ökad medvetenhet bland konsumenterna. Få önskar att köpa produkter som är producerade under ohållbara arbetsförhållanden.

Jag kan inte annat än att hålla med. Även om jag verkligen vill kunna handla kläder (och andra produkter) med gott samvete är detta knappast möjligt. Jag har ingen aning om under vilka villkor som varorna är tillverkade. Jag tillhör de som gärna handlar ”rättvisemärkta” produkter. Det är ju ett av få sätt att veta att varan är tillverkad under rimliga villkor.

Det är ju genom att vi kunder ställer större krav på att få veta som vi kan påverka H&M och liknande företag att agera mer etiskt. Många företag har ju tagit fram egna uppförandekoder för att svara upp på sådana krav. Viveka Risberg, kanslichef på Swedwatch, menar i en artikel i Arbetet, att detta har lett till högre löner och bättre arbetsvillkor på många håll i världen.

Då fackliga organisationer i många fall är svaga och väldigt uppsplittrade har detta inneburit att företagens agerande i många fall har större betydelse för att förbättra arbetsvillkoren. Viveka vill att man ska arbeta för att förstärka de lokala fackliga organisationerna. Det skulle kunna innebära att både företag och regeringar skulle få en part som kan verka för arbetarnas rättigheter på ett bättre sätt. Men, som Viveka säger, så har situationen i Bangladesh …

… försämrats de senaste åren. Det går knappt att säga att man jobbar med fackliga rättigheter. I stället talar man om att jobba med hälsa och mänskliga rättigheter. Det är mindre kontroversiellt.

Därför känns det bra att IF Metall har tagit initiativ att, tillsammans med H&M, förbättra arbetsförhållandena för textilarbetarna på fabrikerna i Kambodja. Syftet med samarbetet är att utbilda kambodjanska fackklubbar och fabriksägare om vikten av att samarbeta.

Länkar: Arbetet, di.se, di.se