Inte längre svenska skatter högst är

Igår rapporterades det i flera media att Sverige inte längre har världens högsta skattekvot. Enligt OECD ligger Sverige numera på femte plats (EU säger fjärde plats).

Den borgerliga regeringen har ju från den första dagen de tillträdde regeringsmakten på hösten 2006 drivit en politik för sänkta skatter. Detta skulle finansieras genom reformer i socialförsäkringssystemet. Idag går socialförsäkringarna med stora överskott. Medel som går rätt in i statskassan.

De borgerliga regeringar som genomfört dessa omfattande förändringar lyckades sälja in dem som att det nästan inte skulle påverka välfärdssystemet. Denna bild börjar allt mer att krackelera. Det börjar bli allt mer uppenbart att det behövs satsningar i välfärdsproduktionen – det må vara skola, sjukvård, äldreomsorg etc.

Det finns förstås inget självändamål i att ha höga skatter. Däremot måste ambitionerna i välfärdssystemet matchas med hur dessa ska finansieras. Politikerna har att sälja in vad man vill uppnå och hur detta ska lösas.

Det som är tydligt är att Moderaterna vill fortsätta att sänka skatterna. De ser det som ett självändamål i sig att sänka skatter – allt kan bara bli bättre. Folkpartiet har angett att man vill att skattekvoten ska ned till EU:s genomsnitt om 34,1 %. Det innebär en omfattande förändring då vi idag har en skattekvot om 44,3 % (en minskning från 48,3 %). Det vore intressant att se hur Folkpartiet vill genomföra detta.

Socialdemokraterna är mer otydliga i denna fråga. Samtidigt debatterar man för högre ambitioner när det gäller välfärden än de borgerliga partierna. Med tanke på att många anser att reformutrymmet för de kommande åren är uttömda finns här en utmaning att ta sig an för (S).

Länkar: Aftonbladet ledare, dn.se, dn.se, SVT, SvD, di.se, Ekot

Ett reformerat högskattesamhälle

Den fackliga tankesmedjan Katalys sticker idag ut hakan ganska rejält. På DN Debatt presenterar de sin senaste rapport. Den är ett sammanhållet förslag för ett helt nytt skattesystem för att finansiera ett stort antal politiska reformer. De föreslår att skattekvoten skall vara 51 % – dvs. en återgång till den nivå som gällde år 2000. Förslaget innebär ungefär 266 miljarder kronor i ökade inkomster som kan användas för framtida utmaningar.

Katalys föreslår införandet av en proportionerlig, platt, skatt om 35 % på samtliga inkomsttyper. Detta ska motsvara det som inkomsttagarna idag betalar i kommunal skatt. Det framgår inte av förslaget (i alla fall inte efter den snabba genomgång jag gjort) vad som ska hända med kommunerna. Detta kombineras med ett grundavdrag om 144.000 och att det införs en ”medborgaravgift” om 1.500 kr/månad. Detta sammantaget innebär att alla får en garanterad inkomst om 10.500 kr/månad.

Till det kommer att de sociala avgifterna ska vara 35 %, utan de undantag som finns idag. Med detta finansierar man en kraftig reformering av socialförsäkringssystemet. De föreslår vidare sådant som avskaffad bolagsskatt, punktskatter för att stimulera investeringar i miljö …

Det är klart att Katalys företrädare presenterar ett svårsmält förslag. Det är knappast möjligt att idag göra detta till ett valprogram. Förslaget tjänar snarare som ett sätt att stimulera debatten kring finansieringen av den svenska välfärden. De pekar på att dagens skattesystem har blivit till ett sammelsurium av undantag. Det är långt ifrån den reform som genomfördes i samband med  ”århundradets skattereform”.

Det behövs verkligen en debatt inom arbetarrörelsen om hur vi ska finansiera de behov som finns. Jag ser rapporten från Katalys som ett sådant inlägg.

Länkar: DN Debatt, SvD, SVT

Sänkta skatter går hand i hand med slimmad välfärd

Skatterna och välfärden går hand i hand

Tidningen Arbetet konstaterar att välfärdssystemets andel av ekonomin har krympt i takt med att skattekvoten har fallit. Det har så sakteliga startat en debatt om det är möjligt att fortsätta att sänka skattetrycket på det sätt som den borgerliga majoriteten har genomfört. Regeringen har hittills inte lagt något förslag om ett femte jobbskatteavdrag. Motivet har varit att vänta på att den statsfinansiella situationen ska bli sådan att det finns utrymme för det.

I samband med allmänna val brukar den sittande regeringen finna utrymmen för särskilda satsningar som kan tas väl emot av medborgarna. Därför ska man väl inte förvånas över att allt fler borgerliga debattörer börjat framföra önskemålet av ett femte jobbskatteavdrag. Skattesänkningar har ju av de borgerliga partierna tolkats som en valvinnande fråga. Och varför skulle det inte bli så igen?

Samtidigt börjar det komma varningssignaler om den svenska ekonomin. Konjunkturinstitutet bedömer att det från och med 2014 inte finns något reformutrymme. Viktiga debattörer börjar ifrågasätta den ekonomiska nyttan av ett ytterligare jobbskatteavdrag. Diskussionen om nyttan av överskottsmålet har också börjat. Möjligen börjar insikten komma bland allt fler att det kommer att krävas justeringar av skattesystemet.

Den borgerliga regeringen har sålt in budskapet att skattesänkningar på något magiskt vis finansierar sig själv krona för krona. Men fullt så enkel är ju inte verkligheten. Det kan mycket väl finnas vissa ”dynamiska effekter” som gör att en skattesänkning finansieras genom att fler arbetar mer. Lena Sellgren, chef för avdelningen för offentliga finanser på Konjunkturinstitutet, svarar på frågan om det krävs skattehöjningar. Hon säger att …

För att nå överskottsmålet för de offentliga finanserna så kommer det att krävas skattehöjningar bara för att bibehålla det nuvarande offentliga åtagandet. Då har vi inte tagit med vad en utbyggnad av välfärden skulle kräva.

Sverige står inför stora utmaningar när det gäller den svenska skolan och när det gäller den åldrande befolkningen. Även om fler lever längre och friskare liv så ökar antalet som behöver stöd för att ha ett rikt liv. Dessa utmaningar kräver en stabil finansiering. Det kommer inte att undgå att börja diskutera vilka skatter vi ska ha i framtiden.

Andra som skrivit: Leine Johansson