Bloggarkiv

Överskottsmålet – den självpåtagna bojan


Sedan 1990-talskrisen har svenska regeringar ålagt sig själva en formidabel ekonomisk boja kallad ”överskottsmål”. Den tillkom efter Göran Perssons erfarenheter som finansminister efter att socialdemokraterna återtog regeringsmakten 1994. Sedan dess har ingen regering nänts ifrågasätta denna finanspolitiska doktrin.

Den borgerliga regering som fick regeringsmakten ålade sig själva att bedriva en sund ekonomisk politik. Valet de gjorde föranleddes av att socialdemokraterna i näraliggande historisk tid kunnat peka på erfarenheterna av borgerlig regeringspolitik. De borgerliga partierna lämnade regeringsmakten 1982 och 1994 i en situation med ökad statsskuld. Efter 2006 var det borgerliga mantrat ”sunda finanser”.

Genom denna taktik vred de det starkaste vapnet ur socialdemokraternas händer och vände det emot (S) själva. Med Magdalena Andersson som ny ekonomisk-politisk talesperson och med ökande ekonomiska problem för Anders Borg fick den borgerliga regeringen ökande opinionsproblem. Mellan Anders och Magdalena uppstod en ”tävlan” i att vara mest ekonomisk. Det fanns inte minsta utrymme för vare sig borgerlig regering eller socialdemokratiska utmanare att rucka på betydelsen av att bibehålla överskottsmålet.

Utanför den politiska kretsen har med tiden överskottsmålet, som det formulerades på 1990-talet, allt mer ifrågasatts. Den behövdes då, men det finns ingen anledning att överskottsmålets bojor ska gälla för all evig tid. Detta var dock inget som någon av kandidaterna som finansminister kunde kosta på sig att instämma i. Åtminstone under pågående valrörelse.

Det troliga är nog ändå att både Anders Borg som Magdalena Andersson har insett behovet att ompröva dagens nytta med överskottsmålet. Med snart ett halvår efter genomfört riksdagsval meddelar regeringen att man uppdrar åt Konjunkturinstitutet att ”… analysera konsekvenserna av att ändra målnivån för det offentlig­finansiella sparandet till ett sparande i balans.” De borgerliga partierna kommer att involveras i dessa process.

Det verkar som om Centerpartiet och Folkpartiet åtminstone är öppna för en sådan översyn som regeringen aviserat. Moderaterna avvisar däremot en sådan översyn. Det är väl knappast särskilt förvånande med tanke på att den borgerliga regeringens ekonomiska politik varit så starkt kopplat till Anders Borg och Fredrik Reinfeldt.

Regeringen gör klokt i att lösa upp de bojor som man så hårt bundit sig fast vid. Jag tror att även de borgerliga partierna har känt de begränsningar som överskottsmålet har inneburit. Sveriges statsfinansiella läge är ganska så mycket annorlunda jämfört med det läge landet befann sig i då. Samtidigt står vi inför andra typer av utmaningar och behov som kräver investeringar.

Öveskottsmålet har tjänat riket väl – men nu är det dags att gå vidare!

Länkar: dn.se, dn.se, dn.se, Ekot, di.se, SvD, di.se, di.se, dn.se, SvD, SvD, di.se, dagens arena, Ekot, dagens arena, di.se, SvD, SvD, SVT, di.se, di.se, dn.se, SvD, SVT, di.se, politism, Ekot, SVT, Arbetet, da.se

Fler som skrivit: Peter Johansson, Gabriella Lavecchia

Arbetslösheten biter sig fast


Riksbanken har misslyckats!

Igår presenterade LO-ekonomerna en ganska pessimistisk analys för den svenska ekonomin. Enligt deras bedömning kommer arbetslösheten att bita sig fast om inte staten förtydligar Riksbankens uppdrag och om inte staten genomför fler expansiva jobbskapande insatser.

LO-ekonomerna upprepar sin kritik av hur Riksbanken utför sitt uppdrag att hålla inflationen i schack. Genom sin penningpolitik har man orsakat den svenska ekonomin deflation och har därmed bidragit till att hålla arbetslösheten uppe. LO håller fast vid sina tidigare förslag om finanspolitiska stimulanser om 70 miljarder kronor på, bland annat, utbyggnad av arbetsmarknadspolitiken, vuxenutbildningar, statliga investeringar, ökade statsbidrag till kommunerna och ett höjt tak i a-kassan.

LO hoppas att deras förslag skulle innebära en 100.000 fler arbetstillfällen och en minskning av arbetslösheten med två procentenheter på sikt. LO:s chefsekonom Ola Pettersson, säger att …

Dålig penningpolitik och dålig finanspolitik kombinerat har bidragit väsentligt till den höga arbetslösheten.

LO är ju inte ensamma om sin kritik till hus Riksbankens nuvarande direktion utför sitt uppdrag. Den ska hålla inflationen om två procent som ett genomsnitt över en konjunkturcykel. Det är ett uppdrag som de fundamentalt har misslyckats med. Sverige befinner sig just nu snarare i ett läge om deflation. Man har fokuserat på att hålla en räntenivå som skulle förhindra en bostadsbubbla och samtidigt gjort att fler människor blivit arbetslös.

LO-ekonomerna föreslår därför att Riksbankens uppdrag att fokusera på inflationen förtydligas och att granskningen av Riksbankens arbete skärps.

Länkar: di.se, dagens arena, di.se, SvD, ka.se, Arbetet

Det krävs skattehöjningar!


Anders Borg ser framåt

Ekonomistyrningsverket konstaterar i en prognos för den ekonomiska utvecklingen fram till 2018 att staten inte kommer att klara överskottsmålet. Man har då räknat på helt oförändrade förutsättningar för statens kostnader vilket ju i praktiken är helt osannolikt. Myndigheten konstaterar att det krävs skattehöjningar och/eller minskade utgifter för att nå målet om ett överskott på 1 % av BNP.

Till det kommer att den offentliga sektorn kommer att visa ett underskott på 2,3 % av BNP i år. Man räknar med ett minskande underskott för de kommande åren fram till 2018 då ett mindre överskott kan nås. Men, som sagt, det förutsätter ju oförändrade kostnader jämfört med dagens statsbudget.

Ekonomistyrningsverket skriver att de huvudsakliga orsakerna till det försämrade ekonomiska läget är de genomförda skattesänkningarna. Det är ju litet intressant minsann. Den borgerliga regeringen har väl menat att skattesänkningarna skulle finansiera sig själva genom att människors vilja att arbeta skulle öka. Så verkar då inte ha blivit fallet.

För att nå överskott i de offentliga finanserna kommer det att krävas antingen skattehöjningar, utgiftsminskningar eller en kombination av dessa.

Genom snacket om att finansiera kommande reformer ”krona för krona” försöker den borgerliga regeringen skapa nytta av en situation som de faktiskt själva försatt Sverige i. Deras förment ansvarsfulla ekonomiska politik är genomskådad.

Länkar: SvD, Ekot, dagens arena

Kampen om den statliga skatten


Igår var medias fokus lagd på händelser i Riksdagens finansutskott. De röd-gröna partierna lade ett utskottsinitiativ för att i förlängningen förhindra en höjning av brytpunkten för när man ska betala statlig skatt.

Motivet för oppositionspartierna handlar delvis om att vidmakthålla överskottsmålet. Men det är förstås också en fråga om värderingar. De röd-gröna partierna ser inget självändamål i att sänka skatter. Skatter ska användas för att finansiera gemensamma ändamål och behov. För de borgerliga partierna finns endast gott i att sänka skatter – oavsett konsekvenser för den gemensamma välfärden.

Regeringspartierna har valt att föra försvaret av sitt reformförslag som en riksdagens formaliafråga. Carl B Hamilton (FP) begär i ett uttalande att Riksdagens talman ska förhindra omröstning i frågan när den väl hamnar i kammaren.

Men den borgerliga regeringen har ju ändå bäddat för denna situation alldeles själva. Regeringens mantra har ju varit att ta ansvar för den svenska ekonomin och respektera det överskottsmål som funnits sedan 1990-talet. Det är som det påpekas av Per Gudmundson att …

Finansminister Anders Borgs budget i år riskerar att bryta mot överskottsmålet. Budgetregeln om överskottsmålet innebär att den offentliga sektorns finansiella sparande, det vill säga inkomster minus utgifter, i genomsnitt ska uppgå till 1 procent av BNP över en konjunkturcykel. Saldot får alltså variera år för är, men ska i slutändan hamna på ett litet överskott. När Anders Borg, som annars ansetts hålla oöverträffat hårt i plånboken, fastslog ”reformutrymmet” till 24 miljarder kronor i årets budget var det många som hickade till, därav några av statens egna organ för ekonomisk analys.

Företrädare för de borgerliga partierna må vara förbannade och sura över hur den politiska oppositionen agerar i denna fråga. Det kanske finns fog för deras kritik gentemot det röd-gröna initiativet. Men de kan inte undkomma kritik för att de själva valt att tolka regelverket i ett för dem positivt sätt när det passat.

Länkar: Aftonbladet ledare, SvD, Ekot, SvD, Ekot, Ekot, dn.se, dn.se, dagens arena, di.se, di.se, di.se, dn.se, SVT, SVT, dn.se

Fler som skrivit: Helena Ericson, Martin Moberg

Festen går mot sitt slut


20130908-001120.jpg
Nils Åkesson skriver i Dagens Industri om den kommande baksmälla som den regering som tillträder 2014 står inför. Enligt samstämmiga rapporter kommer reformutrymmet att vara obefintligt de kommande åren. Eftersom både Anders Borg som Magdalena Andersson inte kommer att (inför offentligheten) vilja ta bort överskottsmålet står man inför besparingskrav de kommande åren.

Så här ett år innan kommande allmänna val är det förstås inte så skoj att tala om åtstramningar. Den sittande regeringen har beslutat sig för att reformutrymmet är 25 miljarder kronor. Det allra största delen av det används till att sänka skatter. Förhoppningen från regeringen är att en sådan godbit ska locka tillräckligt många att rösta på något regeringspartierna för att man åter ska kunna bilda regering.

Socialdemokraterna sitter i en rävsax. De har lovat att inte höja inkomstskatterna för vanligt folk om man får chansen att ingå i en regering. Samtidigt kritiserar Magdalena Andersson den sittande regeringen för att inte längre respektera överskottsmålet. Det innebär ju på sikt att (S) står inför stora problem att finansiera kommande vallöften.

Regeringspartierna har i någon mån enklare att bortse från de nationalekonomiska fundamenten. De drivs ju av övertygelsen att endast gott kan komma ur skattesänkningar. Socialdemokraterna drivs ju av ett annat socialt engagemang som kräver finansiering för att kunna uppfyllas.

Det kommer att behövas en del funderingar över hur man ska formulera det kommande valmanifestet.

Det är valåret som styr


Finansministern pekar med hela armen

Den borgerliga regeringen har tydligen kommit överens om att man förfogar över ett reformutrymme motsvarande 25 miljarder kronor. Av detta kommer 16 miljarder användas till ett femte jobbskatteavdrag.

Regeringspartierna sitter i förhandlingar om hur den resterande delen av reformutrymmet ska användas. Det gäller väl att hitta en väl avvägd mix av publikfriande förslag med att varje parti får med åtminstone någon liten godbit att sälja in till ”sina” väljare.

Kritik kom snabbt emot den borgerliga regeringens bedömning. Reformutrymmet kommer att finansieras genom att staten ökar skuldsättningen. Vidare anges i kritiken att detta kan innebära ett brott mot, det så kallade, överskottsmålet. Det reformutrymme som nu anges borde innebära åtstramningar de kommande åren. Konjunkturinstitutet  menar att om regeringen genomför sin satsning om 25 miljarder för 2014 så kommer det att krävas skattehöjningar och besparingar mellan 2015 och 2017 på 19 miljarder kronor.

Anders Borg verkar dock ta kritiken med upphöjd ro. Han är övertygad om att Sverige mycket väl kommer att klara nivån på de reformer som regeringen vill genomföra. Så här året innan ett riksdagsval och med dåliga opinionssiffror för den borgerliga regeringen så kommer man säkert inte att tveka inför att leverera vad man hoppas vara valvinnande förslag.

Länkar: dn.se, dn.se, SvD, dn.se, SVT, SVT, SvD, Ekot, SvD, SVT, SVT, SvD, di.sedi.sedi.se, Ekot, dn.se, di.se, SvD, SVT, di.se, Ekot, SvD, Aftonbladet ledare, dagens arena, di.se

Fler som skrivit: Alliansfritt Sverige, Martin Moberg

Göran Hägglund och överskottsmålet


Ge mig mera stålar!

Kristdemokraternas ordförande Göran Hägglund öppnar för att regeringen borde ”tänka friare kring överskottsmålet”. I en intervju motiverar han det med att regeringen har skapat stor trovärdighet i frågan om statens ekonomi. Denna trovärdighet skulle, enligt Göran Hägglund, göra det möjligt för regeringen att spendera mer pengar än vad man annars skulle kunna göra.

I någon mån förstår jag att den kristdemokratiska ordföranden torgför dessa tankar nu. Den kommande höstbudgeten är ju det sista tillfället innan nästa års riksdagsval som den sittande regeringen har att presentera godsaker för valmanskåren. Eftersom flera av regeringspartierna visar väldigt låga opinionssiffror kommer dessa att slåss för egna profilfrågor som, förhoppningsvis, bidra till en ny valseger.

Göran meddelade inför sitt tal i Almedalen att han vill genomföra ett femte jobbskatteavdrag redan från det kommande årsskiftet. Han vill vidare sänka skatten för pensionärer och höja inkomstnivån då statlig skatt ska betalas. Till det kommer att han vill minska storleken på barngrupperna i förskolan. Görans godispåse skulle kosta staten 16 miljarder kronor.

Det kommer säkert att bli hårda förhandlingar innan regeringen kan presentera sitt förslag till budget. Skulle regeringen kunna räkna friare i frågan om överskottsmål skulle säkert denna process förenklas något.

Länkar: di.se, di.se, di.se, Ekot, di.se, SVT, dn.se, dn.se, SvD, Ekot, dn.se, dn.se, Aftonbladet ledare, SVT, SVT, SVT, SvD, SvD, Expressen

Fler som skrivit: Peter Johansson, Alliansfritt Sverige, Martin Moberg, Johan Westerholm, Christian Norlin

Sänkta skatter går hand i hand med slimmad välfärd


Skatterna och välfärden går hand i hand

Tidningen Arbetet konstaterar att välfärdssystemets andel av ekonomin har krympt i takt med att skattekvoten har fallit. Det har så sakteliga startat en debatt om det är möjligt att fortsätta att sänka skattetrycket på det sätt som den borgerliga majoriteten har genomfört. Regeringen har hittills inte lagt något förslag om ett femte jobbskatteavdrag. Motivet har varit att vänta på att den statsfinansiella situationen ska bli sådan att det finns utrymme för det.

I samband med allmänna val brukar den sittande regeringen finna utrymmen för särskilda satsningar som kan tas väl emot av medborgarna. Därför ska man väl inte förvånas över att allt fler borgerliga debattörer börjat framföra önskemålet av ett femte jobbskatteavdrag. Skattesänkningar har ju av de borgerliga partierna tolkats som en valvinnande fråga. Och varför skulle det inte bli så igen?

Samtidigt börjar det komma varningssignaler om den svenska ekonomin. Konjunkturinstitutet bedömer att det från och med 2014 inte finns något reformutrymme. Viktiga debattörer börjar ifrågasätta den ekonomiska nyttan av ett ytterligare jobbskatteavdrag. Diskussionen om nyttan av överskottsmålet har också börjat. Möjligen börjar insikten komma bland allt fler att det kommer att krävas justeringar av skattesystemet.

Den borgerliga regeringen har sålt in budskapet att skattesänkningar på något magiskt vis finansierar sig själv krona för krona. Men fullt så enkel är ju inte verkligheten. Det kan mycket väl finnas vissa ”dynamiska effekter” som gör att en skattesänkning finansieras genom att fler arbetar mer. Lena Sellgren, chef för avdelningen för offentliga finanser på Konjunkturinstitutet, svarar på frågan om det krävs skattehöjningar. Hon säger att …

För att nå överskottsmålet för de offentliga finanserna så kommer det att krävas skattehöjningar bara för att bibehålla det nuvarande offentliga åtagandet. Då har vi inte tagit med vad en utbyggnad av välfärden skulle kräva.

Sverige står inför stora utmaningar när det gäller den svenska skolan och när det gäller den åldrande befolkningen. Även om fler lever längre och friskare liv så ökar antalet som behöver stöd för att ha ett rikt liv. Dessa utmaningar kräver en stabil finansiering. Det kommer inte att undgå att börja diskutera vilka skatter vi ska ha i framtiden.

Andra som skrivit: Leine Johansson

Det finns inget reformutrymme


Statsskulden är nere på historiskt låga nivåer

Anders Eld har i tidningen Arbetet skrivit en kommentar till Konjunkturinstitutets (KI) bedömning om det ekonomiska läget. KI bedömer att det under 2014 – 2017 det knappast finns något som helst reformutrymme.

Anders skriver att …

Det innebär att alla satsningar i regeringens förväntade valårsbudget till hösten kommer att behöva pareras med lika stora åtstramningar under nästa mandatperiod.

Samtidigt gör en kombination av stora barnkullar och fler äldre att efterfrågan på välfärdstjäns­ter ökar. För att standarden i välfärden ska bibehållas räknar Konjunkturinstitutet med att det krävs 66 miljarder kronor i ytterligare utgifter.

Summa summarum handlar det om en förstärkning av statskassan på sisådär 74 miljar­der över fyra år som behövs för att inte äventyra personaltätheten i skolan och vården samt för att klara socialförsäkringarna och överskottsmålet.

Den regering som tillträder efter de allmänna valen har då tre val att göra för att hämta hem alla dessa pengar:

  1. höja skatterna
  2. försämra den offentliga servicen
  3. rucka på överskottsmålet

Med tanke på betydelsen av det kommande valet kommer knappast något av de politiska partierna att ens antyda skattehöjningar eller besparingar i den offentliga välfärden. Samtidigt pågår en ”tävlan” mellan Anders Borg och Magdalena Andersson om vem som visat störst omsorg om de offentliga finanserna.

Valdebatten kan komma att bortse ifrån de mer långsiktiga behoven i de budskap man vill sälja in till väljarna. Det kan komma att innebära att den regering som sitter i Rosenbad efter 2014 drabbas av en svikdebatt när man genomför vad som inte klart uttrycktes innan valet.

Pojken med guldprognoserna


Ett hål på uppemot 74 miljarder kronor hotar statskassan

När jag var liten gick det en serie på TV som hette ”Pojken med guldbyxorna”. Jag minns inte inte jättemycket om programmet annat än att den handlade om en pojke som kunde plocka fram sedlar ur ett par byxor. Det verkade som om pengarna kom ur ingenting in i pojkens byxfickor.

Nu fungerar ju inte verkligheten på det sättet. Pengar uppstår ju faktiskt inte från tomma intet. Dock kan man nästan få den känslan när trosvissa prognosmakare förutspår hur framtiden ska bli bara makthavarna gör såsom man önskar.

Konjunkturinstitutet (KI) tillhör de som ska göra trovärdiga prognoser om den ekonomiska utveclingen. De har i en rapport granskat hur väl (eller inte) olika prognosmakares förutsägelser slagit in. KI konstaterar att deras egna prognoser utfallit som ett genomsnitt. KI konstaterar också att regeringens prognoser i vissa avseenden tillhört de som överskattat utvecklingen mest.

Finansministern fick ganska mycket kritik för hur regeringen uppskattade den ekonomiska utvecklingen in samband med att regeringens höstbudget skulle framförhandlas. Nu tillhör det väl något till sakens natur att en sittande regering tenderar att se framtiden an på ett mer positivt sätt än andra.

Nästa år går Sverige in i en valrörelse där de olika politiska rörelserna kommer att tala om hur ljus framtiden kommer att bli bara de får chansen att föra sin politik. Samtliga partier kommer nog att ha sina pojkar och flickor med guldbyxor. Men i en analys av KI:s rapport framhålls risken för det ekonomiska hål på uppemot 74 miljarder kronor som hotar statskassan för treårsperioden 2015-2017.

Nils Åkesson anger fyra huvudsakliga metoder att hämta in detta hål:

  • Skattehöjningar
    Det lär bli väldigt svårt att gå till val med omfattande skattehöjningar. Snarare lär det bli en tävling i att visa bäst skattesänkningar för vissa nyckelgrupper.
  • Besparingar
    Det är heller inte särskilt troligt att något politiskt alternativ kommer att föreslå omfattande besparingar i de olika välfärdssystemen.
  • Rucka på överskottsmålet
    De viktigaste kandidaterna som finansminister tävlar redan i att visa störst ansvar för att bibehålla ordning och reda i statens finanser. Socialdemokraterna har ju kritiserat Anders Borg för att bryta mot överskottsmålet.
  • En BNP- och jobbtillväxt som slår alla förväntningar
    Det förutsätter att verkligheten blir betydligt ljusare än vad KI själva tror om framtiden.

Det kan bli på det viset att de som händelsevis sitter med regeringsmakten efter 2014 tvingas föra en politik anpassad för en verklighet som man inte lyckats sälja in till väljarna. Socialdemokraterna lyckades i valet 1994 överta regeringsmakten med en politik för att komma till rätta med den ekonomiska kris som rådde då. Det innebar dock att man tvingades föra en hård besparingspolitik som innebar att partiet var nära att mista regeringsmakten i valet 1998.

Det kommer knappast att finnas ett sådant klimat i valrörelsen 2014 som gör det möjligt att sälja in mindre populära åtgärder som skattehöjningar och/eller besparingar. Det återstår väl att se om KI:s prognoser om det ekonomiska hålet slår in.

Länkar: SvD, dn.se, di.se

Andra som skrivit: Alliansfritt Sverige, Martin Moberg

%d bloggare gillar detta: