Löneskillnader inom industrin.

IF Metall har tagit fram en intressant rapport ”Skilda löner” som behandlar löneskillnader mellan män och kvinnor på IF Metalls tio största avtalsområden. Rapporten visar tydligt att det finns skillnader mellan mäns och kvinnors löner. Som ett genomsnitt av de tio avtalsområdena finns det en löneskillnad till kvinnors nackdel. Kvinnor har en lön som motsvarar 92,9 % av männens löner räknat på 2010 års löner. Efter en analys av olika förklaringsmodeller för att analysera skillnaderna i lön kvarstår en skillnad om 4,6 % som inte går att förklara på objektiva grunder.

Rapporten visar också att skillnaderna är små inom de olika avtalsområdena, med undantag för Motorbranschavtalet (85,8 %) och Svemek (89,2 %). Rapporten konstaterar att …

… motorbranschen har största löneskillnaden mellan män och kvinnor i procent även efter att hänsyn tagits till ålder och yrke. Problemet med den stora löneskillnaden mellan könen kvarstår även när hänsyn tagits till yrke. Detta tyder på att löneskillnaden inom Motorbranschavtalet till stor del beror på andra faktorer än att män och kvinnor arbetar inom olika sorters yrken.

 Man har även gjort en analys av de olika avtalsområdenas relativlöner för att analysera om det finns en skillnad i lön beroende av andelen kvinnor inom branschen. Resultatet är mycket tydligt. Tvätteriavtalet som har den högsta andelen kvinnor (65 %) har den lägsta relativlönen 20.200:-. De avtal med den högsta andelen kvinnor inom sina branscher har också lägst relativlöner. Rapporten skriver om Tvättindustrin att den …

… skiljer sig från de övriga avtalsområdena genom att avtalet präglas av tillfälliga anställningar och yrken med låga kvalifikationskrav samtidigt som lönerna utgör en stor del av företagets totala kostnader. Det gör att arbetarna har otrygga anställningar och en sämre förhandlingsposition. Även om tvättindustrin kan ses som ett speciellt fall finns det ett tydligt mönster där avtalsområden med högre andel kvinnor har lägre lön.

Rapporter visar vidare att männen har högre utbildningsbakgrund än kvinnorna inom industrin. Andelen kvinnor med endast förgymnasial utbildning inom industrin är överrepresenterade jämfört med övriga arbetsmarknaden. Samtidigt säger rapporten, i och för sig, att utbildning ofta inte ses som lika avgörande inom industrin. Lägre utbildningsbakgrund kompenseras ofta av lång yrkeserfarenhet. Däremot kan ju kvinnors bristande utbildning för arbete inom industrin styra att de hamnar på områden med lägre utbildningskrav och lägre lön.

Som rapporten avslutande säger:

Löneskillnaden mellan manliga och kvinnliga industriarbetare kanske inte uppfattas som så betydande. Under ett år innebär det emellertid att en kvinnlig arbetare tjänar ungefär 22 000 kronor mindre än en manlig arbetare. Då har inte hänsyn tagits till den lägre pension lönen genererar. När dessutom kvinnligt dominerade yrken kännetecknas av lägre lön jämfört med manligt dominerade yrken, illustreras ett allvarligt problem som fortfarande existerar inom industrin och på svensk arbetsmarknad i sin helhet.

Rapporten är ett utmärkt verktyg för att kunna påvisa de osakliga skillnader som finns inom den svenska industrin. Rapporten blir också ett bra försvar för den lönemodell som IF Metall förordar. Jag rekommenderar fler att läsa denna korta och lättlästa rapport. Länk till rapporten finns högst upp i min text.

Industribloggare: Kaj skriver om att byta fot, Fredrik håller i trådarna, Eli har fått fler lyssnare

LO:s avtalsplattform

LO-styrelsen har idag fattat beslut om den gemensamma avtalsplattformen. Beslutet innebär att man gemensamt ska driva följande krav:

• LOs styrelse vill begränsa möjligheterna till visstidsanställning. Idag kan olika former av visstidsanställningar staplas på varandra och pågå upp till fem år. Detta vill LO-styrelsen begränsa till maximalt två år.
• Ett förbundsgemensamt agerande i syfte att motverka de könsmässiga löneorättvisorna föreslås också. Ett särskilt utrymme ska tilldelas avtalsområden med stor andel kvinnor och lågavlönad.
• Rekommendationerna innehåller också krav på förbättringar i avtalsförsäkringarna.

När det gäller nivån på lönekraven kommer ett beslut i början av september. När det gäller nivån pågår ju samordningssträvanden i flera olika konstellationer. LO-förbunden är ju i stort överens om att de för internationell konkurrens utsatta sektorerna ska sätta märket. Därför avvaktar man säkert de diskussioner som pågår mellan de fackförbund inom industrin som undertecknat det nya industriavtalet.

Det känns bra att LO-samordningen håller sig till ett mindre antal punkter där vi kan hjälpa varandra. Det behövs onekligen ett gemensamt agerande när det gäller anställningsformerna. Inom flera branscher kan korta anställningar staplas på varandra nästan hur länge som helst. Det är heller inget konstigt att kvinnodominerade avtalsområden med ett i allmänhet lägre löneläge måste ges möjlighet till högre utrymme för att kunna beta av de oskäliga skillnader som finns.

Läs även mitt tidigare inlägg kring LO-samordningen

Länkar: LO-tidningen, d.a., di.se, dn.se

Industribloggare: Camilla resonerar kring klädsamhet, Leine skriver om att äta oss ur krisen

 

 

Om att vara inhyrd

LO-tidningen har publicerat en artikel om en forskningsstudie kring inhyrda anställdas möjlighet till utveckling i arbetet. Det är doktoranden Hannes Kantelius från institutionen för arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet som har undersökt möjligheterna för inhyrda att utvecklas i jobbet. 57 personer, blandat arbetare, tjänstemän, chefer etc, har intervjuats. Enligt artikeln visar studien att:

Ingen av de inhyrda uppger att de någonsin haft ett utvecklingssamtal. Därmed har ingen heller erbjudits någon form av utveckling. En av slutsatserna i studien är att bemanningsanställda som hyrs in under en längre tid ofta fastnar i en och samma arbetsuppgift. Något som flera personalansvariga i studien bekräftar. Enligt dem tar det lång tid att lära upp såväl arbetare som högre tjänstemän för särskilda produkter och moment. Men bland dem som hyrs för kvalificerade arbetsuppgifter uppger flera att de breddar sin kompetens, och stärker sin roll på arbetsmarknaden. Medan arbetare och lägre tjänstemän inte känner samma sak.

Henrik Bäckström, förbundsdirektör för Bemanningsföretagen, sågar undersökningen jämns med fotknölarna i sin blogg. Det är framför allt ”metodologiska” skäl som han anför. Jag håller med om att antalet tillfrågade synes något litet. Jag har heller inte läst undersökningen själv och har därför svårt att ge några kvalitetsmässiga reflektioner kring den. Jag kan bara utgå från det jag och mina kollegor ser av branschen.

Bemanningsbranschen växer snabbt inom industri och andra näringar. De flesta som får anställningar inom bemanningsbranschen har visstidsanställningar med stöd av det avtal som finns med branschen. Det som är problemet är ju att tillsvidareanställning (fast anställning) ska vara huvudanställningsform. Det är det inte idag. Vidare så tenderar de inhyrda att vara ”dragspelet” i kundföretagens verksamhet. Det innebär att de i hög grad får hantera mindre kvalificerade arbetsuppgifter. Men det är heller inte ovanligt att de inhyrda blir kvar i flera år som tillsvidareanställda i bemanningsföretaget och utför allt mer kvalificerade arbetsuppgifter.

Min erfarenhet är att de visstidsanställda i bemanninsföretagen får liten utveckling i sitt arbete, annat än den erfarenhetsutveckling som sker i det dagliga arbetet. Den fackliga utmaningen ligger i att verka för att allt fler av de visstidsanställda ska vara anställda tills vidare. Det stärker de anställda i förhållande till sin arbetsgivare. Men det borde också innebära att bemanningsföretagen får ett större intresse av att göra sina anställda bättre kvalificerade för de arbeten de konkurrerar om.

Det finns dock ingen enkel sanning om jobben inom bemanningsbranschen. Jag misstänker att företagen inom den branschen är lika bra – eller dåliga – på att utveckla sina anställda som företag inom (till exempel) industrin.

Juholt var mer engagerande

Anders Ullholm, retoriker på Södertörns högskola, har för SvD:s räkning jämfört och analyserat talen av Fredrik Reinfeldt igår och Håkan Juholts idag. Skillnaderna kan tydligen sammanfattas på följande sätt:

Juholts tal var mer engagerande och entusiasmerande då det innehöll både faktauppgifter och värderingar samt många värdeord som solidaritet och medkänsla. Juholt talar om hur läget är, vad som är fel med detta och lyckas därmed uppmana till handling vilket gör det mer till ett kamptal. Fredrik Reinfeldts tal i går innehöll mestadels fakta.

En annan tydlig skillnad var tydligen att Fredrik Reinfeldt gärna kritiserade Håkan Juholt i sitt tal. Håkan i sin tur nämnde inte statsministern över huvudtaget med hans namn. Anders Ullholm menar vidare att Håkan Juholt i sitt tal flirtar med Stockholm eftersom de frågor han tog upp hade stort fokus på situationen där. Det är kanske inte förvånande att (S) måste vinna fler röster i storstadsområdet. I annat fall lär det bli mycket svårt att kunna vinna det kommande riksdagsvalet.

Länkar: SvD, SvD, Rapport, di.se, dn.se

Andra som skrivit: Ulf Bjereld, Martin Moberg, Johan Westerholm, Tokmoderaten

Industribloggare: Kaj Raving

(S)amarbetar gärna

Expressen följer idag upp gårdagens redovisade undersökning bland förtroendevalda socialdemokrater med en intervju med Carin Jämtin. I artikeln meddelar hon sensationellt (enligt tidningens sätt att uttrycka det) att (S) är beredda att samarbeta med alla partier utom Sverigedemokraterna:

”- Men inte som ett regeringsalternativ. Att vi och Moderaterna skulle gå samman i en regering är otroligt, men med Centerpartiet eller Folkpartiet, där ser jag att det finns möjligheter till samarbete. På något sätt måste vi som socialdemokrater göra det för troligt att vi har möjlighet att skapa en majoritetsregering.”

Att Socialdemokraterna har samarbetat väl med både Centerpartiet och Folkpartiet är säkert anledningen till Carins uttalande. Som partisekreterare måste hon hålla alla dörrar öppna. Det har ju inte varit främmande för socialdemokraterna att ingå blocköverskridande och pragmatiska överenskommelser.

Huruvida de borgerliga partierna är lika intresserade av ett samarbete i dagsläget är väl mindre troligt. Framför allt dagens (CP) har ju tydligt visat att man inte eftersträvar samarbete med (S).

Länkar: Expressen, di.se, dn.se,

Dyra reformer

Jag läser i dagens DN att Moderaterna skisserar på vilka reformer de vill se i höstbudgeten. Det som Moderaterna önskar lär ju också i hög grad förverkligas i de borgerliga regeringspartiernas interna förhandlingar. Partiet säger sig vilja prioritera att underlätta för ungdomars inträde på arbetsmarknaden. Därför håller de fast vid rabatten på sociala avgifterna för arbetsgivare som anställer ungdomar under 26 års ålder. De vill också införa den lägre restaurangmomsen med det förmenta syftet att skapa fler arbetstillfällen. Fredrik Reinfeldt säger till tidningen:

”– Rätt använd av restaurangägare runt om i Sverige kan detta faktiskt leda till att fler får jobb, eller i alla fall att inte fler får gå, om det blir nedgång. Det har också en tydlig ungdomskoppling.”

De två reformerna innebär framför allt en subvention av hotell- och restaurangnäringen med ett tveksamt resultat i form av fler arbetstillfällen. McDonalds och andra liknande företag som i alla fall anställer ungdomar har fått stora tillskott i ökade vinstmedel. På samma sätt blir det med den minskade restaurangmomsen. Det är en dyr reform som skapar väldigt få nya arbetstillfällen. Det är möjligt – men inte säkert – att det blir billigare att äta på lokal.

Länkar: dn.se, SvD, di.se, Rapport

Andra som skrivit: Martin Moberg, Röda Berget, (S)ebastians tankar

Industribloggare: Eli meddelar att Volvo Powertrain lyssnar, Kaj undrar vad som ska bort i Kalmar län och resonerar kring LO:s avtalsplattform

Mälardagen

Idag är LO-kommittén Eskilstuna-Strängnäs på Mälardagen i Strängnäs. Vi delar tält med Kommunal Strängnäs.

Maria Ludvigssons enda sanning

LO-bloggen och Mario Matteoni uppmärksammade mig på dagens ledare av Maria Ludvigsson i SvD. Hon resonerar kring facklig verklighetsuppfattning med udden riktad mot Landsorganisationen, LO. Hon menar att dagens unga alla …

… är framför allt individualister. Något förenklat kan sägas att de med mobiltelefon och dator som självklara redskap enkelt navigerar sig fram till de bästa erbjudandena. Oavsett vad det gäller.

Hon menar att SACO som organisation bättre än LO anpassat sig till denna verklighet. På  något sätt känns det som om hon själv går i den fälla som hon menar att LO har gjort. Verkligheten är faktiskt betydligt mer komplex än vad Maria beskriver den som. Många unga människor tar sig in på arbetsmarknaden via lågt betalda arbeten med osäkra anställningsförhållanden inom handel, hotell- och restaurangverksamhet, bemanningsföretag inom industri- och lager … Det är en i många stycken helt annorlunda verklighet mot den som finns i SACO:s branscher.

Ja, LO har inte klarat den omställningen och förändringen av arbetsmarknaden. Det betyder dock inte att SACO:s arbetsmetoder skulle fungera inom dessa branscher. LO måste bli betydligt bättre på att tillvarata medlemmarnas, inom dessa branscher, villkor än idag. Men det kommer ju inte att innebära att man kommer att acceptera allt lägre ingångslöner och i övrigt försämrade anställningsvillkor som borgerliga debattörer ser som oundgängligt.

Jag är övertygad om att LO bättre än Maria Ludvigsson har klart för sig vad man behöver göra. Det innebär inte att det blir en enkel process för LO-förbunden att hantera. Den svenska arbetsmarknaden befinner sig i en omfattande strukturomvandling som just nu mest påverkar LO:s traditionella branscher.  Och, ja, jag är övertygad om att LO kommer att behöva prioritera den fackliga kampen framöver. Jag är dock inte övertygad om att det blir på det sätt som Maria Ludvigsson åstundar.

LO-förbundens avtalskrav börjar klarna

LO-tidningen skriver idag att LO-förbunden börjar komma nära vilka samordnade avtalskrav man kommer att gå fram med. De tydligaste frågorna verkar vara

• jämställdhetspott – förbunden verkar ha närmat sig en lösning på de något motstridiga intressena mellan LO:s industriförbund och de kvinnodominerade förbunden inom servicebranscherna,
• begränsning av visstidsanställningar. Det kan komma krav på att visstidsanställning efter två år automatiskt ska övergå i en tillsvidareanställning (fast anställning),
• trygghetsförsäkring – ska ge 100 procent i ersättning från första dagen vid arbetsskada.

Nu på måndag den 22 augusti kommer man att fastställa den gemensamma avtalsplattformen. Nivån på avtalshöjningarna kommer man att sätta i början av september.

Det känns bra att förbunden inom LO verkar kunna komma sams om de gemensamma kraven och en gemensam handlingslinje. Det stärker onekligen den fackliga fronten.

Länkar: LO-tidningen, LO-tidningen, LO-tidningen, Kommunalarbetaren, ST-press, dn.se

Industribloggare: Camilla resonerar kring avtalsrörelsen

Andra som skrivit: Martin Moberg

Röd-grönt samarbete eller ej?

Expressen utropar idag självsäkert och med övertygelse att Socialdemokraternas förtroendevalda inte vill ha något röd-grönt samarbete framöver. Tidningen har tydligen gjort en undersökning bland ett tusental förtroendevalda (S)-politiket. Jag vet inte hur frågorna har formulerats eller under vilka förutsättningar som de ställts. Det framgår heller inte vilken svarsfrekvens man fått. Denna artikel är knappast den totala sanningen i denna fråga. Jag misstänker att partiledningen kommer att ta ganska lätt på Expressens sensationsartade journalistik och slutsats.

Däremot berör ju artikeln en viktig fråga för (S). Det är ju högst troligt att partiet inte kommer att kunna vinna regeringsmakten på egen hand 2014. Huruvida man ske ge sig in i ett organiserat samarbete med något eller flera partier som 2010 är ju en viktig fråga. Kritiken mot det röd-gröna samarbetet handlade ju i grunden inte om att det skedde ett samarbete. Det handlade mer om hur det kom till och sedan genomfördes.

Jag är övertygad om att socialdemokraterna måste bygga allianser och förtroende med företrädare för andra partier. Det har inte alltid varit en paradgren för (S). Vi har ibland tenderat att bli både maktfullkomliga och blinda för andras tankar och synpunkter.

För min del anser jag att (S) ska fortsätta att tala med (MP) och (V) hur vi ska bygga ett alternativ till den borgerliga regeringen. I slutändan måste det ju bli politikens innehåll som vinner väljare och sympatisörer. Alternativet måste vara tydligt för väljarna. Det behöver inte betyda att vi på samma sätt som 2010 ska bilda en allians under piskan och utan riktig vilja. Ska vi ge oss in i ett så organiserat alliansbygga som 2010 syftade till måste detta stå klart betydligt tidigare och vara mer förberett än vid den förra valrörelsen.

Fler länkar: Rapport

Industribloggare: Eli har vunnit lyssnare på Asko, Carola har haft en dag i mötenas tecken