Bloggarkiv

Om ett år sker allmänna val


Ledarna för de största svenska partierna har idag varit publicerade med varsitt debattinlägg i varsin tidning. Det är så nära som de två kommit i enskild debatt mellan varandra.

Stefan Löfven presenterar i sitt inlägg den politik som socialdemokraterna vill föra om de får väljarnas förtroende efter nästa års val. Debattinlägget var inte en presentation av den kommande socialdemokratiska budgetmotionen. Det var en väldigt översiktlig presentation av tidigare presenterade politiska förslag. Inlägget kändes som en variant av Per-Albin Hanssons folkhemstal.

Budskapet i debattinlägget verkar vara att locka Moderaterna till debatt med Socialdemokraterna. Fredrik Reinfeldt har hittills avvisat sådana inviter.

Fredrik Reinfeldt beskrev i sitt inlägg vad gott som Moderaterna tillsammans med sina allianskompisar åstadkommit. Han meddelade att Moderaterna i fem arbetsgrupper arbetat med att forma den kommande moderata politiken. Med det som grund kommer man sedan att sätta sig i arbete med övriga tre regeringspartier för att forma det gemensamma valprogrammet inför valet.

Inlägget gav inte många detaljer om vilka de viktigaste frågorna blir för (M) att driva. Fredrik skrev dock att den viktigaste valfrågan blir ”jobben” och att skapa fortsatt drivkraft för arbete utan att ange vilka nya initiativ som kan komma. Tydligt är att man kommer att ställa alliansens gemensamma valprogram emot ett ”otydligt” röd-grönt alternativ. Det är ju en taktik som kan slå tillbaka emot dem då två av allianspartierna står inför att kastas ut ur riksdagens kammare.

Stefan Löfven var i sitt inlägg tydligare med vilka politiska frågor som man kommer att forma valprogrammet kring. Budgetmotionen kommer säkert att på ett tydligare sätt beskriva hur man vill föra politiken. Socialdemokraterna kommer, visa av erfarenheten från 2010 års val, gå fram som ett eget alternativ.

Valresultatet får sedan styra hur man ska forma en regering. Det är mycket troligt att (S) ser framför sig ett samarbete med Miljöpartiet. De två partierna är idag större tillsammans än allianspartierna. De har tillsammans stora möjligheter att forma breda politiska överenskommelser, till och med blocköverskridande.

Det är idag exakt ett år kvar till nästa års allmänna val. Men det är tydligt att valrörelsen redan har börjat. Tiden fram till valet kommer att bli oerhört spännande. Det är mycket som kommer att avgöras under den kommande tiden. Det som idag är otydligt kommer förmodligen bli allt mer uppenbart.

Länkar: dn.se, SvD, SvD, di.se, dagens arena, di.se, Fokus, dn.se, dn.se, dn.se

Fler som skrivit: Johan Westerholm, Peter Högberg, Martin Moberg

Annonser

Surt sa räven om 1 maj


20130501-102914.jpg

Pia Bernthling, (C)-märkt politiker i Eskilstuna , säger sin mening om 1 maj som en helgdag enbart för ”sossar och kommunister”. Man förstår av hennes inlägg att hon är upprörd intill sitt innersta över att 1 maj är en helgdag ägnad endast en liten del av den svenska befolkningen. Vad man i övrigt kan förstå av inlägget är att hon vill att 1 maj ska avskaffas som allmän helgdag till förmån för att återinföra annandag pingst som helgdag.

Det känns litet förvirrande att hon i ena ögonblicket vill avskaffa 1 maj eftersom den är ”förlegad” för att ersätta den med en nygammal helgdag. Ska man tolka hennes åsikt som att firande av annandag pingst är höjden av modernitet?

Pia får självklart tycka vad hon vill om att den svenska (och internationella) arbetarrörelsen väljer att demonstrera på och högtidlighålla den 1 maj. Pia kan ju välja att fira 1 maj på samma sätt som jag firar de kristna helgdagarna – genom att endast vara ledig.

Även om en allt minskande andel av den svenska befolkningen väljer bort att aktivt fira de kristna högtidsdagarna är det inga partier som driver ett avskaffande av sådana dagar.

Men det säger väl något om Pia Bernthling som vill avskaffa den enda helgdag som ska minna om hur människor en gång i tiden valde att engagera sig för allmän rösträtt och demokrati.

Skolan en väsentlig del av ett ständigt pågående demokratibygge


Många skolbolag har tjänat pengar men var är de stora vinsterna för eleverna i lärande som kan motivera vårt svenska risktagande?

Christian Nööjd svarar för ett intressant inlägg i debatten om vinstdrivande skolor. Han hävdar i sitt inlägg att den svenska skolan har en extrem utveckling.

Han kritiserar ur ett näringslivsperspektiv det svenska systemet med fristående vinstdrivande skolor. Han skriver att det svenska exemplet är helt oprövat och endast borde kunna försvaras om det samtidigt gav de svenska eleverna stor utdelning i form av kunskap. Christian ser dock inga sådana resultat. Han skriver att …

Många skolbolag har tjänat pengar men var är de stora vinsterna för eleverna i lärande som kan motivera vårt svenska risktagande?

Christian ställer riskkapitalbolagens kortsiktigare perspektiv i motsats till elevernas mer långsiktiga. Christian …

… förundras över att en charterresenär har ett större skydd för att kunna ta sig hem från solsemestern än vad en elev har att kunna slutföra sin gymnasieutbildning.

Han säger avslutningsvis att …

Skolan är en väsentlig del av det ständigt pågående demokratibygget i Sverige. Det ställer andra krav än de som finns på riskkapital och vinstdrivande företag. Jag undrar om våra politiker på något sätt kan markera den demokratiska uppgiften istället för att inspireras av tankesmedjor med tunnelseende?

Visst är det så att de svenska politikerna genomför ett gigantiskt experiment med det svenska skolsystemet. Det fanns säkert någon gång en önskan om att ge större utrymme för engagerade pedagoger att utveckla den svenska skolan. Praktiken har dock blivit att friskolesystemet domineras av ett antal skolkoncerner med riskkapital bakom sig. Deras primära drivkraft är att snabbt tjäna pengar – inte att utveckla skolans pedagogik.

Länkar: SvD Brännpunkt, SvD Brännpunkt

Andra som skrivit: Jari Puustinen, Martin Boberg

Ett facklig-politiskt förhållande


Johan Westerholm diskuterar idag på sin blogg förhållandet mellan LO och Socialdemokraterna. Det är välskrivet och resonerande och leder fram till tesen att de två parterna behöver finna ett mer lösligt förhållande sins emellan. En nyckelpassage i hans inlägg är följande:

Vad vill jag ha sagt? Jag bedömer att om LO skall lyckas reformera sig så måste de ta ett steg ut från partiet och fokusera på medlemmens villkor och behov. Genom att ta ett steg ut kommer partiet behöva skärpa sig för att finna lösningar som inte bara når de särintressen som blir kvar. Partiet måste prestera något för att, Handels i detta fall, ska säga ”OK, sossarna verkar vettiga, vi stödjer dem”. En renare relation vinner alla på.

Jag delar Johans syn att LO och förbunden måste prioritera den rena fackliga verksamheten för att lyckas vända den minskande organisationsgraden. De som väljer att kliva ur facket, alternativt inte blir medlemmar, ser inte nyttan med det fackliga medlemskapet. Fackets kärnverksamhet är fortfarande och kommer att fortsätta vara att bedriva förhandlingar med arbetsgivarna på lokal och central nivå. Då är en hög organisationsgrad med aktiva och engagerade medlemmar nödvändigt. Det är, lindrigt sagt, problematiskt när förbunden som bäst når en organisationsgrad om 50 % av de möjliga medlemmarna. En verklighet framför allt i de större städerna inom vissa förbund.

Det är genom långsiktigt och segt fotarbete som en vändning kan ske. Då behövs välutbildade och väl motiverade arbetskamrater som de huvudsakliga organisatörerna. LO och LO-förbunden måste därför satsa än mer medel på att utbilda de förtroendevalda och medlemmarna. Vändningen kommer inte att ske genom i huvudsak lokala/regionala ombudsmäns försorg. Det är genom att de lokalt aktiva, som med stöd av sina arbetskamrater, driver de fackliga frågorna som potentiella medlemmar kan se den personliga nyttan av medlemskapet.

Kommer då ett högre fokus på de rena fackliga frågorna innebära att LO-förbunden helt släpper det ideologiska perspektivet – bli opolitiska? Förbunden inom LO växte fram under en helt annan tid än idag. I en tid då fackligt aktiva med politiskt stöd kunde bestraffas, bli av med arbetet etc. Det var därför ganska naturligt att de tidiga fackliga organisatörerna också gjorde ett politiskt vägval. En förutsättning för att nå de långsiktiga fackliga målen var att även bedriva en politisk kamp. Många fackliga aktivister var delaktiga i att bilda det socialdemokratiska partiet.

Jag tror på att LO, tillsammans med förbunden, behöver bli bättre på att bedriva opinionsbildning och att väcka nya idéer. Men det är uppenbart att i ett läge där tjänstemännens organisationer inom TCO har en högre genomsnittlig organisationsgrad och fler medlemmar än LO:s är det fara å färde (för LO). Unionen är snart ett större förbund än LO:s största förbund Kommunal. Det är klart att TCO då vill ta större plats i opinionsbildningen och som den naturliga fackliga rösten att vända sig till. Det är uppenbart att tjänstemännens opolitiska framtoning i dagens opinions- och politiska läge är en fördel för dem framför LO:s tydliga koppling till (S). TCO är dessutom väldigt duktiga på att presentera undersökningar för opinionen.

Det låter sig lätt sägas att (S) och LO borde ha ett lösligare förhållande men i praktiken är det svårare att genomföra. Fortfarande lever känslan inom LO och förbunden att ”vi bildada partiet!”. Samtidigt är det sant att bland yngre fackliga medlemmar är ingenting lika självklart som det (kanske) har varit. Jag tror inte att parterna kommer att skilja sig i det nära perspektivet. Men det är uppenbart att man behöver fundera över sitt förhållande.

Länkar: Johan Westerholm, Martin Moberg, Martin Ezpeleta

Ingvar Carlsson – kom tillbaka!


Idag genomför Landsorganisationen, LO, höstmöten över hela Sverige. En del av dagens program sker genom videokonferens. Under presentationen av LO:s presentation av sitt program för att motverka främlingsfientlighet och rasism intervjuas Ingvar Carlsson, tidigare partiordförande (S) och statsminister efter mordet på Olof Palme.

Ingvar Carlsson har en mjuk och eftertänksam framtoning i sitt framträdande. Han framhåller arbetarrörelsens traditionella värderingar som solidaritet och sammanhållning. Jag har uppfattat Ingvars ledarsätt som ett inkluderande och samarbetsinriktat. Han är ingen man med stora gester och later.

I den socialdemokrati som, synes det, sliter sig själv i stycken inför medias uppmärksamma blickar. Minsta kritik eller glidande på orden fångas upp och förmedlas med rubriker som leder tankarna till inbördeskrig. Det man ser är ett vilset parti med stora problem att samsas om en gemensam riktning.

Vad partiet behöver är arbetsro för att kunna presentera en sammanhållen politik inför det kommande valet. Vi ska självklart kunna föra en djuplodande ideologisk debatt med respekt för att man kan och ska tycka olika. Vad vi behöver mer av är Ingvars eftertänksamhet och trygga
förankring i arbetarrörelsens grundläggande värderingar.

Industribloggare: Eli Abadji, Kaj Raving

(S)amarbetar gärna


Expressen följer idag upp gårdagens redovisade undersökning bland förtroendevalda socialdemokrater med en intervju med Carin Jämtin. I artikeln meddelar hon sensationellt (enligt tidningens sätt att uttrycka det) att (S) är beredda att samarbeta med alla partier utom Sverigedemokraterna:

”- Men inte som ett regeringsalternativ. Att vi och Moderaterna skulle gå samman i en regering är otroligt, men med Centerpartiet eller Folkpartiet, där ser jag att det finns möjligheter till samarbete. På något sätt måste vi som socialdemokrater göra det för troligt att vi har möjlighet att skapa en majoritetsregering.”

Att Socialdemokraterna har samarbetat väl med både Centerpartiet och Folkpartiet är säkert anledningen till Carins uttalande. Som partisekreterare måste hon hålla alla dörrar öppna. Det har ju inte varit främmande för socialdemokraterna att ingå blocköverskridande och pragmatiska överenskommelser.

Huruvida de borgerliga partierna är lika intresserade av ett samarbete i dagsläget är väl mindre troligt. Framför allt dagens (CP) har ju tydligt visat att man inte eftersträvar samarbete med (S).

Länkar: Expressen, di.se, dn.se,

%d bloggare gillar detta: