Dags att satsa på arbetsmiljö

Idag medverkar jag tillsammans med Caroline Helmersson Olsson, Claes Holm och Berit Örtell med en debattartikel i Eskilstuna-Kuriren:

Arbetsmiljöverkets kontor i Eskilstuna ska läggas ner. Det är ett politiskt beslut och det är den moderatledda regeringen som har fattat det. Moderaterna prioriterar bort arbetsmiljöfrågorna. Socialdemokraterna däremot har en politik för ett tryggt och säkert arbetsliv.

Arbetsmiljöverkets uppdrag är att minska riskerna för ohälsa och olycksfall i arbetslivet. Verket ska bland annat säkerställa att arbetsmiljölagen följs. Socialdemokraterna vill ge mer pengar till verksamheten. Regeringen har i stället minskat budgeten, den är drygt 20 procent lägre i dag än 2006. Det innebär att antalet miljöinspektörer har minskat från 381 personer till dagens 280. Det har gjort att antalet inspektioner ute på arbetsplatserna har minskat med en fjärdedel. Det är oroväckande. Den internationella rekommendationen är en inspektör per 10 000 anställda. I dag lever inte Sverige upp till den.

Nu tvingas Arbetsmiljöverket till ytterligare neddragningar. Antalet distrikt minskas från tio till fem. Eskilstuna är en av de orter som drabbas. Kontoret i Eskilstuna läggs ner och det nya kontoret placeras i Örebro. Risken är stor att färre inspektioner kommer att genomföras – och att fler olyckor därför kommer att ske.

Inspektionerna är viktiga för att förebygga och förhindra olyckor på våra arbetsplatser. Vi ser ett samband med ökat antal olyckor och minskade inspektioner. Att skicka instruktioner i stället för att kontrollerna att instruktionerna följs är fel väg att gå. Betänk att det gör ungefär samma nytta som om polisen skulle skicka informationsbroschyrer i stället för böteslapp till de bilister som kör för fort i en hastighetskontroll!

Reinfeldts regering har även minskat anslagen för vidareutbildning av våra skyddsombud.

Dessutom har regeringen lagt ner Arbetslivsinstitutet, som hade en världsledande ställning inom arbetsmiljöforskningen. De har också kraftigt minskat ner budgeten till företagshälsovården. Socialdemokraterna vill satsa på arbetslivsforskningen och därför föreslår vi ett nationellt centrum där forskning kring ett modernt och hållbart yrkesliv kan bedrivas. Socialdemokraterna vill också öka anslagen till företagshälsovården. Det är viktig med ett förebyggande arbete. Det minskar risken för sjukskrivning.

Regeringen har systematiskt skurit ner på verksamheter som förebygger ohälsa och olycksfall i arbetslivet. Det är inte acceptabelt. Därför kommer socialdemokraterna att lyfta frågan i riksdagen genom en skriftlig fråga till arbetsmarknadsministern. Socialdemokraterna satsar på en god arbetsmiljö – därför är vi framtidens parti.

Caroline Helmersson Olsson (S)
riksdagsledamot

Claes Holm (S)
Facklig ledare, Sörmlands partidistrikt
och ombudsman IF Metall

Göran Johansson
ordförande LO kommittén Eskilstuna/Strängnäs
och ombudsman på IF Metall

Berit Örtell
Arbetsmarknadsansvarig ombudsman LO Mellansverige

En rättelse dock. Det nya kontoret kommer att placeras i Stockholm, inte Örebro.

Sverige lever inte upp till ILO:s konventioner

I ett pressmeddelande meddelar LO att man anser att Sverige som nation inte lever upp till ILO:s konventioner gällande arbetsmiljöarbete. I en skrivelse utvecklar LO de grunder varpå man är kritisk.

LO menar, bland annat, att de neddragningar som gjorts på Arbetsmiljöverket har medfört flera negativa effekter. Sverige lever inte längre upp till den konvention som anger att det borde finnas en arbetsmiljöinspektör per 10.000 arbetstagare. Situationen i dagens Sverige är att det finns 0,6 arbetstagare per 10.000 arbetstagare. Det är långt under den situation som finns i våra nordiska grannländer.

I skrivelsen till ILO skriver LO att …

LO anser att denna inriktning är felaktig. En rättsstat behöver en fungerande tillsynsmyndighet som genomför kvalitetssäkrade inspektioner på arbetsplatserna men som inte tar över den förebyggande företagshälsovårdens roll som vägledare och utbildare till arbetsgivare, skyddsombud och arbetstagare på arbetsplatserna.

LO önskar att ILO:s expertkommitté ska uttala kritik över Sveriges förebyggande arbetsmiljöarbete. Skulle detta ske är det förstås av viss betydelse. ILO är ju ändå en organisation kopplad till Förenta Nationerna (FN). Men det skulle inte innebära något krav på att förändra den svenska lagstiftningen.

Den sittande regeringen kan ju, om de vill det, ganska enkelt bortse från de synpunkter som ILO:s expertkommitté skulle kunna ha.

Men det är klart att LO ska använda alla de verktyg som står till buds för att kunna förändra arbetsmiljöpolitikens inriktning. Det behövs verkligen en bättre politik för förebyggande arbetsmiljöarbete. Fortfarande utsätts många i arbetslivet för onödiga risker och fortfarande ignoneras det förebyggande arbetsmiljöarbetet i många företag.

Länkar: Arbetet

Lättast utbytbara har lägsta skyddet och sämsta arbetsmiljön

Tidningen Arbetet fortsätter att skriva om arbetsmiljöfrågor och skyddsombudens roll. I en undersökning som SCB gjort åt LO framkommer en del intressanta uppgifter. 2.450 skyddsombud har svarat på ett antal frågor. Något som framkommer tydligt är kopplingen mellan låg facklig aktivitet och sämre arbetsmiljö. Antalet skyddsombud minskar och allt färre av dem får den utbildning de behöver för sitt uppdrag.

LO:s avtals­sekreterare Torbjörn Johansson säger att han vill stärka skyddsombudens status och ställning på arbetsplatsen. Han vill driva den frågan både avtalsvägen i diskussioner med arbetsgivarna. Han vill också ställa större krav på att regeringen ska agera. Torbjörn säger att …

Vi måste öka skyddsombudets status både via avtalsvägen och genom att ställa krav på regeringen. Skyddsombuden behöver mycket mer resurser än vad de kan räkna med i dag.

Det är framför allt på de mindre arbetsplatserna som skyddsombuden har svårast att agera och känner störst motstånd från arbetsgivare (och ibland från arbetskamrater). Det är kanske inte särskilt förvånande. De mindre arbetsplatserna har inte alltid tiden och resurserna för att arbeta med arbetsmiljön.

Samtidigt hör jag från de regionala skyddsombud som vi har inom IF Metall Mälardalen att deras besök är uppskattade och viktiga för arbetsplatsen. De har med sig checklistor som de går i genom tillsammans med arbetsgivaren (eller representant) och skyddsombud (när sådan finns).

Det problem som vi har är att vi idag saknar tillräckligt antal regionala skyddsombud för att genomföra alla de besök vi vill. Avdelningen har som mål att genomföra skyddsrond en gång om året på alla arbetsplatser med medlemmar och som saknar skyddsorganisation. Vid mina besök får jag inte alldeles sällan frågan när det regionala skyddsombudet ska komma.

Vi är på intet särskilt nöjda över situationen inom avdelningen. Men eftersom det blivit svårare att rekrytera skyddsombud på den lokala nivån blir det också svårare att hitta lämpliga personer att vara ett regionalt skyddsombud. Det behövs verkligen fler personer med tillräckliga kunskaper och erfarenhet för att kunna stödja de mindre arbetsplatserna.

Men trots allt så har vi en organisation och jag hoppas att vi snart ska fylla de platser som vi saknar. IF Metall tillhör ändå de förbund med en förhållandevis hög närvaro av skyddsombud (vilket framgår av bilden till vänster). Det finns de förbund som har det betydligt svårare.

Inom Hotell och Restaurangs verksamhetsområde finns det ett stort antal små arbetsplatser och man har stor omsättning av fackliga medlemmar inom förbundet. Stefan Eriksson, arbetsmiljöombudsman på HRF, säger …

Vi omsätter nästan hela medlemskåren på 32 000 medlemmar på fyra till fem år.

Det gör det förstås svårare att bygga en stabil facklig organisation med aktiva förtroendevalda. Sten Gellerstedt, utredare på LO, säger att …

Det är inte konstigt att Pappers ligger så högt. Där arbetstagaren är högt värderad, där har också skyddsombudet starkast ställning, exempelvis inom massafabriker och stålverk. Skyddsombuden är svagast där arbetstagarna är lätt utbytbara, exempelvis inom Handels, HRF och Fastighets. Lättast utbytbara har lägsta skyddet och sämsta arbetsmiljön.

Ju lägre den fackliga organisationsgraden blir desto sämre kommer den fackliga verksamheten, och med den skyddsarbetet, att bli. Idag fungerar den fackliga verksamheten bäst på de stora arbetsplatserna inom, bland annat, industriförbunden och större kommunala arbetsplatser. I takt med att dessa verksamheter försvinner och/eller blir mindre ökar antalet små arbetsplatser inom branscher där fackförbunden alltid har haft svårast att organisera medlemmar.

Det är därför ingen liten utmaning som LO-förbunden står inför. Men det är en utmaning som måste tas – det finns liksom ingen annat val.

Länkar: Arbetet, Arbetet

Andra som skrivit: Martin Moberg, Henrik Bäckström

Grattis skyddsombudet – 100 år

Egentligen borde jag ha firat med en gräddtårta i onsdags. Då firade ”skyddsombudet” 100 år. Att vara skyddsombud innebär att vara sina arbetskamraters företrädare i arbetsmiljöfrågor på den egna, och ibland, andra arbetsplatser. Det är inte skyddsombudet som är ansvarig för hur det förhåller sig med arbetsmiljön. Det är alltid arbetsgivaren som har det ansvaret. Däremot ska man som skyddsombud påtala brister i arbetsmiljö. Man ska samverka med arbetsgivaren i att bedriva ett ständigt pågående arbete för att förbättra arbetsförhållanden och minimera risker i miljön.

När arbetet och samarbetet mellan arbetsgivare och arbetstagare fungerar väl ökar trivseln på arbetsplatsen. Det krävs att parterna kan samarbeta och tala öppet kring de utmaningar som företagets arbetsmiljö har. Nu är det inte alltid så lyckligt att detta samarbete fungerar. I en utredning som SCB gjort åt LO framgår det nämligen att hälften av skyddsombuden inte får de utredningar och den information som de behöver i sitt uppdrag.

Vidare framkommer det att skyddsombud ibland blir aktivt motarbetade av sina chefer. Det verkar vara värst inom Transport. 17 % av skyddsombuden inom det förbundet upplever att de blir motarbetade av sina chefer.

Det framgår av rapporten att skyddsombuden vill ha utbildning om psykosociala arbetsmiljö, i konflikt- och krishantering samt i arbetsorganisation. 45 % av skyddsombuden har inte fått någon utbildning alls under de senaste tolv månaderna. På arbetsplatser med endast ett skyddsombud har 65 % inte fått någon utbildning under det senaste året. Maria Steinberg, forskare vid Örebro universitet, säger till Arbetet att …

Utbildningen är ren katastrof. Tidigare fanns ett arbetsmiljöavtal som sade att skyddsombuden skulle ha 40 timmars utbildning. Nu finns inga normer alls, samtidigt som det kan vara väldigt svårt att sticka iväg på småföretagen.

Det är uppenbart att det fortfarande finns mycket att göra för att stödja skyddsombuden i deras arbete.

Länkar: Arbetet, lo.se, TCO-tidningen, Arbetet, da.se, da.se, Tidningen Vision, da.se, Sekotidningen, Publikt, arbetsliv, arbetsliv, da.se

Andra som skrivit: Jana Fromm, Sten Gellerstedt

Skyddsombudens anmälningar till Arbetsmiljöverket har ökat

Tidningen Arbetet beskriver i några artiklar hur läget är på arbetsmiljöns område. I en artikel beskriver man hur antalet anmälningar till Arbetsmiljöverket av skyddsombud har ökat. Framför allt är det från arbetsplatser inom kommuner och landsting som dessa ökar. En anledning till att detta är att skyddsombuden är allt bättre utbildade idag. Håkan Olsson, avdelningschef på Arbetsmiljöverket, säger till tidningen att…

De skyddsombud som vi träffar ute på arbetsplatserna har bättre kunskaper än tidigare och går in för sitt uppdrag med stor kraft och energi.

Sten Gellerstedt, LO-utredare, säger att en ytterligare anledning till att anmälningarna till Arbetsmiljöverket ökar är att arbetsgivarna har blivit ”kaxigare” – de vill helt enkelt inte lösa problemen på arbetsplatsen.

Samtidigt minskar antalet fall där skyddsombud stoppar ett farligt arbete. I artikeln sägs att en anledning till denna utveckling är en ökad rädsla att bli av med sitt arbete om man blir för obekväm för sin arbetsgivare. Samma utveckling såg man efter den djupa krisen i början av 1990-talet. Håkan säger …

Man vill inte stöta sig med arbetsgivaren och gå i bräschen även om man ser en risk eller en brist, vilket ibland kan vara en fara.

Skyddsombud ska enligt Arbetsmiljölagen finnas på alla arbetsplatser med fem och fler anställda. I väldigt många fall fungerar dock inte lagstiftningen. Det saknas ett stort antal skyddsombud på de mindre arbetsplatserna. Förmodligen saknar fler än 100.000 sådana arbetsplatser skyddsombud. Men som Kaj Frick (professor emeritus i arbetsmiljöstyrning), säger …

Med största sannolikhet är bristen på skyddsombud ännu större, vilket är mycket allvarligt.

Arbetets artikel visar att antalet anställda per skyddsombud är lägst bland LO:s arbetsplatser, högre bland TCO:s och högst bland Saco:s. Kaj säger till tidningen att …

De flesta skyddsombud finns i dag i offentlig sektor och på stora arbetsplatser inom industrin. Och det finns ett starkt samband mellan antalet skyddsombud och fackligt engagemang.

Kaj har räknat på hur mycket tid som skyddsombuden lägger ned på sitt uppdrag. Han bedömer att tiden motsvarar 5.000 heltidstjänster. Han menar att de 250 anställda på Arbetsmiljöverket aldrig skulle klara av sitt arbete utan 100.000 skyddsombud.

Kaj menar att de fackliga organisationerna behöver prioritera mer resurser för att få fram fler personer att ta på sig uppdraget som skyddsombud. Jag kan hålla med om det. Det behövs onekligen fler personer som tar på sig att företräda sina arbetskamrater som skyddsombud. Bristen syns tydligast på de mindre arbetsplatserna.

Skyddsombuden har kanske den skarpaste lagstiftningen bakom sig när man jämför med andra fackliga uppdrag. Ett välutbildat skyddsombud med en vilja att förbättra arbetsmiljön kan utföra ganska mycket. Det kan ibland förstås innebära att man stöter sig med sin arbetsgivare. Det gör det förmodligen svårare att vara skyddsombud på mindre arbetsplatser.

Länkar: Arbetet, Arbetet, Arbetet, Arbetet, Arbetet, arbetsliv, TCO-tidningen, ka.se