IF Metall skriver inga krisavtal

Det är tydligt att industrikonjunkturen befinner sig i ett osäkert läge. Jag har medverkat i några uppsägningsförhandlingar om arbetsbrist efter sommaren.

Under hösten 2008 och våren 2009 drabbades den svenska industrin av en dramatisk nedgång av produktionen. Det kändes ibland som om golvet rasade under svenska industriföretag. Nedgången kom väldigt snabbt och var i många fall dramatiskt brant. Det gjorde att man på många företag diskuterade olika former av alternativa sätt att minska produktion och kostnader utan att behöva säga upp anställd personal.

Denna kreativitet var i många fall avtalsstridiga eller på gränsen till att vara det. För att få ordning och reda samt för att försvara de centrala avtalen tecknade IF Metall ”krisavtal” med flera arbetsgivarorganisationer. Dessa avtal medgav att, efter lokal överenskommelse, de anställda gick ned i arbetstid med därmed motsvarande minskad inkomst. Dessa avtal fick mycket kritik från andra fackliga organisationer och internt från många fackligt aktiva.

Trots detta tecknades flera sådana avtal. Utvärderingen av krisavtalen har utfallit ganska positivt då antalet varslade personer minskade samt att IF Metall försvarade våra centrala avtals betydelse. Däremot hamnade tjänstemännens organisationer i ett mer bekymmersamt läge. De konstaterade att deras avtal medger att de anställda kan gå ned i arbetstid och inkomst.

Nu verkar det som om man på ett antal företag åter vill teckna lokala krisavtal. Nu är dock budskapet tydligt från förbundet. Veli-Pekka Säikkälä, IF Metalls avtalssekreterare, säger till tidningen Arbetet att …

Klubbarna har inte tillåtelse att sluta sådana avtal. Och om någon klubb ingår ett lokalt krisavtal kommer vi från förbundets sida förklara att det är ogiltigt.

Det finns ett par anledningar till detta ställningstagande. För det första är inte konjunkturnedgången så kraftig som den var för några år sedan. Den andra, och förmodligen viktiga anledningen, är att IF Metall tillsammans med arbetsgivarna diskuterar införandet av ”korttidsarbete” med regeringen. Det är en ordning inspirerad av de system som, bland annat, finns i Tyskland. I en lågkonjunktur kan företag permittera anställda som då får kortare arbetstider och inkomst. Inkomstförlusten kompenserar av de nationella arbetslöshetsförsäkringarna. Detta innebar att antalet som blev arbetslösa blev lägre i Tyskland än i Sverige. Det innebar vidare att man i Tyskland snabbare kunde öka produktionen eftersom det bara var att öka arbetstiderna igen. I Sverige var man tvungen att dra igång en anställningsprocess.

Därför kan knappast förbundet ge sig in i förhandlingar med arbetsgivarna om att införa krisavtal. Det skulle ju helt urholka förhandlingspositionen med statens representanter om ett införande av korttidsarbete. Ska en sådan konstruktion kunna införas krävs ju en trepartsöverenskommelse mellan facket, arbetsgivarna och staten. Denna fråga är så pass viktig att få i hamn att det inte går att kompromissa med våra centrala avtal.

Länkar: Arbetet, SVT, da.se