LO höjer tonläget
LO:s kongress i våras beslutade att bifalla en motion om att en princip om ”non-profit” ska gälla inom offentligt finansierad välfärd. Motionen definierade dock inte vad detta skulle innebära i praktiken. Därför tillsattes en utredning med LO:s vice ordförande Tobias Baudin som ordförande. Gruppen ska presentera sitt förslag senast i december i år. I en intervju i Dagens Nyheter markerar han dock att Socialdemokraterna måste göra en positionsförändring i denna fråga. Tobias säger bland annat att …
Varje skattekrona måste gå till det den är avsedd för. Vi har inte råd att skicka i väg det i vinster till företag. Vi måste kraftigt reglera den här branschen, den är väldigt oreglerad i dag.
I intervjun avfärdar han systemet med så kallade svb-bolag (en ovanlig form av aktiebolag där vinstutdelningen begränsas till statslåneräntan plus en procent), eftersom det går att kringgå syftet med diverse räntesnurror och/eller andra konstruktioner. Det är endast om man skulle göra om regelverket för svb-bolag som detta kan bli intressant. Han menar att det heller inte är en framkomlig att ställa större kvalitetskrav på driften. Han menar att det är alldeles för svårt att i avtal definiera hur dessa större kvalitetskrav ska definieras och mätas.
Vad jag förstår kommer LO:s utredning att föreslå strikta begränsningar av vinstnivån. Sedan återstår att se hur LO vill uppnå det.
I en debattartikel i DN utvecklar Mats Edman, chefredaktör för Dagens Samhälle, hur han anser att den socialdemokratiska debatten förs utifrån falska premisser. Mats skriver att …
Välfärdsföretagen delar sällan ut hela vinsten. En typisk policy är att 35–50 procent av den beskattade vinsten delas ut. Resten återinvesteras. Det betyder att ”vinstuttagen” som ifrågasätts hamnar runt 2 procent av de totala intäkterna.
Eftersom det i praktiken är dessa 2 procent som många inom S vill begränsa eller stoppa, så blir nästa logiska steg non-profit. Man kan också tala klarspråk och säga förlust.
Rapporteringen om hur riskkapitalbolag kunnat flytta stora medel ut ur Sverige till konton i skatteparadis har naturligtvis skapat en bild av att detta är det normala. Det har också varit stötande att läsa om hur borgerliga kommun- och landstingspolitiker avyttrat tidigare offentligt driven verksamhet till kraftigt reapris. Detta har möjliggjort för ett antal personer att göra stora personliga vinster när man sedan säljer verksamheten vidare.
Därför är det bra att bilden nyanseras. Det finns avarter med den utveckling som skett i Sverige de senaste åren. Huruvida om LO:s förslag kan komma till rätta med dessa återstår ju att se.
Länkar: dn.se, DN Debatt, SvD, Arbetet, Ekot, Fokus, dagens arena
Publicerat på 16 oktober, 2012, i Fackliga frågor, Politiska funderingar och märkt LO, Tobias Baudin, vinst. Bokmärk permalänken. 3 kommentarer.
Görans tankar och bagateller 
Jag har skrivit en motion till partikongressen, där jag föreslår att överskottet (utöver tillåten vinstutdelning) ska betalas tillbaka till kommunen eller landstinget. Jag har skrivit om detta på ett antal s-bloggar, men hittills har ingen vågat stödja förslaget. Antagligen pga att man är rädd för att det skulle vara ett för stort ingrepp i den privata äganderätten. Juridiskt sett tillhör ju överskottet i ett företag ägaren. Mitt svar på den invändningen är att vi har avtalsfrihet, man kan ingå avtal om vad som helst. Och inga företag är ju tvingade att driva verksamheter, som finansieras med skattemedel. Om de inte accepterar villkoren, kan de ju avstå från att driva sådan verksamhet. Nya villkor kan dock inte införas i efterhand, när kontraktet redan är underskrivet, utan villkoren måste finnas med från början, eller när avtalet ska förnyas – alltså inför nästa upphandlingsperiod. Detta förutsätter dock att det finns en offentlig huvudman för verksamheten, vilken upphandlar verksamheten.
Offentlig huvudman saknas för närvarande för de fristående skolorna samt apoteken. Detta innebär i praktiken att deras ägare har ”fri dragningsrätt på skattemedel”, för att låna Löfvéns uttryck.
De högludda kraven på att helt förbjuda vinstutdelning kombinerat med tvång att ”återinvestera överskottet i verksamheten” löser inte det grundläggande problemet att överskottet är privat egendom, som har genererats med skattemedel. Om det uppstår stora överskott, så beror ju det på att huvudmannen har betalat för mycket i förhållande till vad verksamheten har kostat att driva, alternativt att vårdtagarna inte har fått den vård som de haft rätt till. Socialdemokrater som stödjer detta krav, ofta framfört som ”non profit”, förstår inte skillnaden mellan allmän och privat egendom.
Följden av denna ”non profit”-modell blir ju att stora kapitaltillgångar, som har generats med skattemedel, ackumuleras i företagen, som exempelvs kan avända pengarna till expansion, uppköp av mindre konkurrenter, etc. I stället för utdelad vinst blir det en galopperande värdeökning i företagen, vilken kan realiseras vid försälning av företaget. Vissa socialdemokrater föreslår en kraftig beskattning eller konfiskation av vinsten vid försälning. Men varför vänta till en eventuell försälning, om det offentliga ändå ska lägga beslag på pengarna? Dessutom är konfiskation av privat inte tillåten, enligt EU-rätten.
Ett frivilligt ingånget avtal om återbetalning av överskottet efter varje verksamhetsår är däremot tillåtet, just eftersom det är frivilligt. Det är ett frivilligt val av ”kapitalisterna” om de vill drivas verksamhet inom skola, vård och omsorg eller inom någon annan bransch.
Problemet med skola, vård och omsorg är att konkurrensen (med vissa undantag) inte fungerar som prispress, eftersom det är svårt för betalaren (kommunen eller landstinget) att bevisa fusk med kvaliten. Det är för lätt att göra vinst genom att bryta mot kvalitetskraven i avtalet. Incitamentet för att driva verksamheten med stora överskott, på bekostnad av kvaliten, måste alltså bort.
Genom att helt förbjuda vinstutdelning, är det dock risk att man kastar ut barnet med badvattnet. Vill man det, vore det mer hederligt att säga: ”Vi fill förbjuda all privat drift”. Om man vill förbjuda aktiebolag, men tillåta ekonomisk föreningar, vore det mer hederligt att säga att ”Av ideologiska skäl vill vi förbjuda alla företag, som bara har en ägare.” En mängd privata tandkliniker skulle tvingas slå igen. – En ekonomisk förening måste ha minst tre ägare.
Varför helt enkelt inte bara ha offentligt ägd välfärd men tillåta en myriad av verksamheter inom den?
Om den offentliga sektorn skulle demokratiseras, så att makten utgår från de som arbetar, från lärare, undersköterskor m.fl. så skulle det automatiskt bli följden.