Om en omställning av arbetsmarknadspolitiken

Bara genom att få ned arbetslösheten kommer Alliansen vinna valet 2014

Christian Westerlind Wigström skriver på SvD Brännpunkt om att den borgerliga regeringen borde satsa mer på anställningsfrämjande åtgärder. Det är uppenbart att Christian gillar de reformer för att öka drivkrafter till att ta arbete som den borgerliga regeringen genomfört. Nu menar han att regeringen satsat allt för litet för att öka arbetsgivares drivkrafter för att anställa.

Han argumenterar för åtgärder sammanfattade i tre punkter:

• För det första måste regeringen säkerställa en stadig efterfrågan på produkter och tjänster när det privata näringslivet sviker genom en kontracyklisk finanspolitik.
  Här finns sådant som statliga infrastrukturprojekt.
• För det andra måste regeringen minska kostnaderna för arbetsgivare.
  Han föreslår att regeringen bjuder in representanter från arbetsgivarsidan. Målsättningen borde vara en öppen skrivelse där regeringen går med på en gemensamt formulerad sänkning av arbetsgivaravgiften mot att arbetsgivare förpliktar sig till nyanställningar.
• För det tredje borde anställningslinjen ta hänsyn till de speciella omständigheter som dikterar småföretags möjlighet att anställa.
  Christian föreslår här sådant som att mindre arbetsgivare ska få betala sociala avgifter på ”kredit” i samband med nyanställningar. Han föreslår också att arbetsgivare ska få betala säsongsanpassade avgifter.

Han säger avslutningsvis att …

Oavsett de tekniska detaljerna skulle anställningslinjen, genom att fungera som en sambandscentral för den finans-, skatte- och arbetsmarknadspolitik som rör efterfrågan på arbete, fungera som ett kraftfullt komplement till Arbetslinjen. Bara genom att vara innovativ på båda sidorna av en svag arbetsmarknad kommer vi få ned arbetslösheten. Och bara genom att få ned arbetslösheten kommer Alliansen vinna valet 2014.

Christian fortsätter med den linje många verkar tillämpa – att de sociala avgifterna är en oändlig källa som man kan ösa pengar ur. Onekligen går systemet idag med stora överskott. Regeringen har ju genom att strama åt regelverken i, framför allt, sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen, minskat utbetalningarna från dem. Samtidigt har man bibehållit arbetsgivarnas inbetalningar till staten. Därmed har skapats stora överskott som staten använt till skattesänkningar.

Det finns många exempel på att olika regeringar använt subventioner eller sänkningar av de sociala avgifterna som ett sätt att stimulera fram fler arbetstillfällen. Exemplen på när dessa åtgärder har lyckats är dock färre. Det enda man åstadkommit är att urholka finansieringen av det svenska socialförsäkringssystem som finansierar sådant som den allmänna pensionen, sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring etc.

Jag är djupt skeptisk till förslag att använda de sociala avgifterna som en hävarm i arbetsmarknadspolitiken. Det kommer bara att stärka kraven från näringslivet på att sänka (eller helst avskaffa) dem. Risken är att vi hamnar i en ond cirkel med allt mer åtstramande regelverk i vårt sociala välfärdssystem.