Om att slopa en sjuklönevecka
Ingen effekt på sjukfrånvaron
Kristdemokraterna meddelar att de avser att inom regeringen driva kravet att slopa den andra sjuklöneveckan. Mats Odell (KD), ordförande i riksdagens näringsutskott, säger till Ekot att …
Företagarna säger att det här är ett av de största hindren för att anställa fler människor. Att ta bort andra sjuklöneveckan tror vi är viktigt för jobben, att fler unga kan komma in på arbetsmarknaden.
Detta innebär att KD ansluter sig till det förslag som Stefan Löfven lämnade i somras. KD hoppas att en sådan reform skulle bidra till att fler människor får arbete i mindre företag. Det är möjligt att det kan bli så. Organisationen Företagarna säger att de inte kan ställa några sådana löften. Det gör de nog rätt i.
Reformen kom till som en uppgörelse 1992 mellan den dåvarande borgerliga regeringen och socialdemokraterna. Reformen finansierades genom att staten sänkte sjuklöneavgiften och att överföra kostnaden för de första två veckornas sjukskrivning till arbetsgivarna. Systemet infördes som ett sätt att, sades det, stimulera arbetsgivarna till att satsa mer på åtgärder för att minska sjukfrånvaron på arbetsplatserna.
Jag har inget emot att arbetsgivarna slipper betalningsansvaret för den andra sjukskrivningsveckan. Jag skulle gärna se att en sådan åtgärd kombinerades med att införa en för arbetsgivarna obligatorisk rehabiliteringsförsäkring. Det skulle kunna sänka kostnaderna för arbetsgivarna samtidigt som man kan förstärka resurserna för att stödja långtidssjukskrivnas återgång till arbete.
Länkar: Ekot, dn.se, di.se, ekuriren, SvD, Ekot
Andra som skrivit: Martin Moberg, Den hälsosamme ekonomisten
Publicerat på 25 februari, 2013, i Fackliga frågor, Socialförsäkringsfrågor och märkt kd, Mats Odell, sjuklön, Stefan Löfvén. Bokmärk permalänken. 14 kommentarer.
Görans tankar och bagateller 
Och vad säger du om att införa läkarintyg från dag 1?
Igen: jag utgår ifrån min egen omgivning och ser att det är många anställda som skulle behöva en ordentlig markering i denna fråga. Att vara borta från arbetet innebär kostnader för arbetsgivaren. Många vill inte vara medvetna om detta och det är ett otyg särskilt i mindre företag.
Det nuvarande systemet tycks vara annars ganska bra. Eftersom arbetsgivaren betalar så kan man även ställa frågor kring frånvaron vilket skulle falla bort vid en eventuell överföring av sjuklöneveckans kostnader till försäkringskassan. Jag själv gillar inte riktigt KD-förslaget. Det skulle minska kontrollen på detta område vilket – tyvärr! – behövs.
Den möjligheten finns ju redan. Jag har inget emot det. Om det handlar om att stävja ett oansvarigt eller för att få fram varför vissa ofta är sjuka är det OK.
Ja, möjligheten finns men det är inte detsamma som att man MÅSTE per automatik lämna in ett läkarintyg. Om en arbetsgivare börjar använda sig av den ”möjligheten” så lär facket genast ifrågasätta kontrollens legitimitet. Har tyvärr haft exempel på detta i bekantskapskretsen.
Det blir en enklare hantering för alla parter på alla plan om intyget skall lämnas än om det sker på arbetsgivarens initiativ. MVH
Det räcker att arbetsgivaren pratar med den fackliga organisationen (om personen är medlem) om varför. Det behöver inte vara någon större grej. Men, med reservation för att människor – både arbetsgivare och fackliga företrädare – inte alltid är smidiga.
Dryga Lisa var ovanligt dryg den här gången. Arbetsgivarna har väl annat att göra än att spionera på anställda, som inte ens befinner sig på arbetsplatsen?! Dessutom skapar sådana spionerier dåliga relationer mellan arbetsgivare och anställda, helt i onödan.
Sjukfrånvaro medför kostnader (alternativt intäktsbortfall) för arbetsgivarna, även om de så inte behöver betala sjuklön för en enda sjukdag. Detta bör vara incitament nog för arbetsgivarna att göra vad de kan för att förebygga ohälsa bland sina anställda. Självklart finns mycket kvar att göra åt arbetsmiljön på de flesta arbetsplatser, men man ska ändå inte ha överdrivna förhoppningar om vad arbetsgivarna kan göra. Det är ju sällan deras fel, om anställda utsätter sig för hälsorisker under fritid.
Men man skulle kanske påminna både arbetsgivare och anställda om att arbetsgivarna faktiskt har rätt att kräva att anställda använder dygnsvilan till vila, så att de inte kommer trötta och utschasade (och definitivt inte berusade eller bakfulla) tilll jobbet?
Det är inte den aktuella arbetsgivarens fel om någon anställd har skadat sig på en tidigare arbetsplats. Det nuvarande sjuklönesystemet är ytterst inhumant eftersom det faktiskt straffar arbetsgivare, som har tagit socialt ansvar genom att anställa personer som har haft hög sjukfrånvaro hos en tidigare arbetsgivare och förmodligen kommer att ha en hög sjukfrånvaro även hos sin senaste arbetstivare. Det är inhumant speciellt mot småföretagere med ett fåtal anställda, som riskerar att dra en nitlott i sjuklönelotteriet vid varje nyanställning. Det är inhumant mot anställda, som har blivit utslitna på sitt gamla jobb och måste byta jobb.
Sett ur arbetsgivarnas synvinkel finns det många hinder mot anställning av personer med en inte i varje detalj känd levnadshistoria. Mats Odell, som helt klart är den dugligaste kd-politkeern (vilket han har bevisat i många sammanhang, ibland till sossarnas glädje och ibland till deras förtret) har helt rätt i att sjuklönesystemet är det enskilt största hindret för nyanställning – speciellt i mindre företag.
Det finns säkert åtskilliga småföretag med expansionsmöjligheter, som helt enkelt inte vågar ha anställd personal, utan hellre avstår från att växa. Jag är övertygad om att Mats Odell vet vad han pratar om i det här fallet. Och vi ska inte underskatta betydelsen av att han lägger sig på samma linje som Löfvén i den här frågan. Kort sagt: Odell är pingstvän, och det finns många småföretagare som är både pingstvänner och kristdemokrater, inte minst i det småländska s.k. bibelbältet.
Sedan kan det ju vara så, att kd – fastän man inte säger det öppet – vill vara med i regeringen även efter nästa val, även om regeringsbildaren kommer att heta Stefan Löfvén och inte Fredrik Reinfeldt. En blocköverskridande regering kan ju bli aktuell om alliansen skulle förlora valet, men S inte skulle lyckas få tillräckligt många röster för att bilda regering ens med stöd av V.
Om det mot förmodan skulle visa sig att det inte blir en rejäl skjuts på nyanställningarna efter slopandet av andra sjuklöneveckan, får man väl löpa linan ut och avskaffa arbetsgivarnas sjuklöneansvar helt och hållet. Och även se över övriga hinder för nyanställningar. Det kanske måste slaktas en del ”heliga kor” på både den socialdemokratiska och borgerliga sidan.
Jag tror att Odell är den rätta samtalspartnern på den borgerliga sidan i det fallet. Han har gjort sig känd som en skicklig och konstruktiv förhandlare med förmåga att se saker med båda parters ögon. Det är ju vad han gör nu, när han vill driva kravet – inom alliansen – att slopa andra sjuklöneveckan.
”Dryga Lisa var ovanligt dryg den här gången. Arbetsgivarna har väl annat att göra än att spionera på anställda, som inte ens befinner sig på arbetsplatsen?! ”
Jag må vara dryg men också ÄRLIG! Kan du läsa mina inlägg två gånger så att du fattar isf att hoppa över vissa saker och förvränga mitt budskap?
ALLTSÅ: man SKALL införa läkarintyg för ALLA, i ALLA sjuksituationer från FÖRSTA dagen så att arbetsgivaren INTE skall behöva ”spionera” på sina anställda. Varför? Därför att det är gott om måndagssjukan fortfarande och dessutom har folk börjat sjukskriva sig för nästan vad som helst vilket måste stävjas.
Det är inte på något sätt rätt(vist) att övervältra dessa kostnader på arbetsgivaren eller på samhället.
Från vilken dag det behövs läkarintyg har inget att göra med vem som betalar sjuklönen. Och om någon ska spionera på de anställda så är det inte arbetsgivaren. Tänk dig en arbetsgivare /småföretagare som själv arbetar i produktionen, och har en anställd som bor 5 mil bort.. Arbetsgivaren måste kanske jobba för två när den anställda personen är sjuk, och ska dessutom samtidigt agera fönstertittare fem mil bort….
Och dessutom är det långtifrån alltid arbetsgivarens fel om en anställd är sjuk. Att den enskilda arbetsgivren öht ska betala sjuklön är helsnurrigt. Arbetsgivarnas sjuklöneansvar borde avskaffas helt och hållet. Det var bättre förr, när det var tre karensdagar i början av varje sjukperiod än det är nu. Men tyvärr var arbetsgivarnas företrädre i Svenska Arbetsgivareförbundet så korkade så att de gick med på att arbetsgivarna skulle betala sjuklön under karensdagarna för tjänstemän men inte för arbetare.
Så försvann karensdagarna. Om vi nu ser sjukförsäkringen som en försäkring, så var det inte alls orimligt med en viss ”självrisk”, om det bara hade varit lika för alla.
Jag hade hoppats på fortsatt diskussion med Dryga Lisa. Jag tycker att det vore misshushållning med sjukvårdsresurser att kräva läkarintyg av alla från första sjukdagen. Men visst bör den, som är sjukfrånvarande från jobbet vara beredd att kallas till läkarundersökning när som helst under sjukperioden, även från första sjuk- eller ersättningsdagen. En möjlig modell vore att man sjukanmäler sig till företagshälsovården, som vidarebfordrar anmälan till arbetsgivare och f-kassan.
Jag var fackligt aktiv i ett LO-förbund när karensdagarna avskaffades. Det var inget krav från LO, efter vad jag minns. Men när arbetsgivarna frivilligt tog på sig att betala sjuklön till tjänstemännen under karensdagarna, men inte ville ge arbetarna samma förmån, krävde LO att karensdagarna skulle avskaffas. Utvecklingen av sjukfrånvaron kom snabbt att visa att det var fel väg. Man kunde ha löst detta genom att införa en bestämmelse att den som tar emot sjuklön från arbetsgivaren, om så för en enda dag, mister rätten till ersättning från f-kassan under hela sjukperioden. Lika för alla, och ett incitament för alla att inte sjukskiva sig i onödan.
Arbetsgivarföreningens mottdrag blev i stället att arbetsgivarna skulle betala sjuklön för de första veckorna. Vilket bevisar att arbetsgivarorganisationerna redan då befolkades av teoretiker, som inte hade ett hum om vare sig vanligt lönearbete eller företagande i praktiken. Och i synnerhet hur det är att driva eller arbeta i ett mindre företag. Att föreslå att karensdagarna återinförs är kanske som att svära i kyrkan, men egentligen handlar det bara om en omfördelning av utgående löner, arbetsgivaravgifter och ersättningar. Återinför tre karensdagar i början av varje sjukperiod och hög ersättningen under resten av sjukperioden till 85 %, men begränsa antalet ersättningsfria sjukdagar per år till personer med kroniska sjukdomar och många korta sjukfrånvaroperioder (mot läkarintyg om den kronisk sjukdomen)!
Det nu aktuella förslaget, som s och kd står bakom innebär att nuvarande sjuklöneansvar frö arbetsgivarna reduceras från 10 ersättningsdagar till 5 ersättningdagar, vilket alltså ökar f-kassans utgifter med motsvarande 5 ersättningdagar. Med karensdagar ökar fkassans utgifrer till motsvarande 7 ersättningsdagar, medan arbetsgivarna slipper sjuklönekostnaderna helt och hållet. En mindre höjning av arbetsgivaravgiften blir det förstås, men det drabbar alla företag lika, med samma procent på lönesumman. Osvsett om den enskilda arbetsgivaren har haft tur eller otur i sin personalrekrytering.
Vilket otivelaktigt skulle leda till att inte fullt friska personer får lättare att få jobb.
Lars,
jag har inget emot 3 karensdagar i sjukförsäkríngen men jag tror att det skulle bli ett väldigt liv i S- och V-kretsar.
Jag tror att ett generellt krav på obligatoriskt läkarintyg från första dagen skulle skicka många hellre till arbetsplatsen istället för doktorn.
Det är delar av arbetsgivaravgiften som finansierar sjukförsäkringen varför det känns naturligt att arbetsgivaren kopplas in från början av en sjukperiod som primär ersättningskälla. Visst, man kan bli sjuk även av fritidsaktiviteter eller av hemsysslor men arbetsplatsen har en mycket central roll i en människas liv. Jag tycker att arbetsgivaren skall vara inkopplad i sjukprocessen från början. Den vet ju mer om ”patienten” än den ”anonyma” försäkringskassan. Jag tror att vägen tillbaka kan kortas väsentligt på det sättet.
Jag minns vad som hände, när karensdagarna avskaffades. Det blev en kraftig ökning av de korta sjukskrivningarna, med följd att sjukförsäkringen blev underfinasierad. Det var ett misstag att avskaffa karensdagarna. Men det handlade ju om rättvisa mellan arbetare och tjänstemän, som fick sjuklön från arbetsgivarna under karensdagarna. Man borde i stället ha gjort de inkomstfrias karensdagarna obligatoriska för alla, dvs att en anställd som tagit emot lön från arbetsgivaren under karensdagarna skulle ha mist rätten till ersättning från f-kassan under resten av sjukperioden.
Om karensdagarna återinförs kan inkomstbortfallet under karensdagarna kompenseras genom en höjning av ersättningen under de ersättningsberättigade sjukdagarna. Eller på något annat sätt. Omfördelning.
Det vore slöseri med sjukvårdsresurser att kräva läkarintyg av alla redan fr.o.m första sjukdagen. Och det finns ju sjukdomar, som en läkare kan missa vid första besöket. Det kan ibland behövas flera undersökningar för att objektivt faställa en sjukdom. Men företagshälsovården bör kanske kopplas in redan fr.o.m första sjukdagen, vilket innebär att den sjuka personen får vara beredd att kallas till läkarbesök redan första dagen, även om så inte alltid kommer att ske.
All sjukfrånvaro kostar pengar för arbetsgivarna, antingen i form av minskad produktion och försäljning, eller i form av leveransförseningar, eller i form av reservpersonal, eller i form av inhyrd personal från bemanningsföretag. Detta borde utgöra incitament nog för arbetsgivarna att göra vad de kan för att förebygga ohälsa bland de anställda. Att lägga på arbetsgivarna något slags kontrolluppgift är fel, eftersom många arbetsgivare varken har tid eller kompetens till detta.
Det är dessutom direkt upprörande att ha ett system, som straffar arbetsgivare, som tar ett socialt ansvar genom att anställa personer som ofta har varit sjuka, kanske lider av kroniska sjukdomar med upprepad korttidsfrånvaro. Sådana personer ska givetvis slippa karensdagarna, om de har ett läkarintyg som styrker den kroniska sjukdomen. Men det är inte den enskilde arbetsgivaren som ska betala.
”Det vore slöseri med sjukvårdsresurser att kräva läkarintyg av alla redan fr.o.m första sjukdagen.”
Men hur skall du annars se till att vårt enorma svenska behov av ”rättvisa” och ”likabehanndling för alla” blir tillgodosedda? Att INGEN skall känna sig kränkt eller diskriminerad i sjuksammanhanget? Därför vill jag att läkarintyg för ALLA skall gälla, utan undantag. De som då VERKLIGEN känner sig sjuka skulle gå till doktorn medan de andra skulle gå till jobbet. Kravet skulle ha en avskräckande effekt och det skulle inte innebära någon större belastning för husläkarna där sjukintyg normalt inhämtas.
Sedan är det nog så att du bryr dig om ”slöseri med sjukvårdsresurser” men arbetskraftens (sjuk)frånvaro är ju ett ÄNNU STÖRRE slöseri, fastän med ARBETSGIVARENS och därigenom också samhällets resurser. Är man sjuk så blir det ju inga arbetsgivaravgifter dvs skatteintäkter för samhället. Även inkomstskatten på sjuklön/penning blir ju lägre. Vid utebliven produktion minskar arbetsgivarens intäkter. Skall man ersätta de sjuka så kostar det extra pengar vilket kan bli förödande för en mindre arbetsplats.
Dryga Lisa
Du verkar inte ta mitt förslag att återinföra de tre karensdagarna i början av varje sjukperiod på allvar. Vi har idag sju karensdagar vid arbetslöshet vid uppsägning från arbetstgvarens sida, samt 45 karensdagar + de sju obligatoriska karensdagarna vid uppsägning från arbetstagens sida. Läs här:
http://www.byggnadsakassa.se/Arbetslos/Karens/
http://www.aea.se/arbetslos/egen-uppsagning
Att OVANPÅ detta införa karensdagar även i sjukförsäkringen, skulle säkerligen utlösa protester. Men om de sju obligatoriska karensdagarna i a-kassan avskaffas (eller reduceras till tre karensdagar) skulle det nog inte bli så många protester mot tre karensdagar i sjukförsäkringen (se mina föregående inlägg).
Vilka skulle då kallas till läkarbesök redan under första sjukdagen?
1) Personer, som utan att ha någon styrkt kronisk sjukdom som medför upprepad korttidssjukfrånvaro, ändå har upprepad korttidsjukfrånvaro.
2) Ett slumpmässigt urval av övriga, i mån av tillgänglig läkartid.
Jag tycker att du ska intervjua ett gäng läkare, om hur lätt det är att ställa diagnos på exempelvis i och för sig svåra men diffusa smärtsymtom. Det kan behövas långvariga utredningar, efter besök hos specialist, och dit brukar det vara långa kötider. Den remisskrivande läkaren kan då inte göra mycket annat än att sjukskriva personen under tiden.
Erfarenheterna från tiden före och efter avskaffandet av karensdagarna visar att obligatoriska karensdagar (för alla) i sjukförsäkringen är det mest effektiva sättet att förebygga onödiga korttidssjukskrivningar.
Det bästa en LÄKARE kan göra för att minska sjukfrånvaron i arbetslivet är att bota sjukdomar, som kräver läkarbehandling för att patienterna ska tillfriskna fortare. Ingen blir frikskare av att läkartid används till ett slentrianmässigt intygsskrivande. – eller av att personer som verkligen är sjuka slentrianmässigt skickas tillbaka till jobbet efter en första resultatlös läkarundersökning.
Jag tar dina tre karensdagar på allvar men jag tror inte att du har (den röda) massan med dig. Däremot bortser du helt ifrån de ”rättviseaspekter” jag nämnt ovan. Facket skulle säkert ifrågasätta på många arbetsplatser varför vissa men inte andra skall lämna sjukintyg.
Jag har i flera decennier haft god insyn på olika arbetsplatser i vilka sjukdomar som dyker upp i sjukskrivningssammanhang och vilka som dominerar. För trettio år sedan var t ex mensvärk an raritet som anledning till sjukfrånvaro, idag en av de oftast förekommande orsakerna. ”Huvudvärk” och ”allmänt illamående” (typ ”jag mår dåligt”) är andra orsaker som blivit mycket mera frekventa idag jfr med förr i tiden. Man kan idag i praktiken sjukskriva sig för VAD SOM HELST under en hel vecka. Och arbetsgivarna betalar. Det skall väldigt mycket till om arbetsgivare skall våga ifrågasätta denna ”rättighet”.
Om arbetsgivarnas sjuklöneansvar avskaffas helt och hållet, kommer ingen längre att kunna sjukskriva sig på arbetsgivarens ”bekostnad”, bortsett från kostnaderna för vikarier eller produktionsbortfall. Förutom att chansen att få jobb ökar för personer, som inte är fullt friska, så är det en viktig rättvisereform mellan små och stora arbetsgivare, som kan sprida ut risken att anställa ”fel” på fler anställda.
Om man inför en regel, att alla som har haft tre korttidssjuksivningar under en ganska kort tid kallas till läkarbesök redan första sjukdagen, så blir det lika för alla. Detta även för den anställdes egen skull, som kan ha en kronisk sjukdom, som inte tidigare har upptäckts. Samma sak (lika för alla) om urvalet av övriga, som kallas till läkarbesök redan första sjukdagen sker helt slumpmässigt.
Att diagnoserna bakom sjukskrivningar har förändrats över tid, känner jag till. Det är en följd av de hårdare kraven på läkarintyg. Det är svårare för f-kassans förtroendeläkare att vederlägga en sjukdom, som är svår att diagnosticera än en sjukdom som är lätt att diagnosticera.
Om syftet är att förebygga onödiga sjukskrivningar, så tror jag mer karensdagar. Du kan däremot inte förebygga uppsägningar från arbetsgivarens sida genom karensdagar i a-kassan. Det är heltokigt att ha karensdagar i a-kassan, men inte i sjukförsäkringen. Motstånd mor förändringar finns alltid. (Nytillkomna läsare kan se hur jag tänker genom att läsa mina tidigare inlägg i denna fråga.)
Tack för en bra diskussion!