Sänktes verkligen lönerna?

Hellre lönesänkning än inget jobb alls?

Dagens Nyheter rapporterade för några dagar sedan om en enkätundersökning som man låtit Ipsos genomföra. Man lät fråga ett tusental människor om de anser ”krisavtal” vara bättre än uppsägningar. Artikeln utropar att sex personer av tio är beredda att sänka sina löner för att behålla jobben.

Det som hände i stora delar av den svenska industrin under hösten 2008 var dramatiskt. Företagen drabbades av en snabbt vikande konjunktur. I många fall upplevdes det som ett fullständigt ras. Det innebar att företagen snabbt tvingades att minska personalstyrkan.

I många fall kom man till ett läge där man inte ville/kunde säga upp fler. Det innebar att man på företagen började sluta överenskommelser för att slippa uppsägningar som i många fall stred mot gällande avtal. I syfte i att bibehålla kontrollen och värdet av branschavtalen beslutade sig IF Metall för att förhandla fram det, så kallade, krisavtalet.

Avtalet innebar en möjlighet att i stället för att säga upp personal kunde man komma överens om att minska arbetstiden med därmed minskad inkomst. Företagen kunde med denna lösning snabbare sänka sina kostnader och samtidigt kunna behålla sin personalstyrka. Samtidigt kunde man snabbare växla upp produktionen när läget normaliserades. Det bidrog till rädda ganska många arbetstillfällen i det läget.

Avtalet kom till i en extrem situation där arbetslösheten ökade snabbt och i ett läge där en borgerlig majoritet i riksdagen beslutat om stora förändringar/försämringar av arbetslöshetsförsäkringen.

Huruvida krisavtal av den typ som IF Metall gick med på är bättre än att vidta uppsägningar kan ju diskuteras. IF Metall fick ganska mycket kritik för avtalet inom och utom förbundet. IF Metall har tillsammans med parterna inom Industriavtalet tagit fram ett förslag till ”korttidsarbete” som är en betydligt bättre lösning. Det är därför inte aktuellt att i dagsläget teckna nya centrala krisavtal.

Länkar: dn.se, Ekot, SVT, di.se

Andra som skrivit: Johan Ulvenlöv

Industribloggare: Leine Johansson