Uttag av vinster kan bara skapas genom att ta av våra skattemedel


Jag har avvaktat ett tag med att kommentera det debattinlägg som Ardalan Shekarabi gjorde för en tid sedan. Inlägget utgår från en rapport ”Vinst och den offentliga tjänstemarknaden” som han skrivit för Arena Idé. Ardalan beskriver tre alternativa metoder att hantera vinstfrågan i välfärdsverksamheterna på:

  1. Det första är att vinstutdelning inte regleras särskilt i lagstiftning eller i kontrakt. Istället ställs höga krav på kvalitet i verksamheten. Denna modell kräver ingen lagändring. Redan etablerade privata aktörer kan fortsätta att driva sina verksamheter. Modellen kräver dock att kvaliteten definieras tydligt och på ett mätbart sätt, något som ibland kan vara svårt inom välfärdsverksamheterna.
  2. Det andra är att ställa upp särskilda kriterier och/eller tak för vinstutdelning i syfte att säkra kvaliteten. Denna modell tillåter existerande aktörer med vinstsyfte att fortsätta sina verksamheter. Möjligheten att locka privat kapital till investeringar i välfärdssektorn kvarstår. Detaljerade regler angående begränsningar av transaktioner behövs dock för att förhindra företag att kringgå vinstutdelningsbegränsningarna.
  3. Det tredje är att ett förbud mot vinstutdelning införs i välfärdsverksamheterna. Modellen är tydlig och förekommer i andra länder. Incitamentet för att försämra kvaliteten i syfte att ta ut övervinster tas bort helt. Majoriteten av de existerande privata aktörerna i välfärdssektorn har dock vinstsyfte i dag och skulle tvingas att välja mellan ändring av verksamhetens syfte eller nedläggning av verksamheten. Det blir svårt att locka privat kapital till välfärdssektorn.

Ardalan menar att man ska kombinera de tre modeller som han beskriver ovan. Han säger …

En handlingsplan för upphandlade välfärdstjänster bör innefatta att tydliga och mätbara kvalitetskrav införs i kontrakten. Och att uppföljningsverksamheten förbättras avsevärt och förenas med sanktionsmöjligheter.

Jag anser också att det krävs någon sorts tak och/eller särskilda villkor för vinstutdelning i verksamhetstyper med störst behov av kvalitetsstyrning.

Dessutom bör kommuner och landsting få möjlighet att ställa non-profitkrav vid upphandlingar av välfärdstjänster där man vill gynna ideella aktörer. Det är helt möjligt inom ramen för EU-rätten.

Det är möjligt att Ardalen pekar på en för Socialdemokraterna framkomlig väg i denna fråga. Det är ju ganska uppenbart att Stefan Löfven manövrerar väldigt försiktigt i denna fråga. Martin Klepke säger i en analys att …

Resonemanget bakom Socialdemokraternas ställningstagande är att vi redan har öppnat välfärdssektorn för vinstutdelande företag så mycket. 300 000 elever går till exempel i dag i privat drivna skolor.

Svårigheten med att då konstruera ett system för att helt avveckla vinstintresset är betydande. Därför vill Socialdemokraterna till kongressen 2013 hellre gå vidare med ett system där regler och styrning garanterar kvalitet och där drivkraften att plocka ut höga vinster försvinner.

Synen på vinster i välfärdsproduktion är en tydlig politisk vägskiljare mellan den borgerliga regeringspartierna och, åtminstone, de två vänsterpartierna. Skulle Socialdemokraterna kunna samla sig till en rimlig politik i denna fråga innebär den förmodligen en möjlighet till att fånga upp människors åsikter. Det finns ju undersökningar som tyder på att en majoritet av svenskarna motsätter sig vinstuttag i offentlig välfärdsproduktion. Debatten kring Carema och hur riskkapitalbolag kunnat föra ut stora pengar till diverse skatteparadis har naturligtvis påverkat opinionen.

Länkar: DN Debatt, Arbetet, Arbetet, Aftonbladet debatt, SvD Brännpunkt, Aftonbladet debatt, SvD Brännpunkt, SvD Brännpunkt, dn.se, dn.se, SvD

Andra som skrivit: Peter Högberg, Peter Johansson, Peter Johansson, Lena Sommestad, Roger Jönsson, Martin Moberg, Ola Möller, Roger Jönsson, Lena Sommestad, Markus Mattila, Informationstjänsten, Thomas Böhlmark

Om Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Publicerat på 14 oktober, 2012, i Fackliga frågor, Politiska funderingar och märkt , , , . Bokmärk permalänken. 10 kommentarer.

  1. Jag ser alternativ 1 som det närmast mest gångbara men det skall föregås av en ordentlig & professionell upphandling!

    Har man sedan tydliga kriterier för kvalitetsmätning så blir det bara att inte betala Carema & co’s fakturor om dessa inte blivit upppfyllda. Även detta villkor skall skrivas in i kontraktet med Carema & co. dvs vid ingen levererad kvalitet, ingen pröjs. Enkelt, begripligt för alla parter och billigt att administrera.

    Att börja trixa med vinster hit och dit lär inte leda någonstans. Dessutom finns det där en omfattande och ”Nobel-prisad” EU-lagstiftning som man skulle behöva brottas med och det skulle kunna pågå i decennier. Tämligen onödigt om vi vill ha en snabb ändring i sakfrågan.

    Vi har haft fel fokus i debatten: det är inte vinsten som är problemet utan den oprofessionalitet och brist på kontrollsystem som kännetecknar huvudmännnen dsv kommunerna i denna fråga. Rättas dessa brister till så blir det hela tämligen fort självreglerande. Men … vill vi det? MVH

    • Kontrollsystem är dyra och sårbara för diverse korruption och inkompetens. Men behovet av kontrollsystem är något som kommer som ett brev på posten när man släpper in vinst i en verksamhet som bäst drivs offentligt och utan vinstintresse. På en fungerade marknad hade kunderna själva, dvs. brukarna, vi skattebetalare, kunnat agera kontrollsystem. Men det fungerar inte när kunden är i en beroendeställning som t.ex. inom äldrevården, sjukvården eller i skolan. Man skulle kunna hävda att förbud mot vinst också slopar behovet av kontrollsystem vilket alltså borde spara pengar. För vem skall betala för kontrollsystemet?

  2. Vide Lundström

    I så arbetsintensiva verksamheter som vård och skola kan vinst endast komma
    från minskad bemanning. Kommunerna måste därför ha egna modellverksamheter
    med föredömlig kvalitet och utifrån dessa i avtal stipulera samma bemanningsnivå.
    Om ett privat företag anser sig kunna klara verksamheten med mindre personal skall företaget visa hur det sker, innan avtal skrives. Annars blir det som i skolan: man
    ställer in lektioner eller tolkar lärarledd undervisning på det sättet att den äger rum
    även när läraren är ”tillgänglig” på nätet.

  3. Vad frågan egentligen handlar om, är om de privata företagen inom välfärdssektorn ska ha rätt att ta betalt för kapitalkostnaderna (definierat som SKÄLIG ränta på det satsade kapitalet), och vad som sedan händer med ”vinsten” (definierat som överskottet minus kapitalkostnaderna).

    Jag håller fullständigt med om att den upphandlande parten (kommunen eller landstinget) måste ha en egen verksamhet, som han kan jämföra med för att kunna bedöma anbuden.

    Jag håller också med om att ett företag, som anser sig kunna driva verksamheten med lägre bemanning än kommunen eller landstinget, ska vara skyldigt att bevisa att detta kan ske utan att kvaliten blir sämre. Det får inte finnas några företagshemlingheter inom skola, vård och omsorg.

  4. jag tycker fortfarande att att det för samtliga verksamheter inom vård skola omsorg som finansieras med skattemedel har obligatorisk kommunrevision som är offentlig. Accepterar man inte det ska man heller inte bedriva sån verksamhet.

  5. Chris B:

    Kvalitetskrav och kontrollsystem behöver vi i vilket fall som helst dvs även om verksamheterna bedrivs i kommunens regi. Jag läste några timmar sedan på en annan sosse-blogg att de 20 sämsta äldreboendena i Sverige är alla kommunala! Det borde ge anledning till en rejäl eftertanke: vad var problemet då? Inte jagades man: väl av vinstintresset i kommunerna??

    Här kan ni läsa om Aftonbladets kartläggning:

    http://bloggar.aftonbladet.se/vagardubligammal/2011/11/11/inte-ett-enda-privat-aldreboende-bland-sveriges-samsta/

    Det är köparen dvs kommunen som ställer villkoren. Kom ihåg detta! MVH

    • Hade du läst ordentligt på på den där bloggen hade du sett att det står ”(OBS! Uppgifterna i detta blogginlägg är tveksamma, vilket framgår av ett senare inlägg där vi har granskat Socialstyrelsens äldreguide.)” längst upp. Dvs författaren själv tar innehållet med en nypa salt. Det kanske du också borde göra?

      Givetvis kan även en kommun ha incitament för att snåla med resurser till verksamheten och jag är övertygad om att det är så i kommuner med ansträngd budget. Den kan t.ex. välja att hellre lägga de pengarna på skolan. Men i så fall går de i alla fall till den verksamhet de är avsedda för.

      Glöm inte att i kommunala verksamheter har vi meddelarskydd, dvs. de som arbetar i en verksamhet kan själva på ett helt annat sätt utgöra en del av kontrollsystemet. Något som inte fungerar med privat verksamhet med begränsad insyn och lojalitetskrav på de anställda.

  6. Chris B, du srkiver ”Givetvis kan även en kommun ha incitament för att snåla med resurser …”.

    Kan du också tänka dig att även en kommun kan SLÖSA med resurser pga t ex inkompetens eller korruption? Jag som skattebetalare är inte särskilt hjälpt av om mina skattepengar är borta på det ena eller det andra sättet. Just DÄRFÖR behöver vi ett kontrollsystem. Olika driftsformer skall konkurrera med varandra så att effektiva arbetssätt växer fram och vi får mest för våra pengar.

    Det var rätt att bli upprörd över Carema-fallet men Aftonbladets 20 sämsta äldreboenden i Sverige är ALLA kommunala. Vet inte kommunerna vilka lagar & regler som gäller? Knappast troligt … Eller skall vi som skattebetalare svälja allt om det sker i kommunernas regi? Jag tycker inte det. MVH

    • @Lisa: Du har fortfarande inte läst den där aftonbladetbloggen ordentligt?

      Vad gäller inkompetens är jag ganska övertygad om att kommunen förstår de äldre medborgarnas behov betydligt bättre än diverse riskkapitalister.

      Vad gäller korruption så är risken för felaktiga upphandlingar på grund av korruption givetvis betydligt mer sannolika när man faktiskt är TVUNGEN att upphandla. Varför muta det kommunala äldreboendet eller dess huvudman om man inte kan få del i verksamheten? I ett system med tyngdpunkten på vinstdriven verksamhet däremot, där kan man både tänka sig att muta beställaren och kontrollsystemet som du talar dig så varm för.

      Korruption fungerar ju med samma logik som kapitalismen, kan man genom mutor, etc. tillskansa sig en enkel och rejäl vinst, då är det intressant, annars inte. Utan några vidare vinster, minskar eller försvinner incitamentet för bestickning. Givetvis kan någon ändå vara villig att ta emot mutor av olika skäl. Men det krävs både en givare och en mottagare för att korruptionen skall göra någon skada.

  1. Ping: Moderat bloggare bakom hemliga Politikfakta. « Den demokratiska socialisten