Uttag av vinster kan bara skapas genom att ta av våra skattemedel

Jag har avvaktat ett tag med att kommentera det debattinlägg som Ardalan Shekarabi gjorde för en tid sedan. Inlägget utgår från en rapport ”Vinst och den offentliga tjänstemarknaden” som han skrivit för Arena Idé. Ardalan beskriver tre alternativa metoder att hantera vinstfrågan i välfärdsverksamheterna på:

1. Det första är att vinstutdelning inte regleras särskilt i lagstiftning eller i kontrakt. Istället ställs höga krav på kvalitet i verksamheten. Denna modell kräver ingen lagändring. Redan etablerade privata aktörer kan fortsätta att driva sina verksamheter. Modellen kräver dock att kvaliteten definieras tydligt och på ett mätbart sätt, något som ibland kan vara svårt inom välfärdsverksamheterna.
2. Det andra är att ställa upp särskilda kriterier och/eller tak för vinstutdelning i syfte att säkra kvaliteten. Denna modell tillåter existerande aktörer med vinstsyfte att fortsätta sina verksamheter. Möjligheten att locka privat kapital till investeringar i välfärdssektorn kvarstår. Detaljerade regler angående begränsningar av transaktioner behövs dock för att förhindra företag att kringgå vinstutdelningsbegränsningarna.
3. Det tredje är att ett förbud mot vinstutdelning införs i välfärdsverksamheterna. Modellen är tydlig och förekommer i andra länder. Incitamentet för att försämra kvaliteten i syfte att ta ut övervinster tas bort helt. Majoriteten av de existerande privata aktörerna i välfärdssektorn har dock vinstsyfte i dag och skulle tvingas att välja mellan ändring av verksamhetens syfte eller nedläggning av verksamheten. Det blir svårt att locka privat kapital till välfärdssektorn.

Ardalan menar att man ska kombinera de tre modeller som han beskriver ovan. Han säger …

En handlingsplan för upphandlade välfärdstjänster bör innefatta att tydliga och mätbara kvalitetskrav införs i kontrakten. Och att uppföljningsverksamheten förbättras avsevärt och förenas med sanktionsmöjligheter.

Jag anser också att det krävs någon sorts tak och/eller särskilda villkor för vinstutdelning i verksamhetstyper med störst behov av kvalitetsstyrning.

Dessutom bör kommuner och landsting få möjlighet att ställa non-profitkrav vid upphandlingar av välfärdstjänster där man vill gynna ideella aktörer. Det är helt möjligt inom ramen för EU-rätten.

Det är möjligt att Ardalen pekar på en för Socialdemokraterna framkomlig väg i denna fråga. Det är ju ganska uppenbart att Stefan Löfven manövrerar väldigt försiktigt i denna fråga. Martin Klepke säger i en analys att …

Resonemanget bakom Socialdemokraternas ställningstagande är att vi redan har öppnat välfärdssektorn för vinstutdelande företag så mycket. 300 000 elever går till exempel i dag i privat drivna skolor.

Svårigheten med att då konstruera ett system för att helt avveckla vinstintresset är betydande. Därför vill Socialdemokraterna till kongressen 2013 hellre gå vidare med ett system där regler och styrning garanterar kvalitet och där drivkraften att plocka ut höga vinster försvinner.

Synen på vinster i välfärdsproduktion är en tydlig politisk vägskiljare mellan den borgerliga regeringspartierna och, åtminstone, de två vänsterpartierna. Skulle Socialdemokraterna kunna samla sig till en rimlig politik i denna fråga innebär den förmodligen en möjlighet till att fånga upp människors åsikter. Det finns ju undersökningar som tyder på att en majoritet av svenskarna motsätter sig vinstuttag i offentlig välfärdsproduktion. Debatten kring Carema och hur riskkapitalbolag kunnat föra ut stora pengar till diverse skatteparadis har naturligtvis påverkat opinionen.

Länkar: DN Debatt, Arbetet, Arbetet, Aftonbladet debatt, SvD Brännpunkt, Aftonbladet debatt, SvD Brännpunkt, SvD Brännpunkt, dn.se, dn.se, SvD

Andra som skrivit: Peter Högberg, Peter Johansson, Peter Johansson, Lena Sommestad, Roger Jönsson, Martin Moberg, Ola Möller, Roger Jönsson, Lena Sommestad, Markus Mattila, Informationstjänsten, Thomas Böhlmark