Bloggarkiv

Att utesluta uppgifter som påverkar helhetsbilden


Cecilia Stenshammar

För några dagar sedan framförde Cecilia Stenshamn i en debattartikel rätt märklig kritik gentemot LO och Kommunal. Hennes tes är att de fackliga organisationerns genom kritik mot riskkapitalbolagsägande inom offentligt finansierad välfärd (specifikt Carema) nedsvärtat fackliga medlemmars arbete.

Vad jag förstått har Cecilia för Timbros räkning granskat mediebevakningen av Koppargården som Carema (idag Vardaga) då drev. Maria Ludvigsson skriver i ett inlägg att  …

Stenshamns granskning visar att DN:s och SVT:s rapportering om Carema och Koppargården systematiskt har saknat bredd och allsidighet. Genom att utesluta uppgifter och synpunkter som påverkar helhetsbilden har rapporteringen blivit skev och rent av vinklad. Den egna berättelsen verkar ha varit viktigare än vad som faktiskt hade hänt på Koppargården.

Det kan väl mycket väl vara så. Det har jag knappast någon möjlighet att bedöma. I någon mån är det väl så mediedrev ibland kan utvecklas. Det vore ju värdefullt att diskutera hur media fungerar och arbetar i en sådan situation. I stället väljer tydligen Cecilia att som megafon för Timbro välja att göra fackliga organisationer huvudansvariga för hur debatten utvecklats.

Det verkar som om Cecilia väljer att använda samma metoder som kritiseras i boken. Genom utesluta vissa uppgifter vill hon belägga den egna sanningen. Annelie Nordström och Kristina Mårtensson skriver i ett genmäle att …

I slutet av förra året gjorde Kommunal en stor medlemsundersökning. Bilden som framkommer är inte smickrande – varken för kommuner eller för privata företag.

I undersökningen framkom att en av tre i omsorgspersonalen dagligen upplever bemanningen som otillräcklig och lite mer än var fjärde undersköterska och vårdbiträde varnade för att bemanningen på deras arbetsplatser var så låg att risker för de äldre uppstod minst någon gång i veckan. Var tionde att menade att så var fallet varje dag. Var femte vittnade om att de dagligen hade svårt att hinna ta en rast.

LO och Kommunal har varit kritiska till inslag i den privatiseringsiver som sker i den offentligt finansierade välfärden. Kommuner upphandlar tjänster enligt principen ”lägsta pris” utan att se till de minsta sociala hänsyn. Det innebär att företag som väljer att teckna kollektivavtal får ett för högt kostnadsläge jämfört med företag som väljer bort sådant. Kommunala verksamheter blir jämförelsevis för dyra i förhållande till de avtalslösa företag.

Men det är klart att Timbro inte vill diskutera sådana aspekter. Deras uppdrag är att sjunga privatiseringens lov utan att behöva ta sociala hänsyn.

Länkar: SvD, SvD, SvD, SvD

Fler som skrivit: Peter Högberg, Annika Högberg, Peter Johansson

En senfärdig regering


Den 4 november 2011 intervjuades äldreminister Maria Larsson av DN i anledning av de skriverier som varit kring Carema. I intervjun sade hon att …

Anställda måste visa civilkurage!

Enligt artikeln hade hon dock inget svar på att sådant civilkurage skulle kunna innebära att anställda riskerar sina anställningar. Det är nämligen som så att anställda genom sitt anställningskontrakt lyder under ett lojalitetskrav gentemot arbetsgivaren som går före en rätt att avslöja oegentligheter. Här finns en tydlig skillnad mellan kommun- och landstingsdriven verksamhet. Där gäller en meddelarfrihet som förbjuder arbetsgivaren att eftersöka anställda som avslöjar saker om verksamheten.

Den 29 juni 2011 skriver justitieminister Beatrice Ask att …

… Men med utgångspunkt i de konkreta problem som aktualiserat frågan om en utvidgad meddelarfrihet ska vi förutsättningslöst se om vi kan finna lösningar som är bättre avvägda än dagens. Jag ämnar att inom kort inleda ett sådant arbete.

Den 13 oktober 2012 konstaterar Dagens Nyheter att något sådant arbete ännu inte har kommit igång. Regeringen har tillsatt en utredare men inte formerat något sekretariat runt denne. Peter Eriksson (MP), ordförande i riksdagens konstitutionsutskott, säger till tidningen att …

Det är mycket svagt att utredningen inte ens är i gång. Den borde ha kommit långt i sitt arbete redan nu. Att det ska ta nästan två år från riksdagsbeslutet till att utredningen börjar arbeta visar en brist på ambition hos regeringen i den här frågan.

Det kan jag faktiskt hålla med om.

Länkar: dn.se, Ekot

Andra som skrivit: Alliansfritt Sverige, Ola Möller

Uttag av vinster kan bara skapas genom att ta av våra skattemedel


Jag har avvaktat ett tag med att kommentera det debattinlägg som Ardalan Shekarabi gjorde för en tid sedan. Inlägget utgår från en rapport ”Vinst och den offentliga tjänstemarknaden” som han skrivit för Arena Idé. Ardalan beskriver tre alternativa metoder att hantera vinstfrågan i välfärdsverksamheterna på:

  1. Det första är att vinstutdelning inte regleras särskilt i lagstiftning eller i kontrakt. Istället ställs höga krav på kvalitet i verksamheten. Denna modell kräver ingen lagändring. Redan etablerade privata aktörer kan fortsätta att driva sina verksamheter. Modellen kräver dock att kvaliteten definieras tydligt och på ett mätbart sätt, något som ibland kan vara svårt inom välfärdsverksamheterna.
  2. Det andra är att ställa upp särskilda kriterier och/eller tak för vinstutdelning i syfte att säkra kvaliteten. Denna modell tillåter existerande aktörer med vinstsyfte att fortsätta sina verksamheter. Möjligheten att locka privat kapital till investeringar i välfärdssektorn kvarstår. Detaljerade regler angående begränsningar av transaktioner behövs dock för att förhindra företag att kringgå vinstutdelningsbegränsningarna.
  3. Det tredje är att ett förbud mot vinstutdelning införs i välfärdsverksamheterna. Modellen är tydlig och förekommer i andra länder. Incitamentet för att försämra kvaliteten i syfte att ta ut övervinster tas bort helt. Majoriteten av de existerande privata aktörerna i välfärdssektorn har dock vinstsyfte i dag och skulle tvingas att välja mellan ändring av verksamhetens syfte eller nedläggning av verksamheten. Det blir svårt att locka privat kapital till välfärdssektorn.

Ardalan menar att man ska kombinera de tre modeller som han beskriver ovan. Han säger …

En handlingsplan för upphandlade välfärdstjänster bör innefatta att tydliga och mätbara kvalitetskrav införs i kontrakten. Och att uppföljningsverksamheten förbättras avsevärt och förenas med sanktionsmöjligheter.

Jag anser också att det krävs någon sorts tak och/eller särskilda villkor för vinstutdelning i verksamhetstyper med störst behov av kvalitetsstyrning.

Dessutom bör kommuner och landsting få möjlighet att ställa non-profitkrav vid upphandlingar av välfärdstjänster där man vill gynna ideella aktörer. Det är helt möjligt inom ramen för EU-rätten.

Det är möjligt att Ardalen pekar på en för Socialdemokraterna framkomlig väg i denna fråga. Det är ju ganska uppenbart att Stefan Löfven manövrerar väldigt försiktigt i denna fråga. Martin Klepke säger i en analys att …

Resonemanget bakom Socialdemokraternas ställningstagande är att vi redan har öppnat välfärdssektorn för vinstutdelande företag så mycket. 300 000 elever går till exempel i dag i privat drivna skolor.

Svårigheten med att då konstruera ett system för att helt avveckla vinstintresset är betydande. Därför vill Socialdemokraterna till kongressen 2013 hellre gå vidare med ett system där regler och styrning garanterar kvalitet och där drivkraften att plocka ut höga vinster försvinner.

Synen på vinster i välfärdsproduktion är en tydlig politisk vägskiljare mellan den borgerliga regeringspartierna och, åtminstone, de två vänsterpartierna. Skulle Socialdemokraterna kunna samla sig till en rimlig politik i denna fråga innebär den förmodligen en möjlighet till att fånga upp människors åsikter. Det finns ju undersökningar som tyder på att en majoritet av svenskarna motsätter sig vinstuttag i offentlig välfärdsproduktion. Debatten kring Carema och hur riskkapitalbolag kunnat föra ut stora pengar till diverse skatteparadis har naturligtvis påverkat opinionen.

Länkar: DN Debatt, Arbetet, Arbetet, Aftonbladet debatt, SvD Brännpunkt, Aftonbladet debatt, SvD Brännpunkt, SvD Brännpunkt, dn.se, dn.se, SvD

Andra som skrivit: Peter Högberg, Peter Johansson, Peter Johansson, Lena Sommestad, Roger Jönsson, Martin Moberg, Ola Möller, Roger Jönsson, Lena Sommestad, Markus Mattila, Informationstjänsten, Thomas Böhlmark

Om äldrevården eller om hur mycket kiss en vuxenblöja får innehålla


Jag läste igår en text i DN Kultur som skakade om mig ganska ordentligt. Den är skriven av Kristina Lindquist. Hon diskuterar i den hur den svenska äldrevården har blivit och kring debatten om vinstuttag. Hon utgår från en boken ”Så dödar vi en människa” skriven av Stefan Gurt. I boken berättar Stefan om sin far och om hur snabbt han förtvinade och gick bort efter att ha blivit intagen på ett äldreboende. Man har bara tid att låta de boende vara ute en timme per vecka. Kristina berättar …

Sven Gurt bodde sin sista tid på ett hem som ägs av Carema, och sonen har inga direkta invändningar mot att tolka det som hände där i politiska termer. Patienter som sövs ner för att bli fogliga. Ingen fin sista tid, bara förvaring. Men det räcker inte. Gurt läser i sin pappas anteckningsbok: ”ENSAM, ALLDELES ENSAM. På söndan lite mer lågmält: ENSAM.” Han är själv övertygad om att pappans avsked från livet hade blivit bättre om han hade besökt honom varje dag, och riktar skulden minst lika mycket mot sig själv som mot äldrevården. Han ser en ”en kärna av likgiltighet” i det svenska samhället och jämför med sin frus hemland Kina, där svärmor tas om hand med största respekt – av familjen. Utan gamla tiders påtvingade umgänge blir vi alltmer ensamma, menar Gurt.

Det är tydligt att vi behöver diskutera hur den svenska äldrevården har blivit och hur den ska finansieras och drivas i framtiden. Det som beskrivs i boken är inte på något sätt ett värdigt förhållningssätt mot de människor som hamnat där.

Jag kommer att beställa boken!

%d bloggare gillar detta: