Alliansen går framåt tillsammans


En för alla …

Igår presenterade de förutvarande regeringspartierna sin gemensamma budgetmotion. De gjorde samtidigt klart att de inte avser att bryta ut delar ur regeringens budget. Det innebär att de ställer sin budgetmotion emot regeringens budgetproposition. Huruvida de borgerliga partierna verkligen avser att driva frågan till sin spets återstår ju att avvakta.

Skulle regeringens budget falla till förmån för de borgerliga partiernas förslag så lär ju den sittande regeringen avgå. Det i sin tur skulle kunna leda fram till att nyval utlyses om inget annat regeringsalternativ kan tillträda. Jag misstänker att väldigt få av riksdagspartierna redan nu är beredda att genomföra en process med nyval. Jag misstänker att de enda som verkligen skulle gynnas av det vore SD.

När det mer konkret gäller alliansens förslag så finns det ju inte några särskilda överraskningar. Motionens förslag är ju hämtade från det valmanifest de sent omsider lyckades värka fram. De upprepar kända uppfattningar om de röd-gröna förslagen och beskriver kort det nästan katastrofala som drabbar nationen om regeringens förslag verkligen skulle genomföras. Det tillhör ju förstås sakens natur att oppositionen kritiserar den sittande regeringens förslag.

Det kommer att bli intressant att följa vad som kommer att ske inom riksdagens väggar. SD kommer förstås att in i det sista hålla öppet för hur de kommer att rösta. Det är ju deras enda sätt att försöka tvinga fram ett inflytande över politiken. Men de har ju att i så fall att välja mellan pest eller kolera när det gäller migrationspolitiken.

Det finns ju inga dramatiska skillnader mellan regeringens och alliansens förslag. Skillnaderna i hur mycket pengar de olika alternativa budgetarna lägger på olika nyttigheter är ju ganska försumbara. Skillnaderna ligger mest i vissa politiska principfrågor. Bägge blocken vill satsa i stort sett lika mycket medel för migrationspolitiken.

Många av de politiska analyserna antyder att regeringens budget kommer att släppas i genom. De borgerliga partierna kommer däremot att ta strid i frågor som ligger utanför budgeten och där de kan förvänta sig parlamentariskt stöd av SD. Det verkar ju faktiskt som en rimlig bedömning av det som komma skall.

Men, … det är trots allt först efter omröstningen i Riksdagen som vi vet hur det gick.

Länkar: dn.se, dn.se, SvD, dagens arena, SvD, dn.se, dn.se, dn.se, Ekot, SvD, SVT, SvD, di.se, SvD, SVT, Ekot, dn.se, dagens arena, di.se, di.se, SvD, SvD, dn.se, Ekot, di.se, dagens arena, dn.se, SvD, ekuriren, Ekot, di.se, dn.se, di.se, dn.se, SVT, Ekot, SvD, SVT, SvD, di.se, Aftonbladet ledare, Arbetet, SvD, dn.se, SVT

Fler som skrivit: Monica Green, Johan Westerholm, Monica Green, Helle Klein, Kaj Raving

Om Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Publicerat på 11 november, 2014, i Politiska funderingar och märkt , , . Bokmärk permalänken. 4 kommentarer.

  1. Lars Flemström

    Bra förslag från flera borgerliga ledarskribenter att S borde koppla av Mp och bilda en ren S-regering, som stöds av ett eller flera (f.d) allianspartier. Detta visar att jag har haft rätt hela tiden, att Mp inte är någon ”språngbräda” till uppgörelser över blockgränsen. Det bästa vore en fyrpartiuppgörelse (mellan S och M, Fp och Kd) om energipolitiken, utan medverkan av nostalgipartierna C och Mp, som längtar tillbaka till det förindustriella samhället, när storbönder och gulaschbaronen kunde göra sig förmögenheter på massvälten.

  2. Jonny Disenfeldt

    ”Det finns ju inga dramatiska skillnader mellan regeringens och alliansens förslag.”

    Innan valet lät det annorlunda, något i Sverige hade ”gått sönder. Skillnaderna i hur mycket pengar de olika alternativa budgetarna lägger på olika nyttigheter är ju ganska försumbara. ”.

    Trovärdigheten vad gäller den socialdemokratiska retoriken måste anses vara noll.

  3. Varför 7-klövern valt att föra (Mp)s ultraliberala och mest extrema invandringspolitiken i världen är en gåta. Varför inte en normal invandringspolitik som ex Finland eller Norge och satsa 3-4miljarder extra per år på UNHCR-läger utomlands och hjälpa 400.000 flyktingar per år i stället för nuvarande destruktiva politik? Sverige har 1% av världens BNP och 1% av världens 40 miljoner (FN) flyktingar blir då 400.000.

    (Sd) måste fälla (S+Mp) budgeten genom att rösta på Alliansen, om regeringen vägrar att tillmötesgå (Sd)s krav på normal invandring, typ Finland, så finns det ju ingen anledning att stödja regeringen. Nyval är det bästa för (Sd) som bör erhålla 15-20% av rösterna då, sedan dags för ny regering och så kan det hålla på tills (Sd) får 51% av väljarna eller att några 7-klöverpartier ändrar politik och börjar samarbeta.

  4. Lars Flemström

    Men alliansen anslår ju i sin budget lika mycket som regeringen till invandringen. Den som röstar på alliansens budget, röstar alltså ja till invandring i den storleksordningen. Synnerligen oseriöst om man vill minska invandringen.

    Man kan förvisso kritisera den svenska invandringspolitiken, och det för att den inte är någon lösning för den stora majoritet som blir kvar i området. Men flyktinglägren är ingen permanent lösning, utan på sin höjd en tillfällig förvaring i väntan på att flyktingarna i lägren kan återvända hem.

    Om Sverige bara ska ta ekonomiskt ansvar för hjälp på plats för 1 % av flytingarna, ska Sverige också ta 1 % av kostnaderna för de militära insatser som behövs för att möjliggöra ett återvändande. Man får onekligen intrycket att Sverige snyltar på andras olycka, när Sverige avser att lösa den läkarbist, som alliansens har orsakat genom den fria etableringsrätten för vårdcentraler, genom läkare från Syrien.

    Fattas det patienter i flyktinglägren? Kommer det att fattas patienter, när flyktingarna har återvänt hem? Någon borde tala om för samtliga åtta riksdagspartier att bombningarna av terroristeternas ställningar bara är första steget i en strategi, som består av flera steg. Första steget syftar till att hejda terroristernas framryckningar, nästa steg att tränga tillbaka dem, att krympa det område som de kontrollerar. Sista steget är att helt krossa terroristernas välde och upprätta fred, lag och ordning.

    Varken Mp eller Sd vill bidra till det. Vad Sverige behöver är en blocköverskridande regering, utan något som helst inflytande för något av dessa extrempartier.