Är det rätt att kriminalisera deltagande i krig och terror?

Islamiska staten (IS) rycker fram

Igår presenterade socialdemokraterna Morgan Johansson och Urban Ahlin ett förslag om att man vill utreda en kriminalisering av enskildas förberedelse för att delta i en väpnad konflikt som inte sanktionerats av staten.

Förslaget kommer ju i anledning av att svenska medborgare (och andra bosatta i Sverige) deltar i väpnade konflikter i länder som Afghanistan, Syrien och Irak. I flera fall strider de för organisationer som omfattar värderingar som ligger långt ifrån svensk demokrati och samhällssystem.

I någon mån kan jag förstå oron och frågeställningarna över varför människor från det trygga Sverige väljer att slåss för sådana främmande värderingar som, bland annat, IS står för. Kommer dessa människor vid en återkomst till Sverige innebära ett hot mot människors väl och ve här?

Jag vet inte.

Men jag är tveksam till det förslag som presenterats.

Ser vi tillbaka i modern svensk historia så har vi många exempel på svenskar som frivilligt rest iväg för att delta i krigshandlingar – med eller utan statligt understöd. Svenskar deltog på de ”vitas” sida i det finska inbördeskriget efter att Finland förklarat sig självständigt. Svenskar deltog (med statligt godkännande) som frivilliga i den finska armén i kriget mot Sovjetunionen. Svenskar reste till Spanien för att kämpa för den valda regeringen i det inbördeskrig som skedde där. Svenskar deltog som frivilliga i tyska förband under andra världskriget.

Det finns säkert fler exempel än dessa. Idag ser vi tillbaka till dessa frivilliga med ett visst rosa skimmer och minns de frivilligas insatser och hjältemod. Dessa människor drevs av en inre övertygelse – rätt eller fel – som gjorde att de var beredda att riskera sina liv.

I stället för att kriminalisera människors vilja att slåss för något de tror på borde vi fundera över varför de fått denna övertygelse. Vad är det som lockar unga människor från det lugna demokratiska Sverige att slåss för odemokratiska och reaktionära organisationer?

Jag försvarar på intet sätt de hemskheter som IS och liknande organisationer åsamkar andra människor. Men något i deras budskap lockar människor från det trygga Sverige. Ett eventuellt kriminaliserande kommer inte att undanröja detta. Det riskerar endast att stärka människors övertygelse om det rätta i att delta.

Borde det inte vara bättre att fundera över vad det är som får människor att delta i våldshandlingar och vända det demokratiska samhället ryggen. Det europeiska 1970-talet såg många exempel på ungdomar som lockades av, och ibland deltog, i våldshandlingar riktade mot det egna samhället. Deras handlingar var olagliga, men det hindrade dem inte.

Jag har inga bra egna svar men jag är högst tveksam till en sådan kriminalisering som föreslås i debattinlägget. Jag tror att det endast blir till ett vackert slag i luften – ett sätt att visa dådkraft utan att därför åstadkomma särskilt mycket.

Länkar: SvD, Aftonbladet debatt

Fler som skrivit: Johan Westerholm,