Ett centerpartiets standardrecept
I måndags skrev Annie Lööf om ett initiativ för att hjälpa bruksorter skapa ett stort antal nya arbetstillfällen (17.000–25.000). Receptet, som Centerpartiet formulerat tillsammans med WSP Analys & Strategi, är inte någon innovation precis. De föreslår tre åtgärder:
- Sänkta kostnader för att anställa
De föreslår sänkta arbetsgivaravgiften för små och växande företag. Detta kombineras med sänkta kostnader för företagens sjuklöneansvar (dvs ett slopande av den andra sjuklöneveckan). - Snabbare väg till jobb
De vill stimulera fler lärlingsutbildningar genom ett fördubblat anordnarbidrag till arbetsgivaren. Lärlingarna ska stimuleras att gå en sådan utbildning genom att erhålla en ersättning motsvarande Arbetsförmedlingens aktivitetsersättning. - Investera och växa
De vill stimulera mer investeringar på bruksorterna.
Receptet med att sänka kostnaderna för att anställa människor har ju av den borgerliga regeringen prövats i stor regi. Resultaten tyder knappast på att de visat några lysande resultat. Jag vet förstås inte hur de har räknat på sina förslag. Men Centerpartiet har ju tidigare angett väldigt optimistiska tal när de räknat på sina ”jobbskapande” förslag. Det är måhända mänskligt att tro på sina förslag.
Det känns vidare som om Centerpartiet hoppas på att lösa alla dessa orters olika problem med ett alexanderhugg. Det är förstås väl naivt och alldeles för enkelt. Jag tror inte på att det finns allena ett sätt att skapa en positivare utveckling på orter som idag har en vikande arbetsmarknad och utflyttning. Det kan ju också vara på det sättet att man idag inte kan veta vad som krävs för att vända utvecklingen.
Publicerat på 3 juli, 2013, i Arbetsmarknadspolitik, Politiska funderingar och märkt annie lööf, bruksorter, Centerpartiet, WSP Analys & Strategi. Bokmärk permalänken. 7 kommentarer.
Görans tankar och bagateller 
Men … vän av ordning och heder … har inte alla dessa förslag redan testats med andra namn och etiketter av andra inkl sossarna UTAN NÅGON STÖRRE FRAMGÅNG? Eller minns jag helt fel?
(S) testade väl lägre sociala avgifter för glesbygd. Det gav inte resultat i form av fler jobb. Så säkert! Men det är väl politikerns uppdrag att föreslå enkla lösningar? Väljarna uppskattar väl sånt
Bra! Du minns! men jag är tveksam om ”väljarna uppskatar sånt”.
Vi kan lugnt konstatera att sådana här förslag är oftast ytterst kostsamma och mycket meningslösa skattepengabrännerier oavsett partifärg på förslagsställaren. ”Varvsräddningen” i Malmö, Nils G Åslings (c) industriakut senare, sossarnas och andras lägre sociala avgifter, ”glesbygdsstöd”, etableringsstöd i stödområden etc kan alla avfärdas som totalt meningslösa åtgärder som endast drog ut på ”döden” av orter och industrier utan existensberättigande. Vi kan se -OM VI VILL!- att om en verksamhet inte kan leva på EGNA meriter så kan inga pengar i världen rädda den i längden. Politiker är minst lämpade för att ”rädda” orter eller verksamheter eftersom de har dålig baskunskap och ingen korrekt nulägesbeskrivning ( dvsi regel mycket polititskt korrekteri parat med naivitet och nästan ingen realism) varför resultatet inte heller kan förväntas bli något annat än fiasko.
Jag ( … och de mina) har själv hellre flyttat från krisorter än väntat på räddningen från politiskt håll. MVH
Det är säkert så men det är inget som politiskt går att sälja in. Det är mycket känslor i sådant. Det fanns ju en rörelse ”vi flytt int” som satte press på den nationella politiken att åtminstone görs nåt. Att folk i alla fall tvingades flytta är ju en annan sak.
Om politikerna skulle vara hederligare och ärligare så kulle vi kunna spara en massa skattepengar, särskilt på detta område. Hur många kostsamma exempel skall väljarna få innan de fattar hur det egentligen ligger till?
Ett första steg i rätt riktning skulle vara att avkräva i högre grad FÖRVALTNING av politikerna isf allt meningslöst ”visionerande”. Vi väljare/medborgare skall ha våra EGNA visioner. Politikerna skall förvalta de resurser som vi skaffat fram. Men förvaltning kräver kunskaper och intellekt, viktiga saker de inte har. Då är det exempelvis mycket lättare att stifta lagar om att dela föräldraförsäkringen oavsett vad väljarna än tycker i frågan. Som om vi inte visste vårt bästa! MVH
Håller inte med dig. Politikerna ska stå för visionerandet. Vad de behöver är en balanserande ”motmakt” av starka tjänstemän (menar inte politiskt anställda tjänstemän). Svårigheten är väl att finna en god balans mellan dem. Det är när politiker blir förvaltande som det stagnerar.
Du vet väl att detta inkompetenta ”visionerande” har kostat oss f n en statsskuld på dryga 1203 miljarder som våra barn och kommande generationer kommer att betala tillbaka?
Jag har genom åren här fått intrycket att DU mycket väl VET VAD DU VILL ( … med ditt arbete, liv etc). Och det gör alla andra också inklusive mig. Vi har våra egna visioner och det räcker. Ingen politiker eller annan högre ”Gud” skall tala om för oss vad vi skall göra. Punkt.
”När politkerna blir förvaltande” då tvingas de inse den verklighet som du, jag och andra lever i. Flera folkomröstningar skulle kunna påminna dem om detta. Se i övrigt Schweiz. MVH