En fundering om helgdagar

En allmän helgdag definieras enligt wikipedia som …

En helgdag, i Sverige vardagligt kallad röd dag, är en söndag eller en annan enligt lag fastställd dag som är arbetsfri för att medborgarna skall kunna fira en religiös eller traditionell högtid.

Aron Modig, förbundsordförande för Kristdemokratiska Ungdomsförbundet, gillar inte tanken på att 1 maj är en allmän helgdag. Han säger i ett inlägg i Svenska Dagbladet att …

Det är minst sagt märkligt att vi i en pluralistisk demokrati har en helgdag som är helt knuten till en enskild politisk krafts historia. Men det är också fel. Helgdagarna borde i varje läge utgöra institutioner som knyter an till det allmänna och gemensamma. De ska bidra till att öka samhörigheten, sammanhållningen och gemenskapen i samhället – inte till att befästa politisk polarisering. Arbetarnas dag är en historisk anakronism, kvar från en tid då socialisterna fortfarande lade stor vikt vid klasskamp och ville se samhället utvecklas genom kollektivistisk kamp och söndring. Detta är ett destruktivt inslag i den västerländska historien som kan fungera som ett varnande exempel, men som absolut inte bör lyftas fram som något för allmänheten att högtidlighålla.

Jag har inte räknat hur många allmänna helgdagar vi har i konungariket Sverige. Det är dock ett stort antal sådana dagar. Varje söndag är en allmän helgdag, till dessa kommer ett antal helgdagar av religiös katolsk/protestantisk art. Endast två av Sveriges allmänna helgdagar är icke kopplad till den kristna tron – 1 maj och 6 juni.

Aron vill att 1 maj tas bort som allmän helgdag med följande motivering:

Socialistiska partier och fackföreningar får gärna fortsätta att demonstrera den 1 maj, men det är inget som allmänheten ska behöva påverkas av. Därför borde arbetarrörelsens demonstrationsdags ställning som allmän helgdag i Sverige tas bort. I stället borde till exempel valborgsmässoafton, statschefens födelsedag eller annandag pingst ges denna status.

Jag lever i ett land som ibland sägs vara det mest sekulariserade landet på vår jord. Jag är inte ensam om att inte tro på någon som helst gud, ande eller annan mytisk varelse. Ett växande antal av Sveriges invånare väljer bort att vara medlem i Svenska kyrkan. Vidare har vi ett stort antal människor som är aktiva i olika typer av församlingar och andra sammanhang där man hyllar en gudom, filosofisk tankeidé eller något annat.

Med samma argument som Aron anför ovan borde jag slippa att drabbas av alla dessa olika typer av kristna högtider som helt saknar betydelse för en majoritet av den svenska befolkningen annat än som lediga dagar. Är det inte snarare dags att se över den särskilda ställning som Svenska kyrkan har i dessa (och andra) sammanhang?

Länkar: SvD Brännpunkt, dn.se, di.se, Rapport

Andra som skrivit: Peter Karlberg, Helena Ericson, Ann-Sofie Wågström, Thomas Böhlmark, Pia Bernthling, Kent Persson, Jari Puustinen, Dan Oskarsson