FOI:s mellanhavanden med Saudiarabien en del av ett större mönster


Det verkar som om den borgerliga regeringen har ramlat in i sin allvarligaste politiska affär under sin tid vid makten. Den svenska pressen är ute efter litet blod och har siktet inställt på den stackars försvarsministern Sten Tolgfors. Det kan säkert bli som så att han blir det kungsoffer som regeringen gör för att skaka av sig effekterna av den pågående debatten.

Jag tänker avstå från att göra billiga poänger kring denna affär. Jag är fullt medveten om att när det gäller den svenska vapenexporten det finns en, om ej en allians – helig eller ohelig – men i alla fall en samsyn om betydelsen av att kunna sälja svenska vapensystem mellan (M) och (S). Insikten finns i att det är nödvändigt att kunna sälja våra produkter till andra för att kunna finansiera utveckling och tillverkning av avancerade vapensystem. Det är en bransch med högt kunskapsinnehåll och – på gott ont – avancerad teknisk utveckling. Anders Billing skriver i Fokus en krönika dessa frågor. Han skriver bland annat att …

När inte försvaret köper måste företagen exportera för att behålla sin volym. Som motgåva för »från hyllan«-principen verkar statsmakten ha vänt ut och in på sig själv för att gå in som aktiv mellanhand för exporten. Till detta beteende ska nog räknas att Försvarets materielverk gått in som exportör av Jas Gripen, liksom den nya märkliga Försvarsexportmyndigheten. Det är nog här även FOI:s plötsliga roll som teknikkonsult i den saudiska öknen ska placeras in.

Den svenska staten har bidragit till att bygga upp den svenska vapenindustrin. Ett stort antal arbetstillfällen har skapats där. Fortfarande finns en (manlig?) stolthet i att kunna utveckla avancerade vapensystem i Sverige. Det har funnits en drivkraft av att vi i Sverige ska kunna tillverka vapnen själva snarare än att köpa dem. Som alliansfri nation var det än viktigare att klara det.

Det är inte lätt för den svenska staten att krypa ur sitt ansvar för svenska jobb inom branschen. Det har säkert gjort att man ibland har blundat, inte lyssnat allt för mycket och hållit käft utåt för att ro iland affärer med ibland tveksamma kunder.

Det är klart som tusan att vi som demokratiskt land inte ska vara en leverantör av vapen till odemokratiska och repressiva nationer. Men det kommer att kräva en del överväganden bland de politiska företrädarna att ändra förhållningssätt. Det kan ju komma att innebära att ministrar tvingas göra en och annan golgatavandring till arbetsplatser som försvinner eftersom vi inte längre kan sälja svenska vapen hur som helst.

Länkar: Rapport, SvD, Rapport, Ekot, SvD, dn.se, di.se, Rapport, Ekot, dn.se, dn.se, SvD, Ekot, Ekot, di.se, E24, dn.se, di.seSvD, di.se, Rapport, Ekot, di.se, di.se, Ekot, Rapport, Rapport, SvD, Ekot, dn.se, Fokus, SVT Debatt, SvD

Andra som skrivit: Helena Ericson, Peter Johansson, Martin Moberg, Martin Moberg, Johan Westerholm, Peter Johansson, Alliansfritt Sverige, Helena Ericson, Peter Johansson, Ulf Bjereld, Martin Moberg, Olas tankar, Alliansfritt Sverige, Peter Andersson, Tokmoderaten

Om Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Publicerat på 9 mars, 2012, i Politiska funderingar och märkt , , . Bokmärk permalänken. 2 kommentarer.

  1. Nej, jag tror att det handlar om något helt annat. Något som journalister, som är förblindade av vänsterns och mp:s ideologiska indoktrinering, inte har kommet på att de borde granska också. Det jäser rejält ute på de svenska regementena. Men stammisarna tvekar väl att öppet angripa den regering som de trodde på. Låt oss ta det kort: Sveriges försvar finns inte längre, bara en insatsstyrka för internationella uppdrag.

  1. Ping: Guide till Tolgfors-språket – vad som menas med “vapenfabrik” och “medverka i byggnation” « Rebella unga S-kvinnor