Behövs det en storstadspolitik?

Dagens Nyheter presenterar idag Socialdemokraternas problem i storstäderna – eller snarare problemet med att man tappar väljare bland högre medelklass. Samtidigt som (S) hamnar under riksdagsspärren i ett ökande antal valkretsar ökar partiet i andra. (S) tappar bland akademiker men ökar bland grupper som har större problem att etablera sig på arbetsmarknaden.

Partiet kunde länge behålla medelklassväljarna eftersom det fanns en politik som gynnade hela samhället. Vi hade socialförsäkringssystem som gav förmåner kopplade till den aktuella inkomsten. Barnbidrag gick till alla – även de med höga inkomster. Men i takt med att värdet av förmånerna i socialförsäkringssystemen urholkats och inte värdesäkrats har en ökande kritik om samma system fallit väl i jord. Jobbskatteavdrag, avdrag för hushållstjänster, borttagen fastighetsskatt etc har otvetydigt gynnat vissa grupper. De har haft lätt att rösta på Moderaterna som står som symbol för denna politik. Det har varit lätt att rösta på den politik som (kortsiktigt?) gynnat dem. Ardalan Shekarabi, som deltog i Socialdemokraternas kriskommission, säger:

En sjuksköterska som röstar socialdemokratiskt när hon bor i Gävle och sedan flyttar till Nacka, byter ofta parti till M. Moderaterna förknippas med framgång och arbete, och vi har inte lyckats göra det.

Det har ett tag förts en intern debatt om detta. Det finns en oenighet huruvida partiet ska utforma en särskild storstadspolitik. Men ska (S) långsiktigt kunna vinna nationella val måste vi börja ta röster i storstadsområdena. Det är en högst oroande utveckling som sker i, framför allt, Stockholmsområdet. Samtidigt är det svårt att formulera en särskild storstadspolitik. För vilken grupp som ska den utformas? Resultaten i Stockholms valkretsar visar på en ökad polarisering mellan grupper. Nationellt är det också svårt att utforma en särskild politik för bara Stockholm. Sverige börjar bli allt mer kluvet mellan ett antal växande kommuner (runt de större städerna) och ett stort antal minskande kommuner. Staten måste vara närvarande över hela Sverige om det ska kunna hålla ihop.

Utmaningen måste vara att formulera en politik och ett budskap som blir långsiktigt hållbart. En politik som även de som kanske kortsiktigt inte gynnas kan se är bra för alla. Det finns många utmaningar som vi står inför. Vi har en allt mer åldrande befolkning, alla partier inser betydelsen av en bra skola och förskola, sjukvård etc. Antingen bekostas detta via privata försäkringar eller så är valet att finansiera dessa nyttigheter gemensamt. Då behövs skatter. Anne-Marie Lindgren, utredningschef vid Arbetarrörelsens tankesmedja, säger:

Vi ska inte erbjuda förmåner till så många grupper som möjligt. Hederligt argumenterad politik håller ihop. När vi säger att vi vill satsa på vård, skola och omsorg för att det finns brister, måste vi också säga att vi får betala för det i form av skatter.

Sedan är det en annan sak att det finns särskilda problem och utmaningar i de större städerna. Där måste även en nationell politik vara beredd att agera. Mitt svar är att det behövs både storstadspolitik som glesbygdspolitik. Men långsiktigt handlar det om att presentera en politik som håller ihop för alla. I ett samhälle är vi alla beroende av varandra. Då går det inte långsiktigt att bedriva en politik som ensidigt gynnar enbart vissa grupper.

Länkar: LO-tidningen, dn.se, dn.se, dn.se, Ekot

Andra som skrivit: Martin Moberg