Obligatorisk praktik på gymnasiet
Tydligen håller Moderaterna på att arbeta fram förslag om att göra praktikperioder på arbetsplatser obligatoriskt på alla gymnasiala utbildningar. Vidare vill partiet att ungdomar ska förmås att välja utbildningar som ökar chansen till arbete. Moderaternas skolpolitiske talesperson Tomas Tobé säger att …
Vi är väldigt bekymrade bekymrade över att så många unga lämnar skolan, ibland med dåliga betyg men också för att man har läst utbildningar som inte efterfrågas på arbetsmarknaden.
Jag är inte alls främmande för att gymnasiet har ett bra samarbete med det lokala näringslivet. Det kan onekligen bidra till att utveckla utbildningarna och ge eleverna en mer realistisk bild av vad som krävs av kunskaper för att kunna ta ett arbete. Fackliga organisationer och arbetsgivarnas organisationer samarbetar om konceptet ”Teknikcollege” just för att skapa förutsättningar för en bättre gymnasial utbildning till arbeten inom industrin.
Med reservation för att artiklarna inte är särskilt djuplodande i förslagen har jag i detta läge inga större invändningar mot Moderaternas tankar på detta område. Det är väl att avvakta mer konkreta förslag för att kunna se helheten och värdera dem då.
Publicerat på 7 februari, 2013, i Politiska funderingar och märkt praktik, praktikplatser, skola moderaterna. Bokmärk permalänken. 1 kommentar.
Görans tankar och bagateller 
Göran J. Det här är du och jag överens om!
Men jag kan tänka mig att gå ett steg längre och ett obligatoriskt praktikår innan man får börja på gymnasiet. Som alternativ kan praktikåret förläggas mellan första och andra årskursen på gymnasiet. Den som vill läsa vård- och omsorgsprogrammet på gymnasiet ska göra sitt praktikår inom vård och omsorg. Den som under praktikåret upptäcker att det här vill han inte jobba med, ska ha rätt att byta gymnasieprogram. Praktikåret ska till minst 75 % bestå av riktigt arbete i ”produktionen”, som – om inte hela företaget eller verksamheten går med förlust – fullt ut betalar praktikelevens lön, som ska vara avtalsenlig för åldersgruppen.
Man skulle i och för sig kunna lägga in praktikåret reda i grundskolan, men innan ett defintivt förslag läggs om detta, måste risken beaktas att en del elever hoppar av efter praktikåret och alltså inte läser återstående år på grundskolan. Under den gamla folksskolans tid började de elever, som inte kommit in eller ens ansökt till läroverket (realskolan och gymnasiet) jobba redan vid 12 års ålder, och hade då uppnått tillräcklig mognad för att utföra enklare produktiva arbetsuppgifter.
Barn och ungdomar i den åldern är synnerligen kreativa och vetgiriga ifråga om mekanik och teknik. Förmågan att praktiskt upptäcka ”hur det funkar” motverkas av för mycket sittande på skolbänken. Den växande bristen på praktiskt kompetens hos dagens unga generationer beror inte på för kort teoretisk utbildning, utan snarare på motsatsen, att de långa teoristudierna har trängt ut praktiken.
Att sänka åldern för skolstarten, som S nu föreslår genom förslaget om förskolan, kan vara ett sätt rusta grundskoleeleverna studiemässigt så att fler klarar målen för grundskolan. Vi får inte glömma att högstadiet i dagens grundskola motsvarar den gamla realskolan, som gav synnerligen gedigna teoretiska kunskaper i en mängd ämnen, bl.a. matematik. Barn i förskoleåldern kan kanske inte bedriva rena skolbänskstudier, man kan lära sig genom att leka, och torde dessutom ha lättare att lära språk än äldre personer. Det är ju i den åldern som modersmålskunskaperna grundläggs. Dessutom ökar ju chansen att inlärningssvårigheter upptäcks och åtgärdas före den egentliga skolstarten.
Jag gillar däremot inte förslaget att göra gymnasiet obligatoriskt. Ett obligatoriskt gymnasium kan göras överflödigt dels genom bättre resultat på grundskolan, dels genom det obligatoriska praktikåret som kan ge ett välbehövligt avbrott i studerna för ”skoltrötta” elever så att studielusten återvänder innan de återgår till studierna, och dels genom återkommande studiechanser under hela livet. Men då krävs också en realistisk studiefinansiering för vuxna elever.
Kunskaper som inte är direkt inriktade på arbetsmarknaden, som inte direkt leder till jobb, ska inte föraktas eftersom de dels tillfredsställer en viss vetgirighet och dels kan komma till nytta inom olika s.k. fria yrken. Men det är en för stor andel av samtliga studerande som läser sådana ämnen, och för få som läser naturvetenskap och ingenjörsvetenskap och för få av dem, som verkligen gör det, som når toppresultat.