En ansvarsfull politik för fler jobb kräver en aktiv närings- och forskningspolitik
Magdalena Andersson (S) och Per Bolund (MP) frågar idag den borgerliga regeringen om de är beredda att bredda framtagandet av den kommande forskningspolitiska propositionen till att omfatta fler än enbart de fyra regeringspartierna och om de är beredda att göra upp om forsknings- och innovationspolitiken. De säger bland annat att …
I detta ligger ett gemensamt ansvar för politiken, universiteten och näringslivet. Det finns givetvis skillnader i hur olika partier ser på vilka mekanismer som skapar innovationer och utveckling. Men i vårdandet av Sverige som kunskaps- och innovationsnation har vi ett ansvar att finna gemensam mark. Sverige behöver mer, inte mindre, av samarbete. Det gäller särskilt i de här grundläggande frågorna.
Magdalena och Per anger fyra frågeområden de vill diskutera med regeringen:
- Riskkapitalets betydelse
- Vikten av varierad forskning
- Starkare samverkan
- Rörlighet mellan akademi och övrig arbetsmarknad
De har en poäng i att det behövs breda överenskommelser på detta område. En blocköverskridande överenskommelse innebär ju en större säkerhet på ett område som kräver långsiktighet och uthållighet. Frågan är bara om regeringens fyra partier orkar med att släppa in två ytterligare parter i förhandlingarna och diskussionerna på detta område.
Publicerat på 27 juni, 2012, i Politiska funderingar och märkt forskning, magdalena andersson. Bokmärk permalänken. 2 kommentarer.
Problemet är att en ansvarsfull politik för fler jobb snarare kräver än mindre aktiv närings- och forskningspolitik. Du finner inte ett enda land som utvecklats positivt när politiker eller byråkrater har detaljstyrt forskning och arbetsmarknad. Därför är socialdemokraternas och miljöpartiets debattartikel en återvändsgränd.
MVH
Nu tolkar jag inte artikeln som en önskan att detaljstyra. Snarare skapa långsiktiga förutsättningar.