Utbildningsanställning och/eller jobbpakt?

Claes Stråth

Claes Stråth Lämnade över sitt förslag om utbildningsanställning till regeringen igår. Claes tillsattes att utreda och ge förslag på denna nya form av anställning för en tid sedan – långt innan begrepp som ”jobbpakt” hade invaderat det politiska språkbruket.

Att utreda ”utbildningsanställning” var väl ett sätt för den borgerliga regeringen att tillfredsställa Centerns och Folkpartiets våta drömmar om lägre ingångslöner för unga. Utbildningsanställning riktar sig nämligen till ungdomar under 23 års ålder.

Utbildningsanställning ska endast användas om någon form av utbildning ingår i anställningen. Hur utbildningen ser ut och vilka mål den har ska anges i en skriftlig utbildningsplan. Efter anställningen har den anställda rätt till ett skriftligt intyg. Anställningen ska få vara i högst 18 månader, och är bara tillåten så länge som utbildning pågår.

Frågan är vad regeringen ska göra med detta i det fall man blir överens med arbetsmarknadens parter om en jobbpakt. IF Metall tecknade för drygt två år sedan avtal om yrkesintroduktion. Avtalet var ju, bland annat, ett svar på de propåer som då fanns om att utreda en sådan anställningsform som Claes Stråth nu utrett. Därför borde det vara möjligt att arkivera utredningen och tacka Claes för ett väl(?) utfört arbete. LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson är inte överdrivet positiv till förslaget. Han säger …

Ett klåfingrigt och extremt onödigt förslag. Det finns redan massor av lärlingsanställningsformer som arbetsmarknadens parter har reglerat tillsammans. Risken är stor att den nya anställningsformen tränger undan väl fungerande kombinationer av utbildning och arbete, och att unga kommer att utnyttjas. Särskilt om arbetsgivarna får in pengar genom att välja utbildningsanställning.

Vi får väl se om utredningen går till pappersåtervinningen eller om det blir till en proposition så småningom.

Länkar: Arbetet, di.se, SVT, Fastighetsfolket, Lärarnas Nyheter, Kollega, Ekot, Tidningen Vision, Publikt

Andra som skrivit: Markus Mattila