Bloggarkiv

Endast var tredje har etablerat sig på arbetsmarknaden


Fordonsprogram

LO har presenterat en rapport vari man redovisar hur väl (eller inte) ungdomar som lämnat yrkesförberedande gymnasieprogram har etablerat sig på arbetsmarknaden. De resultat man fått fram är inte upplyftande. Endast en tredjedel av de elever som slutfört en yrkesgymnasial utbildning har en etablerad ställning på arbetsmarknaden ett år senare.

Med etablerad ställning på arbetsmarknaden definieras en person, utifrån en medellön för arbetare, som arbetat minst tio månader heltid på ett år. Ungdomar kan efter genomgången utbildning ha erhållit olika typer av osäkrare anknytning till arbetsmarknaden.

Att en så liten andel är etablerade på arbetsmarknaden efter att lämnat yrkesutbildningen är förstås bekymmersamt. Det bidrar till att minska intresset av att söka dessa utbildningar och till att arbetsgivare får än svårare att hitta för arbetet kvalificerade sökande.

Rapporten visar på betydelsen av att genomgå en fullständig gymnasieutbildning. De elever som lämnat utbildningen efter ett eller två år har en än lägre etableringsgrad på arbetsmarknaden än de som lämnat efter tre år. Det gör att LO förespråkar att gymnasieutbildning blir obligatoriskt för alla.

En annan intressant slutsats av rapporten är att de som lämnar utbildning som leder till arbete inom manligt dominerade branscher i högre grad är etablerade på arbetsmarknaden. Den utbildning som i detta avseende är bäst är Fordonsprogrammet. De utbildningar som är ”sämst” är utbildningar som ska leda till arbeten inom hotell/restaurang, handel och andra kvinnligt dominerade branscher.

En slutsats som jag drar av detta är att samma branscher där eleverna bäst lyckas att etablera sig är desamma som i högre grad valt fastare anställningsformer.

LO:s förslag för att yrkesutbildningarna på ett bättre sätt ska leda till arbeten handlar om att höja statusen på dem. Det sker genom att utbildningarna åter leder till högskolebehörighet. Viktigt är också att utbildningarna i högre grad genomförs i samarbete mellan skola och näringsliv. Det gör att utbildningarna på ett bättre sätt kan anpassas till respektive bransch behov av aktuell och kommande kompetens och att få bättre kvalitet på det arbetsplatsförlagda lärandet (APL).

LO:s rapport visar på en allvarlig situation för de gymnasieutbildningar som ska leda till arbete. Den visar på att det behövs insatser för att förbättra kvaliteten och statusen för dessa utbildningar.

Länkar: Ekot, dagens arena, politism, Arbetet, ka.se, Hotellrevyn

Andra som skrivit: Nina Andersson Brynja

Stärk yrkesutbildningen!


Yrkesutbildning pågår

Yrkesutbildning pågår

För några dagar sedan publicerades ett debattinlägg undertecknat av, bland andra, Stefan Löfven och Karl-Petter Thorwaldsson. I debattinlägget presenterar LO och Socialdemokraterna en gemensam syn på hur yrkesutbildningen borde se och bedrivas.

Bakgrunden till debattinlägget finns i det faktum att trots hög arbetslöshet så har arbetsgivarna svårt att finna anställda med relevant kompetens. Den borgerliga regeringens arbetsmarknadspolitik har heller inte förmått råda bot på detta.

Debattörerna har flera förslag som synes mig både kloka och borde innebära en förbättring av utbildningarna till arbetsmarknaden.

Den borgerliga regeringen har valt att företrädesvis satsa på passiva (och dyra) åtgärder. Trots att man valt att hålla högt fokus på att minska arbetslösheten har man inte lyckats. I sitt kommande valprogram kommer man inte göra några större förändringar av sin arbetsmarknadspolitik.

Det är tydligt att det behövs ett skifte i Rosenbad.

Länkar: DN Debatt,, DN Debatt, Arbetet, Arbetet, Arbetet, SvD, di.se, SvD

Fler som skrivit: Nina Andersson Brynja, Leine Johansson

Annie Lööf drömmer om en annan ordning


Åh, om bara …

Dagens Industri rapporterar om huru näringslivsminister Annie Lööf har besökt Tyskland för att därstädes låta sig inspireras till lärlingsutbildning. Av artikeln förstår man hur avundsjuk ministern är av det tyska exemplet och hur gärna hon skulle vilja implementera en svensk version.

I denna tyska version tar det stora multinationella företaget Siemens ansvar för att utbilda ungdomar till arbete inom företaget. Det är alldeles utmärkt att företaget gör på det sättet. Tidningens journalist meddelar hänfört att systemet har sina rötter i medeltiden och att det, enligt tyska företag, fortfarande fungerar.

Av artikeln ska man förstå att situationen i Sverige är rent bedrövlig jämfört med den tyska. Om än det tyska systemet skiljer sig från det svenska är inte situationen så illa i Sverige. Arbetsmarknadens parter inom industrin har tillsammans utvecklat konceptet ”Teknikcollege” i syfte att stärka och förbättra utbildningarna till arbeten inom industrin. IF Metall har varit aktivt medverkande till att formulera avtalet om yrkesintroduktion.

Inom byggbranschen finns sedan länge ett lärlingssystem i syfte att säkerställa kvaliteten på de yrkesaktiva. Trots allt, vad än ministern verkar tro, är inte situationen i Sverige så illa som den verkar vara. Det vore kanske bättre att bygga vidare på de svenska traditioner som faktiskt finns där.

Det finns onekligen anledning att diskutera hur man kan stödja ungdomars inträde på arbetsmarknaden. Tidningens artikel är dock skriven i en så överdrivet beundrande stil som vore det en kunglighet de skrev om. På det sättet blir tidningens inlägg till enfaldig regeringspropaganda utan något som helst värde.

Är det möjligt att få ner ungdomsarbetslösheten?


Oavsett hur man räknar och hur man utformar statistiken går det inte att undkomma att erkänna att ungdomars arbetslöshet är hög. Den grupp ungdomar som har svårast att etablera sig på arbetsmarknaden är de som lämnar gymnasiet med ofullständiga betyg. Dock har även många ungdomar med högskoleutbildning bakom sig svårt att hitta arbetstillfällen inom den studieinriktning man har valt.

Den borgerliga regeringen har valt att genom subvention av de sociala avgifterna och sänkt restaurangmoms minska ungdomars arbetslöshet. Detta har till synes gett ganska dåligt resultat. Ett annat försök är initiativet med att utforma kortare yrkesutbildningar för ”skoltrötta” ungdomar.

Huruvida det finns arbetstillfällen för de som kommer att lämna skolan med bristfälliga teoretiska kunskaper återstår att se. Representanter för det svenska näringslivet har kritiserat sådana förslag. De hävdar att det idag ställs högre krav på de ungdomar som kan ta arbeten på den svenska arbetsmarknaden. Socialdemokraterna vill hellre ta de pengar som subventionen av de sociala avgifterna kostar och satsa dem på utbildningsinsatser. Regeringen har meddelat att de genom en jobbpakt vill knyta ihop gymnasieskolan med arbetsplatsförlagd utbildning.

Onekligen kan en kombination av teoretisk utbildning och arbetsplatsförlagd utbildning innebära att ungdomar kan få ett arbete. Teknikcollege är ett koncept som IF Metall tillsammans med arbetsgivarnas organisationer utvecklat som en metod för kvalificerad och kvalitetssäkrad utbildning för industrin.

Till detta kommer att parterna även har tecknat ett avtal för att hjälpa ungdomar som saknar relevant utbildning för industriarbete. En elev som deltar i praktiska yrkesmoment på en arbetsplats får större förståelse och ökad motivation för att ta till sig de teoretiska inslagen i skolmiljön.

Ibland framhålls Tyskland som ett föredöme i detta avseende. De har tydligen lägre arbetslöshet bland unga människor än andra jämförbara länder. I en debattartikel från den 20 september utvecklar Ralph-Georg Tischer (VD för Tysk-Svenska Handelskammaren) varför Tyskland har lyckats med det som Sverige misslyckats med. Han utvecklar i fem punkter varför man lyckats så bra:

  1. Den viktigaste orsaken är att Tyskland kommit lindrigt undan i den ekonomiska kris som råder i stora delar av Europa.
  2. Skol- och utbildningssystemet fångar upp olika kunskapsnivåer. Även ungdomar utan slutbetyg har goda möjligheter att via övergångssystem komma in i arbetslivsförberedande åtgärder. Utbildningsavtal mellan elev och arbetsplats skrivs vanligtvis för två till tre och ett halvt år och är i princip omöjliga att häva för arbetsgivaren.
  3. Ungdomar på yrkesinriktade utbildningar varvar skolarbetet med lärlingsplats hos företag i närområdet och får på så sätt bra inblick både i den valda branschen och i arbetslivet.
  4. I vissa av delstaterna minskar befolkningen stadigt, vilket leder till brist på välutbildad arbetskraft. Också lärlingsplatser förblir otillsatta. Nästan 60 % av företagen planerar att anställa sina elever – år 2010 var den siffran 46 %.
  5. Företagen är beredda att ta sig an ungdomar som inte har förutsättningar att lyckas fullt ut i skolan. Många företag (57 procent enligt DIHK) erbjuder sina lärlingar stödundervisning i tyska och matematik, de båda ämnen som är viktigast för att kunna klara sig i arbetslivet. Tidigare saknades arbetskraft speciellt inom de så kallade MINT-områdena (matematik, informatik, naturvetenskap, teknik).

Utbildningsministern säger retoriskt att ”alla kan inte bli akademiker”. Nej, det kanske är så, men det innebär inte att man kan kompromissa med de kunskapskrav som krävs för att kunna få ett stadigvarande arbete. I Tyskland verkar man ha insett det som inte Hr. Björklund har gjort. Det går inte att kompromissa med kunskapskraven. Däremot kan man öka kontakten mellan skolan och arbetsplatserna som en metod att få fler ungdomar till arbete. Det går knappast inte att kopiera det tyska systemet, men det borde minsann vara möjligt att låta sig influeras av det samt att utveckla och stödja motsvarande metoder i Sverige.

Länkar: SvD Brännpunkt, Arbetet, fackligt.eu

Andra som skrivit: Håkan Svärdman, Håkan Svärdman, Peter Johansson, Martin Moberg, Alliansfritt Sverige, Markus Mattila

%d bloggare gillar detta: