Bloggarkiv

Minskar Las viljan att anställa?


Lågprislandet

Företrädare för Teknikföretagen larmar i ett debattinlägg om den nästan katastrofala situation som råder i svenska företag gällande reglerna för anställning. Genom de, enligt debattörerna, gammalmodiga och stelbenta reglerna, förhindras viljan att anställa samt att arbetsgivare ställer högre krav på utbildning och erfarenhet än de annars skulle ha gjort. Hellre än att själva anställa så utnyttjar man bemaningsföretag.

De menar att lagen om anställningstrygghet behöver göras om från grunden. På vilket sätt antyds högst otydligt. Det som framgår är att arbetsgivarna behöver flexibla regler så att man snabbt kan ”korrigera sina misstag”. Vad det där betyder är ju högeligen oklart. Men jag antar att arbetsgivarna vill slippa att sätta sig i förhandlingar innan man genomför uppsägningar. I förhandlingarna med PTK framgick det ju att arbetsgivarna skulle kunna säga upp på egen hand.

Som motprestation verkar arbetsgivarna vara beredda att ge ”en bra omställnings­försäkring som underlättar att man kan hitta ny anställning.”

Förändringarna ska ske genom att lagen förändras. Därför måste förändringarna ske i samverkan med ”… politiken, företagen, arbetsgivar­organisationerna, facken och tankesmedjorna.”

Det verkar som om arbetsgivarna inte längre vill fortsätta förhandlingsvägen. För drygt ett år sedan tog parterna Svenskt Näringsliv och PTK ”time-out” i sina förhandlingar om lagens turordningsbestämmelser. IF Metall har för sin del öppnat upp för diskussioner kring turordningsbestämmelser. Grunden för dessa förhandlingar skulle handla om …

… arbetsgivarnas krav på flexibilitet och ändrade turordningsregler som står emot facket förhoppningar om nya regler för inhyrning av arbetskraft, visstidsanställningar, utbildning av anställda och omställningsstöd för dem som förlorar sina jobb.

Det finns säkert all anledning att diskutera tillämpningen av regelverket i LAS. Men samtidigt ska inte eventuella svårigheter överdrivas. Det finns en mytbildning om hur dyrt och komplicerat det är att säga upp personal i Sverige. Praktiken visar snarare att de svenska reglerna är ett under av flexibilitet och som gör det billigt, förhållandevis andra länder, att säga upp personal i Sverige.

Arbetsgivarnas larmande är en del av spelet och handlar om makten på arbetsplatsen.

Myten om anställningsskyddet


Under de senaste åren har debatten om lagen om anställningsskydd ökat. Vissa kretsar inom de borgerliga partierna driver som en prioriterad fråga att förändra lagen. Detta har samtidigt gjort att arbetsgivarnas organisationer har lagt ökat fokus på att kräva förändringar i en för arbetsgivarna gynnsam riktning.

Det kritikerna av LAS driver gemensamt är att turordningsreglerna måste förändras. De kräver att ”kompetens” måste få gå före anställningsår när man ska bestämma vilka som måste lämna företaget i samband med uppsägningar. De underblåser gemensamt myten om att det skulle vara omöjligt att behålla kompetent personal vid uppsägningar.

I onsdags skrev representanter för LO-TCO Rättsskydd ett inlägg om lagen. De menar, i motsats till kritikerna, att det visst är möjligt att behålla den kompetenta personalen när man behöver minska den. De menar vidare att ett antal domar snarare har gjort det lättare för arbetsgivare att kringgå lagens idé. De skriver att …

… Den som ska jobba kvar måste enligt Las klara de arbetsuppgifter som kommer att finnas kvar i företaget. Bland de arbetstagare som klarar jobbet ska arbetsgivaren låta den som arbetat längst vara kvar. Denna ordning ger uttryck för en rimlig intressebalans och stämmer väl överens med det allmänna rättsmedvetandet. Dessvärre har Arbetsdomstolen försämrat det skydd som turordningsreglerna ger genom ett par domar från 2009 och 2011. Domarna slår fast att det är möjligt för stora arbetsgivare att genom omplacering godtyckligt välja ut vilka som ska drabbas av arbetsbristuppsägningarna. Dessa arbetstagare skyddas då varken av kravet på saklig grund eller av turordningsreglerna.

Debattörerna säger vidare att, trots lagens syfte att tillsvidareanställning (fast …) ska vara normen, så ökar antalet som är visstidsanställda (tidsbegränsade …). Idag har omkring 700.000 personer en tidsbegränsad anställning. Den borgerliga regeringen har genom förändring av lagen gjort det möjligt för arbetsgivare att stapla korta anställningar ovanpå varandra. Det är detta som gjort att EU överväger att stämma Sverige inför EU-domstolen för att ej ha infört visstidsdirektivet på ett korrekt sätt.

De menar dessutom att bestämmelsen om företrädesrätt till återanställning har urholkats genom det sätt som Arbetsdomstolen har tolkat lagen. Det gör att arbetsgivare kan hyra in arbetstagare i stället för att anställa tidigare anställd personal. Det finns en myt om att Sverige har världens hårdaste regler för anställningsskydd och att det är osedvanligt dyrt att göra sig av med icke önskvärd personal.

Men som det sägs i debattinlägget – en undersökning av OECD från 2008 visar att Sveriges anställningsskydd hamnar först på 27 plats av 40 länder.

Det behövs verkligen en mer sansad debatt om det svenska anställningsskyddet!

Länkar: SvD, Arbetet

%d bloggare gillar detta: