Bloggarkiv

Busschaufförerna betalar priset


Seko:s ordförande Janne Rudén och Kommunals ordförande Annelie Nordström har skrivit en debattartikel. De beskriver i sitt inlägg det sociala pris som de anställda inom kollektivtrafiken betalar. Under de senaste drygt 20 åren har den svenska kollektivtrafiken förändrats. Från att ha bedrivits helt och hållet i offentlig regi upphandlas den idag med jämna intervall.

Politikerna ville med detta sänka kostnaderna för att bedriva verksamheten. Under de första åren uppnådde man dessa mål. Samhällets kostnader för att bedriva kollektivtrafik minskade. Priset betalade de anställda. Janne och Annelie skriver att …

För våra medlemmar har omställningen varit stor. De har gått från trygga offentliga anställningar till anställningar där arbetsgivaren tjänar pengar från kontrakt till kontrakt. När kontraktet tar slut vet de anställda inte vad som kommer att hända. Det är inte ovanligt att personalen blir uppsagd och sedan får söka om sin egen tjänst till sämre villkor och lägre lön. Det offentliga meddelarskyddet är sedan länge försvunnet. Ibland får de inte ens jobbet tillbaka.

Arbetsdagen styrs allt hårdare, så kallade delade turer har ökat. De anställda har idag en otryggare och hårdare reglerad arbetsdag. De upphandlande kommunerna och landstingen har i många fall enbart sett till att upphandla till lägsta pris. Det har inte varit intressant att ta några som helst sociala hänsyn trots att lagstiftningen ger möjlighet till det.

Seko och Kommunal kräver i sitt inlägg endast det rimliga – att …

… Myndigheterna måste ta sitt ansvar gentemot arbetstagarna och skattebetalarna genom att ställa sociala krav i upphandlingarna.

Det är knappast för mycket begärt!

Andra som skrivit: Oskar Taxén

Pengarullningen fortsätter


Dyra bilder

Inför valet 2006 skrev de borgerliga partierna i skriften ”Att bryta Socialdemokraternas makthegemoni.” att …

Vi ser med oro på att allt fler myndigheter använder en ökande andel av sina resurser åt politisk opinionsbildning och lobbying.

Utvecklingen mot att myndigheter allt mer använder sig av opinionsbildning och lobbying i sitt arbete eller att myndigheter särskilt inrättas för att påverka samhällsopinionen eller politiken är ett hot, eller direkt brott, mot grundlagens krav på myndigheternas saklighet och opartiskhet.

Tidningen Aftonbladet har granskat hur den borgerliga regeringen har lyckats med sin föresats. Det verkar som om det inte har gått särskilt bra. De senaste fem åren har statliga myndigheter betalat ut omkring 250 miljoner kronor till PR- och lobbyfirmor. Tidningen berättar hur Arbetsförmedlingen har betalat över 30 miljoner för tjänster. Bland annat betalade man 150.000 kronor för producerandet  av en debattartikel som sedan aldrig blev publicerad.

Strålsäkerhetsmyndig­heten betalade över 70.000 kronor för sex små bilder av kärnkraftsverk. Bilderna finns på myndighetens hemsida.

Självklart ska myndigheter ibland kunna upphandla tjänster på områden där de saknar egen kompetens. Men det verkar som om man idag upphandlar uppdrag väl rutinmässigt. Nog borde myndigheter själva kunna formulera en debattartikel, nog borde myndigheterna till en billigare penning anlita en professionell fotograf etc. Jag kan vidare dela den uppfattning som uttrycks i ett debattinlägg av Jessica Henryson och Birgitta Nygren:

Det behövs en uppförandekod för professionella lobbyister. Idealet vore om byråerna självmant tog ansvar för öppenheten. Men sorgligt nog finns det ett närmast kompakt motstånd mot detta inom pr-branschen i Sverige. Därför bör demokratiminister Birgitta Ohlsson ta initiativ till en statlig utredning i syfte att utforma regler för ökad öppenhet vid lobbying, så som många andra länder redan har gjort.

Länkar: Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet ledare, dn.se, SvD

Arbetslösheten – en profitabel miljardindustri


Sveriges Television (SVT) har granskat dagens svenska arbetsmarknadspolitik. Den borgerliga regeringen har valt att låta allt större andelar av det som tidigare var Arbetsförmedlingens uppdrag utföras av privata företag. SVT visar att de många av de företag som utför uppdrag för Arbetsförmedlingens räkning visar goda vinstresultat.

SVT konstaterar att de 20 företag som får mest medel från Arbetsförmedlingen har vinstmarginaler på över 25 %. Som det sägs i SVT:s inslag innebär en vinstmarginal på 25 till 30 % att var fjärde eller var tredje krona är ren vinst från bolagets verksamhet. I inslaget spekuleras i om Arbetsförmedlingen inte är tillräckligt duktiga upphandlare av de tjänster de är ålagda att upphandla.

Det är möjligt att myndigheten varit för okunniga, godtrogna etc för att ställa rätt formulerade krav vid upphandlingar. Samtidigt handlar det om av en borgerlig regering medveten politik att föra över statliga medel till det privata näringslivet. Då man vill locka det privata näringslivet till branschen gäller det att visa på möjligheterna att tjäna stora pengar. Det har säkert funnits en underförstådd önskan om att hålla igen på vilka krav man ska ställa på företagen.

SVT har talat med Magnus Henrekson om den förda politiken. Han är inte odelat positiv till hur Arbetsförmedlingen har utfört sitt uppdrag. Magnus säger att …

Det hade varit bra om politiken ägnat sig mer åt att de egna myndigheterna fungerar riktigt bra, polis, arbetsförmedling, och så vidare. Då hade det här behovet av upphandling inte funnits – då måste myndigheterna bli duktig på själva upphandlingen i stället. Och det blir man inte över en natt.

Det är inte utan att jag håller med Magnus i det han säger.

Länkar: SVT, SVT, SVT, SVT, Ekot, SVT, dn.se, SVT, Östnytt, Västerbottensnytt, Ekot, SVT, SVT, SVT, SVT

Andra som skrivit: Peter Johansson, Martin Moberg

Om hur upphandlingspolitik pressar arbetsvillkor till botten


Dagens Nyheter skriver om att när stadsdelen Enskede-Årsta-Vantör upphandlade en städtjänst så valde man det med den lägsta kostnaden. Entreprenörens anbud innebar en timkostnad för stadsdelen om 180 kr för varje städtimme. En sådan kostnad innebär en lönenivå som ligger under aktuellt branschavtal, inklusive sociala avgifter. Jessica Persson Klemetsson, Kommunal, menar att en rimlig timkostnad borde ligga mellan 200 – 250 kronor.

Det är tydligt att politikerna ofta hävdar att man inte får ställa andra upphandlingsvillkor än att enbart välja lägsta kostnad. Detta sker av okunskap eller av en medveten vilja att pressa löner i denna typ av tjänster. Gunilla Hulting, chef för upphandlingsenheten på socialdepartementet, menar att det är ett missförstånd att man måste acceptera det lägsta priset. Hon säger …

Tvärtom har myndigheten möjlighet att förkasta ett anbud som är onormalt lågt. En upphandlare kan utnyttja lagens möjligheter, de kan ställa krav på rimliga löner och anställningsvillkor.

Efter att detta förhållande uppmärksammats har den politiska ledningen valt att framöver ställa andra och bättre sociala villkor vid denna typ av upphandling. Man får väl hoppas att det handlar om en ökad insikt om konsekvenserna av att pressa arbetsvillkor mot botten och inte enbart en vändning under galgen. Den borgerliga politiken syftar ju i hög grad till att verka för en större låglönemarknad där verktygen är lägre ingångslöner, hårdare krav på arbetslösa, sämre utbildningar för ”skoltrötta” och andra innovativa åtgärder.

Jag är dock övertygad att vi kommer att få läsa om fler liknande upphandlingar.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 683 andra följare

%d bloggers like this: