Bloggarkiv

I Sverige sänker vi inte löner, vi höjer dem!


Rubriken har jag denna gång lånat från statsministern som idag markerar emot sina kompisar i Centerpartiet och Folkpartiet. Han uppmanar i en intervju i Dagens Nyheter sina partikamrater i de 100 största kommunerna att rösta emot motioner från Folkpartiet om att införa ungdomsavtal. Vidare säger han …

Jag tror helt enkelt inte på den här idén med att sänka löner. I så fall så borde vi redan ha sett detta eftersom vi kraftigt har sänkt kostnaderna.

I vanliga fall skulle man ju utgå ifrån att frågan skulle vara död och snart begraven, eftersom ordföranden i det största regeringspartiet sagt sitt. Men Annie Lööf och Jan Björklund kommer säkert som en Don Quijote på sin hingst Rosinante fortsätta slåss för sänkta löner. Vilken tur då att statsministern agerar som en Sancho Panza och håller de tu undan från människors ilska.

Länkar: Rapport, di.se, SvD, SvD, SvD, dn.se, ka.se, Arbetet

Andra som skrivit: Peter Johansson, Peter Andersson, Alliansfritt Sverige, Leine Johansson, Kent Persson

Om att skapa en ny underklass


I Skellefteå finns ett bra exempel på hur man kan hjälpa ungdomar till arbete. Det kallas för ”Praktikringen” och är ett samarbete mellan IF Metall, Arbetsförmed­lingen och Teknikföretagen i Skellefteå. I projektet kombineras studier med praktik på olika arbetsplatser. Arbetslösa får möjlighet att vara på olika arbetsplatser för att visa vad de kan och vill. De får också en realistisk bild av vad man behöver för kunskaper för att klara av ett arbete inom dagens industri.

Svenskt Näringsliv upprepar sina käpphästar för att få fler ungdomar i arbete. Det handlar om lägre löner, förändra turordningsreglerna och att förbättra samverkan mellan skolor och näringsliv. Den tredje punkten är som exemplet ovan visar högst relevant. Däremot handlar om de två övriga om helt andra saker. I tider av ökad arbetslöshet kan arbetsgivarna ”ostraffat” kräva sådant. Det kommer knappas att skapa speciellt många arbetstillfällen.

Martin Klepke talar klarspråk om strävandena att verka för allt lägre löner för okvalificerade arbeten i en krönika i Arbetet. Han säger …

… Drömmen är allt tydligare ett samhälle där billiga tjänster tillhandahålls av fattiga men åtminstone på ytan nöjda och artiga arbetare.

Talet om att minska arbetslösheten genom sänkta löner har efter sex års hetsjakt mot de redan lågavlönade bevisligen misslyckats. Att inse att det också finns ett annat syfte förklarar varför alliansen ändå fortsätter driva sin linje.

Länkar: Arbetet, di.se, fackligt.eu, ArbetetArbetetArbetetArbetet, di.se

Andra som skrivit: Hanna Wallinder, Ylva Johansson, Leine Johansson

Avlööfad arbetsmarknadspolitik


Näringslivsministern är publicerad på SvD Brännpunkt ikväll. Hon fortsätter sin självpåtagna roll som den svenska ungdomens frälsare och jobbskapare. Metoderna för att skapa förutsättningar för fler arbetstillfällen för unga är ju de kända:

  • ett bättre företagsklimat – dvs lägre administrativa kostnader, mer riskkapital och sänkta löner,
  • en mer flexibel arbetsrätt – kompetens framför anställningsår,
  • en starkare omställningsförsäkring – tydligen är hon beredd att höja ersättningarna i början av arbetslöshetsperioden (lite som det var förr i tiden innan den borgerliga regeringens tid), samt
  • bättre matchning – fler privata utförare (men inget prat om att satsningar på utbildningar för unga).

Vad  man förstår av näringslivsministerns inlägg så vill hon införa en halv ”flexicurity” – dvs lite bättre arbetslöshetsförsäkring och göra det enklare att säga upp personal. Men inga som helst satsningar på relevanta arbetsmarknadsutbildningar. Man förstår att den huvudsakliga metoden att förbättra näringslivsklimatet är sänkta löner för mindre kvalificerade arbetstillfällen samt att väga kompetens framför anställningsår i samband med uppsägningar.

Regeringen har ju redan prövat metoden att sänka kostnaden för att anställa ungdomar. Resultatet är – om man är snäll – högst otydligt.

Den bästa metoden att långsiktigt få ungdomar anställningsbara är att satsa resurser i skolan så att fler ungdomar kan lämna densamma med fullständiga betyg. Men av sådant talas det inget i inlägget.

Länkar: SvD, di.se, SvD

Fler som skrivit: Peter Andersson, Peter AnderssonSverker WadsteinHilmar Thór Hilmarsson

Om sänkta ungdomslöner och -arbetslöshet


Annie Lööf, partiledare (CP) tillika näringslivsminister brinner för att påverka arbetsmarknadens parter att sänka ungdomars löner. Hon brinner så starkt att hon är beredd att övertolka statistiska och teoretiska beräkningar. I en debatt i TV hävdade hon att höjda lägstlöner 2009 innebar att 34.000 arbetstillfällen försvann. Det har visat sig vara inte helt korrekt. Juhana Vartiainen, chef för Konjunkturinstitutets enhet för forskning och makroekonomiska studier, replikerar …

Annie Lööf tänjer mycket på det vi har sagt. Vi har inte sagt att det per automatik blir 34 000 färre jobb. Att gruppen växer innebär i sig inte att de alla skulle bli oanställningsbara just på grund av det.

SvD ger henne rött ljus i sin ”faktakoll”.

Som tur är finns andra som för debatten på ett mer sakligt sätt. Dagens Industri kommer i ett antal artiklar granska problematiken kring ungdomars arbetslöshet. Oskar Nordström Skans, docent vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU), menar att den höga ungdomsarbetslösheten i Sverige, bland annat, beror på att unga får kortare anställningar och är arbetslösa under kortare tid. Han säger att …

De väldigt korta perioderna av arbetslöshet är inte roliga heller, det är ett orosmoment för den som upplever det. Det är ett slöseri med arbetskraft och man skulle använda tiden bättre.

Annie Lööf kommer alldeles säkert att fortsätta slåss för sänkta ungdomslöner som en Don Quijote emot väderkvarnar. Det kommer knappast att hjälpa särskilt många ungdomar (eller vuxna för den delen). Det tar bort fokus från en mer nyanserad och mångfacetterad debatt i frågan. Som Oskar Nordström Skans som i di-artikeln ”… varnar för att idén om ett enda trollspö som löser hela problemet för Sveriges ungdom.”

Länkar: Rapport, di.se, di.se, di.se, SvD, fackligt.eu, Lag & Avtal

Andra som skrivit: Alliansfritt SverigeAlliansfritt Sverige, Martin Moberg, Thomas Böhlmark, Kaj Raving

Vad är det effektivaste vapnet i kampen mot ungdomsarbetslöshet?


Anna Körnung resonerar i tidningen Fokus kring vilken eventuell betydelse som lägre löner (kostnader) har för att möjliggöra för ungdomar att få arbete. Kunskapsläget, enligt Anna, är att lägre kostnader inte går att empiriskt bevisa som en faktor att sänka arbetslösheten för unga. Men vad kan det då finnas för verktyg att använda. Jo …

… En viktig insats lyfter de flesta fram – här med stöd från forskning – som helt avgörande. Utbildning. Med var femte elev som inte klarat gymnasiet finns det en hel del att göra. Frågan är tillbaka på Jan Björklunds bord.

Men han har väl redan bestämt sig? Det bästa sättet att lotsa icke studiemotiverade ungdomar (eller vad man vill kalla dem) genom gymnasieskolan är att ge upp. De behöver ingen högre utbildning för att utföra alla de ”skitjobb” som den borgerliga regeringen arbetar så ihärdigt för ska växa fram.

Om lägre löner/kostnader för unga anställda


Det har sedan lång tid tillbaka pågått en facklig och politisk strid kring huruvida sänkta löner för ungdomar skulle generera fler arbetstillfällen. Pontus Sjöstrand som är Hotell- och restaurangföretagens förhandlingschef säger

Med tanke på den höga arbetslöshet som råder i Sverige i dag kan det vara ett sätt att stimulera eller att skapa incitament till att få unga in i jobb.

Även om Pontus något förnekar det handlar detta krav om att arbetsgivarna vill tillämpa principen om tillgån och efterfrågan på arbetskraft. Eftersom arbetslösheten är så pass hög bland ungdomar och villkoren för att kvalificera sig för ersättning från arbetslöshetsförsäkringen finns ett läge för arbetsgivarnas att kräva lägre löner. Detta är inget nytt – sådana krav från arbetsgivarna har alltid kommit i just sådana lägen med högre arbetslöshet. Det är möjligt att, just i den branschen, sådant skulle generera fler arbetstillfällen. Men det förutsätter ju att det totala löneläget sänks för alla i branschen.

IF Metall har hamnat mitt i den politiska tvisten genom det introduktionsavtal som man tecknade 2010. De flesta som talar så väl om det verkar ganska okunniga om dess innehåll och syfte. Avtalet ger arbetsgivare, under vissa villkor, möjlighet att anställa ungdomar som saknar relevanta kunskaper för branschen. En ungdom som kommer direkt från Teknikprogrammet (eller motsvarande utbildning) omfattas ej av avtalet. Det visar sig också att avtalet har haft större politisk än praktisk betydelse.

Tydligen ska parterna inom handel på uppdrag av regeringen tillsammans diskutera om de kan finna en lösning där ungdomar kan få arbete inom branschen.

Jag har inget emot att man kan teckna liknande avtal som det som IF Metall tecknat med arbetsgivarnas organisationer inom industrin. Avtalet ställer hårda och ganska detaljerade krav på hur introduktionen ska se ut. Men samtidigt är det väl just dessa krav som gjort att arbetsgivarna är mindre intresserade av att använda avtalets möjligheter.

Däremot motsätter jag mig absolut några allmänna länesänkarkrav á la de som Jan Björklund, Hotell- och restaurangbranschen m.fl. ställer. Nyttan med sådana krav är, om inte annat, så åtminstone högst tveksamma och otydliga.

Länkar: Ekot, Rapport, dn.se, Rapport, Ekot, SvD Faktakollen, di.se, SvD, dn.se, Ekot, Arbetet, Arbetet

Andra som skrivit: Martin Moberg, Olas tankar, Peter Andersson, Charlie Levin

Industribloggare: Camilla Wedin

Jan Björklund svingar med trollerispöt


Folkpartiets ordförande Jan Björklund har funnit ut tre saliggörande förslag för att minska arbetslösheten bland unga:

  1. Införande av ungdomslöner (75 % av lägstalönerna),
  2. Skoltrötta gymnasieelever med praktisk inriktning ska kunna sluta gymnasiet tidigare, samt
  3. Reformera lagen om anställningstrygghet, dvs göra det lättare att säga upp ”gamla” gubbar och kärringar.

Hr. Björklund säger att det väl …

… är bättre att en 19-åring får jobb, även med något lägre lön, än att 19-åringar ska behöva gå arbetslösa med socialbidrag?

Nu har ju den borgerliga regeringen prövat denna väg redan. Man har med flera olika förslag gjort det billigare för arbetsgivare att anställa ungdomar. Man har infört en rabatt på de sociala avgifterna för arbetsgivare som anställer ungdomar. Den enda reella effekt det förslaget verkar ha haft är att man skänkt extra vinstmedel till sådana företag som ändå anställer ungdomar till (redan) låga löner. Man har sänkt restaurangmomsen med det likaledes förmenta syftet att göra det enklare att anställa unga. Dessa effekter synes ha haft liten effekt på ungdomars arbetslöshet.

Borgerliga debattörer brukar med jämna mellanrum framhålla det avtal om yrkesintroduktion som IF Metall tecknat med flera arbetsgivarorganisationer. Med det avtalet som exempel vill Folkpartiet att partikamraterna ska driva denna fråga i de 100 största kommunerna. Elisabeth Thand Ringqvist, VD Företagarna, säger om avtalet …

En modell som framgångsrikt prövats mellan arbetsgivare och LO-förbundet Metall är att erbjuda arbetslösa upp till 25 år så kallad yrkesintroduktion med lägre ingångslön och slopade turordningsregler.

Det är tydligt att de flesta av dessa som så höjer avtalet till skyarna ganska tydligt inte har läst eller närmare satt sig in i det. De verkar snarare ha läst nån rubriksättares komprimerade tolkning av avtalet. Avtalet verkar, dessutom, ha använts högst sparsamt. Jag har inte varit med om att teckna ett enda sådant avtal, jag har inte ens fått frågan från någon arbetsgivare.

För de som faktiskt vill sätta sig in i avtalet kan jag kan rekommendera Susanna Holzers utmärkta beskrivning av avtalets innehåll och bevekelsegrunderna bakom dess tillkomst. Susanna skriver bland annat …

Centralt i avtalet att göra generationsväxlingen inom industrin smidig och att bevara kompetens och arbetstillfällen i landet. Det är inte av välgörenhet, utan här menar parterna att unga vuxna utan efterfrågad kompetens ges chansen att erhålla den kompetens företagen efterfrågar för senare kunna matchas till de arbeten företagen erbjuder. Unga vuxna som har kompetensen (om de finns) omfattas inte av detta avtal, utan ska erbjudas reguljära anställningsvillkor från start. Problemet är att det finns för få unga vuxna som har kompetensen att ta de arbetstillfällen som de facto finns.

Jan Björklunds förslag kommer inte att skapa fler arbetstillfällen för unga människor. Han spelar bara ett högt spel med svenska ungdomars framtid. Med hans förslag riskerar många ungdomar att fastna i dåligt avlönade arbeten med allmänt sämre anställnings- och arbetsvillkor. Jag misstänker att han med visst välbehag ser framför sig en framtida svensk arbetsmarknad av amerikansk modell. Där hålles ett stort antal ”working poor”, de håller tyst och deltar inte i samhällsdebatten. Därmed säkerställes en borgerlig politisk hegemoni.

Länkar: dn.se, dn.se, Ekot, dn.se, Rapport, dn.se, di.se, SVT Debatt, SVT Debatt

Andra som skrivit: Martin Moberg

Kampen emot höga ungdomslöner


De folkpartistiska debattörerna Nina Larsson, Lennart Gabrielsson och Adam Cwejman drar i dagens Aftonbladet sin lans för sänkt ungdomsarbetslöshet medelst sänkta ungdomslöner. De vill med IF Metalls (och de arbetsgivarorganisationer som skrivit under det) Yrkesintroduktionsavtal som mall införa liknande avtal inom offentlig sektor. De tre musketörerna får det att låta att som om IF Metall är ett fantastiskt unikum i en annars mörk och ungdomsfientlig värld. Det finns dock gott om exempel på sådana typer av avtal och konstruktioner för att hjälpa in ungdomar på arbetsmarknaden.

IF Metall har skrivit under ett bra avtal vars syfte är att hjälpa företag som har ett anställningsbehov men där man behöver skola in yngre till arbetet. Men vore sänkta löner den enda drivkraften för företag att anställa ungdomar skulle avtalet ha varit en formlig succé. Men verkligheten är ju en annan – det har skrivits förvånansvärt avtal sådana avtal.

Verkligheten är väl snarare den att arbetsgivare anställer när det finns ett behov. Det är förmodligen också som så att arbetsgivaren hellre anställer en redan färdigutbildad person framför att själv tvingas till att genomföra lämplig utbildning.

Debattörernas enda intresse är förstås att till varje pris sänka ungdomars löner.

Lägre ungdomslöner sänker inte ungdomsarbetslösheten


Skitsnack!

TCO-utredaren Susanna Holzer tror inte på att lägre löner för ungdomar innebär att ungdomsarbetslösheten skulle sjunka. Hon menar att det är möjligt att det på vissa områden är möjligt att sänkt lön kan ge viss effekt, men …

Jag vill påstå att det snarare är andra saker som kan påverka en arbetsgivares vilja att anställa. Allt ifrån vilka kontrakt han kan erbjuda, hur enkelt det är att rekrytera och så vidare.

Hon menar vidare att man borde fokusera på att de allra flesta unga faktiskt etablerar sig på arbetsmarknaden och att det går bra för dem.

Det verkar klokt!

Industribloggare: Carola Andersson, Kaj Raving

Klåfingriga partier


Jag tycker att det är olämpligt att politiker driver frågor som är arbetsmarknadens parters ansvar. Det kan ställa till problem om det är så att politiker är inne i de här frågorna, i synnerhet vid en tidpunkt då vi just har inlett en avtalsrörelse där frågor om minimilöner och lägstalöner är sådant som står långt upp på listan både för de fackliga organisationerna och för arbetsgivarorganisationerna.

Det är lätt att hålla med Medlingsinstitutets generaldirektör Claes Stråth när han säger detta. Vi har i Sverige en ordning där parterna på arbetsmarknaden sköter lönebildningen. Det är ett system som fungerat länge. Det bygger på att parterna står i ett förhållandevis jämstarkt förhållande till varandra. Klåfingriga politiker rubbar den balansen. Det är därför ingen slump att arbetsgivarnas organisationer snabbt och lyhört anammat den politiska sfärens syn på ungdomslöner och villkor i arbetslivet. Det riskerar leda till …

… en generell lönedumpning på arbetsmarknaden och som allvarligt skadar fackets förhandlingsposition.

Industribloggare: Camilla Wedin

%d bloggare gillar detta: