Bloggarkiv

Sänkt pensionsålder


I en undersökning som AMF låtit opinionsinstitutet Novus genomföra framkommer att industriarbetare inte anser sig ha möjlighet att arbeta efter 65 års ålder. Orsaken är att man av hälsoskäl inte anser sig kunna arbeta längre än så.

Undersökningen speglar den klasskillnad som finns bland de som vill arbeta längre och de som av hälsoskäl inte kan det. LO:s medlemsförbund hyser de flesta av de som inte klarar av att arbeta längre för att förbättra sitt pensionsutfall. I artikeln som Dagens Arbete anges att den genomsnittliga pensionsåldern är 62 år inom IF Metall.

IF Metall har i den senaste avtalsrörelsen nått överenskommelse om deltidspension. Det innebär en möjlighet för anställda att ansöka om att gå i delpension från och med den dag man fyller 60 år. I överenskommelsen ingår att arbetsgivarna avsätter premier till individuella delpensionskonton.

Det kommer förstås att ta ett antal år att bygga upp ett tillräckligt kapital för att göra delpension till en reell möjlighet för fler. Men, inriktningen är ändå riktig. Syftet med delpensionslösningen är ju att möjliggöra för fler personer att arbeta längre och därmed förbättra nivån på sin pension.

Nu gäller det bara att övertyga statsmakterna att inte försvåra för arbetsmarknadens parter att ingå sådana överenskommelser. Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson har ju ganska tydligt markerat sin vilja att beivra avtal om tjänstepension innebärande pensionering i allt för tidig ålder.

Långsiktigt gäller att arbeta för ett ett arbetsliv där fler orkar ända fram med hälsan i behåll. Idag ser inte verkligheten ut så. Då måste man från statens sida vara beredd att acceptera sådana lösningar som IF Metall har åstadkommit för sina medlemmar.

Länkar: da.se, da.se, Arbetet

Fler som skrivit: Martin Moberg

PPM-systemet måste göras om


imageNicholas Barr, professor i offentlig ekonomi vid London Schoolof Economics, är publicerad med ett väl balanserat inlägg kring det svenska pensionssystemet.

Han har skrivit en rapport (The pension system in Sweden) för Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO). Han för fram, vad jag uppfattar det som, ett antal rimliga ståndpunkter.

- Han menar att antalet valbara fonder inom PPM-systemet är alldeles för stort. Det gör att människor hellre väljer bort att göra aktiva val.
- Han vill fortsätta att anpassa pensionerna till livslängden samtidigt som pensionsåldern successivt höjs i takt med att medellivslängden ökar.
- Han menar att ”pensionsbromsen” slår till allt för hårt och snabbt. På detta område pågår ju redan ett arbete för att justera hur bromsen ska fungera.
- Han föreslår en mekanism för att sprida riskerna mellan generationer. Idag får varje generation ta sina egna kostnader (och vinster) beroende av det aktuella ekonomiska läget. Ett sådant förslag känns ganska rimlig.
- Eftersom att pensionärer har mycket små möjligheter att kompensera en inkomstminskning genom att arbeta mer föreslår han att pensionerna indexskyddas på ett sådant sätt att äldre har ett starkare inkomstskydd än yngre.

Han nämner vidare i förbifarten att han vill att tjänstepensionerna inte ska ”… uppmuntra till tidig pensionering, begränsa flexibiliteten i valet av pensionsålder eller minska rörligheten på arbetsmarknaden.”

Det är inte första gången som kravet kommer att arbetsmarknadens parter måste se över bestämmelserna i sina avtalade tjänstepensioner. Socialförsäkringsministern har ju uttalat att han är beredd att förändra skattelagstiftningen för att förhindra tjänstepensionering i allt för tidig ålder.

Det råder knappast någon tvekan om att dagens svenska pensionssystem är ekonomiskt hållbart. Priset betalas dock av de, framför allt stora arbetargrupper inom LO:s verksamhetsområden, som inte kan ”välja” att arbeta längre. Det är därför inte orimligt att man för dessa grupper försöker hitta konstruktioner för att säkerställa en rimlig nivå på medlemmarnas pension.

Som exempel kan nämnas att IF Metall nyligen har tecknat avtal om deltidspension. Detta kommer att möjliggöra för IF Metalls medlemmar att gå i deltidspension från 60 års ålder. Vidare är förhoppningen att man därmed kan arbeta längre och få en bättre pension. Detta skulle dock förhindras om riksdagen skulle lagstifta om att tjänstepensioner tidigast skulle få tas ut från 63 års ålder.

Det är arbetsmarknadens parter som genom sin fria förhandlingsrätt hanterar överenskommelser om tjänstepensioner. Parterna är inte okänsliga för debatt som sker i samhället. Parterna är fullt kapabla att själva hantera denna fråga utan politiska riktlinjer.

I övrigt känns Nicholas synpunkter rimliga som utgångspunkter i politiska överenskommelser inom pensionsgruppen.

Länkar: DN Debatt, di.se, SvD, SvD, SVT, Publikt, Tidningen Vision

Om Ulf Kristersson får bestämma


… så kommer han att förhindra människor från att ta ut tjänstepension från 55 års ålder. Han anser nämligen att fack och arbetsgivare skickar ut fel signaler i ett läge då politikerna vill höja pensionsåldern.

Han säger sig respektera parternas på arbetsmarknaden fria rätt att teckna avtal men

Vi kan säga att ni har era avtal och det har vi respekt för, men vi har skattelagstiftningen och det ska ni ha respekt för.

Jag vet inte hur vanligt det är att någon tar ut tjänstepension redan vid 55 års ålder. Jag kan misstänka att, om det sker, det är vanligare i grupper med högre än genomsnittliga inkomster. Jag vet att personer inom LO:s områden tar ut sin tjänstepension före 65 års ålder. Det sker samtidigt med att man tar ut den offentliga pensionen. Det handlar då vanligtvis om människor som väljer att kliva av yrkeslivet eftersom de känner att de inte längre orkar.

Jag ser behov av att förändra tjänstepensionen för LO:s medlemsgrupper. Det handlar om när arbetsgivarna börjar betala premie till tjänstepensionen. Idag sker det när en anställd är 25 år. Idag har LO:s medlemsgrupper och tjänstemännens i stort sett likadana bestämmelser för sina tjänstepensioner. Medan LO:s medlemsgrupper i allmänhet påbörjar sitt arbetsliv efter gymnasietiden så är det vanligare bland tjänstemän att börja arbeta efter högskola/universitet.

Med denna konstruktion förlorar LO-grupperna pensionsintjänande i början av sitt arbetsliv och i slutet (eftersom det är vanligare att man inte orkar arbeta till 65 års ålder). LO-förbunden kommer att behöva se över pensionsbestämmelserna för sina medlemmar. IF Metall har, som exempel, efter årets avtalsförhandlingar fått in bestämmelser om delpension.

Arbetsmarknadens parter behöver inga direktiv från staten i denna fråga. Vad de behöver är frihet att utforma bestämmelser som passar bättre för den verklighet som råder inom olika branscher.

Länkar: dn.se, Ekot, di.se, SvD, di.se, Arbetet

Fler som skrivit: Martin Moberg, Peter Johansson

Större krav på att bevaka tjänstepensionen


Fler kommer att sakna tjänstepension!

AMF Pension konstaterar i en rapport att allt fler företag och därmed fler anställda inte har kollektivavtal. Det innebär att risken för att anställda saknar grundläggande rättigheter som tjänstepension ökar. Trenden är att företag i förhållandevis nya och expansiva branscher oftare väljer bort kollektivavtal. Carina Blomberg, ekonom hos AMF, säger att …

Trenden har hittills varit att allt fler som går i pension får tjänstepension, utöver sin allmänna pension. Men vi ser en risk för att detta kan förändras.

Med tanke på att den offentliga pensionen kräver att man arbetar allt fler år för att erhålla en rimlig levnadsnivå som pensionär blir tjänstepensionen allt viktigare. Tjänstepensionen inom LO:s, TCO:s och Saco:s verksamhetsområden motsvarar idag 4,5 % av bruttolönen (upp till en inkomst om 7,5 prisbasbelopp, 30 % på lönedelar ovan den gränsen). Det handlar därför om stora pengar som anställda i företag utan kollektivavtal riskerar att mista.

De fackliga organisationerna har verkligen ett betydelsefullt arbete framför sig. Det gäller att få fackliga medlemmar att se nyttan med kollektivavtal. Exemplet med Unionens kamp för att få kollektivavtal på företaget Peak Partners visar på betydelsen av ordnade villkor på arbetsplatsen.

Länkar: dn.se, TCO-tidningen, SvD, Ekot

Det går inte att stoppa påbörjat uttag av tjänstepension


Det går inte att stoppa påbörjat uttag av tjänstepension

SVT har uppmärksammat att Stadsdelsnämnden på Norra Hisingen i Göteborg har nekat en person försörjningsstöd med argumentet att det fanns en tjänstepension att ta ut. Den arbetslöse mannen överklagade det beslutet till förvaltningsrätten.

När stadsdelsnämnden förstod att det skulle ta tre månader att få ut medlen från tjänstepensionen beviljades försörjningsstöd. Det gjorde att förvaltningsrätten inte prövade orsaken till det överklagade beslutet. Stadsdelsnämnden är dock tydlig med att om mannen kommer efter tre månader för ansökan om fortsatt försörjningsstöd kommer man att neka det.

Mannen har valt att begära prövningstillstånd i kammarrätten för att få denna principfråga prövad i högre instans. Det är förstås väldigt viktigt att få veta om en kommun kan tvinga en person utan annan inkomst och tillgångar att ta ut en intjänad tjänstepension. Det skulle ju kunna få långtgående konsekvenser om en persons tjänstepensionskapital ska betraktas som vilken tillgång som helst.

Tjänstepensionen är ju ett komplement till ålderspensionen (som man inte kan tvingas ta ut i förtid). Det är vidare ett kapital som uppstått genom att tidigare arbetsgivare betalt in till ett personligt pensionskonto. Till det kommer en viktig synpunkt som Eva Adolphson, pensionsekonom på tjänstepensionsbolaget Alecta, påpekar.

Om man börjar leva av tjänstepensionen redan i yrkesaktiv ålder och tar ut den på kort tid har man ju bara den allmänna pensionen kvar när man väl är pensionär. Dessutom kan man kan inte ångra uttag av en tjänstepension som är påbörjad under de fem första åren, enligt regler i lagen om inkomstskatt. Det är olyckligt om man skulle bli bunden att tvingas ta ut pension under lång tid för att man söker tillfälligt försörjningsstöd.

Det återstår att se om Kammarrätten beviljar prövningstillstånd i denna fråga. Om så inte sker ligger tolkningen helt öppen.

Kan fler tvingas till socialkontoren?


För ett par veckor sedan skrev tidningen Transportarbetaren om en arbetslös och utblottad 57-årig transportarbetare. Han gick till sitt lokala socialkontor för att ansöka om försörjningsstöd eftersom han saknade inkomst.

När man undersökte mannens tillgångar framkom det att han förfogade över ett kapital som arbetsgivare betalt in till hans tjänstepension. Enligt det avtal som reglerar villkoren för pensionsförsäkringen kan man ta ut sin tjänstepension redan från 55 års ålder.

Handläggaren på socialkontoret nekade då mannen att få försörjningsstöd med argumentet att han har tillgångar som måste förbrukas innan stöd kan ges. Mannen överklagade beslutet till förvaltningsrätten. Domstolen har nu fattat beslut – dock ej i sakfrågan om man kan tvinga en person att i förtid ta ut sin tjänstepension.

Det som hände var att socialtjänsten ändrade sitt beslut när de förstod att det tar tre månader innan mannen kan få ut sitt pensionskapital. Men de är tydliga med att stöd inte kommer att ges efter tre månader om pensionskapitalet inte realiserats. Det innebär att frågan kan komma att ställas på sin spets framåt våren om mannen inte har fått arbete eller annan inkomst förutom försörjningsstöd.

Mannen har överklagat Förvaltningsrättens beslut till Kammarrätten. Men eftersom domstolen inte avgjort den viktiga frågan kanske mannen inte beviljas prövningstillstånd.

Skulle den berörda socialtjänsten få rätt i hur de tolkar lagen kan ju det få stora konsekvenser för stora grupper arbetstagare. Tjänstepensionen är till för att komplettera den allmänna pensionen och bidra till en rimligare ekonomisk situation som pensionär. Det är därför inte vilket sparande som helst. Som mannen säger till Arbetet …

Om människor som fyllt 55 måste ta ut sin avtalspension på fem år tvingas förmodligen fler till socialen när de blir ålderspensionärer och avtalspensionen är slut.

Om man får rätt att tvinga människor att ta ut sin tjänstepension i förtid vad kan nästa steg bli? Ska man ålägga 60-åringar som saknar annan inkomst att börja ta ut sin allmänna pension för att därmed kortsiktigt begränsa behovet av försörjningsstöd. Det verkar som om LO behöver fundera över behovet villkorsförändringar  för avtalspensionen.

Andra som skrivit: Håkan Svärdman

Socialtjänstens agerande är absurt


Tidningen Transportarbetaren skriver om en man som tidningen kallar Anders. Han är 57 år, är arbetslös och saknar helt inkomst. Han har sökt försörjningsstöd från Norra Hisingens stadsdelsförvaltning.

Mannens handläggare upptäckte att ”Anders” tidigare arbetsgivare har betalt in till den tjänstepension som LO och Svenskt Näringsliv har avtal om. Avtalspensionen kan tas ut från och med 55 års ålder. Med det som grund har stadsdelsförvaltningen nekat honom att få försörjningsstöd. Jag förstår att socialtjänsten jämför innehavet av en tjänstepension med övriga tillgångar man måste avyttra innan försörjningsstöd kan beviljas.

Anders har överklagat beslutet till Förvaltningsrätten. Beslut väntas komma inom några veckor.

Enligt artikeln har detta skapat viss oro på LO och Transport. Transports försäkringsansvarige Sture Thorsell säger att …

Socialtjänstens agerande är absurt. Skulle Göteborgs kommun få rätt, måste LO omförhandla reglerna med arbetsgivarna.

Jag håller med Sture. Avtalet om en tjänstepension är tecknat för att komplettera den statliga pensionen vid den tidpunkt då man väljer att gå i ålderspension. Det är inte att jämföra med ett privat sparande vilket som helst. Skulle Förvaltningsrätten besluta att socialtjänsten gjort rätt måste frågan drivas till högre instans.

Det vore ett fruktansvärt prejudikat att kunna kräva att människor ska tvingas avyttra sin tjänstepension i ett läge där man kan behöva få försörjningsstöd.

Det enda som går att göra nu är att avvakta domstolens beslut i Anders fall.

Allt färre omfattas av tjänstepension


Ekot rapporterar att det verkar som om allt färre anställda omfattas av avtal om tjänstepension. AMF Pension har granskat hur många anställda som omvattas av något av landets fyra stora kollektivavtalsområden (och därmed har tjänstepension). Enligt tidigare uppgifter har 90 % av arbetskraften omfattats av tjänstenpension. 2010 var denna siffra 88 % för att 2011 ha skunkit till 86 %. Fredrik Nordström, chef för Trygghetsekonomi vid AMF Pension, säger till Ekot …

Det ser ut som om det är fler i dag som inte har en tjänstepension än 2010. Vi funderar på vad som ligger bakom det och vi har inte några riktigt bra svar i dagsläget, men man kan fundera på om det inte är så att de unga som väl kommer in på arbetsmarknaden saknar kollektivavtal, men också tjänstepensioner.

Det förekommer förstås att arbetsplatser som saknar kollektivavtal tecknar ett motsvarande försäkringspaket av, exempelvis, FORA. Men det finns förstås fall där arbetsgivaren väljer bort att teckna sådana försäkringar för de anställda. Det innebär att man riskerar att förlora väldigt mycket pengar i inbetalda pensionspremier. Fredrik exemplifierar med att för …

… en privatanställd LO-arbetare så är det ganska mycket. Det slutar på ungefär 1,6 miljoner kronor på pensionskontot när man är 65 år.

Det finns därför all anledning att verka för att arbetsgivare tecknar avtal med en facklig organisation.

Länkar: Ekot, Tidningen Vision

Industribloggare: Leine Johansson

Om att flytta tjänstepensionen som man vill


De tre ordförandena för Saco, TCO respektive LO är idag publicerade med ett inlägg gällande Livförsäkringsutredningens förslag om flytträtt för premiebestämda tjänstepensionsförsäkringar. De menar att förslaget är ett hot mot den svenska modellen med kollektivavtal. De säger att ett av huvudförslagen handlar om att införa en lagstadgad flytträtt för premiebestämda tjänstepensionsförsäkringar. Förslaget gör det möjligt att flytta tjänstepensionskapital till bolag som inte tillämpar kollektivavtalens villkor. De är rädda att detta kan komma att innebära att den prispress på förvaltningsavgifterna som de avtalade pensionslösningarna gett kan urholkas. De säger, bland annat, att …

Den försäkrades möjligheter att kunna flytta sitt pensionskapital till de bolag som har bäst villkor är eftersträvansvärda, men införandet av flytträtt måste ske på sätt som inte äventyrar den trygghet och de låga avgifter som parterna uppnått genom kollektivavtal. Att lagstiftningsvägen tvinga fram flytträtt för kollektivavtalade tjänstepensioner är fel väg att gå.

Redan i dag finns flytträtt inom visa avtalsområden. I skrivande stund pågår ett intensivt partsarbete med att utveckla den flytträtt som på kommunalsektor ska införas från 2014 (för nytt såväl som gammalt kapital). Flera av Livförsäkringsutredningens förslag riskerar att väsentligen försvåra detta arbete.

Jag har vid tidigare tillfälle gett uttryck för en positiv inställning för att kunna flytta pensionskapital. Samtidigt lyfter debattörerna ett antal frågeställningar som jag inte tänkt på. De tjänstepensionslösningar som förhandlats fram mellan arbetsmarknadens parter har otvivelaktigt inneburit att endast de pensionsförvaltare valts som haft de lägsta avgifterna. Denna inriktning har varit positiv för löntagarna och har underlättat att göra val av förvaltare.

De farhågor som framförs i inlägget förtjänar att lyssnas till och influeras av.

Länkar: DN Debatt, Arbetet, di.se, Ekot, di.se

Om premiepensionen


Den, så kallade, pensionsgruppen som består av representer från de fem partier som står bakom dagens statliga pensionssystem  har beslutat om en översyn om premiepensionen. Arbetsgivarna avsätter idag totalt 18,5 % av bruttolönen (upp till 7,5 inkomstbasbelopp). Av dessa går 16 % direkt till dagens pensionärer samtidigt som de skapar en pensionsrätt till mig som blivande pensionär. Den resterande delen, premiepensionen, förfogar jag själv över att placera på bästa sätt. I de fall man inte gör något aktivt val placeras värdet av 2,5 % i Premiesparfonden som förvaltas av Sjunde AP-fonden.

Vi som gjort ett aktivt val (och kanske fortsätter att vara aktiva) har idag 807 fonder att välja emellan. Här finns allt från högriskfonder till tryggare fondval, fonder med olika höga förvaltningsavgifter etc. Det innebär att de val jag gör idag påverkar utfallet i pension den dag jag väljer att ta ut min pension. Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson säger till TT att …

Man kan fråga sig om två personer som jobbat lika länge och satt in lika mycket pengar ska stå inför så olika utfall beroende på hur rätt de satsat. Valet är förstås fritt och den skicklige ska premieras, men å andra sidan är systemet obligatoriskt och man måste fråga sig hur stora risker man ska acceptera i ett obligatoriskt system.

Det är verkligen en motiverad fråga han ställer sig. Med dagens system måste man anlita en expert för att hålla sig fullt uppdaterad och för att göra de omplaceringar som behövs för att få en stabil värdeutveckling. Det är verkligen inte rimligt. Systemet finansieras av oss allihopa genom det historiskt avstådda löneutrymme som pensionsavgifterna är (även om det är arbetsgivarna som betalar in dem).

Arbetsmarknadens parter har, när de upphandlat förvaltare till de olika tjänstepensionerna, fokuserat på att förvaltarna ska hålla låga avgifter och kunna presentera olika generationsval för att ge en stabil värdeutveckling av tjänstepensionen. Vidare har man hållit nere det antal förvaltare som de blivande pensionärerna  har att välja emellan. Det gör att systemet blivit mer översiktligt och gjort det lättare att jämföra de olika förvaltarna. Det vore kanske något för pensionsgruppen att titta på?

Länkar: dn.se, di.se, SvD

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 683 andra följare

%d bloggers like this: