Bloggarkiv

SD ett pajasparti?


Enligt en artikel säger statsminister Stefan Löfven att …

Sverigedemokraterna är ett pajasparti som använder riksdagen som sin egen lekstuga.

Bakom uttalandet ligger förstås att SD under gårdagens partiledardebatt lade en misstroendeförklaring riktad emot statsministerns regering. Det är måhända något överdrivet att hävda att SD enbart är ett ”pajasparti”. Känslomässigt kan jag däremot förstå Stefans spontant visade uttryck för det parti som så envist väljer bort sina egna politiska förslag enbart av den anledningen att de vill markera sin existens.

SD hade hoppats att på ett verkligt sätt kunna utnyttja sin vågmästarroll i riksdagen. Genom den så kallade ”decemberöverenskommelsen” sidsteppades partiet. Övriga partier i riksdagen insåg att ett extra val vore ett allt för osäkert sätt att förändra den parlamentasiska situationen. I besvikelse över händelseutvecklingen väljer SD att utnyttja det enda medel som återstår – begära misstroendeförklaring och sedan hoppas på att tillräckligt många ledamöter från alliansen stödjer ett sådant förslag.

Det finns inget idag som tyder på att SD kommer att lyckas med sitt utspel. Det är inte troligt att en majoritet av alliansens ledamöter är tilltalade av att överta regeringsansvaret i ett läge där de aktivt behöver anpassa sin politik till SD:s fördel för att vinna majoritet i kammaren.

Allianspartierna är fullt nöjda med att kunna rösta ned kommande propositioner och på så sätt försvåra regeringens arbete. En sådan oppositionsroll kräver ju inte ett aktivt beroende av SD.

SD:s misstroendeförklaring är därför enbart till för att markera och tydliggöra inför sina sympatisörer den självpåtagna rollen som enda riktiga oppositionsparti i riksdagen. De avlossar ett löst skott med sitt muskedunder. Det dundrar och står an men det har ingen verkan när tystnaden väl har lagt sig.

Länkar: di.se, dagens arena, SVT, di.se, SVT, SvD, Ekot, SvD

Fler som skrivit: Skiftet, Johan Westerholm

Om svenskhet


Sverigedemokraterna hävdar med viss bestämdhet att de inte är rasister. De menar snarare att de är konservativa nationalister. De menar att Sverige/nationer är präglat av vissa ursprungliga traditioner och värderingar. SD:s partisekreterare Björn Söder säger att …

Det är ju så att Sverige i dag inrymmer andra nationer. Vi har ju till exempel den samiska nationen. De är svenska medborgare, men tillhör den samiska nationen. Vi har också tornedalsfinnar och så vidare. Vi accepterar dem. Men om det blir för många nationer i nationalstaten – då kan det bli problem.

Han utvecklar inte på vilket sätt det kan bli problem med att ha för många ”nationer” i nationalstaten. Begreppet nation kan ju verka väldigt lätt att definiera. Sverige har ju bildats och växt samman ur ett ursprung av vad vi kan kalla ”hövdingadömen”. Den nation som Sverige är idag är en politisk konstruktion fastställd efter avtal med Ryssland 1812.

Den svenska nationen som den ser ut idag är en verklighet efter politiska beslut, krigens växlingar och andra slumpmässiga handlingar. Människor från andra kulturer, religioner, nationer och platser har kommit till det område som idag kallas för Sverige. De har kommit hit av olika skäl och bevekelsegrunder.

Det finns därför ingen ursprunglig svensk kultur. Våra traditioner och sätt att agera har hela tiden påverkats av vår omvärld. Det finns ingen genuint svensk kultur. Vi har fångat upp andras traditioner och blandat dem med med de befintliga. Vårt språk, vårt mode, vår mat, filosofiska och andra tankesätt förändras hela tiden. Det finns vare sig gott eller ont i det. Det är så det ser ut överallt.

SD vill att de som kommer till Sverige ska anpassa sig till det svenska och bli assimilerade. Men hur ska det gå till? Hur ska man definiera vad svenskhet är? Hur ska man kunna förbjuda att traditioner, kultur, övertygelser och människor förändras i mötet med andra?

Det är genom att Sverige har bejakat och välkomnat människor från andra kulturer och erfarenheter som landet har utvecklats och förändrats. På samma sätt har människor som rest från Sverige påverkat utvecklingen i vår omvärld. Människans utveckling har handlat om att individer rört på sig, lämnat den trakt där man är född för att söka nya erfarenheter och sätt att leva.

Länkar: dn.se, SvD, SvD, dn.se, politism, ekuriren, ekuriren, dn.se, SvD, SvD, SvD, dn.se, di.se, SVT, Aftonbldet kultur, SVT, Aftonbladet ledare, SVT, SvD, dagens arena, di.se, SvD, Resumé, di.se, dagens arena

Fler som skrivit: Ali Esbati, Ulf Bjereld

Sverigedemokraterna utestänger media


Under valdagen blev det bekant att Sverigedemokraterna (SD) valt att utestänga representanter från olika media. Vad jag förstår handlar det om att berörda mediabolag valt att kritiskt granska Sverigedemokraterna och därmed funnit vissa för partiet generande fakta.

(SD) har valt att profilera sig som något slags sanningssägare och som därför drabbas av omvärldens förbannelse och osakliga pekpinnar. I verkligheten handlar det ju om att partiet granskas som vilket annat rikstäckande politiskt parti som helst. Det är en del av den svenska demokratin. Genom att partierna är medvetna om att fria och självständiga media löpande bevakar och undersöker dem stärks demokratin.

Det är förstås rimligt att även (SD) utsätts för sådan granskning. Det är ju nu ett parti som ställer krav på att deras frågor och politik beaktas.

Det är därför djupt oroväckande att detta parti väljer att försöka utestänga misshagliga media (missdådare i deras ögon). Man undrar över hur SD:s demokratiska sinnelag är i verkligheten. Vissa kommentarer tyder på att partiet, om de kunde, skulle vilja disciplinera svensk media till att vara lydiga knähundar tjänande SD:s högre politiska syften.

Länkar: dn.se, Resumé, JournalistenJournalistenJournalistenJournalistenJournalisten

Om att vilja ge betalt för gammal räkning


Hä bli int nå samarbete

I en artikel som Dagens Industri (och som flera tidningar följt upp) förtydligar statsministern hur de borgerliga partierna kommer att agera i händelse av en valförlust och där (SD) kommer i vågmästarställning. Partierna kommer att lägga en gemensam budget och kommer att verka för att få majoritet för enskilda förslag. Det är ett ganska tydligt svar på tal för det som skedde vid Riksdagens behandling av den senaste vårbudgeten.

De borgerliga partierna väljer att följa sin taktik ända in i väggen (åtminstone retoriskt) och väljer med öppna ögon att kunna lita till att Sverigedemokraterna ska välja borgerliga förslag. Jag har inga särskilda synpunkter på detta. Det är förstås fritt för dem att agera såsom de önskar i ett visst paralmentariskt läge. Det som är bra är ju att de tydliggör att de faktiskt är beredda att genomföra sina politiska förslag med aktivt stöd från ett parti som de annars menat sig inte vilja associeras med.

Jag tror inte att de borgerliga partierna kommer att gynnas särskilt mycket av en sådan taktik som de nu ger uttryck för. Enligt en artikel som Dagens Nyheter publicerat finns bland väljaropinionen en stark underström som önskar se en blocköverskridande regering. Denna önskan är något starkare bland borgerliga väljare än bland de röd-gröna. Störst önskan om en blocköverskridande regering finns tydligen bland folkpartistiska väljare.

Vill bryta blockpolitiken

Socialdemokraterna har tydligt signalerat att man är beredd att bilda en blocköverskridande regering. Både för att neutralisera ett eventuellt (SD) i form av vågmästarparti och för att det finns stora politiska utmaningar som mår väl av breda politiska överenskommelser.

De fyra borgerliga partierna har hittills sagt nej till en sådan lösning. Deras valtaktik bygger fortfarande att man vill ställa sammanhållning i form av en slags allians gentemot förment splittring bland de röd-gröna partierna. Problemet för dem är ju nu att deras sammanhållning i hög grad är en chimär samt att två av partierna långt ifrån kan vara säkra på att väljas in i Riksdagen.

Men det kommer att bli spännande att följa siffrorna under valkvällen. Det finns onekligen en stor risk för ett osäkert parlamentariskt läge efter valet. Jag tror på Stefan Löfven som regeringsbildare. Jag litar till att han kan formera en regering som kan finna riksdagens stöd.

Bollen ligger slutligen hos de borgerliga partier som tar plats i riksdagens kammare hur de vill agera. Vill de neutralisera politiskt inflytande från (SD) eller vill de hellre ge betalt för gammal räkning?

Länkar: di.se, dn.se, SvD, SVT, SvD, di.se, SvD, di.se, dn.se, SvD, SVT, dagens arena, di.se, dagens arena, SvD, di.se, dagens arenaAftonbladet

Fler som skrivit: Peter Johansson, Peter Johansson, Martin Moberg

Det handlar om social utsatthet


Sanning eller myt?

Sverigedemokraterna (SD) har lagt pengar på en något uppmärksammad affischkampanj i Stockholm. Man markerar där sin ovilja mot vad de kallar ”organiserat tiggeri”. De antyder därmed att de tiggande människor vi möter allt oftare på stadens gator och torg inte utför sin syssla pga fattigdom och annars social utsatthet. SD grundar tydligen sin kampanj på en undersökning av Stockholms länsstyrelse.

Patrik Cederlöf, nationell samordnare mot prostitution och människohandel på länsstyrelsen Stockholm, anser dock att partiet verkar ha missförstått rapporten. Han säger att … 

De kan inte ha läst rapporten, den visar tydligt att det inte går att generalisera, säger han och menar att det är svårt att identifiera dem som utsatts för människohandel, och att det är en komplex fråga.

Det är klart att det inte är en enkel fråga. Tiggeriet utförs av människor som av fattigdom och brist på andra val försöker få ihop pengar till sin och sin familjs försörjning. SD:s syfte med kampanjen är förstås att sätta människor emot människor i sin strävan att etablera sin ”sanning”.

Länkar: Expo, SvD, Resumé, dn.se, Politism, Resumé, SvD, SvD, SvD Kultur

 

Om etniska skrönor


Gillar skrönor?

En SD-politiker har hamnat i strålkastarskenet efter att ha uttryckt att våldtäkt är ett straff som framgår av Koranen (eller åtminstone utförs inom islam). Uttalandet har något fått sanktion av SD:s pressekreterare Linus Bylund.

Efter att media har diskuterat saken med Jan Hjärpe, islamolog vid Lunds universitet, har partiet tvingats att backa från sina uttalanden. Det är uppenbart att SD har förklätt sin rasism och främlingsfientlighet genom förment kritik av en viss religion. Men det är väl som Jan hjärpe uttrycker det i ett uttalande:

… Detta är ett paradexempel på hur man med hjälp av faktiska uppgifter bedriver lögner. Man skyller det som har att göra med den lokala seden på religionen. Det finns hemska patriarkala normer men det har ingenting med religionen att göra, det är stamkulturer och det är inte ens säkert att det rör sig om muslimer.

Länkar: SvD, Ekot, SvD, SvD, SVT, dn.se, Expo, dagens arena

Om att ta politiken på allvar


Marcus Priftis skriver i ett inlägg på dagens arena om betydelsen om att ta politiken på allvar och om att tydliggöra värderingsskillnader mellan partier och politiker. Han uppmanar till att:

  1. Våga stå för något.
    Visioner och ideal är viktiga. Marcus skriver att poängen med den parlamentariska demokratin är att politiker representerar olika sätt att ordna samhället på och att väljarna röstar på det de tycker bäst om.
  2. Sluta vara så goda vänner.
    Lojaliteten ska ligga mer hos de som valt politikerna än hos kollegerna i den valda församlingen.
  3. Vägra ta över Sverigedemokraternas verklighetsbeskrivning.
    Det finns ingen anledning till att bli en sämre kopia av Jimmie Åkesson eller att spela på (mer eller mindre) rasistiska argument för kortsiktig vinning i opinionen.

Det har blivit väldigt trångt i den politiska mittfåran. Nästan alla partier trängs där. Budskapen blir allt mer utslätade med ibland nästa samma värdeord som man säljer in. Politiken mår bra av olika idéer och angreppssätt. Det är sådant som utvecklar idéer och verktyg att förbättra den samtid som politiken lever i.

Genom att bättre tydliggöra skillnader och värderingar ökar politikens betydelse. Marcus skriver att …

Nyckeln till att bekämpa Sverigedemokraterna är inte att vara den som högst skriker att man gillar olika. Nyckeln är att se politiken som något djupare än en personlig karriär, och som något mer betydelsefullt än ett spel med väljargrupper som flyttas runt på ett bräde och blå och röda staplar i ett diagram.

Det ligger väldigt mycket i det. Allt för mycket av taktiserande gör politiken ängslig och allt mer likriktad.

Katrine Kielos skriver i Aftonbladet om att Socialdemokraterna måste bli mer än regeringsdugliga – de måste bli reformdugliga. Katrine skriver att …

Socialdemokratin måste hitta tillbaka till sin grund: ”att göra människans liv större”.

Länkar: dagens arena, SvD, Ekot, Aftonbladet ledare, Aftonbladet ledare, SVT Debatt

Fler som skrivit: Martin Moberg

Åkesson gillar blockpolitik!


Gillar blockpolitik

Dagens Industri har diskuterat med Sverigedemokraternas partiledare. Diskussionen kretsade kring flera olika frågor. Bland annat diskuterades partiets roll som vågmästare i Riksdagen.

Partiledaren verkade ganska nöjd med den position som man har idag. Han verkade heller inte särskilt upprörd över den signal som Fredrik Reinfeldt meddelade häromdagen.

Det är klart att SD gärna har position som vågmästare i parlamentet. Det ger dem potentiellt ett större inflytande än vad deras röstetal annars skulle innebära. Samtidigt slipper de sitta i en regering och ta ett reellt ansvar för den förda politiken.

Socialdemokraternas ordförande Stefan Löfven vill i händelse av en borgerlig valförlust kunna bilda regering med tillräckligt parlamentariskt stöd för att neutralisera SD:s inflytande. Därför håller han öppet för att samarbeta med partier över dagens blockgränser.

Jan Björklund var snabb att avvisa sådana tankar. Fredrik Reinfeldts utspel handlade också primärt om att ge sken av alliansen som ett reellt politiskt alternativ. Frågan är förstås hur väl etablerat herrarnas tankar är i sina respektive partier. Om man ska tro Sydsvenska Dagbladet så verkar, åtminstone, Jan Björklunds hållning vara något ifrågasatt.

Jag utgår från att Fredriks och Jans hållning mest är att betrakta som taktik och ett spel för galleriet. Jag hoppas att, åtminstone, Folkpartiet inte kommer att medverka till att SD får ett ökat inflytande över den politik som förs i Riksdagen efter nästa års val.

Eller … ?

Länkar: di.se, sydsvenskan, SvD, dn.se, SVT

Fler som skrivit: Ulf Bjereld, Alliansfritt Sverige, Ola Möller

Kent Ekeroth är avpixlad


Avpixlad

Aftonbladet skriver i en artikel att man funnit att ledamoten i Sveriges Riksdag, Kent Ekeroth, är ledande bakom ”Avpixlat”. Tidningen har tagit del av mailkommunikation där det framgår att Kent är drivande i det redaktionella arbetet.

Kent har ju hävdat att han inte på intet sätt är aktivt inblandad i eller påverkar vad som skrivs på Avpixlat. Det enda han medgett är att han lånat ett privat konto för insamling till hemsidan. Sverigedemokraterna brukar ju göra likaledes. Deras officiella syn på frågan är att vara direkt avvisande till påståenden att de på något sätt äger hemsidan.

Det är trots det en offentlig hemlighet att Avpixlat lever i symbios med SD. Att Aftonbladet lyckats tydliggöra den koppling som finns kommer knappast att skada Sverigedemokraterna nämnvärt. Det som är bra med avslöjandet är att det avslöjar SD:s verkliga åsikter. På Avpixlat kan de säga det som man i partisammanhang friserar och slipar av.

Kopplingen mellan Avpixlat och Sverigedemokraterna avslöjar SD som de rasister partiet faktiskt är.

Länkar: Aftonbladet, Aftonbladet, dn.se, dn.se, Aftonbladet, SvD, SVT, Ekot, SvD, dn.se, SVT, Expo, Aftonbladet, SVT, di.se, dn.se, dn.se, SvD, Expo, SVT

Fler som skrivit: Peter Johansson, Roger Jönsson, Martin Moberg

Fackföreningsrörelsen – viktig aktör för att bekämpa intolerans


Tidskriften arena har publicerat en intressant artikel – ”Det nya arbetarpartier” – om varför högerradikala partier, som Sverigedemokraterna, har lyckats mobilisera allt mer politiskt stöd från arbetarklassen. Artikeln presenterar en bok, med Jens Rydgren (professor i sociologi vid Stockholms universitet), som redaktör. Boken ges ut i december och har titeln ”Class Politics and the Radical Right”.

Boken presenterar hur sammansättningen av de högerradikala partiernas medlemmar och sympatisörer har förändrats. En kraftig tendens är att en ökad andel av arbetarklassen både röstar på sådana partier och annars närmat sig dessa partier. Denna tendens är tydlig även i Sverige. Jens säger att …

Flera av kapitlen visar att det till stor del har med utbildningsfaktorn att göra, snarare än med klass. Men utbildning förklarar inte allt. Det handlar om väljargrupper som har blivit mer utsatta de senaste decennierna, de har jobb som håller på att försvinna, som är konkurrensutsatta globalt sett. De har också en position i samhället där man generellt är mer utsatt. Det är lättare att känna sig klämd mellan krafter och strukturer som man upplever hotande, som kan vara svåra att konceptualisera eftersom det är abstrakta saker. Och i det läget kan det vara så att en väldigt konkret förändring, det vill säga att det är fler invandrare, kan träda i dess ställe.

Jag tror att det handlar om framtidstro ganska mycket, en relativ känsla av att det blir sämre. Om det har gått i en riktning ganska länge och sedan bryts det, så skapas det en diffus känsla av frustration.

Maria Oskarson och Marie Demker utvecklar, i ett kapitel i boken, varför det dröjde så pass länge innan ett högerradikalt parti lyckades komma in i den svenska riksdagen. De menar att det inte är någon nyhet att människor med arbetaryrken har relativt auktoritära värderingar. Dessa värderingar hade dock tidigare inget större utrymme i den ganska stora skillnaden mellan höger- och vänsterretorik och det klassröstande som var vanligt. Idag, med den ökande trängseln i den politiska mittfåran och allt mer likartade budskap från partierna, har ”… jordmånen för partier som mobiliserar utifrån värderingar, som Sverigedemokraterna, helt enkelt vuxit.” Maria säger …

I takt med att Socialdemokraterna och Moderaterna som de två största partierna har kommit allt närmare varandra i centrala frågor, så har det funnits ett utrymme för att artikulera och mobilisera den här typen av auktoritära värderingar som ligger bakom stöd till exempelvis Sverigedemokraterna.

Daniel Oesch (lektor vid Université de Genève) menar att fackliga organisationer har en viktig roll i att minska högerradikala partiers betydelse. Han säger …

Det fackföreningar gör är att presentera en världsbild, när facken därför försvagas så får de partier som traditionellt har varit kopplade till fackföreningsrörelsen svårare att nå arbetare. Vänstern och socialdemokraterna måste helt enkelt konkurrera om arbetarna med många andra partier.

Denna syn bekräftas av Alex Bengtsson, Expo. Han nämner den brittiska kampanjen ”Hope not hate”. som ett lyckat exempel på där högerradikalas inflytande har pressats tillbaka. Alex säger att kampanjens …

… metoder har varit att med ett positivt budskap länka ihop lokalsamhällen och arbetsplatser. I många av de städer där högerextrema British National Party förlorat sitt stöd är det just fackliga aktivister som varit bärande i kampanjen. De fackliga aktivisterna har haft tillgång till arbetsplatserna och redan varit en naturlig del av dem. Till skillnad från högerextremisterna. En liknande situation skulle absolut kunna uppstå även i Sverige. Inom hela den fackliga rörelsen finns engagemanget att göra något. Som vanligt handlar det om att prioritera.

Det är uppenbart att LO-förbunden har ett viktigt ansvar ansvar att verka för de fackliga idealen som en metod att motverka de tankar som, bland andra, Sverigedemokraterna står för. IF Metall, som jag är aktiv i, har ett utbildningsprojekt tillsammans med Expo. Alex har alldeles rätt när han säger

Jag menar att en levande politisk debatt inom facket är en grundläggande förutsättning om intoleransen ska motverkas. Den rörelse som på landets arbetsplatser kan ta diskussionen är en politiskt medveten antirasistiskt fackföreningsrörelse. Att ha företrädare ”på golvet” som kan snacka om sina frågor med sina kollegor gör förmodligen tusen gånger mer skillnad än slentrianmässiga besök av riksdagspolitiker.

Till det kommer att det är bra med tydliga skillnader mellan politiska åsikter. Dagens allt mer likartade och välpressade politiska budskap är utarmande. Det gör att människor inte ser några reella skillnader mellan partierna. Det är inte längre långsiktiga ideologiska budskap som styr debatten. Det är allt mer kortsiktiga och grunda budskap som styr debatten och diskussionen i media.

Länkar: Tidskriften arena, dagens arena, dagens arena, dagens arena, dagens arena, dagens arena

Andra som skrivit: Johan Westerholm, Martin Moberg, Peter Andersson, Johan Westerholm, Johan Westerholm

%d bloggare gillar detta: