Bloggarkiv

Var fjärde ungdom är inte fullt sysselsatt i studier eller arbete


Som representant för Svenskt Näringsliv (SN) har Stefan Fölster skrivit ett debattinlägg i en särdeles viktig samhälls- och politisk fråga – arbetslösheten bland unga människor. SN har låtit SCB göra en särskild analys av Arbetskraftsundersökningen (AKU). Syftet har varit ”… att ta reda på hur många ungdomar som varken studerar eller heltidsarbetar och därmed inte är fullt aktiva med att utveckla sin kompetens.” Resultatet av denna kartläggning visar att …

… 320.000 ungdomar, eller 26 procent av alla i åldern 15–24, inte är fullt ut aktiva i jobb eller utbildning. Av dessa är en fjärdedel arbetslösa som inte heller studerar. En fjärdedel vill arbeta, men räknas inte som arbetslösa eftersom de har gett upp eller av annat skäl inte söker arbete. En fjärdedel arbetar ett antal timmar i veckan, men beskriver sig själv som undersysselsatt, och kombinerar inte heller med studier. Därutöver finns mindre grupper som deltidsarbetar utan att vilja arbeta mer, eller som över huvud taget inte vill arbeta eller studera.

Det är förstås ett skrämmande resultat man fått fram. Stefan Fölster för ett resonemang kring de resultat man fått fram. Han skriver att de omkring 100.000 ungdomar som vare sig söker arbete eller studerar under ett helt år så är en stor andel (anges inte tydligare än så) fortfarande inaktiva ett år senare. Denna grupp ungdomar är de som lider störst risk av permanent utslagning från en reguljär arbetsmarknad. Stefan framhåller några länder som bättre än andra när det gäller att skapa förutsättningar för hjälpa ungdomar till arbete.

Stefan framhåller ett antal åtgärder och förutsättningar som särskilt gynnsamma för att skapa möjligheter för ungdomar att lättare komma ut i arbetslivet. Ett sådant är utbildningar som är bättre anpassade för och sker i nära samarbete med näringslivet. Han anser att systemet med yrkeshögskolor borde byggas ut jämfört med idag. På detta område har jag inget att invända. Det finns goda exempel som styrker den tesen. Inom industrin har man format konceptet med Teknikcollege just för att stärka denna koppling. Mellan parterna inom industrin har ju också tecknats det avtal om yrkesintroduktion just för att stimulera en för det enskilda företaget bättre anpassad yrkesutbildning för unga.

Stefan passar förstås på att framhålla andra för SN angelägna frågor som en mer ”flexibel” anställningslagstiftning och lägre ingångslöner för ungdomar. Han gillar heller inte förslagen att höja ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen. Unga har ju med dagens arbetslöshetsförsäkring stora svårigheter att ens bli berättigade till ersättning. Med den höga arbetslösheten bland unga lär det ju finnas liten koppling mellan en ”för generös” arbetslöshetsförsäkring och ungdomars nivå på arbetslöshet. Men det tillhör ju Stefans arbete att driva alla SN:s prioriterade frågor i alla sammanhang där man kan finna den minsta koppling.

För övrigt kan jag rekommendera inlägget från Jonas Jönestam. Han har skrivit en kommentar till debatten mellan Ylva Johansson och Hillevi Engström om Arbetsförmedlingen och arbetsmarknadspolitik. Han säger bland annat att …

Själv konstaterar jag följande två självklarheter i mitt arbete med arbetssökande: Regelbundna möten och en hjälp till ett nytt jobb. Det är inte raketforskning jag och andra duktiga omställningsföretag sysslar med hela dagarna. Vi skapar en trygg och stabil plattform där den sökande bemöts med respekt. Vi frågar sökande vad för hjälp denne behöver till ett nytt jobb. Vi lyssnar på den sökande. Men framför allt så jobbar vi tillsammans med den sökande, via regelbundna möten, till ett nytt jobb.

Länkar: DN Debatt, SvD Brännpunkt, Ekot, di.se, SVT, Ekot

Andra som skrivit: Ylva Johansson, Ylva Johansson, Peter Andersson, Martin Moberg, Thomas Böhlmark

Industribloggare: Kaj Raving, Carola Andersson

Politisk stiltje och reformstopp


Om man ska tro på medias rapportering så verkar det som om LO och Svenskt Näringsliv (SN) numer kan umgås mer otvunget. Parterna är överens om det otillfredsställande med dagens parlamentariska läge. Det har skapat en regering som hamnat i politisk stiltje och reformstopp. Parterna är även överens om att de vill se blocköverskridande överenskommelser på följande fem områden:

  1. Det krävs stora investeringar på utbyggd infrastruktur,
  2. Ökat bostadsbyggande,
  3. Stor satsning på forskningen,
  4. Bättre matchning av arbetslösa mot lediga jobb, samt
  5. Blocköverskridande energipolitik.

Karl-Petter Thorwaldsson, LO:s ordförande säger

De politiska partierna måste släppa prestigen och sätta sig ner och diskutera. Har man inte majoritet i riksdagen är det inte konstigt att söka sig över blockgränsen. Det måste Fredrik Reinfeldt göra. Och Stefan Löfven bör sträcka ut en hand, även om initiativet måste komma från regeringen.

Urban Bäckström, VD för Svenskt Näringsliv, säger för sin del …

Det är en väldig kraft i om vi som representerar 1,6 miljoner löntagare och 60 000 företag kan enas om delar av näringspolitiken. Då blir det en stark påtryckning.

Under hösten kommer LO och SN att börja diskutera kring omställningsfrågor på arbetsmarknaden. På detta område finns det ju en del partsskiljande frågor att diskutera. Arbetsgivarna vill väl alldeles säkert diskutera en avtalsreglering av turordningsbestämmelserna i Lagen om anställningsskydd (LAS). LO vill diskutera omställningsförsäkringen. Ska man reglera turordningsbestämmelserna lär arbetsgivarna vara beredda att diskutera deras ansvar för kompetensutveckling av de anställda. I Danmark finns en avtalsreglerad rätt för arbetstagarna att utbilda sig två veckor om året. Något motsvarande finns knappast i Sverige. Undersökningar som LO genomfört visar att LO:s medlemsgrupper är de som minst av alla får del av kompetenshöjande åtgärder. Det är knappast hållbart i längden.

Vi får väl se om det är lika rosiga tongångar efter höstens samtal. Samtidigt har de dock rätt i att om LO och SN kan komma fram till en samsyn om de frågor som anges ovan i detta inlägg så är de en kraft som man inte kan nonchalera allt för enkelt.

Länkar: Arbetet, SvD, Arbetet, da.se, Arbetet, Arbetet, Lag&Avtal, SvD, SvD, Ekot, Ekot, SvD

Andra som skrivit: Annika Högberg, Peter Johansson, Peter Johansson, Peter Johansson, Ann-Sofie Wågström, Peter Johansson, Peter Johansson

Industribloggare: Kaj Raving

En stötesten är borta från opo:s himmel


Landsorganisationens, LO, styrelse antog idag en preliminär överenskommelse om avtalsförsäkringarna med Svenskt Näringsliv, SN. SN, å sin sida, väljer att avvakta förhandlingarna inom industrin innan de tar slutlig ställning till överenskommelsen. Det handlar förstås om sätta press på de fackliga organisationer inom LO som förhandlar med industrins organisationer. Å andra sidan har LO öppnat upp för att diskutera turordningsreglerna med SN för att förhoppningsvis förbättra omställningsförsäkringen. Det borde ju kunna vara ett lockbete som gör detta arbetsgivarspel något ihåligt.

Att det nu finns en lösning för försäkringspaketet (där LO-förbunden hållit ihop) borde göra verkligheten något lättare att bära för de opartiska ordföranden, opo, som arbetar med att presentera ett slutbud under tisdag (i stället för måndag). De har dock en formidabel formel att lösa. De fackliga organisationerna vill ha högre löner och en kort avtalsperiod, arbetsgivarna vill ha låga dispositiva löneökningar och en längre avtalsperiod. Frågan är vad som i slutändan blir viktigast för arbetsgivarna. Arbetsgivare brukar gilla att veta vilka kostnadsökningar man står inför, därför är en längre avtalsperiod attraktiv för dem. Här kanske det kan ske ett byte mellan parterna. Arbetsgivarna vet också att om industrins avtal ska sätta märket kan det inte bli för billigt.

Hittar inte opo en lösning som alla parter kan acceptera innan torsdag inträder avtalslöst tillstånd. Det innebär att man kan varsla om stridsåtgärder. Det är knappast en hemlighet att de fackliga organisationerna överväger vad man kan göra.

Länkar: LO-tidningen, LO-tidningen, Lag & Avtal, LO-tidningen, LO-tidningen, TCO-tidningen, dn.se, di.se, di.se, di.se, Rapport, E24, Ekot

Andra som skrivit: Peter Andersson, Löntagarbloggen

Industribloggare: Patrik Renfors, Leine Johansson

Borgs beställning och hot


Jag har Dagens Nyheter (papperstidningen) på helgerna. Idag läste jag en artikel skriven av Jens Kärrman med rubriken ”Borg vill se ny svensk modell”. När jag skriver detta har jag inte hittat artikeln på dn.se.

Finansministern vill ”att regeringen tillsammans med arbetsgivarna och de stora facken ska ta fram modeller som dels gör att arbetsmarknaden fungerar bättre i lågkonjunktur, dels underlättar för ungdomar och invandrare att ta sig in på arbetsmarknaden.” Om parterna kan leverera vad regeringen önskar kan man tänka sig att skjuta till pengar. Men …

… det förutsättter att parterna är intresserade av att göra framsteg.

Artikeln berättar att man på många arbetsplatser skrev avtal som innebar att arbetstagarna gick ned i arbetstid – med därmed minskad inkomst. Dessa avtal skedde som ett byte av att slippa uppsägningar. IF Metall skrev ett sådant permitteringsavtal med flera av sina motparter som reglerade under vilka förutsättningar sådana avtal kunde tecknas på arbetsplatserna. Flera av Europas länder har konstruktioner som innebär att arbetstagarna går ned i arbetstid. Den minskade inkomsten kompenseras genom arbetslöshetsförsäkringen. Detta innebar att dessa länder fick färre uppsagda och att de snabbare kunde gå upp i högre produktion än de svenska företagen som inte hade denna möjlighet. IF Metall tillsammans med arbetsgivarnas företrädare skissar på en liknande konstruktion för Sverige. Det förutsätter dock statlig medverkan och delfinansiering.

Anders Borg vill se fler sådana överenskommelser. I gengäld kan regeringen tänka sig att sänka de sociala avgifterna och höja ersättningarna i a-kassan. Huruvida man även kan tänka sig att förändra arbetslöshetsförsäkringen på ett sådant sätt att den kan ersätta inkomstförlust i en permitteringssituation anges inte i artikeln.

Ministern vill underlätta för unga att få anställning genom att skapa möjlighet till lärlingsanställning eller korttidsanställningar. Lärlingsanställningar (eller vad de kan kallas) är inget ovanligt på arbetsmarknaden. IF Metall har tecknat ett ”Yrkesintroduktionsavtal” som möjliggör en lägre inkomst under vissa förutsättningar.

Med tanke på arbetsgivarnas entusiasm för det fantastiska med sänkta ingångslöner borde IF Metalls avtal blivit väl använt. Jag har dock inte fått en enda förfrågan från arbetsgivare om att skriva ett sådant lokalt avtal om yrkesintroduktion. Så vitt jag vet har endast ett sådant avtal skrivits inom IF Metall Mälardalen. Kanske det kan vara som Åsa Johansson frågar sig:

Kan det vara så att företagen anställer när det finns ett behov och inte för att det är rea på arbetskraft?

Anders Borg gör en beställning från arbetsmarknadens organisationer och viftar litet generöst med ett par nådegåvor för att få det han vill ha. Den svenska arbetsmarknaden bygger på ett system med förhållandevis jämställda parter som förhandlar med varandra. Det innebär att man inte alltid kan förutse resultatet. Anders Borg har tidigare klargjort att han vill ha lägre ingångslöner och pekat med hela handen. Att locka med litet godis för att få exakt det han vill ha levererat främjar knappast förhandlingar mellan facken och arbetsgivarna. Hotar man dessutom med lagstiftning så riskerar detta att minska den ena partens intresse av att realförhandla. Varför ska arbetsgivarna ens bry sig om att sätta sig vid förhandlingsbordet när följande inte särskilt inlindade klarläggande levereras?

Vi kommer få svårare att övertyga vår stämma om att vi ska fortsätta att hålla fast vid turordningsregler, det är alldeles tydligt.

Länkar: Aftonbladet, SvD, Peter Andersson

Andra som skrivit: Åsa JohanssonMartin Moberg, Röda Berget

Industribloggare: Leine Johansson

Näringslivet tar gärna vinsterna (om de slipper kostnaderna)


… privatisering är bara möjlig om försäkringsbolaget kan behålla vinsterna men slippa kostnaderna.

Oscar Ernrot skriver idag ett upplysande inlägg på LO-bloggen i anledning av Svenskt Näringslivs, SN, strävan om att privatisera arbetslöshetsförsäkringen. I meningen ovan sammanfattar han så enkelt och brutalt tydligt vådan av att privatisera ett offentligt och obligatoriskt system.

Det vore förbaskat dumt att överlåta denna försäkring till privata intressen. Den sköts bättre av de fackliga organisationerna!

%d bloggare gillar detta: