Bloggarkiv

De bästa skatterna är de man inte kan fly


Ett tiotal nationalekonomer argumenterar i en gemensam debattskrift för behovet av ett reformerat skattesystem. De är tydligen inte överens i alla delar, men det finns sådant de flesta verkar anse nödvändigt.

De vill se en enhetlig moms (utan undantag som, exempelvis, restaurangmomsen) och ett (åter)införande av en fastighetsskatt. De ogillar vidare att kapitalinkomster beskattas på olika sätt. Kjell-Olof Feldt, tidigare finansminister (S) menar att en grundläggande fråga är att skatteuttaget måste öka från dagens nivå. Han säger …

Jag tror inte att det nuvarande skatteuttaget kommer att hålla stången inför de krav på ökade offentliga insatser som finns på en rad områden.

Det är verkligen intressant att det börjat komma en del förslag och krav på att skattesystemet behöver förändras. Den borgerliga regeringen lyckades länge plantera idén att det går att minska skatter utan större konsekvenser för det offentligt finansierade välfärden. Nu verkar en annan insikt komma människor till del.

Det finns ett samband mellan önskvärd kvalitet på den gemensamma välfärden och hur den finansieras. Diskussionen om ett reformerat skattesystem börjar allt mer gro och växa. De stora partiernas företrädare vågar allt mer tydligt antyda att skattejusteringar kan vara nödvändiga för att uppnå angelägna mål.

Jag har beställt boken ”En skattereform för 2000-talet – elva röster om hur Sverige får ett bättre skattesystem”. Jag kommer att skriva om den när jag har läst den.

Länkar: DN Debattdi.se, dn.se, di.se, DN Debatt

Ett skattesänkningsstopp


En debatt om skattesänkningsstopp

När jag skriver detta har jag sett debatten mellan Anders Borg (M) och Magdalena Andersson (S). Det är tydligt att  valrörelsen har startat. De två debattörerna är lika starka i sin argumentation om än påståenden och frågor inte gärna besvarades.

Men det var tydligt att Anders Borg var mer pressad och osäkrare i debatten. Magdalena Andersson argumenterade effektivt och utan att darra på manschetten.

Det som blev intressant var att såväl Anders Borg som Magdalena Andersson öppnade upp för höjda skatter för att kunna finansiera angelägna behov. Det är tydligt att något har hänt. När, till och med, finansministern har upptäckt att löften om skattesänkningar inte längre är den enda säkra vägen att tillförsäkra sig en valseger har något hänt bland väljarna.

Det är tydligt att Moderaterna känner vartåt vindarna blåser. Detta kan verkligen skapa en del spänningar mellan regeringspartierna. Det ska bli intressant hur allianspartierna får till sitt valmanifest. Det kanske inte blir så enkelt som de förespeglar valmanskåren.

Samtidigt ger ju detta öppningar för Socialdemokraterna att med bättre självförtroende diskutera hur man ska finansiera viktiga reformer. Skatterna är kanske inte den farliga fråga som den verkat?

Länkar: SVT, dn.se, SvD, SvD, Agenda

Fler som skrivit: Markus Mattila, Roger Jönsson, Martin Moberg, Martin Moberg, Roger Jönsson

Inte längre svenska skatter högst är


Igår rapporterades det i flera media att Sverige inte längre har världens högsta skattekvot. Enligt OECD ligger Sverige numera på femte plats (EU säger fjärde plats).

Den borgerliga regeringen har ju från den första dagen de tillträdde regeringsmakten på hösten 2006 drivit en politik för sänkta skatter. Detta skulle finansieras genom reformer i socialförsäkringssystemet. Idag går socialförsäkringarna med stora överskott. Medel som går rätt in i statskassan.

De borgerliga regeringar som genomfört dessa omfattande förändringar lyckades sälja in dem som att det nästan inte skulle påverka välfärdssystemet. Denna bild börjar allt mer att krackelera. Det börjar bli allt mer uppenbart att det behövs satsningar i välfärdsproduktionen – det må vara skola, sjukvård, äldreomsorg etc.

Det finns förstås inget självändamål i att ha höga skatter. Däremot måste ambitionerna i välfärdssystemet matchas med hur dessa ska finansieras. Politikerna har att sälja in vad man vill uppnå och hur detta ska lösas.

Det som är tydligt är att Moderaterna vill fortsätta att sänka skatterna. De ser det som ett självändamål i sig att sänka skatter – allt kan bara bli bättre. Folkpartiet har angett att man vill att skattekvoten ska ned till EU:s genomsnitt om 34,1 %. Det innebär en omfattande förändring då vi idag har en skattekvot om 44,3 % (en minskning från 48,3 %). Det vore intressant att se hur Folkpartiet vill genomföra detta.

Socialdemokraterna är mer otydliga i denna fråga. Samtidigt debatterar man för högre ambitioner när det gäller välfärden än de borgerliga partierna. Med tanke på att många anser att reformutrymmet för de kommande åren är uttömda finns här en utmaning att ta sig an för (S).

Länkar: Aftonbladet ledare, dn.se, dn.se, SVT, SvD, di.se, Ekot

Anders Borgs trolleritrick


Kjell Rautio

Kjell Rautio har skrivit ett viktigt debattinlägg på Dagens Arena och på LO-bloggen. I inlägget berättar han hur den borgerliga regeringen har finansierat sina omfattande skattesänkningar. Den borgerliga regeringen har genomfört en politik som inneburit att socialförsäkringssystemet idag går med stora överskott.

Genom regelförändringar i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna överstiger de premier som arbetsgivarna betalar in till staten vida de utgifter som systemen har idag. Dessa överskott har staten använt till att finansiera de genomförda skattesänkningarna.

Socialförsäkringssystemet byggdes en gång i tiden upp genom trepartsöverenskommelser mellan arbetsmarknadens parter och staten. Löntagarna accepterade genom avtal med arbetsgivarna att använda en del av löneutrymmet till förbättringar av socialförsäkringarna. Dessa genomfördes sedan av regering och riksdag. Arbetsgivarna, i sin tur, betalade in premierna för försäkringarna till staten. På detta sätt byggdes ett system upp för finansiering av socialförsäkringssystemet.

I takt med att det kollektiva minnet av dessa överenskommelser falnat bort har regeringar av olika kulör kunnat förändra regelverket i de olika försäkringarna. De har oftast inneburit att staten använt försäkringarna som dragspel för att minska på statens utgifter. På samma sätt kommer ibland påstötningar från arbetsgivarrepresentanter om att man måste befria företagen från denna betungande ”skatt”.

Aldrig nånsin har det förekommit i debatten att löntagarna skulle kompenseras för de löner de en gång har avstått.

Genom att de senaste regeringarna har använt avgifterna för socialförsäkringarna till andra syften urholkar man på sikt finansieringen av det svenska socialförsäkringssystemet. Löntagarna som bidragit till uppbyggnaden av våra socialförsäkringar får betala två gånger. Först genom att få avstå från löneökningar och sedan genom försämrade förmåner i socialförsäkringarna utan att kompenseras med högre lön.

Fler som skrivit: Kjell Rautio

Högst ROT-avdrag i rika kommuner


I en artikel från TT konstateras att i ”rika” kommuner runt de större städerna är det fler som erhåller ROT-avdrag. I en artikel i Dagens Nyheter konstateras att …

TT har denna gång satt siffrorna i relation till invånarantalet. Då toppar de rikare kommunerna Danderyd, Lidingö och Täby, alla kranskommuner till Stockholm. I Danderyd har det hittills i år gjorts tre gånger så stora rotavdrag per invånare, 3 500 kronor, som genomsnittet för riket, 1 200 kronor.

Jag kan väl inte påstå att denna nyhet kom som någon större chock eller överraskning. Det är klart att denna reform, som enbart bostadsrättsinnehavare och de som äger sin bostad kan utnyttja, gynnar de med de högsta inkomsterna.

Jag föredrar den äldre ordningen då ”ROT-avdrag” användes i lågkonjunktur för att stimulera fram fler arbetstillfällen. Vidare gillar jag inte att det är vissa boendeformer som särskilt gynnas av reformen. Jag kan vidare dela Stefan Löfvens milda kritik av reformen. Det vore bättre att staten stimulerade önskvärda, exempelvis, miljöanpassningar av bostäder.

Länkar: dn.se, SvD, SVT

Ett reformerat högskattesamhälle


Den fackliga tankesmedjan Katalys sticker idag ut hakan ganska rejält. På DN Debatt presenterar de sin senaste rapport. Den är ett sammanhållet förslag för ett helt nytt skattesystem för att finansiera ett stort antal politiska reformer. De föreslår att skattekvoten skall vara 51 % – dvs. en återgång till den nivå som gällde år 2000. Förslaget innebär ungefär 266 miljarder kronor i ökade inkomster som kan användas för framtida utmaningar.

Katalys föreslår införandet av en proportionerlig, platt, skatt om 35 % på samtliga inkomsttyper. Detta ska motsvara det som inkomsttagarna idag betalar i kommunal skatt. Det framgår inte av förslaget (i alla fall inte efter den snabba genomgång jag gjort) vad som ska hända med kommunerna. Detta kombineras med ett grundavdrag om 144.000 och att det införs en ”medborgaravgift” om 1.500 kr/månad. Detta sammantaget innebär att alla får en garanterad inkomst om 10.500 kr/månad.

Till det kommer att de sociala avgifterna ska vara 35 %, utan de undantag som finns idag. Med detta finansierar man en kraftig reformering av socialförsäkringssystemet. De föreslår vidare sådant som avskaffad bolagsskatt, punktskatter för att stimulera investeringar i miljö …

Det är klart att Katalys företrädare presenterar ett svårsmält förslag. Det är knappast möjligt att idag göra detta till ett valprogram. Förslaget tjänar snarare som ett sätt att stimulera debatten kring finansieringen av den svenska välfärden. De pekar på att dagens skattesystem har blivit till ett sammelsurium av undantag. Det är långt ifrån den reform som genomfördes i samband med  ”århundradets skattereform”.

Det behövs verkligen en debatt inom arbetarrörelsen om hur vi ska finansiera de behov som finns. Jag ser rapporten från Katalys som ett sådant inlägg.

Länkar: DN Debatt, SvD, SVT

Moderaterna – en elefant utan snabel?


I en intervju i Dagens Nyheter meddelar Bo Lundgren, förutvarande partiordförande (M), att det inte är någon skillnad mellan hans parti och det parti som leds av Fredrik Reinfeldt. Som den grafik som DN tagit fram finns det fog för Bo Lundgrens analys. Den enda skillnaden mellan de två är ju att de nya(?) Moderaterna har lyckats paketera sina förslag på ett sådant sätt att väljarna har köpt politiken.

I helgen ska den moderata partiledningen sälja in budskapet att man (för tillfället) inte ska gå fram med ytterligare skattesänkningar till sina stämmoombud. Det kommer säkert att gå vägen. Partiets företrädare är nog inte dummare än att de inser att de av valtaktiska skäl behöver prata tystare om ytterligare skattesänkningar.

Flera undersökningar har ju visat att socialdemokraterna idag har större förtroende i frågor som berör den offentliga välfärden. Det handlar om frågor som kräver offentlig finansiering. Moderaterna har förstått budskapet. Det är inte lika lätt att sälja in förslag om ytterligare skattesänkningar.

Moderaternas ändrade språkbruk borde öppna upp för Socialdemokraterna att prata tydligare om välfärdens kärna och hur den ska finansieras. Det gäller för den politiska oppositionen att hålla isär det politiska gapet för att fortsätta kunna visa på skillnaderna mellan den borgerliga regeringen och socialdemokraterna.

Det kan annars bli väldigt trångt och otydligt i den politiska mitten.

Länkar: dn.se, Aftonbladet, Aftonbladet, SvD, SvD, SvD, di.se, Arbetet

Fler som skrivit: Alliansfritt Sverige, Alliansfritt Sverige, Alliansfritt Sverige

Sverige investerar inte för framtiden


Magdalena Andersson presenterar i ett debattinlägg inriktningen i den kommande socialdemokratiska budgetmotionen. Prioriteringarna är kända sedan vårens partikongress. Sverige ska 2020 ha den lägsta arbetslösheten bland EU-länderna. För att nå det målet vill partiet satsa på en annan inriktning på arbetsmarknadspolitiken än vad den borgerliga regeringen har gjort. I debattinläggets slutkläm anger hon var skiljelinjerna kommer att stå i det kommande valet. Hon säger att …

Riksdagsvalet i september 2014 kommer att stå mellan två tydliga alternativ för Sverige. Regeringen kommer att säga att det mest angelägna är att låna till ytterligare skattesänkningar. Vi socialdemokrater vill lösa framtidsutmaningarna och anser i stället att det är viktigare att investera i fler jobb för Sverige, jobb och utbildning för våra unga och en bättre skola för våra barn. Där går den tydliga skiljelinjen i svensk politik.

Oscar Ernerot och Tobias Gerdås klär av den borgerliga retoriken för skattesänkningar i ett inlägg. De menar att debatten om skatterna inte förs ur ett ideologiskt perspektiv. De menar att Andes Borg och fredrik Reinfeldt argumenterar för skattesänkningar ur ett ”jobbperspektiv”. Problemet är nu bara det att effekten på arbetstillfällena synes vara försumbara. De säger att …

Man kan tycka vad man vill om de sänkta skatterna. Ur ett högerperspektiv bör sänkta skatter välkomnas då de relativt sett minskar det offentligas åtaganden och ambitioner. Ur ett vänsterperspektiv bör sänkta skatter med samma logik beklagas då de minskar möjligheterna till offentlig konsumtion och investeringar.

Den borgerliga regeringen kommer att få majoritet i riksdagen för att genomföra ett femte jobbskatteavdrag. Det kommer att bidra till att urholka de offentliga finanserna. Då det knappast kommer att minska arbetslösheten kommer reformen inte vara värt priset. De bekymrar knappast den borgerliga regeringen. Deras prioritet är att vinna nästa års val. Om de misslyckas med det kommer en kommande regering att stå där med fullbordat faktum. Har Konjunkturinstitutet rätt kommer nämligen de offentliga finanserna inom ett par år vara mer ansträngda än idag.

Det gäller att en kommande regering är förberedd för det. Det innebär samtidigt vissa utmaningar när man ska presentera valprogram och vilka reformer man vill genomföra.

Länkar: SvD, SvD, di.se, SvD, dn.se, dn.se, SvD, di.se, dn.se

Fler som skrivit: Alliansfritt Sverige, Martin Moberg, Ola Möller

En (S)-märkt diskussion om jobbskatteavdrag


Dagens Industri har talat med några tyngre kommunala företrädare för Socialdemokraterna. Gemensamt för de uttalanden som tidningen fått är att de anser att partiet ska ta strid emot ett femte jobbskatteavdrag. Erik Pelling (S), kommunalråd i Uppsala, säger att …

När det gäller det femte jobbskatteavdraget så tycker jag personligen att man skulle kunna sticka ut hakan och ta en konflikt i den frågan.

Han säger även att Fredrik Reinfeldt spelar ett högt taktiskt spel gentemot socialdemokraterna i denna fråga. Det är inte lätt att sälja in skattehöjningar i en valrörelse.

Niklas Karlsson (S), kommunalråd i Landskrona, vill att man ska riva upp det femte jobbskatteavdraget i händelse av en valseger. Flera kommunpolitiker pratar om att med urholkade statliga finanser kommer kommunerna att tvingas höja skatterna. Katrin Stjernfeldt Jammeh (S), kommunstyrelsens i Malmö ordförande, menar att …

Jag är rädd att om vi genomför ett femte jobbskatteavdrag så kommer vi att få se ännu fler kommuner och landsting som behöver höja skatten.

Elvy Söderström,  kommunalråd i Örnsköldsvik och ledamot av partiets VU, vill att man ska ”skruva” på fördelningsprofilen på ett jobbskatteavdrag.

Jag vet inte hur utbredda dessa åsikter är i partiet. Men jag delar åsikten att vi måste våga diskutera skattepolitiken. Det ser illa ut att i ord i Sveriges Riksdag motsätta sig ett femte jobbskatteavdrag för att sedan acceptera detsamma i den efterkommande valdebatten. Även om vi kanske inte ska höja skatter för ”vanligt folk” måste vi kunna diskutera hur våra reformer ska finansieras. Då är skattepolitiken ett sådant verktyg.

I artikeln framfördes förhoppningen att Stefan Löfven i sitt kommande sommartal ska nyansera partiets ståndpunkt i frågan om skatterna. Jag skulle välkomna ett sådant budskap.

Länkar: Aftonbladet, dagens arena

Andra som skrivit: Johan Westerholm, Annika Högberg, Martin Moberg

Ett förslag om systemskifte


Vem är den fattige?

Jag läser att regeringens utredare Anders Franzén föreslår en generell sänkning av gymnasieelevers studiebidrag för att finansiera en omfördelning inom systemet. De medel som man får fram genom sänkningen ska användas för att öka stödet till låginkomstfamiljer och till elever med egna barn.

Förslaget synes ju ädelt och gott. Det är väl bra att familjer med litet bättre ekonomi kan bidra till familjer med sämre? Men förslaget innebär ett brott mot den tradition Sverige haft inom socialförsäkringssystemet. Barn- och studiebidrag har varit generella med ett belopp lika för alla oavsett familjens inkomst. Syftet med den tanken har varit att försvara idén att alla betalar skatt efter bärkraft. Då är det även rimligt att alla familjer får tillbaka något ur den gemensamma kassan.

Det har även handlat om att behandla alla barn lika. Man ska inte ”tvingas” till en offentlig behovsprövning med därmed följande sociala stigma. Det blir dessutom alltid problem när man har system som kräver behovsprövning. Var sätter man gränsen och när är det rimligt att flytta denna gräns (uppåt eller nedåt)?

Men det är klart – då vi numera har ett skattesystem som mer uttalat gynnar familjer med högre ekonomi är det väl endast naturligt att det kommer förslag om behövsprövat stöd till mindre bemedlade familjer. Vad blir nästa steg – behovsprövade barnbidrag?

Anders Franzéns förslag verkar obetydligt och en förändring endast på marginalen. Men det är ett förslag som, om det genomförs, innebär ett systemskifte.

Länkar: dn.se, vlt, di.se, Ekot, SVT, SvD, Ekot

Fler som skrivit: Ola Möller

%d bloggare gillar detta: