Bloggarkiv

Jimmy Åkesson agerar statsman


Utfryst

Svenska Dagbladet har intervjuat Jimmy Åkesson (SD). Diskussionen höll sig väl hövligt kring de dagsaktuella politiska frågor som berör SD. Jimmy menar att hans parti har påverkat svensk politik – om än inte i några större frågor.

Under intervjun passar han på att göra ett utspel i den aktuella debatten om vilka som kan bilda regering efter nästa års val. SD har ju idag en roll som potentiell vågmästare i riksdagen. Han erbjuder, ”generöst”, att …

Det här är en utsträckt hand från min sida. Jag säger nu: Om ni har problem med att prata om invandringspolitiken, så kan vi prata om något annat, helt förutsättningslöst. Om vi får en besvärlig parlamentarisk situation efter valet, så har vi ett gemensamt ansvar att lösa den. Det är min pragmatiska hållning.

Jimmy erbjuder sig inte att ändra ståndpunkt i partiets profilfråga. Det handlar endast om att för en kort stund dölja sina åsikter i förhoppningen att någon friare ska ställa frågan om samboskap. Jag vet inte om Jimmy verkligen inbillar sig att hans erbjudande ska betraktas seriöst.

De partier som markerat att man vill neutralisera SD:s roll som potentiell vågmästare gör det inte av några ytliga taktiska skäl. Det handlar faktiskt om att SD:s politik och ideologi är så främmande för dessa partier. De vill inte umgås med, ej heller bli beroende av deras uppfattning i aktuella frågor.

Jimmys utspel ska väl snarare ses som ett sätt att spela upp en offerroll gentemot de egna sympatisörerna.

Länkar: SvD, SVT, SVT, Ekot, SvD, di.se, dn.se, dn.se, Aftonbladet ledare, di.se, Aftonbladet kultur

Fler som skrivit: Johan Westerholm, Peter Högberg

Annonser

Åkesson gillar blockpolitik!


Gillar blockpolitik

Dagens Industri har diskuterat med Sverigedemokraternas partiledare. Diskussionen kretsade kring flera olika frågor. Bland annat diskuterades partiets roll som vågmästare i Riksdagen.

Partiledaren verkade ganska nöjd med den position som man har idag. Han verkade heller inte särskilt upprörd över den signal som Fredrik Reinfeldt meddelade häromdagen.

Det är klart att SD gärna har position som vågmästare i parlamentet. Det ger dem potentiellt ett större inflytande än vad deras röstetal annars skulle innebära. Samtidigt slipper de sitta i en regering och ta ett reellt ansvar för den förda politiken.

Socialdemokraternas ordförande Stefan Löfven vill i händelse av en borgerlig valförlust kunna bilda regering med tillräckligt parlamentariskt stöd för att neutralisera SD:s inflytande. Därför håller han öppet för att samarbeta med partier över dagens blockgränser.

Jan Björklund var snabb att avvisa sådana tankar. Fredrik Reinfeldts utspel handlade också primärt om att ge sken av alliansen som ett reellt politiskt alternativ. Frågan är förstås hur väl etablerat herrarnas tankar är i sina respektive partier. Om man ska tro Sydsvenska Dagbladet så verkar, åtminstone, Jan Björklunds hållning vara något ifrågasatt.

Jag utgår från att Fredriks och Jans hållning mest är att betrakta som taktik och ett spel för galleriet. Jag hoppas att, åtminstone, Folkpartiet inte kommer att medverka till att SD får ett ökat inflytande över den politik som förs i Riksdagen efter nästa års val.

Eller … ?

Länkar: di.se, sydsvenskan, SvD, dn.se, SVT

Fler som skrivit: Ulf Bjereld, Alliansfritt Sverige, Ola Möller

Om Erik Almkvists förhandlingsspel


Jag sitter kvar – tills vidare …

Expressen skriver (avslöjar) att det pågår ett förhandlingsspel mellan Sverigedemokraternas ledning och dess olydige son Erik Almkvist. Enligt Expressens artikelförfattare är priset för att förmå Erik att lämna Riksdagen den nätta summan av fyra miljoner.

Pengarna ska han få i form av utfört arbete för ett av partiets helägt företag. Beloppet skulle mer än väl motsvara det arvode han skulle erhållit från Riksdagen (inkl ”fallskärm”).

Enligt Expressen har det uppkommit intern kritik över detta upplägg varvid processen har bromsat upp. Därför väljer den ärade ledamoten att fortsätta att uppbära ledamotskapet i riksdagen. Erik förnekar (förstås) beloppet med det upplägg som det skulle innebära. Han bekräftar endast att han erbjudits att utföra arbete för partiet som konsult. På TT:s fråga om han ändå inte kan ansöka om att avsäga sin plats svarar Erik att …

Det är väl klart att jag kan det, rent tekniskt, men vi har en överenskommelse som vi följer. Skulle det av någon anledning visa sig att den inte går att genomföra får jag väl tänka om.

Tja, det är väl det närmsta vi kommer en bekräftelse på Expressens rapportering.

Länkar: Expressen, Aftonbladet, Aftonbladet, di.se, SVT, Expo, dn.se

SD lever på att underblåsa missnöje


Rikets statsminister har visst gått till generalangrepp mot Sverigedemokraterna i ett tal på Stockholms universitet. Av artikeln i Svenska Dagbladet framgår att Fredrik Reinfeldt inte höll inne med sin åsikt om partiet och vad de står för. Han definierar SD som ett parti som …

… lyssnar på djungeltrummorna på internet, där finns de enkla svaren, rätt gapigt framförda, där görs jobbet. Det är där SD hämtar sin näring och driver sin verkliga politik.

Det ni ser i riksdagen är en förfinad form i kostym, men budskapet finns på internet, där finns fotsoldaterna. Tar man in deras verklighetsbeskrivning ser man ett helt annat Sverige. Lyssnar man på det och inget annat får man en helt annan verklighetsbild och det gör att det är otroligt svårt för mig att nå fram

Statsministern menar att det inte går att lösa något genom att prata eller samarbeta med Sverigedemokraterna. Samtidigt pratar Fredrik om att grogrunden i partiets framväxt finns i reella samhällsproblem kopplade till integration och invandring, brottslighet, globalisering och en omställning av Sverige som måste lösas. Han menar vidare att regeringen arbetar med just de frågorna.

Det är bra att statsministern talar klarspråk om detta parti och vad de står för. Jag kan hålla med om mycket av det som Fredrik uttryckte. Samtliga partier, som inte delar SD:s människosyn, har ju att ta debatten om dessa frågor. Det är ju knappast av en slump som SD har växt till sig. De har varit duktiga i att fånga upp stämningar bland befolkningen.

Utmaningen för de övriga partierna är förstås att lägga förutsättningarna för ett samhälle där de åsikter som finns i skuggan av SD:s polerade yta försvinner. Det gäller också att de övriga partierna möter de människor och lyssnar till dem som idag röstat eller överväger att rösta på SD. Det krävs mer av fotarbete och långsiktig opinionsbildning för att SD ska försvinna som en politisk kraft. De kommer knappast att implodera som ett Ny Demokrati gjorde en gång i tiden.

Åsa Linderborg talar även hon klarspråk i en artikel för några dagar sedan. Hon säger

Arbetslösheten är enorm, liksom bostadsbristen. Socialförsäkringarna täcker inte längre upp, reallönerna sjunker, utbildningen blir alltmer segregerad. De som har jobb har osäkra anställningar. Klyftorna mellan stad och landsbyggd är så stora att vi knappt kan prata med varandra längre. Klassklyftorna är ännu större.

Hela Europa befinner sig i kris, ekonomiskt och politiskt. De enda hjul som med säkerhet rullar är vapenindustrins. Fredspristagaren EU står för en tredjedel av världens samlade vapenexport. Det mesta går till länder vars befolkning tvingas fly från krig och fattigdom.

Det är ju det här vi måste prata om men inte vågar. Folk kan inte tala klarspråk om kapitalismen av rädsla för att stämplas som kommunister. Sossarna vågar ju inte ens säga att de är emot kommersialiserad välfärd av rädsla för att bli stämplad som vänster. Trots att de vet, att bara en offensiv välfärdspolitik kan stoppa Sverigedemokraterna.

Länkar: SvD, SVT, Aftonbladet kultur, Aftonbladet kultur, DN Debatt, DN Debatt

Andra som skrivit: Kaj Raving, Den sjätte mannen

SD – det hemlighetsfulla partiet


Samtliga riksdagspartier, förutom Sverigedemokraterna, är numera förespråkare av att genomföra en lag om partifinansiering. Justitieministern säger att ambiitonen är att det ska finnas en lag på plats inför de allmänna valen 2014. Idag har de sju partierna det gäller en frivillig överenskommelse. Lagen är tänkt att reglera hur partierna får skaffa sig intäkter och bidrag och hur de ska redovisas.

Partierna kommer snart att träffas för att justera den frivilliga överenskommelsen. Tydligen vill man kunna reglera att bidrag från privatpersoner på mer än 20.000 kronor ska specificeras med namn. SD har dock inga planer på något sådant. Björn Söder, partisekreterare för SD, har meddelat TT att …

Det är mycket osannolikt att Sverigedemokraterna skulle ställa sig bakom redovisning av bidrag överstigande 20.000.

Länkar: SVT, dn.se

Andra som skrivit: Den sjätte mannen, Martin Moberg

Ökat fackligt förtroende


Medieakademin presenterade idag sin årliga förtroendemätning baserad på 1 017 nätenkäter. Jag har ingen aning om hur statistiskt säkra resultaten är. Undersökningen genomförs av TNS Sifo som ju får anses som ett i sammanhanget seriöst företag.

Som fackligt aktiv glädjer jag mig dock över att förtroendesiffrorna för de fackliga organisationerna har ökat för tredje året i rad. Förtroendesiffrorna har dock hamnat på samma låga nivå som för kungahuset – 35 %. Facket får glädja sig åt resultatet i undersökningen och fortsätta sitt arbete för ytterligare ökade förtroendesiffror.

Kungahusets förtroendesiffror är dock på väg nedåt. Förhoppningsvis fortsätter den utvecklingen så att de politiska förutsättningarna för att till lyckosamt slut driva frågan om monarkins avskaffande ökar.

Ett annat glädjande resultat är att Sverigedemokraterna tydligen hamnar i botten av förtroendelistan (bland de politiska partierna och totalt). Moderaterna var det parti som fick högst förtroendesiffror medan de socialdemokratiska var mer blygsamma (måhända inte helt förvånande med tanke på de händelser som ledde fram till skiftet av partiordförande).

Länkar: TCO-tidningen, Rapport, Rapport

Industribloggare: Lisa Klaminder, Patrik Renfors

Ett blödande parti


Tidskriften Expo har i en artikel visat på att SverigeDemokraterna har en del interna organisationsproblem. Det förekommer både att människor med båller och bång lämnar partiet samt att medlemmar utesluts ur partiet. Det är lätt att få en bild av ett parti statt i intern upplösning. Men så enkelt är det knappast. Det är säkert många som hoppas på att få se detta parti försvinna som Ny Demokrati gjorde på sin tid.

Som jag ser det finns det ett par avgörande skillnader mellan NyD:s och SD:s utveckling. NyD växte fram med en väldig fart och en mångfald människor med olika intressen fylkades till partiet. Det fanns knappast någon tid att bygga upp en stabil partistruktur och att sålla bort personer som drogs till partiet av andra än enbart osjälviska skäl. SD, med dess olika grenar och ursprung, har växt fram på ett betydligt mer stadigt sätt. Det har funnits en drivkraft i ledningen att jobba långsiktigt och mer försiktigt. Det har under en följd av år funnits en tydlig strategi att omforma partiet på ett sådant sätt att man tonade ned vissa delar av dess ursprungliga värderingar och åsikter.

Det är klart att SD brutit i genom en vall vilket lett till att det blev enklare att ansluta sig till partiet utan att riskera att stigmatiseras. Människor med olika värderingar och intressen har kommit med. Det är säkert som partisekreteraren Björn Söder säger att man har haft växtvärk. I samband med att man blev invalda i Riksdagen har media börjat granska partiet på samma sätt som andra riksdagspartier. Då har ett antal, för SD, pinsamma uttalanden, partiföreträdare och andra interna förhållanden framkommit.

Partiledningen har ju knappast darrat särskilt mycket på manschetterna i denna situation. Ett stort antal medlemmar har uteslutits och andra har väl valt att själva försvinna ur partiet i syfte att bibehålla personlig hög svansföring. SD räknar säkert med att på kort sikt sakna företrädare men att man på längre sikt kan vinna nya företrädare.

Jag tror inte att SD kommer att försvinna med annat än att övriga politiska partier kan bemöta partiets grumliga värderingar och åsikter om invandrare, muslimer etc. Det vore en förenklad förhoppning att SD skulle upplösas på  samma sätt som NyD. Snarare ligger det hos de ”gamla” partierna att möta de väljare som röstar/sympatiserar med SD, se dem i ögonen och med respekt förklara sina ståndpunkter på ett sådant sätt att SD:s politik blir ointressant.

Det finns inga enkla lösningar!

Länkar: Expo, Rapport, dn.se, SvD, dn.se, dn.se, Rapport

Det hemlighetsfulla partiet


Maria Abrahamsson, tidigare klarspråkig skribent i Svenska Dagbladet, nu ledamot (M) i Sveriges Riksdag. Hon fortsätter (kanske ”dock” i sitt partis ögon) vara klarspråkig. I fredags var hon publicerad med ett debattinlägg i DN inför den i helgen timade partistämman. Hon argumenterade där för sin motion om lagstiftning kring partistöd – en motion som partistyrelsen yrkade avslag på. Hon säger, bland annat:

Den moderata partiledningen har nu chansen att krypa ut ur skyttegraven och bejaka den utveckling mot ökad öppenhet och transparens som ändå är oundviklig för alla som månar om sin särställning i förtroendebranschen. Det ansvaret inför väljarna har också de 200 ombud som i helgen samlas till årets moderata partistämma i Örebro.

Partistämman valde att besluta i enlighet med partistyrelsens yrkande. Det betyder att Moderaterna, tillsammans med Sverigedemokraterna är de enda partier i riksdagen som nu motsätter sig lagstiftning i denna fråga. Det är tydligt att Moderaterna prioriterar att kunna fortsätta hålla hemligt vilka bidragsgivare man har. Beatrice Ask säger, något nedtonande:

Man ska veta att det här partiet aldrig hade klarat sig om vi inte hade haft en eller annan tant eller farbror som varit vänlig och skänkt en krona mellan varven. Det finns tider då man inte kan lite på statligt partistöd.

De har säkert en hel massa tanter och farbröder, unga och äldre, privatpersoner och organisationer som skänker någon krona eller mer löpande till partiet.

Andra som skrivit: Röda Berget, Röda Berget

Moderat desperation


Hanif Bali (M) har idag ett märkligt inlägg på Expressen Debatt. Han verkar på fullaste allvar mena att det är endast Socialdemokraterna som har ansvar för att mota rasismen. Han skriver att:

I många av våra grannländer har rasistiska ­partier blivit rumsrena med hjälp av förhandlingsutbyten med de etablerade partierna. I Sverige hävdar Håkan Juholt att de rödgröna bara ­driver oppositionspolitik. I själva verket förbereder han en kupp som ger makten över ekonomin till Sverige­demokraterna.

Håkan Juholt har fortfarande chansen att stå emot. S-ledaren kan acceptera att hans förslag att rösta ner det femte jobbskatteavdraget bara kan vinna majoritet om han gör gemensam sak med Sverigedemokraterna – och samtidigt säljer ut anständigheten.

Detta är verkligen att förenkla denna fråga intill dumhetens gräns. De röd-gröna partierna har tydligt markerat emot nyttan av ett femte jobbskatteavdrag. I ett sådant läge har ju den borgerliga regeringen några alternativ att välja emellan. Antingen lägga sitt förslag och riskera att få en majoritet av riksdagens ledamöter emot sig. Det andra valet är att försöka finna en kompromiss med något eller några partier. Regeringen kan ju också välja att inte lägga förslaget. Det är faktiskt det som är politik, det är det som det demokratiska systemet i Sveriges Riksdag innebär.

Vare sig de borgerliga partierna eller de röd-gröna partierna har idag något organiserat samarbete med SD. I de flesta fall har SD röstat i enlighet med de borgerliga förslagen. Det verkar som den borgerliga regeringen inte har något emot att vinna sin politik med SD som stödparti?

Det ser ut som om Hanif Balis logik haltar något.

Andra som skrivit: (S)ebastians tankar, Martin Moberg

Industribloggare: Camilla håller med Svenskt Näringsliv …!? Kaj vill ha medlemmar

%d bloggare gillar detta: