Bloggarkiv

Om den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen


Det verkar som om det dröjer innan regeringen kan föreslå och finansiera avskaffandet av den ”bortre gränsen” i sjukförsäkringen. Även om det inte känns helt tillfredsställande känns det inte som en större katastrof. Jag menar att det vore viktigare att reformera rehabkedjan som innebär att många sjukskrivna förlorar sjukpenning i samband med den 180:e sjukskrivningsdagen.

Rehabkedjan slår blint och klumpigt mot de människor som är sjukskrivna. Jag möter ganska ofta fackliga medlemmar som står inför att förlora sjukpenning när de nått den 180:e dagen som sjukskriven. Genom att arbetsgivaren inte har inlett en rehabutredning eller genom att sjukskrivande läkare inte kunnat utveckla varför en person fortsatt borde erhålla sjukpenning förlorar många i onödan försörjning.

Det finns förstås ingen anledning till att människor ska vara sjukskrivna längre än nödvändigt. Men dagens lagstiftning bidrar inte till hjälpa långvarigt sjukskrivna tillbaka till avlönat arbete. De långvarigt sjukskrivna behöver bättre förutsättningar för att erhålla den rehabilitering som de behöver för att snabbare komma tillbaka till arbete.

Länkar: Ekot, SvD, di.se, dn.se, dagens arena, politism, Aftonbladet ledare, Arbetet

Annonser

Systemet med utförsäkringar sliter sönder Sverige


Anna-Karin Mattson har skrivit ett debattinlägg i den stora aftontidningen. Med utgångspunkt från egna erfarenheter skriver hon mycket kritiskt om dagens sjukförsäkring. Hon skriver bland annat att …

… utförsäkra människor är inhumant. Det är omöjligt att tidsbestämma hur snabbt en människa läker samman. Varje människa är unik. Utförsäkringar av människor leder till ökade klyftor i ett samhälle, vilket i sin tur leder till känslor som vanmakt och hat och blir en grogrund för konflikter och främlingsfientlighet.

Jag tror att vi kan förändra. Jag vill att Sverige blir ett välfärdsland för alla igen. Valet 2014 är ett vägval.

För eller emot en inhuman sjukförsäkring.

För eller emot välfärd för alla.

Den borgerliga regeringen genomförde ganska snabbt förändringar av sjukförsäkringen efter valsegern 2006. Det var ett led i att, som de kallade det, skapa drivkrafter för arbete. Genom lägre skatter för den arbetande befolkningen och åtstramade villkor för den övriga skulle fler välja att arbeta.

I sjukförsäkringen genomfördes ett antal fasta hållplatser för bedömningen av rätten till sjukpenning. Man skulle heller inte längre ta sociala och liknande hänsyn till personen i fråga. Det förmenta syftet var att förkorta tiden som försörjd av sjukförsäkringen. Det visade sig snart att förändringarna var väldigt blinda och fick orimliga konsekvenser för enskilda. Regeringen har gjort vissa kosmetiska justeringar. Men syftet att minska sjuktal och människors rundvandring i systemet har knappast uppnåtts.

Människor har utförsäkrats ur sjukförsäkringen. Det betyder inte att de har blivit friskare eller har ett arbete. Många har förlorat ekonomisk trygghet, försörjs av kommunernas försörjningsstöd och/eller vandrar runt i Arbetsförmedlingens åtgärder.

Jag påstår inte att sjukförsäkringen fungerade väl innan den borgerliga regeringen tillträdde efter valet 2006. Men jag kan påstå att inte särskilt mycket har blivit bättre. De fasta tidsgränserna får orimliga konsekvenser för många människor. Regelverket skapar uppenbar blindhet för människors olika situationer och behov.

Det behövs ett fungerande system för bättre rehabilitering av de som blir långvarigt sjukskrivna. Det är ett tredelat ansvar som behövs för att skapa större möjligheter för människor att återkomma i betalt arbete. Den enskilde behöver stöd av både arbetsgivare och samhälle för att snabbare kunna lämna sjukförsäkringen.

Dagens system bygger enbart på att den sjukskrivne ska ta fram de underlag som krävs för att kunna anses berättigad till fortsatt sjukskrivning eller vara i behov av adekvata åtgärder. Arbetslinjen bygger på idén att människor i grunden är slöa ansvarslösa personer som behöver lämplig kombination av piska och morot för att ej ligga samhället till last.

Det är en ganska deprimerande syn på människan.

Länkar: Aftonbladet debatt, SVT, dagens arena, dn.se, SvD, dagens arena, politism, SVT, di.se, Arbetet, Arbetet

Andra som skrivit: Martin MobergMartin MobergMartin MobergMartin MobergMartin Moberg, Mikael Dubois, Kjell Rautio

För frisk för Försäkringskassan – för sjuk för Arbetsförmedlingen


imageRepresentanter för LO-TCO Rättsskydd har skrivit en debattartikel kring dagens svenska sjukförsäkring. De beskriver en illa fungerande försäkring full av undantag och som är svår att ta till sig. De påpekar att sjuktalen är tillbaka på samma nivå som den dag 2008 som reformerna genomfördes.

Vad de framför allt kritiserar är att trots försäkringens rehabkedja finns det inga formella krav på myndigheter/samhälle att ordna med rehabilitering åt den sjuke. Det blir, som de skriver i sitt inlägg, att …

… de med ”snälla” arbetsgivare antingen erbjuds rehabilitering, eller få ha kvar sin anställning trots att arbetsgivaren drabbas av lönekostnader för arbete som den sjuke egentligen inte utför, medan ”elaka” arbetsgivare bara väntar ut rehabiliteringskedjans tidsgränser och sedan kan bli av med den sjuke arbetstagaren.

De menar att man bör överväga att införa sanktionsavgifter i de fall myndigheterna misslyckas med att tillförsäkra en sjukskriven de åtgärder som krävs. De föreslår:

  • Inför en enhetlig regel för undantag i rehabkedjan där fokus sätts på arbetsförmågan och en rimlig balans mellan krav på individen och dennes individuella förutsättningar.
  • Inför en generösare regel för de som ansökt om ersättning från sjukförsäkringen att vara anmäld och aktivt arbetssökande på Arbetsförmedlingen.
  • Inför möjligheter att utdöma sanktionsavgifter när ansvarig myndighet inte uppfyller sitt uppdrag gentemot de sjuka och/eller arbetslösa.

De avslutar sitt inlägg med följande fromma och angelägna förhoppningar:

En prioriterad uppgift för den regering som formeras efter den 14 september måste vara att återupprätta förtroendet för vår sjukförsäkring. Vi behöver en försäkring som är rättssäker, som bygger på inkomstbortfallsprincipen och som ger goda rehabiliteringsmöjligheter för den enskilde. Den oro som vi alla känner över att någon gång drabbas av sjukdom får inte förvärras av ett otryggt och rättsosäkert system. Det är dags för en mänskligare sjukförsäkring.

Jag har inga som helst problem med att instämma i det. Sedan går det ju förstås att diskutera huruvida sanktionsmöjligheter är den rätta vägen. Jag kan ju inse vissa problem med hur dessa ska tillämpas. Men jag antar att det skulle krävas en tydligare skriven rehabiliteringsplan där det tydligt framgår vad samtliga parter är skyldiga att göra för att hjälpa en sjukskriven åter till arbete.

Oavsett vilket så krävs det en reformering av sjukförsäkringen. Det behövs verkligen en bättre ordning vad gäller rehabilitering av sjukskrivna.

Om att fattiggöra människor


20131003-121242.jpg
Tobias Baudin och Kjell Rautio har skrivit ett viktigt inlägg på dagens arena. De skriver om hur den borgerliga regeringens sjukförsäkring med strikta tidsgränser och utförsäkring inte verkar ha fått fler människor i arbete. De säger att …

Hittills har cirka 90 000 personer utförsäkrats på grund av att de passerat den bortre gränsen i sjukförsäkringen. De flesta av dem har fattiggjorts och långtidsparkerats på en plats långt bort från den reguljära arbetsmarknaden.

De har fingranskat regeringens påstående om hur många av de utförsäkrade som kommit i arbete. De finner att om rehabiliteringskedjan haft någon som helst jobbeffekt så har den varit negativ. Det verkar vara färre som är i arbete efter utförsäkringen än innan.

Med detta som bakgrund argumenterar de för att staten borde ingå en rehabiliterings- och omställningspakt med parterna på arbetsmarknaden. De vill på detta sätt stärka de långtidssjukas rättigheter till relevant rehabilitering.

Det börjar bli allt mer uppenbart att den borgerliga regeringens väg att strama åt försäkringen med strikta tidsgränser inte har uppnått det förmenta målet. Idag ökar sjuktalen igen, de långtidssjuka sitter fortfarande fast i ett system som inte förmår att se till deras bästa.

LO:s förslag är i det sammanhanget en väg framåt. Sverige behöver hitta tillbaka till något som fungerar och verkligen bryter den långvariga sjukskrivningen.

Budgeten för sjukpenningen överskrids igen


Försäkringskassan tvingas att äska mer medel till sjukförsäkringen eftersom fler har blivit sjukskrivna än vad man räknat med. En starkt bidragande ”skuld” till detta är de, så kallade, återvändarna. Med det menas de personer som, tack vare den borgerliga regeringens reform, nu snurrar runt i sjukförsäkringen. De har en gång (en del har hunnit med ett par vändor) blivit utförsäkrade ur sjukförsäkringen och återkommer nu efter en sejour hos Arbetsförmedlingen.

Laura Hartman, prognoschef på Försäkringskassan, säger till Ekot att …

Den mesta delen av ökningen beror på återvändarna, som en gång har lämnat sjukförsäkringen efter att ha uppnått maximal tid och sedan har varit en tid på arbetsförmedlingen och kommer tillbaka till sjukförsäkringen. Det är drygt 60 procent av ökningen. Det har inte överraskat oss så mycket, utan det är framförallt de här nya sjukskrivna som också ökar.

Var det inte meningen att ”rehabkedjan” skulle medföra att människor kom tillbaka till arbetslivet i ett friskare skick?

Länkar: Ekot, SvD, dn.se, SVT, di.se, etc, etc, dagens arena, Publikt, Arbetet

Andra som skrivit: Martin Moberg, Ola Möller, Alliansfritt Sverige, Martin Moberg

Om att göra socialförsäkringssystemet till en statlig kassako


Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson gör idag på DN Debatt ett hyllningstal till den reformerade sjukförsäkringens lov. Av artikeln förstår man att den borgerliga regeringens reform var vare sig mer eller i paritet med en guds gåva till mänskligheten. Han framhåller som den viktigaste delen i reformen …

I ”rehabiliteringskedjan” ligger den viktigaste gränsen vid ett halvårs sjukskrivning. Då prövas förmågan att trots hinder i nuvarande arbete i stället jobba med något helt annat. Den längsta tiden man normalt kan få sjukpenning är två och ett halvt år. Därefter utreds arbetsförmågan hos Arbetsförmedlingen. Om man fortfarande inte kan arbeta, får man återvända till Försäkringskassan med sjukpenning.

Med det, i och för sig korrekta påståendet, att den ”gamla” sjukförsäkringen saknade tidsgränser för hur länge en människa kunde få sjukpenning antyder han att människor nästan i evighet gick sjukskrivna. Han låter förstå att med den reformerade sjukförsäkringen har det blivit ändring på torpet. Att han inte på något sätt försöker visa att denna uppgift är korrekt säger väl mer om att detta är ett påstående och inte en bevisad sanning. Ulf underlåter även att säga att sjuktalen började minska redan innan den borgerliga regeringen tillträdde på hösten 2006.

Det var onekligen så att människor kunde gå länge med sjukpenning förut. Men som ministern själv säger är det nu ett par tusen människor som för andra gången blir utförsäkrade ur sjukförsäkringen. Det är uppenbart att det fortfarande sker en rundgång i systemet där människor skickas runt i en nästan oändlig rundgång. Ministern säger vidare att många människor har försvunnit ur försäkringen och låter förstå att många har återgått i arbete. Det är säkert sant. Men sant är även att stora grupper idag lever på försörjningsstöd efter att inte längre ha rätt till sjukpenning men heller inte kan utföra ett arbete. Därför har kommunerna fått ta över försörjningsansvaret.

Men den borgerliga regeringen har uppnått sitt syfte med att reformera sjukförsäkringen. Kostnaderna har onekligen minskat. Däremot betalar arbetsgivarna in lika mycket i sjukförsäkringsavgift till staten. Den borgerliga regeringen (liksom tidigare socialdemokratiska) har låtit hela socialförsäkringssystemet gå med stora överskott. Under en 10-årsperiod har systemet skickat över mer än 300 miljarder kronor till den statliga kassan.

Det är uppenbart att den borgerliga regeringen idag använder socialförsäkringarna som en metod att finansiera andra nyttigheter.

Socialdemokraterna aviserar att man vill göra en förändring i sjukförsäkringen

Länkar: DN Debatt, dagens arena, dagens arena, SVT, dn.se, di.se, Ekot, SVT, di.se, di.se, dn.se, dagens arena, ka.se

Andra som skrivit: Håkan Svärdman, Håkan Svärdman, Martin MobergMikael DuboisAnders Larsson, Martin Moberg, Olas tankar, Thomas Böhlmark

Ny tidsgräns för sjukskrivna anställda


Jag läser idag att en ny tidsgräns för sjukskrivna ska börja tillämpas efter årsskiftet. Det är meningen att man efter dag 90 som sjukskriven ska börja diskutera med Arbetsförmedlingen om möjligheten att hitta ett annat arbete än det man har. Svante Borg, försäkringsdirektör för lokala försäkringscentra på Försäkringskassans huvudkontor säger till DN att …

Den här coachningen kan även kopplas in före dag 90 i sjukskrivningen om det är uppenbart att personen bör se över sitt yrkesval.

Enligt dagens regelverk ska Försäkringskassan från och med dag 91 i rehabkedjan pröva en sjukskriven mot hela arbetsmarknaden för att därmed bedöma rätten till sjukpenning. De första 90 dagarna ska man prövas mot den egna arbetsplatsen. I artikeln säger Svante att det inte handlar om att ge en signal till den sjukskrivne att man ska bort från arbetsplatsen.

Det är otvetydigt som så att många som hamnar i långvarig sjukskrivning behöver byta arbetsplats för att komma i försörjning och klara sin långvariga hälsa. Frågan är hur och vem som beslutar att det är uppenbart att en person ”behöver se över sitt yrkesval”. Är det arbetsgivaren som ensidigt ska ge signalen till myndigheten att det är dags, ska Försäkringskassans handläggare göra det. Det framgår inte riktigt av de artiklar jag läst.

Jag är rädd att ett sådant beslut ska leda till att arbetsgivare kan anse att det faktum att man redan efter nittionde dagen kopplar in Arbetsförmedlingen innebär att man uppfyllt sin rehabiliteringsskyldighet och därmed inleda förhandlingar om uppsägning. Det kan onekligen även leda till att individen känner en press från två myndigheter att skaffa sig ett annat jobb, vare sig det behövs eller ej. Jag är även rädd att en sådan process snabbare kommer att leda till att Försäkringskassan snabbare kan anse sig berättigad att avslå sjukpenning med motiveringen att man kan ta annat arbete.

Det är möjligt att jag målar fan på väggen. Men det är delikata beslut att ta vilka verktyg som krävs för att hjälpa långvarigt sjukskrivna åter till ett avlönat arbete. Dagens regelverk är okänsliga och tar liten hänsyn till individuella behov. Med det sagt var inte de gamla reglerna heller särskilt optimala. Det var inte bra att personer kunde gå flera år som sjukskriven utan att något hände. Att pendeln slagit tillbaka åt den andra ytterligheten har inte hjälp särskilt många. Det är viktigt att den person som är inne i rehabiliteringskedjan kan känna långsiktig trygghet i sin situation och att inte känna sig stressad i onödan.

Det behövs ett rejält omtag för att hitta en bättre fungerande ordning. Jag rekommenderar som läsning boken ”Kampen om sjukfrånvaron” av Björn Johnson som en början.

Länkar: Ekot, dn.se, Rapport

Andra som skrivit: Peter Andersson, Martin Moberg, Mikael Dubois

%d bloggare gillar detta: