Bloggarkiv

Så fortsätter utförsäkringarna!


I fredags beslutade en majoritet av riksdagens ledamöter att avslå regeringens förslag om förändrade regler i sjukförsäkringen. Det innebär att det inte blir några förändringar i det regelverk som den borgerliga regeringen införde för några år sedan. Det inenbär att ett stort antal människor kommer att utförsäkras ur sjukförsäkringen.

Den borgerliga regeringen införde, bland annat, ett regelverk som de kallade ”rehabstegen”. Det förmenta syftet med förändringen var att minska den långvariga sjukskrivningen och att man snabbare skulle återkomma i arbete. Huruvida syftet nåddes är ju högeligen omstritt. Så vitt jag kan bedöma så är det enda som har skett för de långvarigt sjukskrivna är att de fått en osäkrare ekonomisk situation. De har i hög grad hamnat i andra ekonomiska system eller helt hamnat utanför.

I ett debattinlägg skriver socialförsäkringsminister Annika Strandhäll och LO:s förste vice ordförande Tobias Baudin att …

Den bortre tidsgränsen har haft ytterst begränsad effekt på sjukfrånvaron och drabbat enskilda individer hårt. Därför vill regeringen och LO ta bort den och lägga energin på åtgärder som fungerar. De borgerliga partierna, med stöd av Sverigedemokraterna, väljer i stället fler utförsäkringar.

Därmed kommer ett stort antal människor att fortsätta utförsäkras – ett tusental varje månad. De kommer inte att bli friskare eller att få större möjligheter till rehabilitering.

Länkar: SvD, dagens arena, politism, Aftonbladet ledare

Förändringar på socialförsäkringens område


I en intervju som SvD genomfört med socialförsäkringsminister Annika Strandhäll får vi veta att regeringen kommer att föreslå införandet av en tredje ”pappamånad” i föräldraförsäkringen. Förslaget innebär att bägge föräldrarna garanteras minst tre månader som de kan tillbringa tillsammans med sina barn. Dessa tre månader kan inte överlåtas på den andra föräldern.

Syftet med detta förslag är förstås att verka för bättre jämställdhet mellan kvinnor och män samt att påverka papporna att vara hemma längre med sina barn. Det finns gott om studier som visar att kvinnorna förlorar mer i lön och karriärutveckling i samband med att de får barn. De straffas för att de tar huvuddelen av föräldraansvaret. En tredje pappamånad är därför ett sätt utjämna risken med att anställa en kvinna.

Senare i intervjun berättas att regeringen kommer att föreslå ett avskaffande av tidsgränserna i sjukförsäkringen. Det är ett alldeles utmärkt förslag. Det kanske fanns något gott syfte bakom den borgerliga regeringens förslag med tidsgränser. Det fanns, trots allt, exempel på att långtidssjukskrivna kunde få sjukpenning väldigt länge utan att något skedde för att bryta sjukskrivningen.

De fasta tidsgränserna har gjort väldigt litet för att få människor tillbaka i arbete. Det har endast åstadkommit att sjukskrivna snurrat runt i ett annat system och alltför ofta hamnat i andra försörjningssystem utan att därför komma i arbete. Det gäller att i verkligheten åstadkomma bättre möjligheter för rehabiliteringsinsatser. Det fanns en gång i tiden fungerande rehabsystem. I efterdyningarna av 1990-talskrisen utraderades dessa.

Utmaningen som denna regering har är att skapa förutsättningar för bättre rehabilitering. Jag kan tänka mig införandet av en obligatorisk rehabiliteringsförsäkring finansierad genom att omvandla en del av sjukförsäkringsavgiften till en rehabavgift. Det går säkert att utveckla Finsam ytterligare för att hjälpa fler långvarigt sjukskrivna till den rehabilitering de kan behöva.

Länkar: SvD, SvD, dn.se, Ekot, SVT, dagens arena, dagens arena

Läkarna ska avgöra arbetsförmågan vid kortare sjukfall


… har tydligen prövat en modell där sjukskrivande läkare faktiskt är den som gör bedömningen om rätten till sjukpeninning i kortare sjukfall (upp till 60 dagar) och där sjukdomen faller inom det försäkringsmedicinska beslutsstödet. Försöket verkar ha varit så framgångsrikt att man avser att genomföra detta i hela landet.

Det är ju alldeles utmärkt! Syftet med förändringen är tydligen att avlasta Försäkringskassans handläggare så att de kan ägna sig åt de mer komplicerade sjukfallen. Det vore ju verkligen bra om handläggarna får mer tid över till att göra bättre utredningar och överväganden kring långvarigt sjukskrivnas eventuella rätt till sjukpenning. Det finns ju verkligen en del att önska i det avseendet idag.

Dessa förändringar är något som myndigheten kan genomföra inom ramen för sitt uppdrag. Framöver hoppas jag få se förändringar av sjukförsäkringen i de delar som riksdagen råder över. Det återstår ju en del att göra!

Länkar: SVT, SvD

Andra som skrivit: Kjell Rautio

För frisk för Försäkringskassan – för sjuk för Arbetsförmedlingen


imageRepresentanter för LO-TCO Rättsskydd har skrivit en debattartikel kring dagens svenska sjukförsäkring. De beskriver en illa fungerande försäkring full av undantag och som är svår att ta till sig. De påpekar att sjuktalen är tillbaka på samma nivå som den dag 2008 som reformerna genomfördes.

Vad de framför allt kritiserar är att trots försäkringens rehabkedja finns det inga formella krav på myndigheter/samhälle att ordna med rehabilitering åt den sjuke. Det blir, som de skriver i sitt inlägg, att …

… de med ”snälla” arbetsgivare antingen erbjuds rehabilitering, eller få ha kvar sin anställning trots att arbetsgivaren drabbas av lönekostnader för arbete som den sjuke egentligen inte utför, medan ”elaka” arbetsgivare bara väntar ut rehabiliteringskedjans tidsgränser och sedan kan bli av med den sjuke arbetstagaren.

De menar att man bör överväga att införa sanktionsavgifter i de fall myndigheterna misslyckas med att tillförsäkra en sjukskriven de åtgärder som krävs. De föreslår:

  • Inför en enhetlig regel för undantag i rehabkedjan där fokus sätts på arbetsförmågan och en rimlig balans mellan krav på individen och dennes individuella förutsättningar.
  • Inför en generösare regel för de som ansökt om ersättning från sjukförsäkringen att vara anmäld och aktivt arbetssökande på Arbetsförmedlingen.
  • Inför möjligheter att utdöma sanktionsavgifter när ansvarig myndighet inte uppfyller sitt uppdrag gentemot de sjuka och/eller arbetslösa.

De avslutar sitt inlägg med följande fromma och angelägna förhoppningar:

En prioriterad uppgift för den regering som formeras efter den 14 september måste vara att återupprätta förtroendet för vår sjukförsäkring. Vi behöver en försäkring som är rättssäker, som bygger på inkomstbortfallsprincipen och som ger goda rehabiliteringsmöjligheter för den enskilde. Den oro som vi alla känner över att någon gång drabbas av sjukdom får inte förvärras av ett otryggt och rättsosäkert system. Det är dags för en mänskligare sjukförsäkring.

Jag har inga som helst problem med att instämma i det. Sedan går det ju förstås att diskutera huruvida sanktionsmöjligheter är den rätta vägen. Jag kan ju inse vissa problem med hur dessa ska tillämpas. Men jag antar att det skulle krävas en tydligare skriven rehabiliteringsplan där det tydligt framgår vad samtliga parter är skyldiga att göra för att hjälpa en sjukskriven åter till arbete.

Oavsett vilket så krävs det en reformering av sjukförsäkringen. Det behövs verkligen en bättre ordning vad gäller rehabilitering av sjukskrivna.

Förläng tiden med sjukpenning


TCO presenterade igår ett förslag till en reformerad sjukförsäkring. Vad jag förstår av hur förslaget presenterats försöker TCO uppnå tre mål med deras förslag:

  • Bättre trygghet för egenföretagare, kombinatörer, de som har kontinuerliga visstidsanställningar hos flera arbetsgivare och för de som studerar.
  • Minskade arbetsgivarkostnader för korttidssjuka och starkare drivkrafter för arbetsgivarna att sitt rehabiliteringsansvar.
  • Effektivare rehabiliteringskedja.

Det verkar som om organisationen åter har presenterat ett förslag som ska lösa upp knutar mellan de olika politiska blocken i riksdagen. TCO vill minska arbetsgivarnas kostnader för den korta sjukfrånvaron (som är svår att påverka) kombinerat med att stimulera deras möjligheter att uppfylla rehabiliteringsansvaret. Eva Nordmark, ordförande i TCO, säger …

Vi vill också att arbetsgivare som sköter sitt rehabiliteringsansvar för sjukskrivna ska premieras. Arbetsgivare som inte sköter sitt ansvar för rehabilitering bör dock betala sanktionsavgifter eller stå för en andel av sjukpenningkostnaderna för längre sjukfall.

TCO har vidare ett antal förslag som ska förbättra situationen för de arbetstagare som har andra anställningsformer än tillsvidare (fasta). Vidare ska samarbetet mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan förbättras.

Av det jag kan se är ju förslaget väl värt att diskutera. Jag är av den uppfattningen att det behövs bättre fungerande rehabilitering av de som blivit långvarigt sjukskrivna. Det är klart att arbetsgivarna blir betydelsefulla i en sådan process. Jag har därför ingen emot att förkorta sjuklöneansvaret för arbetsgivarna. Samtidigt behövs en ordning för att stimulera och underlätta arbetsgivarnas rehabiliteringsansvar.

Det kan ske genom någon form av obligatorisk rehabiliteringsförsäkring eller, som TCO föreslår, ekonomiska sanktioner för de arbetsgivare som inte uppfyller rehabiliteringsansvaret.

Den borgerliga regeringens reformer har inte fungerat. Fortfarande har vi en situation där många långvarigt sjukskrivna nästan oändligt snurrar runt i de olika systemen. TCO:s förslag förtjänar verkligen att synas och diskuteras.

Länkar: Aftonbladet ledare, SvD, dagens arena, Aftonbladet ledare, Publikt, Tidningen Vision, Arbetet, Kollega, TCO-tidningen

Fler som skrivit: Martin Moberg, Alliansfritt Sverige, Åsa Forsell

En långsiktigt hållbar sjukförsäkring


Igår var socialförsäkringsminister Ulf Kristersson publicerad med ett debattinlägg om sjukförsäkringen. Han försvarar den borgerliga regeringens reformer av sjukförsäkringen och argumenterar för att förändringarna varit framgångsrika.

Han passar även på att kritisera de röd-gröna partiernas förslag kopplade till sjukförsäkringen. Ulf skriver, bland annat, att …

… Om oppositionen får möjlighet att dra bort sprintarna ur sjukförsäkringen hotar den korta sjukfrånvaron att förlängas kraftigt en gång till. Deras politik äventyrar också de lägre nivåerna på förtidspension som vi har uppnått efter många års arbete. De rödgrönas inkännande retorik i sjukförsäkringsdebatten döljer de verkliga följderna av deras förslag.

De borgerliga partiernas företrädare har en ganska pessimistisk syn på hur man kan få människor i arbete. De menar att det behövs två grundläggande verktyg – en morot (jobbskatteavdrag) och en piska (åtstramade regelverk i socialförsäkringssystemet) – för att motivera människor. Ulf Kristersson menar att deras politik har gjort människor friskare.

Detta är i sanning högst ifrågasatt. Kjell Rautio skriver i ett inlägg att …

Av dem som utförsäkras, efter att ha passerat den bortre parentesen i sjukförsäkringen, är ca 50-60 procent tillbaks i sjukförsäkringen efter ett år och då har de oftast dragit på sig ytterligare en ny diagnos. Ungefär 20 procent har dessutom långtidsparkerats på Arbetsförmedlingen, oftast som öppet arbetslösa eller som delatagare i något lågkvalitativt program. Endast 2 procent befinner sig i någon form av osubventionerat reguljärt arbete, och då räknas även korta och osäkra deltidsanställningar in (se ISF rapport 2013:6). Detta ”kravställande”, som Kjöller och andra borgerliga debattörer försvarar med näbbar och klor, har uppenbarligen inte haft avsedd effekt.

Den borgerliga regeringen genomförde sin politik för att åtgärda problem som inte längre fanns när de tillträdde. Sjuktalen hade minskat under flera år innan den borgerliga regeringen tog plats i Rosenbad.

Men det är klart att det fanns problem i sjukförsäkringen. Det fanns en gång i tiden en fungerande rehabilitering. Detta raserades i hög grad i efterdyningarna av den djupa 1990-talskrisen. Fortfarande finns ingen fungerande rehabilitering. Med den borgerliga politiken snurrar sjukskrivna och långtidsarbetslösa runt i systemet mellan myndigheter som inte har de verktyg de skulle behöva.

Den borgerliga politiken har inte fungerat. Väldigt många av de tidigare sjukskrivna har bara hamnat i långvarig arbetslöshet. I bästa fall med aktivitetsstöd, många med försörjningsstöd som kommunerna betalar ut.

Länkar: SvD, dn.se, dagens arena

Fler som skrivit: Kjell Rautio

Botemedel för sjukförsäkringen?


Socialdemokraterna aviserar en ekonomisk satsning om cirka tre miljarder på sjukförsäkringen. I paketet ingår att den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen tas bort,  att ersättningen höjs och att arbetsgivarnas ansvar för den andra sjuklöneveckan slopas. Tomas Eneroth (S) säger till SVT att …

Det kommer att leda till att vi kan vända utvecklingen, att färre behöver skaffa privata försäkringar för att få ett skydd, att företagare vågar anställa människor med tidigare sjukdomshistorik, och att vi äntligen kan börja sätta igång med aktiva insatser i stället för att sortera ut folk som är sjuka.

Det är väl gott och väl att man tar bort de där absoluta tidsgänserna i rehabtrappan. Tidsgränserna är enbart enögda och bidrar knappast till en rimlig rehabiliteringsprocess. Det är rimligt att sjukpeningen värdesäkras och att taket höjs så att fler verkligen får en ersättning som motsvarar den teoretiska.

Det är säkert rimligt att ta bort arbetsgivarnas ansvar för den andra sjuklöneveckan. Det jag dock saknar är skarpare skrivningar om satsningar på verklig rehabilitering. Jag menar att som motprestation för att avskaffa den andra sjuklönevecka en obligatorisk rehabiliteringsförsäkring borde införas.

Det är självklart kontraproduktivt att personer hamnar i en långvarig sjukperiod nästan utan möjlighet att komma ut ur den. Den kanske viktigaste orsaken till att människor fastnar i långvarit sjukfrånvaro handlar om att de inte får det stöd och de rehabiliteringsåtgärder som de behöver.

Jag väntar på att Socidaldemokraterna ska lägga de förslag som krävs för att åstadkomma rimliga rehabiliteringsåtgärder för de som behöver det.

Länkar: SVT, da.se

Jobben måste anpassas till människorna


LO har presenterat ett slags utkast till en annan sjukförsäkring än den vi har idag. LO vill komma ifrån den borgerliga regeringens system med fasta dagar (rehabkedjan) som inte tar den minsta hänsyn till individuella behov och skillnader. LO vill vidare att arbetsgivarnas ansvar för att stödja människor tillbaka till arbetet ska öka. Därför är man öppen för att avskaffa arbetsgivarnas sjuklöneansvar och i stället låta parterna teckna avtal om en rehabiliteringsförsäkring.

Den borgerliga regeringen genomförde ganska snabbt efter att man tillträtt regeringsmakten efter 2006 års allmänna val flera förändringar i socialförsäkringssystemet. Man stramade åt regelverken för arbetslöshetsförsäkringen och för sjukförsäkringen. Systemet var en del i det reformpaket man kallade ”arbetslinjen”. Arbetslösheten skulle genom en kombination av morot och piska minska.

LO hävdar i sin rapport att det inte går att se någon jobbskapande effekt med rehabkedjan. Däremot har regeringen lyckats med att minska människors förtroende för Försäkringskassan och för sjukförsäkringen. LO säger att inte bara de hårdare kraven för sjukpenning och sjukersättning, utan också det sänkta inkomsttaket (som gör att 40 % har hela sin inkomst försäkrad i händelse av sjukdom) bidrar till det.

Den borgerliga regeringen har misslyckats med att långsiktigt få sjukskrivna tillbaka i arbete. Situationen har inte förbättrats för de långtidssjuka. De snurrar fortfarande runt i ett system som tar liten hänsyn till var och ens behov och sjukdom. I boken ”Kampen om sjukfrånvaron” visade Björn Johnson att orsaken till att sjuktalen ökade i Sverige fanns att finna i efterdyningarna av 1990-talskrisen.

Det fanns en gång ett fungerande rehabiliteringssystem i Sverige. När den djupa 1990-talskrisen gjorde att kommuner och landsting tvingades till nedskärningar drabbade detta fungerande rehabiliteringssystem. Detta innebar att den långvariga sjukskrivningen snabbt ökade.

LO:s tankar visar på betydelsen av verklig rehabilitering. Även om jag inte har hunnit läsa hela rapporten känns LO:s tankar rimliga och förtjänar en seriös diskussion.

Länkar: Arbetet, dagens arena, di.se, Ekot

Fler som skrivit: Kjell Rautio, Martin Moberg, Martin Moberg

LO är beredd att avskaffa den andra sjuklöneveckan


Vi har helt enkelt inte råd att avstå från att ta till vara på alla människors inneboende potential.

I måndags skrev tre företrädare för LO på DI Debatt. De meddelar i sitt inlägg att de är beredda att stödja ett avskaffande av den andra sjuklöneveckan. De säger att den borgerliga regeringen genom regelförändringar lagt allt ansvar på den enskilde försäkrade att se till sina rättigheter. De är dock beredda att tillstyrka en reform av sjuklönelagen under vissa förutsättningar. De säger att …

Riksdagen bör därför signalera att den kan tänka sig att slopa den andra sjuklöneveckan i utbyte mot att det upprättas ett rehabiliterings- och ­omställningsavtal som ger dem som drabbas av ohälsa ett väl utbyggt stöd att ställa om, ungefär på samma sätt som det stöd som i dag erbjuds dem som sägs upp på grund av arbetsbrist.

Detta stöd bör även ­gälla åtgärder på arbetsplatsen, som anpassning av arbete, arbetstid och arbetsorganisation. Men det kan också handla om olika utbildnings­insatser som rustar den enskilde på vägen tillbaka till arbetsplatsen och även, när alla andra rimliga utvägar är prövade, ­vidare till en ny anställning.

Jag delar LO:s inriktning i detta. Det behövs åtgärder för att möjliggöra för fler långvarigt sjukskrivna att återkomma till arbetsmarknaden snabbare än vad som är fallet idag. Arbetsgivarna har en viktig funktion i att stödja denna process även om en återgång till arbete innebär att man lämnar sin aktuella anställning. Därför gillar jag den idén med ett avtal där dessa insatser finansieras på ett solidariskt vis.

Ulf Kristersson fortsätter att strunta i det förebyggande arbetet


De båda företrädarna för Moderaterna, Ulf Kristersson (socialförsäkringsminister) och Anders Knape (ordförande SKL), meddelar i ett debattinlägg att regeringen kommer att förlänga och förändra överenskommelserna med Sveriges Kommuner och Landsting om rehabiliteringsgarantin och sjukskrivningsprocessen för 2013.

På fredagen kommer SKL att behandla frågan. Syftet med inläget är förstås att ge en bild av regeringen som handlingskraftig och av en framåtsyftande satsning.

Jag har förstås inget emot att satsningar sker på rehabiliterande insatser och att regeringen bidrar till sådant. Men som Mikael Dubois skriver i en välskriven analys av debattinlägget:

Att Kristersson ger pengar till rehabiliteringsgarantin och sjukskrivningsmiljarden är bra – men inte så förvånande då det har varit aviserat sedan länge. Att Kristersson fortsätter att strunta i det förebyggande arbetet är däremot sämre (om det är förvånande lämnas till läsaren att bedöma). Som Kristersson skriver är rehabiliteringsfrågor både svåra och angelägna – och en väl fungerande företagshälsovård på arbetsplatserna är en mycket angelägen del av rehabiliteringsfrågorna.

Det är snarare som så, vilket Mikael skriver, att regeringen har dragit ned på anslagen till företagshälsovård. Mikael påpekar vidare att regelverket är alldeles för ”fluffigt” vilket bidrar till att många arbetsgivare i praktiken inte erbjuder någon företagshälsovård. Inom LO-förbundens branscher är det framför allt de mindre företagen som väljer bort kvalificerad företagshälsovård. Det är verkligen bekymmersamt eftersom det fortfarande är bland LO-förbundens yrkesgrupper som sjukskrivningarna är flest. Tidningen Arbetet skriver att …

Trots minskad sjukfrånvaro inom alla yrken kvarstår alltså stora klasskillnader. I toppen av sjukskrivningsstatistiken finns bara LO-yrken: enklare servicejobb, fordonsförare, process- och maskinoperatörer, renhållningsarbetare och byggarbetare. I botten finns alltså militärer och olika akademikergrupper.

I grunden har ingenting hänt. LO:s medlemsgrupper är de som har den största risken för att drabbas av ohälsa under sitt yrkesliv. Det behövs mer av ett förebyggande arbetsmiljöarbete för att minimera risken för skador och sjukdomar i arbetslivet. Det vore någonting som både samhället som individen skulle tjäna på.

Länkar: SvD Brännpunkt, Arbetet, SvD, SVT, Arbetet, di.se, SVT, di.se, Ekot, da.se, Fastighetsfolket, Vårdfokus

Fler som skrivit: Mikael Dubois

Industribloggare: Kaj Raving, Leine Johansson

%d bloggare gillar detta: