Bloggarkiv

Pensionsförlorarna


20140717-231447-83687710.jpg
Igår rapporterades det om att de som idag går i pension erhåller en genomsnittlig pensionsnivå som motsvarar 43 % av tidigare lön. Tjänstepension och eget pensionssparande är inte inräknade i de siffrorna. Det innebär en fortsatt värdeförsämring för de generationer som inte längre omfattas av ATP-systemet.

Utan en utveckling där fler arbetar fler år kommer denna värdeförsämring förmodligen att fortsätta. Det innebär vidare att tjänstepension och eget sparande blir allt mer viktigt för att klara en rimlig nivå på sin inkomst som pensionär.

Låt mig tydliggöra att jag delar synpunkten att fler måste arbeta längre för att hålla uppe värdet av pensionen. Vi har idag ett hållbart pensionssystem. Priset vi betalar är att värdet av pensionen styrs av sådana faktorer som medellivslängd och nationens ekonomiska utveckling.

Men de som riskerar att framför alla andra betala det stora priset är de som inte kan arbeta längre och/eller som löper högre risk för arbetslöshet (och därmed förlorad tjänstepension) samt de som arbetar under olika osäkra anställningsformer som del- och visstider.

Här har politiker och andra befattningshavare något att bita i. Det handlar inte om några snabba lösningar precis. Snarare längre trender. För många går ju inte politiken att göra ogjord.

Framtidens politiker behöver redan nu börja planera för en verklighet för en stor grupp pensionärer med låga inkomster.

Länkar: SvD, di.se, dn.se</a

Om pensionssystemet


Det råder ingen tvekan om att verkligheten sprungit ifrån vad 1990-talets politiker trodde om det nya pensionssystemet. Jag hyser inga särskilda dubier om att det var nödvändigt att förändra det pensionssystem som fanns då (ATP).

Idag finns ett ekonomiskt stabilt pensionssystem. Det finns inga större risker (åtminstone som jag förstår det) att systemet inte kommer att kunna ut pensionsmedel. Priset som dagens och blivande pensionärer betalar är att det finns inbyggda säkerhetssystem.

Ett tydligt sådant system är den, så kallade, ”bromsen”. Bromsen påverkas av samhällsekonomins utveckling och sådant som hur länge befolkningen lever. Med en allt ökande medellivslängd och försämrad samhällsekonomi skyddas systemet ”automatiskt” genom sänkta värden på utbetalda pensioner och intjänade pensionsrättigheter. Dessa effekter har kommit snabbare och blivit större än vad de riksdagspolitiker som beslutade om pensionssystemet nånsin trodde. Det visar, inte minst, den enkätundersökning som PRO presenterat.

De för pensionssystemets införande ansvariga partierna har därför kommit överens om att genomföra vissa justeringar för att mildra (eller smeta ut) effekterna av bromsen. Men den stora utmaningen för att åstadkomma ett bättre värde på pensionerna är att åstadkomma fler arbetstimmar. Det uppnås genom att fler arbetar längre. Genom att minska ohälsa i arbetslivet och genom att fler människor kommer i arbete kommer vi alla att få högre pensioner i framtiden.

Det är detta som är den verkliga utmaningen. Att reformera bromsen, sänka skatterna för pensionärerna och att se över premiepensionssystemet (PPM) är trots allt endast ytliga förändringar.

Länkar: SVT, SvD, SvD, dn.se

Pensionen och ett längre arbetsliv


Igår kom det ett pressmeddelande från, den så kallade Pensionsgruppen. Den har format en överenskommelse om att fortsätta utreda utformningen av pensionssystemet. Överenskommelsen berör fyra punkter:

  • utformningen av pensionsbromsen,
  • förändring av AP-fonderna,
  • premiepensionssystemet, samt
  • möjligheten att arbeta längre.

Jag har inga större synpunkter på att man vill förändra hur pensionsbromsen slår till. Vad man vill uppnå är att effekten av inbromsningen blir mjukare och att man ska slippa ständigt ”tvärnitande”. Här är parterna inom pensionsgruppen ganska överens. De känner alla hur dagens pensionärer jagar dem med förtvivlad ilska när pensionerna sjunker från en dag till annan. Partierna har inte råd att stöta sig med dem. En förändring kommer därför att ske.

Jag har svårare att förstå syftet med förändringarna av AP-fonderna. Jag läser formuleringarna i överenskommelsen men förstår ändå inte. Det kanske säger mer om mig än om dokumentets skribent/er. Jag har heller inte satt mig in i den eventuella debatt/diskussion som skett kring detta.

I överenskommelsen skrivs väldigt kortfattat om vad man vill uppnå med premiepensionssystemet. Det kanske speglar de motsättningar som finns mellan partierna i den frågan. Socialdemokraterna har öppnat för att sänka (eller helt ta bort) den andel av inkomsten (idag 2,5 % av det totala 18,5) som avsätts för premiepensionen. Det motsätter sig de borgerliga partierna. Däremot finns väl en större samsyn kring problemet med att så få av de blivande pensionärerna gör aktiva val när det gäller placeringen av sitt pensionskapital.

När det gäller den fjärde punkten att skapa ett längre arbetsliv är jag, milt sagt, besviken över ambitionsnivån. Man vill ta upp diskussioner med arbetsmarknadens parter kring de arbetandes drivkrafter för att arbeta längre. Underförstått vill man att parterna ska undanröja kollektivavtal som möjliggör för anställda att ta ut tjänstepension ”för tidigt”.

IF Metall har skrivit avtal om deltidspension för att möjliggöra för arbetande inom industrin att gå i delpension från 60 års ålder. Syftet med detta är att möjliggöra för fler att arbeta längre. Frågan är hur parterna i pensionsgruppen ser på en sådan lösning. Anser man att den ger felaktiga signaler?

Det enda konkreta som finns är att man vill att det ska vara möjligt att med stöd av lagen om anställningsskydd kunna arbeta till 69 års ålder. Det är knappast förvånande att det förslaget kommer. Det är enkelt att genomföra och kan säkert gynna vissa grupper av arbetstagare med både viljan och hälsan att fortsätta att arbeta. Men …

Det finns inga skrivningar om att diskutera med parterna om hur man ska skapa ett bättre arbetsliv som möjliggör för fler att ta sig fram till pensionsålderna i ett friskare skick. Inom flera branscher slås människor ut redan långt före 65-årsåldern. Det handlar om stora grupper människor som faktiskt inte kan förlänga sitt arbetsliv, hur gärna de än skulle vilja det. Men hälsan sätter stopp för det.

Här borde det finnas mycket att göra för att öka antalet arbetade timmar.

Men … inget …

Länkar: Arbetet, ingenjören, Publikt, dn.seSvD, SvD, di.se, SvD, SVT, di.se, SvD, dn.se

Pensionsbromsen blir kvar!


Dagens Nyheter rapporterar att partierna som ingår i pensionsgruppen inte kommer att föreslå riksdagen att avskaffa ”pensionsbromsen”. Vad de diskuterar är en annan konstruktion som kan innebära att nivån på hur pensionen utvecklas bättre kan förutses.

Det är en rimlig ståndpunkt. Vad man än tycker om bromsen så gör den att pensionssystemet blir långsiktigt hållbart. Den uppenbara nackdelen, som partierna inte förutsåg, var att bromsen skulle slå in på det sätt som den gjort. Det är klart att ingen är glad för att se sin inkomst minska från ett år till ett annat (särskilt om man inte kan kompensera sig för detta).

Ett annat – och större problem – är att klyftorna växer mellan de som utan större problem skulle kunna arbeta längre och de som inte kan det. Bland LO:s medlemsgrupper är det många som inte ens kan arbeta till 65-årsdagen. De ”straffas” därmed i och att det är livsinkomsten som avgör på vilken nivå pensionen hamnar. Eftersom medellivslängden ökar måste de arbetande (som ett genomsnitt) arbeta längre.

Socialdemokraterna driver kravet att det är bättre med långsiktiga reformer som gör att människor, framför allt LO:s medlemsgrupper, kan arbeta längre. Att enbart göra det möjligt att med stöd av lagen om anställningsskydd arbeta till 69 års ålder riskerar enbart att öka inkomstklyftorna mellan de som kan och inte kan arbeta längre.

Det är nog en rimlig bedömning att partierna i pensionsgruppen inte (med undantag för pensionsbromsen) kommer att nå några viktigare överenskommelser innan nästa års val. Men det gör kanske att pensionsfrågan blir en underordnad fråga i det kommande valet till riksdagen?

Länkar: dn.se, di.se

Pensionärerna betalar priset


Svenska Dagbladet har låtit Pensionsmyndigheten beräkna vilka effekter, den så kallade, pensionsbromsen får på de utgående pensionerna. Myndigheten har beräknat att den genomsnittlige pensionären under perioden 2010 – 2018 får sin inkomst minskad med drygt 47.000 kronor.

Det handlar med andra ord om stora pengar för de som svårligen kan kompensera sig för detta. Det är klart att denna effekt av pensionssystemet diskuteras av de som direkt drabbas av pensionssystemets säkerhetsventil. Det var ju inte på detta sätt som det nya pensionssystemet presenterades en gång i tiden.

Beräkningar tyder på att pensionsbromsen kommer att slå till under många år framöver. Pensionsbromsen finns till för att säkerställa pensionssystemet förmåga att hela tiden betala ut pension till pensionärerna. På det sättet fullgör den sin funktion.

Men det är klart att det är besvärande för de politiska partierna att pensionsgruppen ser hur deras utbetalda pensionsmedel minskar. Särskilt så här året innan allmänna val. Pensionärerna är nämligen plikttrogna och anser det viktigt att gå till valurnorna. Partierna i pensionsgruppen kommer därför finna en annan konstruktion av pensionsbromsen.

Hur den lösningen kommer att se ut återstår väl att se. Socialdemokraterna vill minska den andel som går till premiepensionen (PPM) – de borgerliga partierna vill det inte. Man kommer alldeles säkert att finna någon sorts kompromiss i frågan.

Länkar: SvD, dn.se, di.se, Arbetet, Aftonbladet, Aftonbladet ledare

Fler som skrivit: Håkan Svärdman

Premiepensionens vara eller icke vara


Igår rapporterades om att LO i sitt remissvar till ålderspensionsutredningen förordar ett avskaffande av premiepensionen i det allmänna pensionssystemet.

I en debattartikel argumenteras för att systemet successivt avskaffas och överförs till inkomstpensionssystemet. Det skulle innebära att 18,5 % av lönesumman överförs till dagens pensionärer. Debattörerna anser att …

… ett skrotande av PPM-systemet och en överföring av pengarna till inkomstpensionssystemet skulle höja dagens pensioner. Morgondagens pensioner blir inte lägre för det genom att de i högre grad kommer från inkomstpensionssystemet. Regeringen bör därför tillsätta en statlig utredning med uppgift att analysera alla vinster och förluster som kan uppstå om man avskaffar PPM-systemet och i stället förstärker IP-systemet. Vi skulle bli förvånade om PPM-systemet skulle överleva en sådan utredning.

Pensionsmyndigheten argumenterar för att man ska införa ett tak för hur höga förvaltningsavgifterna får vara. Myndigheten menar att detta är möjligt att genomföra redan idag genom de avtal man har med fondbolagen. En sådan lösning liknar den som finns när det gäller de kollektivavtalade tjänstepensionerna. Arbetsmarknadens parter har ansett det viktigt att hålla nere förvaltningsavgifterna och antalet valbara alternativ.

Pensionsmyndigheten tar dock inte ställning till frågan om huruvida man ska begränsa antalet valbara alternativ i PPM-systemet. Men de säger samtidigt att …

Forskning har visat att individer har större möjligheter att göra val när utbudet begränsas till en liten mängd som tio fonder men det finansiella beslutet kan fortfarande uppfattas som svårt.

Frågan om PPM-systemets framtid lär ju komma att diskuteras inom pensionsgruppen. Där kommer de partier som står bakom dagens pensionssystem att behöva finna de kompromisser som gör en parlamentarisk överenskommelse möjlig. Socialdemokraterna har angett att även de önskar avskaffa PPM-delen i pensionssystemet. De borgerliga partierna önskar inte en sådan lösning.

En rimlig lösning, som jag ser det, kan vara den som Pensionsmyndigheten ändå antyder i sitt remissvar – ett tak på förvaltningsavgifterna och ett kraftigt minskat antal valbara fond- och traditionella pensionsalternativ. Arbetsmarknadens parter har ju visat vägen i de kollektivavtalade tjänstepensionerna.

Länkar: SvD, di.se, Fastighetsfolket, Arbetet, ka.se, dn.se, di.se, SvD

Kampen om pensionen


Ekot skriver i ett par artiklar om de kommande förhandlingarna inom den, så kallade, pensionsgruppen. Regeringspartierna vill göra det möjligt att arbeta ända fram till 69 års ålder (idag 67 år).

Socialdemokraterna har inget intresse av en sådan reform. De framhåller som mer angeläget att öka antalet arbetade timmar genom att göra det möjligt för fler att arbeta till 65 års ålder. Framför allt bland LO-förbundens medlemmar finns stora grupper av arbetare som slås ut från arbetslivet flera år innan 65-årsdagen. Tomas Eneroth (S) säger att …

I dag slits många ut i förtid, både på grund av stress, men också belastningsskador. Vill vi ha fler arbetade timmar så finns det väldigt mycket att göra när det gäller förbättrade möjligheter till rehabilitering, arbetsmiljön och företagsvården. Det stora vinsten ligger i att vi kan få förändringar i hur arbetslivet faktiskt är utformat.

En annan fråga gäller frågan om storlekenpremiepensionen. Idag är den 2,5 % av lönen. Socialdemokraterna har öppnat för att minska den andelen. De flesta av regeringspartierna motsätter sig en sådan förändring. Det finns dock ett stort tryck från det omgivande samhället på förändringar i den delen.

Partierna kommer ju att behöva finna kompromisser kring dessa frågor för att kunna komma framåt. Som jag ser det är den svåraste frågan den om hur man kan förlänga arbetslivet för de som idag inte orkar till 65 års ålder. Att ändra lagen om anställningsskydd i den riktningen att man har rätt att arbeta till 69 års ålder är en billig och enkel reform. Att reformera premiepensionen är förmodligen också ganska enkelt. Här är svårigheterna snarare politiska än tekniska.

Men åtgärder för att göra det möjligt för människor att inte i förtid slås från arbetsmarknaden är dyra. De åtgärder som krävs måste av naturen vara långsiktiga och det tar därför lång tid innan man ser en utveckling. Åtgärderna måste handla om sjukvård och effektiva rehabiliteringsåtgärder, vilket arbetsliv vi önskar se i Sverige etc.

Den borgerliga regeringen har ju tydligt visat viken utveckling de vill se med förändringarna av sjukföräskringen och sin önskan att få en större låglönesektor. Jag hoppas verkligen att Tomas Eneroth kan komma framåt i dessa frågor. Men eftersom reformer kring dessa frågor inte berör pensionssystemet direkt behövs det parlamentariskt och annat tryck för att få förändringar i positiv riktning.

Länkar: Ekot, Ekot, SvD

Om premiepensionens framtid


Utredaren om PPM-systemets framtida konstruktion, Stefan Engström, har lämnat två alternativa förslag om hur det kan se ut i framtiden. Det ena förslaget innebär att lagstiftarna kraftigt begränsar det antal fonder som blivande pensionärer kan välja mellan. Tanken med denna idé är att införa ett ”fondtorg” med ett tiotal fonder med olika risk och inriktning.

Det andra alternativet innebär att man inte genomför någon begränsning men genomför åtgärder som ska minska kostnader och spridning i pensionsutfall. I det andra alternativet finns förslag som att spararna med jämna mellanrum ska bekräfta sina val för att de ska bli uppmärksamma på fondens utveckling. En annan förändring är att de som gör många val själva måste betala för de extra kostnader som många val för med sig.

Stefans tankar överlämnas till pensionsgruppen bestående av representanter för de partier som står bakom dagens pensionssystem. Socialdemokraterna, som ingår i gruppen, har öppnat för att minska avsättningen till PPM-systemet. Motivet för detta handlar om att väldigt få människor gör aktiva val inom PPM-systemet och att kunna förstärka avsättningen till fördelningsdelen av pensionssystemet.

Jag är inte främmande för att minska den del som avsätts till PPM-systemet. Jag kan även tänka mig att minska på antalet olika fonder (idag över 800) som är valbara inom PPM-delen. Det stora antalet valbara fonder gör i sig att det är svårt att göra aktiva val. Men det vete 17 om jag gillar förslaget att begränsa fondurvalet till endast ett tiotal. Då köper jag hellre det andra alternativet att verka för att premiera fonder med lägre avgifter. Den metoden kan bidra till att minska antalet fonder.

Det kommer säkert att bli svårt att finna en gemensam uppfattning inom pensionsgruppen. Socialdemokraterna gör rätt i att vara aktiva i den utåtriktade debatten för att därmed fånga upp medborgarnas åsikter i frågan.

Länkar: di.se, SvD, dn.se, dn.se, SvD, Ekot, SvD, Arbetet, Arbetet

Fler som skrivit: Martin Moberg

Värdet av ett pensionssystem man inte kan lita på är begränsat


DN rapporterar att Pensionsmyndigheten prognosticerar en sänkt pension om 1,4 % 2014. Det innebär konkret att dåvarande pensionärer får en ”lönesänkning” och att vi blivande pensionärers pensionsrättigheter blir mindre värda.

Det är den, så kallade, pensionsbromsen som slår till (för tredje gången på en femårsperiod). Ole Settergren, chef för pensionsutveckling på Pensionsmyndigheten, säger att …

Hur det går med inkomstpensionen beror framför allt på hur många som jobbar och deras inkomster, men en del beror också på inflationen. Skillnaden mot oktoberprognosen beror i huvudsak på att konsumentpriserna har minskat.

Det verkar som om ”bromsen” har gått från att vara ett verktyg för extrema ekonomiska situationer (som det var tänkt) till det normala. Det har gjort att Socialdemokraterna har signalerat en vilja att sänka andelen av de 18,5 % i pensionsavgift (som ingår i de sociala avgifterna) som går till premiepensionen. DN har talat med flera borgerliga partiföreträdare i pensionsarbetsgruppen. Det visar sig att flera av dem öppnar för att minska andelen som går till premiepensionen från 2,5 % till 2. Det skulle göra att risken/chansen att bromsen slår till minskar.

Den svenska befolkningen har med det tidigare ATP-systemet kunnat lita till och förutse vilken pension man kommer att få som pensionär. Omläggningen av pensionssystemet har medfört att denna förutsägbarhet har, om inte försvunnit, så åtminstone minskat. Joel Dahlberg säger i en analys att …

Kontentan är att miljontals befintliga och blivande pensionärer inte längre kan räkna med att den intjänade inkomstpensionen kommer att betalas ut. Den förutsägbarhet som politikerna förklarat är så viktig finns inte längre kvar.

Förvaltarna och tillskyndarna av dagens pensionssystem har verkligen en del att fundera över.

Länkar: dn.se, dn.se, SvD, dn.se, SvD, SvD, di.se, Ekot, SvD

Om ett politiskt ansvar för en rimlig pension


Innan jul markerade Stefan Löfven i en intervju med DN att socialdemokraterna vill diskutera hur pensionerna kan bli högre den dag människor går i pension. De partier som står bakom pensionsreformen på 1990-talet har ju tagit initiativ till diskussioner och utredningar för att möjliggöra ett längre arbetsliv. De borgerliga regeringspartierna har ju fokuserat på att tillåta människor att arbeta längre. Idag finns en gräns om 67 års ålder i lagen om anställningsskydd. Den vill man höja till 69 år.

Socialdemokraterna har väl inget emot att människor ska kunna arbeta längre för att, därmed, ha en högre pension. Men man har också fört en diskussion om att möjliggöra för fler människor att faktiskt kunna arbeta till dagens (informella) pensionsålder om 65 år. Framför allt är det stora yrkesgrupper inom LO:s medlemsförbund som inte har någon chans att kunna arbeta så länge som det behövs för att förbättra sin pension.

Tomas Eneroth öppnade för att minska andelen av pensionsavgiften som går till PPM-systemet för att därmed kunna förstärka den allmänna pensionen. Stefan Löfven markerade ett bredare anslag i DN-intervjun. Han sade (enligt SvD) …

Jag vill att vi funderar på hur vi faktiskt ska kunna åstadkomma högre pensioner.

SvD har talat med KG Scherman i anledning av den markering som socialdemokraterna har gjort i denna fråga. Han att Stefans utspel är viktigt eftersom han tydligt signalerar att det finns ett politiskt ansvar för att folk får en rimlig pension. Han fortsätter …

Arbetsmarknaden måste förändras så att det blir möjligt att kräva att de allra flesta kan arbeta till 67 eller 69 år. Men det Stefan Löfven säger betyder att om man inte fixar att förändra arbetsmarknaden så måste man i stället höja pensionsavgifterna.

KG Scherman menar att i branscher där det inte är möjligt att förlänga arbetslivet måste detta kompenseras med högre avsättningar till tjänstepensionen. Det är klart att det vore önskvärt att höja premierna till löntagarnas tjänstepensioner. Oavsett om det blir som KG Scherman skisserar kommer avtalspensionerna att bli ett stående inslag i kommande avtalsförhandlingar. Det kommer förstås att handla om en balans mellan höjda löner och ökade premier. Med tanke på att de mer personalintensiva servicebranscherna ökar kan det bli en formidabel kamp att klara.

Det är dock bra att socialdemokraterna rört om i denna gryta. Frågan om hur arbetslivet ska möjliggöra för fler att arbeta och hålla sig friska fram till den dag man går i pension blir en viktig politisk fråga.

Länkar: SvD, Arbetet, SvD, da.se, lt.se, barometern

%d bloggare gillar detta: