Bloggarkiv

Tobias Billströms efterklokhet


Efterklokhetens kranka blekhet

TV4 rapporterar att statsrådet Tobias Billström handlade 30.000 aktier i det då krisande gruvbolaget Northland endast fem dagar efter att regeringskansliet informerats om en pågående räddningsplan.

Enligt tidigare uppgifter från finansmarknadsminister Peter Norman var det endast han och fem tjänstemän som var informerade om räddningsplanen. Men han kan inte garantera att informationen ändå hamnat hos fler personer.

Jag har ingen om hur det förhåller sig med denna sak. Det kan mycket väl vara som så att Tobias inte hade någon som helst aning om vad som pågick. Men det kan förstås ha förekommit rykten inom regeringskansliet som kommit Tobias till del. Det är trots allt en ganska liten värld som ministrarna och de högre tjänstemännen rör sig i. Tobias skriver i en skriftlig kommentar att han …

… förstår att frågan ställs och att det kan se märkligt ut, men det är viktigt för mig att vara tydlig med att jag inte vid något tillfälle då jag köpt aktier i Northland Resources har uppfattat mig ha någon annan kunskap än den som marknaden i övrigt eller andra sparare haft.

Tobias Billströr har till Expressen låtit meddela att han framöver (så länge han är minister) kommer att avstå från aktiehandel. Han har låtit en utomstående förvaltare ta över denna uppgift. Med tanke på att han är en av konungens ministrar är det väl en lämplig handling. Som minister har man ju tillgång till information som de flesta inte har.

Tobias borde förstås ha fattat ett sådant beslut i samma ögonblick som han blev statsråd. Så även om han var ovetande om räddningspaketet så förtjänar han kritik för hur man hanterat sina privata aktieaffärer.

Om detta blåser upp till en storm kan ju statsministern ändå bli tvungen till en regeringsombildning. Fredrik Reinfeldt kommer säkert vara mer känslig för affärer som kan försämra regeringspartiernas möjlighet till att vinna nästa års val.

Länkar: TV4, SvD, SVT, di.se, dn.se, dn.se, SvD

Fler som skrivit: Alliansfritt Sverige

En fråga om ansvar för Vattenfall


Vill inte ha pajkastning.

Jag har hittills inte kommenterat den aktuella debatten om Vattenfalls affärer och huruvida den sittande regeringen har något ansvar för det statliga bolagets affärer – mer specifikt Nuonaffären. Oavsett regeringens vilja och uppfattning har affären nu blivit politisk.

Media har ju granskat regeringens handläggning av Nuonaffären och funnit att regeringspartiernas ordföranden (troligen) var fullt informerade om affären och riskerna med den. Enligt media ska därmed regeringen ha tillstyrkt affären.

Den borgerliga regeringens officiella hållning i frågan är att det är den dåvarande styrelsen för Vattenfall som ensamt har ansvaret. Vidare var det då ansvariga statsrådet Maud Olovsson informerad och ställde rätt ”kontrollfrågor”. Därmed kan heller inget ytterligare ansvar krävas av regeringen. Peter Norman säger i sitt debattinlägg att …

Nu höjs många röster för att regeringen borde ingripit och fattat beslutet i stället för bolagets ledning. En kortsiktig politik kan givetvis innefatta en sådan position för att göra gällande att beslut som visar sig ifrågasättbara är regeringens fel medan bra beslut är bolagets egna.

Vad debatten handlar om är ju snarare huruvida regeringen i praktiken fattade beslut om att godkänna Nuonaffären och att den sedan effektuerades av bolagets ledning. Mediagranskningen har ju inneburit att tvivel uppkommit om regeringens ”ickeansvar” för den misslyckade Nuonaffären.

Vill ha svar.

I en replik till Peter Norman säger Mikael Damberg att …

Beskedet till svenskarnavars gemensamma tillgångar minskat med ofantliga 37 miljarder kronor, är alltså att ingen i nuvarande maktställning bär ansvaret. Det är inte sant. Regeringen har ägaransvar för Vattenfall och statens övriga bolag. Regeringens ansvar är kollektivt. Precis som i en bolagsstyrelse är man gemensamt ansvariga för varje fattat beslut.

Det är klart att den borgerliga regeringen tycker att det är jobbigt med alla de obehagliga frågor som ställs i anledning av Vattenfalls prekära situation. Regeringen fortsätter att göra stor konst av att försöka hålla sig undan eventuellt ansvar för egna tillkortakommanden.

Svensk nyhetsmedia har genom sin granskning väckt tvivel om den sittande regeringens agerande. Det vore väldigt konstigt om inte den politiska oppositionen i ett sådant läge även de ställer frågor för att utröna hur ansvaret ser ut. Det hör till den demokratiska ordningen att agera så oavsett vilken regering som händelsevis sitter vid makten.

Länkar: SvD, SvD, SvD, di.se, Ekot, di.se, dn.se, SVT, dn.se, di.se, SvD

Fler som skrivit: Peter Johansson, Helena Ericson

Alla goda gåvors givare


Den borgerliga regeringen redovisade häromdagen sin avsikt att försälja aktier i ett antal företag som den svenska staten (helt eller delvis) är ägare av.

Under tisdagen meddelades att staten avser att sälja aktier i Nordea. Med försäljningen kommer statens ägarandel reduceras från nuvarande 13,4 % till 7,8 %. Regeringen hävdar att intäkterna från försäljningen ska användas till att amortera på statsskulden.

Även om Socialdemokraterna inte har något principiellt emot att försälja aktier i Nordea verkar det finnas en viss misstänksamhet bakom regeringens motiv att genomföra försäljningen. Magdalena Andersson säger att …

Nu måste regeringen klargöra att det verkligen inte är så att man säljer ut Nordea för att statsskulden ökar därför att man lånar till statsbudgeten efter att man har genomfört för stora skattesänkningar.

Den svenska ekonomin är inte så god som den borgerliga regeringen brukar påstå. Sverige står inför allmänna val under 2014. Med en borgerlig regering med vikande opinionsstöd och ökad splittring finns fog för en misstanke att den sittande regeringen behöver alla pengar de kan få fram för att finansiera vallöften och för att öka möjligheten att bli omvald.

Länkar: dn.se, SVT, SvD, Ekot, SvD, di.sedi.sedi.se, SvD

Fler som skrivit: Leine Johansson

Inga bidrag till tomma stolar


Regeringen föreslår att politiska partier inte ska kunna få bidrag för ”tomma” stolar i kommunernas fullmäktigeförsamlingar.

Bidragen ska användas till att stärka den kommunala demokratin – inte till partiernas aktiviteter på nationell nivå. Pengarna ska vidare endast kunna betalas ut till juridiska personer – inte till enskilda.

De kommunala bidragen ska användas till att underlätta för partiernas förtroendevalda att utföra sina politiska uppdrag. Om de valda ledamöterna har goda möjligheter och stöd för att sätta sig in i de olika politiska frågorna stärks den demokratiska processen. Storleken på de bidrag partierna erhåller bygger på hur många ledamöter som utses i de beslutande församlingarna. Det är i grunden en rimlig ordning. Valutslaget reglerar nivån på de kommunala bidragen.

Samtidigt är det rimligt att partiernas bidrag är grundat på det verkliga antalet ledamöter man har i fullmäktigeförsamlingen. Tomma stolar utan ledamöter ska inte generera några bidrag. Vidare är det fullt rimligt att de kommunala bidragen används för den lokala verksamheten och inte slussas uppåt i partiernas organisationer.

Länkar: Ekot, SVT, SVT, vlt, ekuriren, dn.se, Ekot, Östnytt

En moderat taktisk reträtt


Tydliga krav på välfärdens alla aktörer.

DN Debatt gör Peter Norman och Anna Kinberg Batra (Moderaternas arbetsgrupp Trygga tillsammans) en taktisk reträtt i frågan om lagen om valfrihetssystem.

Moderaterna uttalar nu att man, åtminstone tillfälligt, inte kommer att driva frågan om att göra lagen obligatorisk i alla kommuner. De säger saker som även jag inte har några som helst problem med att hålla med om . Peter och Anna säger vackra saker som att …

Ordning och reda i välfärden är en förutsättning för att säkra hög kvalitet och god tillgänglighet. Arbetet för att förbättra välfärdens innehåll är betydligt mer angeläget än frågan om driftsformer eller vem som är huvudman.

Välfärdens uppdrag är att möjliggöra social rörlighet i samhället, att hjälpa människor tillbaka ifrån svårigheter, och ge trygghet i livets utsatta skeden. Skolan ska ge utrymme för alla att utvecklas utifrån sin egen potential och vilja. Vård ska ges efter behov, finnas tillgänglig oavsett när i livet behoven uppstår och aldrig vara beroende av den egna betalningsförmågan.

Äldre ska känna trygghet i att äldreomsorgen gör det möjligt för oss att leva hela livet med så god livskvalitet som möjligt.

Men det är väl när de vackra orden ska omvandlas till praktisk handling som man ser skillnaderna mellan partierna. Det hör ju till sakens natur att alla politiska partier enbart önskar det bästa för  medborgarna. De vackra orden kan vara gemensamma – men det är verktygen som skiljer dem åt.

Peter och Anna är dock tydliga med att markera att Moderaterna inte kommer att tveka att göra lagen om valfrihetssystem obligatorisk i det fall kommunernas handlingar innebär att ”… egenmakten inte säkras för alla människor”.

Det verkar dock som om Moderaterna har insett att väljarna inte riktigt accepterar det som händer inom dagens välfärdsproduktion. De väljer därför att positionera sig nära den socialdemokratiska linjen som den manifesterats innan den kommande (S)-kongressen. Det borde ju stärka den (S)-märkta inställningen i frågan om välfärdsproduktion.

Länkar: DN Debatt, SVT, SvD, di.se, Ekot, SVT

Andra som skrivit: Peter Högberg, Roger Jönsson, Ola Möller, Martin Moberg

Anders Borg ”ajabajar” bankerna


Ajabaja!Sveriges rikes finansminister Anders Borg har i dagarna åthutat de svenska storbankerna. Efter ett möte med riksdagens EU-nämnd sade statsrådet att …

Låt mig vara tydlig på den punkten; börjar bankerna diskutera utdelningar då kommer vi skärpa riskvikterna. Det är inte ett läge då bankerna bör dela ut pengar till aktieägarna eller börja återköpa aktier.

För mig som lekman måste jag medge att jag har svårt att inse betydelsen av och styrkan i finansministerns hot(?). Bankföreningens VD Thomas Östros verkar ta saken med viss ro och säger i ett uttalande att …

Finansinspektionen har under en längre tid arbetat med frågan om riskvikter, så jag ser inte kopplingen till utdelningsfrågan. Det är vad jag förstår en seriös analys av vilka riskvikter det på saklig grund ska vara.

Det är nu inte första gången som Anders Borg varnar de svenska bankerna för konsekvenser om de inte uppför sig. Så vitt jag förstått har det väl inte blivit särskilt mycket verkstad av hans förmaningar till bankerna. Det känns väl som att det är säkrast att avvakta de eventuella reaktioner som finansdepartementet kan komma att vidta.

Ökad frustration över bankerna

Då finns det andra (och kanske viktigare) angelägenheter att fundera över. Organisationen Företagarna meddelar att de i ett brev begärt ett möte med finansmarknadsminister Peter Norman. I ett pressmeddelande säger man att …

… Situationen för de svenska företagen blir allt kärvare. Men medan de stora bolagen varslar har de mindre företagen istället problem med att hitta kapital för att kunna växa. De svenska bankerna ställer allt större krav på säkerhet och för små företag blir det näst intill omöjligt att låna.

Här finns det verkligen all anledning att vidta åtgärder. Jag träffar i mitt arbete företrädare för mindre företag. De bekräftar bilden av allt mer restriktiva banker. De pressas idag från två håll. Större företag som håller inne betalningar så länge som möjligt och av större svårigheter att ordna fram krediter för investeringar. De hamnar allt mer i händerna på factoringfirmor genom att sälja fakturor som ett sätt att få fram likvida medel.

Det vore ju intressant att få se initiativ från Svenskt Näringsliv i denna fråga för att stödja de mindre företagen och underleverantörerna. Det behövs ju inte enbart politiska initiativ för att få ett bättre företagsklimat i Sverige.

Länkar: SvD, SvD, dn.se, di.se, di.se, SvD, Ekot, SvD

Andra som skrivit: Göran Zettergren, Peter Johansson

%d bloggare gillar detta: