Bloggarkiv

Om Miljöpartiet tycker vi inte!


I ett debattinlägg meddelar gruppledarna för alliansens partier i riksdagen sin djupa motvilja mot att Socialdemokraterna har bjudit in Miljöpartiet till sammanträde med pensionsgruppen. Riksdagens pensionsgrupp är formerad av de fem partier som står bakom införandet av dagens allmänna pensionssystem. I fyra olika punkter sammanfattar de sitt motstånd till att Miljöpartiet ska delta i gruppens arbete.

Det är väl inte helt utan fog som de fyra uttrycker sitt avståndstagande till det gröna partiet som deltagare i det kommande arbetet med pensionssystemet. MP har ju inte precis varit pensionssystemet största förespråkare. De borgerliga företrädarna passar dessutom på att uttala välkända borgerliga synpunkter om ekonomisk tillväxt och deras syn på arbetslinje etc.

Å andra sidan har ju KG Scherman en korrekt invändning till det borgerliga inlägget. Pensionsgruppen är faktiskt ett informellt organ inom riksdagen om än med vissa interna konstruktioner. I sitt genmäle skriver han att …

Något veto över pensionsfrågorna kan inte tilldelas en grupp av företrädare för några partier. Enligt grundlagen styr regeringen riket. Regeringen kan inte delegera denna uppgift till någon annan institution. Regeringen är skyldig att förelägga riksdagen de förslag till riksdagsbeslut som den finner behövligt, inte heller detta ansvar kan regeringen överlåta på någon annan.

Det går inte att komma ifrån att Miljöpartiet ingår i den sittande regeringen. Det är vidare regeringen som lämnar propositioner till riksdagen Det är ju inte formellt möjligt att förhindra MP inflytande över de lagförslag som den sittande regeringen ska lämna till riksdagen för behandling.

Sverige har idag ett finansiellt väldigt stabilt pensionssystem. Priset för detta har dagens och kommande pensionärer fått betala genom både att pensionsbromsen slagit till vid flera tillfällen. Pensionsutfallet är idag betydligt sämre än vad de inblandade fem partierna prognosticerade när ATP-systemet avvecklades. Det finns därför all anledning att diskutera reformer av pensionssystemet för att göra utfallet mer förutsägbart för de blivande pensionärerna.

Miljöpartiet säger sig nu acceptera de grundläggande principerna för pensionssystemet. Eftersom de nu också ingår i den sittande regeringen är det nu bättre att de deltar direkt i de diskussioner som förs i pensionsgruppen. Det kan knappast skada att ytterligare ett parti deltar i att ta ansvar för det pensionssystem som gäller idag.

Länkar: dn.sedn.sedn.sedn.sedn.se, SvD, SVT, dagens arena, di.se, EkotSVT, Ekot, Arbetsvärlden

Om pensionssystemet


Det råder ingen tvekan om att verkligheten sprungit ifrån vad 1990-talets politiker trodde om det nya pensionssystemet. Jag hyser inga särskilda dubier om att det var nödvändigt att förändra det pensionssystem som fanns då (ATP).

Idag finns ett ekonomiskt stabilt pensionssystem. Det finns inga större risker (åtminstone som jag förstår det) att systemet inte kommer att kunna ut pensionsmedel. Priset som dagens och blivande pensionärer betalar är att det finns inbyggda säkerhetssystem.

Ett tydligt sådant system är den, så kallade, ”bromsen”. Bromsen påverkas av samhällsekonomins utveckling och sådant som hur länge befolkningen lever. Med en allt ökande medellivslängd och försämrad samhällsekonomi skyddas systemet ”automatiskt” genom sänkta värden på utbetalda pensioner och intjänade pensionsrättigheter. Dessa effekter har kommit snabbare och blivit större än vad de riksdagspolitiker som beslutade om pensionssystemet nånsin trodde. Det visar, inte minst, den enkätundersökning som PRO presenterat.

De för pensionssystemets införande ansvariga partierna har därför kommit överens om att genomföra vissa justeringar för att mildra (eller smeta ut) effekterna av bromsen. Men den stora utmaningen för att åstadkomma ett bättre värde på pensionerna är att åstadkomma fler arbetstimmar. Det uppnås genom att fler arbetar längre. Genom att minska ohälsa i arbetslivet och genom att fler människor kommer i arbete kommer vi alla att få högre pensioner i framtiden.

Det är detta som är den verkliga utmaningen. Att reformera bromsen, sänka skatterna för pensionärerna och att se över premiepensionssystemet (PPM) är trots allt endast ytliga förändringar.

Länkar: SVT, SvD, SvD, dn.se

Pensionen och ett längre arbetsliv


Igår kom det ett pressmeddelande från, den så kallade Pensionsgruppen. Den har format en överenskommelse om att fortsätta utreda utformningen av pensionssystemet. Överenskommelsen berör fyra punkter:

  • utformningen av pensionsbromsen,
  • förändring av AP-fonderna,
  • premiepensionssystemet, samt
  • möjligheten att arbeta längre.

Jag har inga större synpunkter på att man vill förändra hur pensionsbromsen slår till. Vad man vill uppnå är att effekten av inbromsningen blir mjukare och att man ska slippa ständigt ”tvärnitande”. Här är parterna inom pensionsgruppen ganska överens. De känner alla hur dagens pensionärer jagar dem med förtvivlad ilska när pensionerna sjunker från en dag till annan. Partierna har inte råd att stöta sig med dem. En förändring kommer därför att ske.

Jag har svårare att förstå syftet med förändringarna av AP-fonderna. Jag läser formuleringarna i överenskommelsen men förstår ändå inte. Det kanske säger mer om mig än om dokumentets skribent/er. Jag har heller inte satt mig in i den eventuella debatt/diskussion som skett kring detta.

I överenskommelsen skrivs väldigt kortfattat om vad man vill uppnå med premiepensionssystemet. Det kanske speglar de motsättningar som finns mellan partierna i den frågan. Socialdemokraterna har öppnat för att sänka (eller helt ta bort) den andel av inkomsten (idag 2,5 % av det totala 18,5) som avsätts för premiepensionen. Det motsätter sig de borgerliga partierna. Däremot finns väl en större samsyn kring problemet med att så få av de blivande pensionärerna gör aktiva val när det gäller placeringen av sitt pensionskapital.

När det gäller den fjärde punkten att skapa ett längre arbetsliv är jag, milt sagt, besviken över ambitionsnivån. Man vill ta upp diskussioner med arbetsmarknadens parter kring de arbetandes drivkrafter för att arbeta längre. Underförstått vill man att parterna ska undanröja kollektivavtal som möjliggör för anställda att ta ut tjänstepension ”för tidigt”.

IF Metall har skrivit avtal om deltidspension för att möjliggöra för arbetande inom industrin att gå i delpension från 60 års ålder. Syftet med detta är att möjliggöra för fler att arbeta längre. Frågan är hur parterna i pensionsgruppen ser på en sådan lösning. Anser man att den ger felaktiga signaler?

Det enda konkreta som finns är att man vill att det ska vara möjligt att med stöd av lagen om anställningsskydd kunna arbeta till 69 års ålder. Det är knappast förvånande att det förslaget kommer. Det är enkelt att genomföra och kan säkert gynna vissa grupper av arbetstagare med både viljan och hälsan att fortsätta att arbeta. Men …

Det finns inga skrivningar om att diskutera med parterna om hur man ska skapa ett bättre arbetsliv som möjliggör för fler att ta sig fram till pensionsålderna i ett friskare skick. Inom flera branscher slås människor ut redan långt före 65-årsåldern. Det handlar om stora grupper människor som faktiskt inte kan förlänga sitt arbetsliv, hur gärna de än skulle vilja det. Men hälsan sätter stopp för det.

Här borde det finnas mycket att göra för att öka antalet arbetade timmar.

Men … inget …

Länkar: Arbetet, ingenjören, Publikt, dn.seSvD, SvD, di.se, SvD, SVT, di.se, SvD, dn.se

Pensionsbromsen blir kvar!


Dagens Nyheter rapporterar att partierna som ingår i pensionsgruppen inte kommer att föreslå riksdagen att avskaffa ”pensionsbromsen”. Vad de diskuterar är en annan konstruktion som kan innebära att nivån på hur pensionen utvecklas bättre kan förutses.

Det är en rimlig ståndpunkt. Vad man än tycker om bromsen så gör den att pensionssystemet blir långsiktigt hållbart. Den uppenbara nackdelen, som partierna inte förutsåg, var att bromsen skulle slå in på det sätt som den gjort. Det är klart att ingen är glad för att se sin inkomst minska från ett år till ett annat (särskilt om man inte kan kompensera sig för detta).

Ett annat – och större problem – är att klyftorna växer mellan de som utan större problem skulle kunna arbeta längre och de som inte kan det. Bland LO:s medlemsgrupper är det många som inte ens kan arbeta till 65-årsdagen. De ”straffas” därmed i och att det är livsinkomsten som avgör på vilken nivå pensionen hamnar. Eftersom medellivslängden ökar måste de arbetande (som ett genomsnitt) arbeta längre.

Socialdemokraterna driver kravet att det är bättre med långsiktiga reformer som gör att människor, framför allt LO:s medlemsgrupper, kan arbeta längre. Att enbart göra det möjligt att med stöd av lagen om anställningsskydd arbeta till 69 års ålder riskerar enbart att öka inkomstklyftorna mellan de som kan och inte kan arbeta längre.

Det är nog en rimlig bedömning att partierna i pensionsgruppen inte (med undantag för pensionsbromsen) kommer att nå några viktigare överenskommelser innan nästa års val. Men det gör kanske att pensionsfrågan blir en underordnad fråga i det kommande valet till riksdagen?

Länkar: dn.se, di.se

Pensionärerna betalar priset


Svenska Dagbladet har låtit Pensionsmyndigheten beräkna vilka effekter, den så kallade, pensionsbromsen får på de utgående pensionerna. Myndigheten har beräknat att den genomsnittlige pensionären under perioden 2010 – 2018 får sin inkomst minskad med drygt 47.000 kronor.

Det handlar med andra ord om stora pengar för de som svårligen kan kompensera sig för detta. Det är klart att denna effekt av pensionssystemet diskuteras av de som direkt drabbas av pensionssystemets säkerhetsventil. Det var ju inte på detta sätt som det nya pensionssystemet presenterades en gång i tiden.

Beräkningar tyder på att pensionsbromsen kommer att slå till under många år framöver. Pensionsbromsen finns till för att säkerställa pensionssystemet förmåga att hela tiden betala ut pension till pensionärerna. På det sättet fullgör den sin funktion.

Men det är klart att det är besvärande för de politiska partierna att pensionsgruppen ser hur deras utbetalda pensionsmedel minskar. Särskilt så här året innan allmänna val. Pensionärerna är nämligen plikttrogna och anser det viktigt att gå till valurnorna. Partierna i pensionsgruppen kommer därför finna en annan konstruktion av pensionsbromsen.

Hur den lösningen kommer att se ut återstår väl att se. Socialdemokraterna vill minska den andel som går till premiepensionen (PPM) – de borgerliga partierna vill det inte. Man kommer alldeles säkert att finna någon sorts kompromiss i frågan.

Länkar: SvD, dn.se, di.se, Arbetet, Aftonbladet, Aftonbladet ledare

Fler som skrivit: Håkan Svärdman

PPM-systemet måste göras om


imageNicholas Barr, professor i offentlig ekonomi vid London Schoolof Economics, är publicerad med ett väl balanserat inlägg kring det svenska pensionssystemet.

Han har skrivit en rapport (The pension system in Sweden) för Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO). Han för fram, vad jag uppfattar det som, ett antal rimliga ståndpunkter.

– Han menar att antalet valbara fonder inom PPM-systemet är alldeles för stort. Det gör att människor hellre väljer bort att göra aktiva val.
– Han vill fortsätta att anpassa pensionerna till livslängden samtidigt som pensionsåldern successivt höjs i takt med att medellivslängden ökar.
– Han menar att ”pensionsbromsen” slår till allt för hårt och snabbt. På detta område pågår ju redan ett arbete för att justera hur bromsen ska fungera.
– Han föreslår en mekanism för att sprida riskerna mellan generationer. Idag får varje generation ta sina egna kostnader (och vinster) beroende av det aktuella ekonomiska läget. Ett sådant förslag känns ganska rimlig.
– Eftersom att pensionärer har mycket små möjligheter att kompensera en inkomstminskning genom att arbeta mer föreslår han att pensionerna indexskyddas på ett sådant sätt att äldre har ett starkare inkomstskydd än yngre.

Han nämner vidare i förbifarten att han vill att tjänstepensionerna inte ska ”… uppmuntra till tidig pensionering, begränsa flexibiliteten i valet av pensionsålder eller minska rörligheten på arbetsmarknaden.”

Det är inte första gången som kravet kommer att arbetsmarknadens parter måste se över bestämmelserna i sina avtalade tjänstepensioner. Socialförsäkringsministern har ju uttalat att han är beredd att förändra skattelagstiftningen för att förhindra tjänstepensionering i allt för tidig ålder.

Det råder knappast någon tvekan om att dagens svenska pensionssystem är ekonomiskt hållbart. Priset betalas dock av de, framför allt stora arbetargrupper inom LO:s verksamhetsområden, som inte kan ”välja” att arbeta längre. Det är därför inte orimligt att man för dessa grupper försöker hitta konstruktioner för att säkerställa en rimlig nivå på medlemmarnas pension.

Som exempel kan nämnas att IF Metall nyligen har tecknat avtal om deltidspension. Detta kommer att möjliggöra för IF Metalls medlemmar att gå i deltidspension från 60 års ålder. Vidare är förhoppningen att man därmed kan arbeta längre och få en bättre pension. Detta skulle dock förhindras om riksdagen skulle lagstifta om att tjänstepensioner tidigast skulle få tas ut från 63 års ålder.

Det är arbetsmarknadens parter som genom sin fria förhandlingsrätt hanterar överenskommelser om tjänstepensioner. Parterna är inte okänsliga för debatt som sker i samhället. Parterna är fullt kapabla att själva hantera denna fråga utan politiska riktlinjer.

I övrigt känns Nicholas synpunkter rimliga som utgångspunkter i politiska överenskommelser inom pensionsgruppen.

Länkar: DN Debatt, di.se, SvD, SvD, SVT, Publikt, Tidningen Vision

Kampen om pensionen


Ekot skriver i ett par artiklar om de kommande förhandlingarna inom den, så kallade, pensionsgruppen. Regeringspartierna vill göra det möjligt att arbeta ända fram till 69 års ålder (idag 67 år).

Socialdemokraterna har inget intresse av en sådan reform. De framhåller som mer angeläget att öka antalet arbetade timmar genom att göra det möjligt för fler att arbeta till 65 års ålder. Framför allt bland LO-förbundens medlemmar finns stora grupper av arbetare som slås ut från arbetslivet flera år innan 65-årsdagen. Tomas Eneroth (S) säger att …

I dag slits många ut i förtid, både på grund av stress, men också belastningsskador. Vill vi ha fler arbetade timmar så finns det väldigt mycket att göra när det gäller förbättrade möjligheter till rehabilitering, arbetsmiljön och företagsvården. Det stora vinsten ligger i att vi kan få förändringar i hur arbetslivet faktiskt är utformat.

En annan fråga gäller frågan om storlekenpremiepensionen. Idag är den 2,5 % av lönen. Socialdemokraterna har öppnat för att minska den andelen. De flesta av regeringspartierna motsätter sig en sådan förändring. Det finns dock ett stort tryck från det omgivande samhället på förändringar i den delen.

Partierna kommer ju att behöva finna kompromisser kring dessa frågor för att kunna komma framåt. Som jag ser det är den svåraste frågan den om hur man kan förlänga arbetslivet för de som idag inte orkar till 65 års ålder. Att ändra lagen om anställningsskydd i den riktningen att man har rätt att arbeta till 69 års ålder är en billig och enkel reform. Att reformera premiepensionen är förmodligen också ganska enkelt. Här är svårigheterna snarare politiska än tekniska.

Men åtgärder för att göra det möjligt för människor att inte i förtid slås från arbetsmarknaden är dyra. De åtgärder som krävs måste av naturen vara långsiktiga och det tar därför lång tid innan man ser en utveckling. Åtgärderna måste handla om sjukvård och effektiva rehabiliteringsåtgärder, vilket arbetsliv vi önskar se i Sverige etc.

Den borgerliga regeringen har ju tydligt visat viken utveckling de vill se med förändringarna av sjukföräskringen och sin önskan att få en större låglönesektor. Jag hoppas verkligen att Tomas Eneroth kan komma framåt i dessa frågor. Men eftersom reformer kring dessa frågor inte berör pensionssystemet direkt behövs det parlamentariskt och annat tryck för att få förändringar i positiv riktning.

Länkar: Ekot, Ekot, SvD

Ökad stridsvilja hos pensionärerna


Stridsvilja hos pensionärerna

Svenska Dagbladet rapporterar att stridsviljan har ökat bland de stora pensionärsorganisationerna. De har i en rapport föreslagit att:

  • Premiepensionen avvecklas och tillgångarna förs över till inkomstpensionen
  • Ekonomin i inkomstpensionen stärks dels genom tillskottet från premiepensionen men också från andra håll
  • Bromsen kan avskaffas tack vare det ökade inflödet av avgifter till inkomstpensionen

Den, jämförelsevis, unge socialförsäkringsministern avvisar pensionärernas krav. Han räds dock inte att gå emot pensionärernas önskan i denna fråga. Han säger att …

De är inte bara pensionärer, de är också samhällsmedborgare och ser ju inte bara till sin egen pension här och nu.

Ulf Kristersson är ganska försiktig i sina svar till SvD:s journalist. Det kan jag förstå. Han står ju inför förhandlingar inom den grupp av fem riksdagspartier som står bakom pensionsöverenskommelsen. Framför allt har socialdemokraterna gjort flera utspel i pensionsfrågan. De har öppnat för att avsätta något mindre till premiepensionen och prioriterar annorlunda än regeringen när det gäller ett längre arbetsliv.

Jag delar statsrådets åsikt att inte avskaffa bromsen i pensionssystemet. Det innebär, trots allt, ett mer hållbart pensionssystem. Samtidigt förstår jag pensionärernas ståndpunkt i frågan. Jag har sett hur mina föräldrar fått lägre pension under några år. De har samtidigt fått ökade kostnader för sitt boende och övriga levnadsomkostnader. I intervjun visar Ulf Kristersson ganska liten förståelse för detta. Han pratar om att den sänkta pensionen ”endast” motsvarar några procent.

Det går inte att komma ifrån att arbetslivet måste förlängas i takt med att medelåldern ökar. Samtidigt måste det tas hänsyn till att stora arbetargrupper pensioneras betydligt tidigare än andra. De bidrar genom sitt arbete till pensionssystemet och måste därför känna att även de kan få njuta frukterna av sitt arbetsliv. Häri ligger den stora utmaningen i de kommande förhandlingarna.

Länkar: SvD, SvD, SvD, dagens arena

Något större rättvisa mellan olika generationer


Pensionsmyndigheten har lagt ett förslag om ett nytt sätt att beräkna det inkomstindex som styr nivån på den statliga pensionen. Det nya sättet att beräkna nivån på pensionen ska minska variationerna upp/ned över åren.

Idag beräknas indexet som löntagarnas inkomstutveckling de tre senaste åren, justerat för prisutvecklingen. Enligt förslaget ska beräkningen bygga på hur inkomsterna för de förvärvsarbetande förändras mellan det innevarande året och nästkommande år. Med detta sätt att räkna finns en risk för prognosfel. Men som Ole Settergren (chef Pensionsmyndigheten), säger

Vårt förslag ger mindre variationer i pensionerna, säger han. Sannolikheten för nominellt sänkta pensioner kommer att minska.

Dessutom kommer pensionerna att följa konjunkturen bättre. Med den stora eftersläpning som finns i den nuvarande indexeringen har pensionerna sänkts när det går bra i den svenska ekonomin, och höjts när konjunkturen är dålig. Det har inte minst varit ett pedagogiskt problem.

Det finns en del andra tankar i förslaget som ska innebära något större rättvisa mellan olika generationer. Men det främsta syftet med ett nytt sätt att beräkna pensionen är att göra det lättare för pensionärer att planera för sin kommande ekonomi. Det är ju gott och väl.

Nu vill Pensionsmyndigheten att pensionsgruppen ska se på förslaget. Ska förslaget bli verklighet krävs en överenskommelse mellan de fem partier som gruppen representerar. Vi får väl se …

Länkar: Arbetet, di.se, SvD

%d bloggare gillar detta: