Bloggarkiv

Underfinansierad pensionsreform


Joel Dahlberg har skrivit en ny bok om det svenska pensionssystem som infördes under 1990-talet som ersättning för ATP-systemet. Han presenterar boken genom en artikel i Svenska Dagbladet.

De politiska partier som står bakom pensionsreformen (Socialdemokraterna tillsammans med regeringspartierna) har tillsatt en egen utredning. Bakgrunden är ju att man kommit på att man behöver arbeta två år längre för att kunna hamna på samma nivå som då, när pensionsreformen skedde. LO har granskat reformen och bekräftar resultatet att man behöver arbeta längre.

Hr. Statsministern tänkte ju får en tid sedan högt inför en journalist och hoppades då på ett arbetsliv fram tills 75 års ålder. Det ska vara möjligt att byte arbete om, till exempel, kroppen säger ifrån. Det ska till och med vara möjligt att genom studier ändra bana i arbetslivet. Den borgerliga regeringen vill ta ett första steg genom en förändring av lagen om anställningsskydd. Det ska bli möjligt att arbeta till 69 års ålder enligt regeringens förslag. Socialdemokraterna vill hellre diskutera åtgärder som kan bidra till förbättringar av arbetslivet som gör det möjligt att arbeta till 65 års ålder. För stora  arbetargrupper inom LO:s förbund ligger den reella pensionsålder närmare 60 års ålder.

Att ändra lagen går fort. Att skifta fokus på arbetslivet tar längre tid. Det behöver vidtas åtgärder som på längre sikt bidrar till att möjliggöra ett bättre arbets- och hälsoliv.

Nåväl – Joel är kritisk till hur pensionen debatteras (snarare inte debatteras) idag. Han säger, bland annat, att …

Vi har nu istället ett system där ingen vet vilka pensioner vi kan räkna med i framtiden och när jag frågar ansvariga politiker om vad de anser är en rimlig pensionsnivå får jag inga svar. Ingen vill uttala sig om huruvida de pensioner systemet levererar ligger på en rimlig nivå eller om det ens är önskvärt att de är rimliga. Det skulle ju i så fall kunna tolkas som att det finns ett politiskt åtagande vad gäller nivåer och det undviker man noggrant att precisera.

Den här luddigheten kan också vara ett skäl till att pensionsdebatten ännu inte tagit fart; det är 50- och 60-talisterna som är de stora förlorarna i pensionsspelet, men det märker de inte förrän de ska börja leva på sin pension.

Det ligger nog en del i det där. Debatten förs knappast alls i media. De politiska partier som står bakom reformen är förmodligen ganska nöjda med att få föra förhandlingarna bakom låsta dörrar och i ljuddämpade rum. Jag tycker att LO och förbunden borde ta större plats i denna debatt. Det är ju dessa arbetargrupper som riskerar att få den allra lägsta pensionen.

Sedan är det förstås ingen enkel fråga att föra debatt om. Det är klart att alla vill vill kunna leva på en rimlig nivå på sin pension då den dagen kommer. Svårare är att ange den rimliga nivån, hur mycket som ska komma ur det offentliga systemet, genom tjänstepension och genom eget sparande.

För egen del kommer jag att fortsätta att följa denna debatt. Jag har dessutom beställt boken för läsning.

Länkar: SvD, dn.se, di.se, Rapport, TCO-tidningen, TCO-tidningen

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 683 andra följare

%d bloggers like this: