Bloggarkiv

Ålderdomen är inte rättvis


I en intervju med Ingmar Skoog (professor och föreståndare för Centret för åldrande och hälsa vid Göteborgs universitet, AgeCap) diskuterar han hur rättvist det egentligen är med en gemensam pensionsålder. Stora grupper av människor befinner sig i arbeten som snabbare sliter ned dem. Men eftersom det samtidigt är samma grupper som har lägre inkomster slår dagens pensionssystem hårdare emot dem.

Genom att både arbeta färre år och kvalificera sig för lägre pensionsrättigheter drabbas de av lägre pension än de som tjänar bättre och kan arbeta fler år. Ingmar menar därför att det behövs ett system där de som jobbar länge betalar för dem som inte orkar så många år.

Det där tål ju att funderas över. Det är ju inget alternativ som diskuteras i den pensionsgrupp som står bakom dagens pensionssystem. Det man diskuterar där är att föreslå att man ska ha rätt att arbeta till 69 års ålder. Man har även diskuterat mer långsiktiga åtgärder för att möjliggöra för fler att arbeta längre.

Det troliga är att ett förslag om 69 års ålder kommer ganska snart. Åtgärder för att förbättra arbetslivet och möjliggöra för fler att lämna det en gång med bättre hälsa är ju betydligt svårare att genomföra och bli överens om. Orsaken är ju förstås att åsikterna om hur dessa åtgärder ska se ut är alldeles för olika. Vidare finns ju en ambition bland de borgerliga partierna att få en större låglönesekter med en större andel av otrygga arbeten.

Ingmar Skoogs uppfattning är ju rekorderlig och det vore ju bra om det vore möjligt att finna en sådan konstruktion som han önskar. Men jag är rädd för att lösningarna kommer att få finansieras av de grupper som har de största behoven. IF Metall har i kollektivavtal fått in konstruktioner för att på sikt möjliggöra delpension. Detta finansieras kollektivt genom att man avstår löneutrymme.

Ett steg som LO-kollektivet behöver ta är att möjliggöra att tjänstepensionen kan intjänas från och med när man inträder i yrkeslivet. Idag gäller att ungdomar måste vänta till 25 års ålder innan arbetsgivarna börjar avsätta premier till tjänstepension. Anledningen till det är att LO- och PTK-kollektiven idag har samma system för tjänstepensionen. Detta gynnar, framför allt tjänstemännen då dessa både kommer in i arbetslivet senare och kan arbeta längre än LO-grupperna.

Den ökade ”kostnad” som arbetsgivarna skulle få med att börja betala in premier tidigare kan de ”tjäna” tillbaka genom att LO:s medlemsgrupper tidigare försvinner från arbetslivet. Men, det är klart, det är ju knappast argument som arbetsgivarnas organistioner låter sig imponeras utav i händelse av kommande förhandlingar.

Därmed blir det, antingen, en fråga om hur mycket man är villig att betala i avstått löneutrymme eller huruvida detta är en fråga som förbunden kan ta strejk för.

Om ett längre arbetsliv


Riksdagens arbetsmarknadsutskott har tagit fram en rapport kring problemen/utmaningarna med en äldre befolkning och arbetslivet. Rapporten är väl framtagen i anledning av debatten kring pensionssystemet och den ökande medellivslängden.

Pensionssystemet bygger ju, förenklat, på principen om hela arbetslivets inkomster och samhällsekonomins utveckling. Då den svenska befolkningen lever allt längre får detta konsekvenser för nivån på den intjänade pensionen. Vi behöver helt enkelt arbeta fler år i arbetslivet för att tjäna ihop till en rimlig nivå på pensionen.

I utskottets rapport konstateras att det finns en negativ attityd bland svenska arbetsgivare gentemot äldre arbetstagare. Det finns vidare en uppfattning bland många att äldre ska lämna plats för de yngre (särskilt, antar jag, i perioder av osäkrare konjunkturer på arbetsmarknaden).

Samtidigt har olika yrkesgrupper olika möjligheter att arbeta längre. Bland LO:s olika branscher är den genomsnittliga åldern för pension lägre än 65 år. Stora grupper av arbetstagare kan inte arbeta längre för att få en bättre pension. Det innebär att LO-förbundens medlemsgrupper står inför att bli de stora förlorarna med den rådande utvecklingen.

Det kommer att behövas ett målinriktat arbete för att möjliggöra för fler att ta sig fram till en pensionsålder och en rimlig nivå på pensionen. Det kräver mer insatser än vad Hanne Kjöller något ytligt påpekar i ett aktuellt inlägg.

Länkar: dn.se, dn.se, SVT, SVT, Arbetet

Fler som skrivit: Johan Westerholm, Mikael Dubois

Sänkt pensionsålder


I en undersökning som AMF låtit opinionsinstitutet Novus genomföra framkommer att industriarbetare inte anser sig ha möjlighet att arbeta efter 65 års ålder. Orsaken är att man av hälsoskäl inte anser sig kunna arbeta längre än så.

Undersökningen speglar den klasskillnad som finns bland de som vill arbeta längre och de som av hälsoskäl inte kan det. LO:s medlemsförbund hyser de flesta av de som inte klarar av att arbeta längre för att förbättra sitt pensionsutfall. I artikeln som Dagens Arbete anges att den genomsnittliga pensionsåldern är 62 år inom IF Metall.

IF Metall har i den senaste avtalsrörelsen nått överenskommelse om deltidspension. Det innebär en möjlighet för anställda att ansöka om att gå i delpension från och med den dag man fyller 60 år. I överenskommelsen ingår att arbetsgivarna avsätter premier till individuella delpensionskonton.

Det kommer förstås att ta ett antal år att bygga upp ett tillräckligt kapital för att göra delpension till en reell möjlighet för fler. Men, inriktningen är ändå riktig. Syftet med delpensionslösningen är ju att möjliggöra för fler personer att arbeta längre och därmed förbättra nivån på sin pension.

Nu gäller det bara att övertyga statsmakterna att inte försvåra för arbetsmarknadens parter att ingå sådana överenskommelser. Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson har ju ganska tydligt markerat sin vilja att beivra avtal om tjänstepension innebärande pensionering i allt för tidig ålder.

Långsiktigt gäller att arbeta för ett ett arbetsliv där fler orkar ända fram med hälsan i behåll. Idag ser inte verkligheten ut så. Då måste man från statens sida vara beredd att acceptera sådana lösningar som IF Metall har åstadkommit för sina medlemmar.

Länkar: da.se, da.se, Arbetet

Fler som skrivit: Martin Moberg

Pensionsbromsen blir kvar!


Dagens Nyheter rapporterar att partierna som ingår i pensionsgruppen inte kommer att föreslå riksdagen att avskaffa ”pensionsbromsen”. Vad de diskuterar är en annan konstruktion som kan innebära att nivån på hur pensionen utvecklas bättre kan förutses.

Det är en rimlig ståndpunkt. Vad man än tycker om bromsen så gör den att pensionssystemet blir långsiktigt hållbart. Den uppenbara nackdelen, som partierna inte förutsåg, var att bromsen skulle slå in på det sätt som den gjort. Det är klart att ingen är glad för att se sin inkomst minska från ett år till ett annat (särskilt om man inte kan kompensera sig för detta).

Ett annat – och större problem – är att klyftorna växer mellan de som utan större problem skulle kunna arbeta längre och de som inte kan det. Bland LO:s medlemsgrupper är det många som inte ens kan arbeta till 65-årsdagen. De ”straffas” därmed i och att det är livsinkomsten som avgör på vilken nivå pensionen hamnar. Eftersom medellivslängden ökar måste de arbetande (som ett genomsnitt) arbeta längre.

Socialdemokraterna driver kravet att det är bättre med långsiktiga reformer som gör att människor, framför allt LO:s medlemsgrupper, kan arbeta längre. Att enbart göra det möjligt att med stöd av lagen om anställningsskydd arbeta till 69 års ålder riskerar enbart att öka inkomstklyftorna mellan de som kan och inte kan arbeta längre.

Det är nog en rimlig bedömning att partierna i pensionsgruppen inte (med undantag för pensionsbromsen) kommer att nå några viktigare överenskommelser innan nästa års val. Men det gör kanske att pensionsfrågan blir en underordnad fråga i det kommande valet till riksdagen?

Länkar: dn.se, di.se

Måste vi arbeta längre?


Det förs ju en debatt i Sverige om det pensionssystem som vi haft sedan en tid tillbaka. Det har tillsatts arbetsgrupper och utredningar som ska komma med förslag. Problemet ligger ju i att den ökande genomsnittsåldern gör att dagens arbetande måste arbeta fler år för att få en rimlig nivå på pensionen. Till det kommer, den så kallade, pensionsbromsen som vid flera tillfällen de senaste åren sänkt värdet på utgående pensioner och pensionsrättigheter.

I våras lämnade den statliga pensionsåldersutredningen ett betänkande om hur man ska lösa ”åldersproblemet”. Deras förslag handlar om att blivande pensioner måste arbeta längre. Det sker genom att man ska få arbeta till 69 års ålder (idag 67 år). Man föreslår en pensionsålder som regleras med genomsnittsålderns utveckling. Vidare föreslår man ökade insatser för att få en bättre arbetsmiljö som gör att fler kan arbeta längre.

Tidningen Arbetet har läst det yttrande över förslagen som LO lämnat in till utredningen. LO delar flera av utredningens förslag men är även kritiska till vissa punkter. LO anser att utredningen har ett allt för hårt fokus på att höja åldern när pension börjar tas ut. LO menar att det är antalet arbetade timmar som är det avgörande. Stora grupper inom, framför allt, LO-förbunden har idag en genomsnittlig pensionsålder strax över 60 års ålder. Artikelförfattaren skriver att …

Vad LO-medlemmarna beträffar kommer de inte att orka arbeta längre upp i åldrarna bara för att åldersgränserna höjs. En förutsättning för att LO ska acceptera höjda åldersgränser för pension är att åldersgränserna för a-kassa, sjukpenning och sjukersättning följer med uppåt – något som utredningen också har föreslagit. LO hävdar att a-kassan och de arbetsmarknadspolitiska programmen dessutom måste förbättras, annars finns risken att äldre arbetssökande ser sig tvungna att börja ta ut ålderspension tidigare än riktåldern.

LO är vidare kritisk till att utredningen lägger sig i en fråga som berör arbetsmarknadens parter. Idag är det möjligt att ta ut sin tjänstepension från 55 års ålder. Utredningen vill i lag reglera att detta ska få ske tidigast från 62 års ålder.

Pensionsmyndigheten har också lämnat in ett remissvar. De påpekar något väsentligt och som påpekas i artikeln. Artikelförfattaren skriver att …

De största hindren för ett längre arbetsliv finns dock i arbetslivet självt, anser Pensionsmyndigheten: i arbetsmiljön, i diskrimineringen av äldre på arbetsmarknaden, och i bristen på kompetensutveckling. Och de hindren är de svåraste att göra någonting åt.

Det är enkelt att lagstifta om hur länge man ska få arbeta och att införa en riktålder för pension. Men insatser för att förbättra klimatet på arbetsmarknaden är betydligt. De insatser man genomför kan ta många år innan man ser om de har effekt.

Länkar: Arbetet, SVT, Arbetet, Publikt, Publikt, SVT, di.se, Ekot, di.se

Om hur kravet på ett längre arbetsliv kolliderar med utslitna människor


Tidningen Arbetet har publicerat statistik över vilka yrken som har den högsta andelen människor med sjukersättning/förtidspension.

Det är väl knappast obekant att det svenska pensionssystemet står inför stora påfrestningar. Systemet är, i och för sig, stabilt. Priset för det är ju att den högre medellivslängden innebär att den pension som utbetalas blir allt lägre om inte åtgärder vidtas.

Rikets statsminister har ju tänkt högt om att han kan tänka sig att pensionsåldern borde vara 75 år. Nu kommer det knappast att bli så. Däremot är nog samstämmigheten stor mellan de politiska partierna om att svensken behöver arbeta längre för att få en rimlig ekonomisk levnadsnivå som pensionär.

De borgerliga regeringspartierna driver för sin del att man vill göra det möjligt att arbeta till 69 års ålder.Socialdemokraterna vill hellre skapa förutsättningar för fler att arbeta till 65 års ålder. De partier som står bakom dagens gällande pensionssystem tillsatte därför en pensionsåldersutredning.Den föreslår att pensionsåldern ska bli flytande och följa genomsnittsåldern. Utredningen föreslår även investeringar i att skapa förutsättningar för ett längre arbetsliv.

Jag är ganska övertygad om att de borgerliga partierna kommer att få som de önskar. Den möjliga pensionsåldern kommer att bli högre. Det är en enkel och till synes billig åtgärd även om det borde få konsekvenser på olika socialförsäkringssystem. Men då stora grupper av löntagare inte ens når fram till dagens informella pensionsålder om 65 år riskerar dessa att bli ekonomiska förlorare.

Det kommer att krävas stora insatser för att förlänga arbetslivet för de yrkesgrupper som riskerar att bli ”förlorare”. Resultaten kommer vare sig snabbt eller billigt. Det krävs att både statliga som arbetsgivarinsatser för att skapa förutsättningar för ett längre arbetsliv. Den borgerliga regeringen har ju verkligen inte varit något föredöme när det gäller att prioritera insatser för en bättre arbetsmiljö.

Bland det första som den borgerliga regering som tillträdde hösten 2006 gjorde var att utradera Arbetslivsinstitutet och att kraftigt minska medlen till Arbetsmiljöverket. Till talet stödjer de nu insatser för att förbättra arbetsmiljön. Det känns onekligen som en omvändelse under galgen.

Vill man nu bibehålla förtroendet för dagens pensionssystem krävs det insatser även för de människor som inte kan välja att arbeta till vare sig 65 eller 67 (eller 69) års ålder. LO och dess medlemsförbund har en viktig insats i att företräda de människor som idag har den lägsta pensionsåldern.

Länkar: Arbetet, Arbetet, Arbetet

Svenskarna ska arbeta längre!


Ulf Kristersson vill förlänga arbetslivet

Ålderspensionsutredningen har presenterat sina förslag för att säkerställa pensionssystemets möjlighet att leverera en rimlig nivå på pensionen.

Vad jag förstår av rapporteringen innehåller paketet flera delar – kortsiktiga som mer långsiktiga delar. Till de kortsiktiga hör att ”pensionsåldern” ska följa utvecklingen av genomsnittsåldern och att man ska ha rätt att arbeta till 69 års ålder.

Vidare föreslår utredaren att trepartssamtal mellan staten och parterna på arbetsmarknaden genomförs för senarelägga tidpunkten för att ta ut sin tjänstepension.

Men den stora potentialen i att förlänga arbetslivet är att färre personer slutar sitt aktiva yrkesliv i förtid. För att klara detta krävs åtgärder för ett bättre arbetsliv. Här föreslår utredaren flera åtgärder såsom …

  • Arbetsmiljöverket ska stärkas
  • Skyddsombudens kunskap ska förbättras
  • Lagstiftningen mot åldersdiskriminering ska skärpas
  • Äldre ska få bättre möjligheter att uppgradera sitt kunnande

Förslagen känns inte särskilt oväntade. Flera av förslagen kommer alldeles säkert att bli verklighet. Jag förväntar mig att pensionsåldern kommer att höjas i takt med genomsnittsålderns utveckling. Jag tror också att människor kommer att få rätt att arbeta längre än dagens 67 år. De borgerliga partierna förespråkar dessa åtgärder. Socialdemokraterna förespråkar snarare åtgärder för att förlänga arbetslivet på annat sätt. Någonstans kommer dessa parter att finna kompromisser.

Problemet som lagstiftarna står inför i denna fråga är ju att svenskarna är delade i pensionsfrågan. Stora yrkesgrupper klarar inte av att arbeta till dagens informella pensionsålder om 65 år. Stora yrkesgrupper kan det och vill gärna arbeta längre. Det syns tydligt i hur Saco och TCO tagit emot förslagen jämfört med LO:s reaktion. Tjänstemännens organisationer är mer förstående till förslagen än vad LO är.

Det kommer att krävas många åtgärder för att förlänga yrkeslivet för hela den svenska befolkningen. Det går inte att blunda för att något måste göras för att säkerställa en rimlig levnadsnivå för kommande pensionärer. Det krävs att man arbetar längre, det krävs investeringar i arbetsmiljöarbetet och säkert krävs större avsättningar till pensionen.

IF Metall har fått genomslag för en satsning på delpension i de avtal man tecknat. Det är en alldeles utmärkt satsning. Det kan göra att industriarbetarna kan förlänga sitt arbetsliv och därmed sin pension. Nästa steg vore att LO-förbunden i förhandlingar får i genom att avtalspensionen kan börja tjänas in redan från 20 års ålder. Idag förlorar LO-förbundens medlemmar flera år utan avsättning till sin tjänstepension. Sedan förlorar de i slutet eftersom en majoritet inte arbetar fram till 65-årsdagen.

LO och LO-förbunden behöver bli mer aktiva i frågan om den framtida pensionen och hur arbetslivet organiseras. Risken är annars att LO:s medlemsgrupper blir de som får betala förändringarna med en allt lägre nivå på de kommande pensionerna.

Länkar: Arbetet, dn.se, Arbetsliv, SvD, Arbetet, SvD, Lag&Avtal, dn.se, dn.se, vlt, di.se, dn.se, dn.se, Ekot, dagens arena, vlt, SVT, SvD, Arbetet, Kollega, ka.se, Publikt, dagens arena, SvD

Skrivet: Pensionsåldersutredningen, Martin Moberg, Martin Moberg, Peter Högberg, Martin Moberg, Roger Jönsson

Ökad stridsvilja hos pensionärerna


Stridsvilja hos pensionärerna

Svenska Dagbladet rapporterar att stridsviljan har ökat bland de stora pensionärsorganisationerna. De har i en rapport föreslagit att:

  • Premiepensionen avvecklas och tillgångarna förs över till inkomstpensionen
  • Ekonomin i inkomstpensionen stärks dels genom tillskottet från premiepensionen men också från andra håll
  • Bromsen kan avskaffas tack vare det ökade inflödet av avgifter till inkomstpensionen

Den, jämförelsevis, unge socialförsäkringsministern avvisar pensionärernas krav. Han räds dock inte att gå emot pensionärernas önskan i denna fråga. Han säger att …

De är inte bara pensionärer, de är också samhällsmedborgare och ser ju inte bara till sin egen pension här och nu.

Ulf Kristersson är ganska försiktig i sina svar till SvD:s journalist. Det kan jag förstå. Han står ju inför förhandlingar inom den grupp av fem riksdagspartier som står bakom pensionsöverenskommelsen. Framför allt har socialdemokraterna gjort flera utspel i pensionsfrågan. De har öppnat för att avsätta något mindre till premiepensionen och prioriterar annorlunda än regeringen när det gäller ett längre arbetsliv.

Jag delar statsrådets åsikt att inte avskaffa bromsen i pensionssystemet. Det innebär, trots allt, ett mer hållbart pensionssystem. Samtidigt förstår jag pensionärernas ståndpunkt i frågan. Jag har sett hur mina föräldrar fått lägre pension under några år. De har samtidigt fått ökade kostnader för sitt boende och övriga levnadsomkostnader. I intervjun visar Ulf Kristersson ganska liten förståelse för detta. Han pratar om att den sänkta pensionen ”endast” motsvarar några procent.

Det går inte att komma ifrån att arbetslivet måste förlängas i takt med att medelåldern ökar. Samtidigt måste det tas hänsyn till att stora arbetargrupper pensioneras betydligt tidigare än andra. De bidrar genom sitt arbete till pensionssystemet och måste därför känna att även de kan få njuta frukterna av sitt arbetsliv. Häri ligger den stora utmaningen i de kommande förhandlingarna.

Länkar: SvD, SvD, SvD, dagens arena

Om ett samhälle där människor kan vara trygga då de nått pensionsåldern


Det behövs en förnyelse av vuxenutbildningen, förbättringar av sjukersättningssystemet och en större avdragsrätt för pensionssparande.

Håkan Svärdman, välfärdsanalytiker på Folksam, har skrivit ett spännande inlägg i Sydsvenska Dagbladet.

Det är ju knappast en nyhet att dagens blivande pensionärer står inför en minskande nivå på sin pension. Orsaken är, som Håkan beskriver det att …

Fler människor blir äldre än vad det allmänna pensionssystemet är dimensionerat för.

Den så kallade bromsen, som värdesäkrar pensionspengarna, är känsligare för svängningar i sysselsättningen och finansmarknaden än vad de som utformade denna mekanism förväntade sig.

Den faktiska pensionsåldern, när människor i praktiken går i pension, har stagnerat runt 63 år. Förändras det inte sjunker den allmänna pensionen med mellan 10 och 15 procentenheter inom 20 år. Dagens 45-åringar kan få en sammanlagd pension på runt mellan 55 och 60 procent av sin slutlön. Och på denna pension, som dessutom successivt minskar i köpkraft, ska de försörja sig under 20–25 år som pensionärer.

Håkan ställer sig därför positiv till att införa en livslängdsrelaterad pensionsålder. Men det räcker inte med detta. Det krävs även reformer av annat slag som ”… underlättar för människor att vårda sin hälsa, förbättra sina arbetsmarknadsutsikter och kunna bygga upp en buffert som förstärker deras ekonomi efter pensionen.” Håkan föreslår därför följande reformer i tre punkter:

  • Förnya vuxenutbildningen.
  • Främja försäkringssparandet.
  • Förbättra sjukersättningen för äldre.

Håkan säger avslutningsvis att …

Mina förslag kostar givetvis pengar, men finansieras snabbt i och med att den faktiska pensionsåldern stiger. Dessutom läggs en god grund för ett samhälle där människor kan vara trygga även efter att de nått pensionsåldern.

Förslagen känns för min del både relevanta och angelägna. Det finns stora grupper av arbetstagare som både vill och kan arbeta längre än vad som är brukligt. Samtidigt finns det, framför allt inom LO:s branscher, många människor som inte klarar av att arbeta ens till 65 år. Jag inser att det krävs att människor arbetar fler år för att säkra en rimlig nivå på sin pension. Men för att klara av detta krävs insatser för att möjliggöra detta för fler människor.

Om en allt högre pensionsålder


Fullständigt absurt när det kommer förslag om att höja pensionsåldern

Dagens Nyheter rapporterar att Pensionsåldersutredningen kommer att föreslå höjd pensionsålder och att det ska vara tillåtet att med stöd av lagen om anställningsskydd arbeta till 69 års ålder. Det är först vid 63 års ålder det ska vara möjligt att gå i ålderspension. Departementsrådet Ingemar Eriksson, som ansvarar för utredningen, vill inte bekräfta tidningens uppgifter. Han säger …

Jag vill inte nämna några särskilda siffror nu. Vi har uppdraget att se över alla relevanta åldergränser. Förslagen kommer i början av april och de är inte färdiga än. Arbetet kommer att pågå fram till dess.

Utredningen diskuterar tydligen även att koppla pensionsåldern till medellivslängden. Det är ett system som redan tillämpas i Danmark.

Det är väl inte särskilt överraskande om det visar sig att DN:s uppgifter stämmer. Det är otvistat att medellivslängden har ökat som ett genomsnitt av den svenska befolkningen. Då den arbetande befolkningen minskar i förhållande till den icke förvärsarbetande samt att allt fler kommer ut senare i arbetslivet ska ju avsatta pensionsmedel räcka allt längre och till fler. Det är ju en ekvation som inte håller på lång sikt.

Men samtidigt finns stora grupper av människor som inte klarar av att arbeta fram till den informella pensionsåldern om 65 år. Det gäller framför allt yrkesgrupper inom LO:s medlemsförbund. Anders Ferbe, förbundsordförande för IF Metall, säger att …

Våra 450 000 medlemmar har i dag en genomsnittlig pensionsålder på strax över 61 år. Det blir fullständigt absurt när det kommer förslag om att höja pensionsåldern. Det är överhuvudtaget inte en relevant diskussion utifrån väldigt många industriarbetares verklighet.

I pensionsgruppen, med representanter för de fem partier som står bakom den pensionsöverenskommelse som ledde fram till dagens pensionssystem, diskuteras dessa frågor. De fyra borgerliga partierna vill höja den tillåtna arbetsålder till 69 års ålder. Socialdemokraterna, däremot, argumenterar för att man måste prioritera åtgärder för att göra det möjligt för fler att arbeta längre. Det kräver investeringar i åtgärder i arbetsmiljö och andra åtgärder för att även LO:s medlemsgrupper ska orka arbeta längre.

Ett intressant inlägg i denna debatt kommer från Företagarna. De motsätter sig tvingande regler för arbetsgivare som innebär att äldre kan vara kvar längre i anställning. De vill hellre ha en flexiblare arbetssätt. I klartext vill de kunna skicka ut äldre arbetskraft från arbetsplatserna. Detta står ju i motsats till den (åtminstone) officiella politiska ståndpunkten.

Den enkla åtgärden är att höja pensionsåldern. Stora grupper i arbetslivet kommer inte ha problem med det (åtminstone inte fysiska). För människor som arbetar inom ”arbetaryrken” innebär dock detta inget.

Vi får väl se hur dragkampen i pensionsgruppen kommer att sluta. Det är väl knappast en högoddsare att högre pensionsålder kommer att finnas med i paketet. Svårare är att gissa vilka åtgärder för att främja ett längre arbetsliv som parterna kan komma överens om.

De politiska har en del viktiga utmaningar att hantera på detta område. De är kanske inga som man kan vinna val på. Risken är kanske större att man kan förlora röster på detta område. Men frågorna går inte att undvika eller blunda för.

Länkar: dn.sedn.sedn.sedn.se, SvD, Arbetet, Arbetet, da.se, Ekot, SVT, ekuriren, SvD, Ekot, di.se, di.se, SvD, SvD Brännpunkt

Andra som skrivit: Ann-Sofie Wågström, Martin Moberg, Martin Moberg

%d bloggare gillar detta: