Bloggarkiv

Centern har kört huvudet i väggen


Dagens Industri och Svenska Dagbladet skriver i varsin artikel om Centerpartiets opinionskris. Partiet har ju en längre tid legat på nivåer i opinionen som antyder att man inte klarar av riksdagsspärren i det kommande valet. De senaste siffrorna som angav 2.8 % har tydligen ruskat om ordentligt i partileden.

Även om man utåt visar upp ett positivt ansikte och talar om att man är duktig på att spurta in i mål i valrörelsens slutskede är det uppenbart att partiets problem är allvarligt. I de två artiklarna anges debatten om det partiprogram som lades fram för ett år sedan som en anledning till opinionstappet.

Som ett gammalt folkrörelseparti har centern länge kunnat lita till fotarbete ute i bygderna för att kunna samla de röster som behövts. Men det verkar som om dessa tider är över. Centerpartiet kommer att vara beroende av stödröstande borgerliga väljare. Men ska Centern få dessa röster krävs att man på egen hand ligger på en nivå där eventuella stödröster inte känns som bortkastad möda. Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, säger att …

Har ingenting hänt efter vårbudgeten då är det nog rökt för alliansen. … Då är det mycket lättare för moderata väljare att se om sitt eget hus och stärka det egna partiet.

Jag har tidigare uttryckt att Kristdemokraterna står närmare en uteslutning från Riksdagen efter höstens val. Men nu … vete tusan!

Det är fortfarande en lång resa fram till den 14 september då facit gives. Allt kan fortfarande hända. Centerpartiets och Kristdemokraternas prekära opinionsläge innebär att de måste ges stort utrymme i den kommande vårbudgeten. Samtidigt har Moderaterna för omvärlden meddelat att tiden för skattehöjningar, för tillfället, är över.

Det kan bli en intressant dragkamp att följa mellan de fyra partiernas ordföranden när de ska förhandla om vårbudgetens innehåll och politiska prioriteringar.

Länkar: di.se, SvD

Fler som skrivit: Alliansfritt Sverige

Annonser

Om nyliberalismens moraliska förfall


Sandro Scocco har skrivit ett inlägg på den socialdemokratiska programkommissionens blogg. Sandro visar att redan i samband med när det gällande partiprogrammet antogs skedde en rad händelser som borde förändrat synen på marknadsliberalismens tro på skattesänkningar, avregleringar och marknadens ofelbarhet. Han pekar på dessa fyra händelser:

  1. IT-bubblan
    ”När IT-bubblan sprack var det för många plågsamt uppenbart att marknaden inte var så rationell, utan snarare karakteriserades av en farlig kombination av ”other people’s money”, kortsiktig egennytta för aktörerna själva och flockbeteende.”
  2. Kinas medlemskap i WTO
    ”Kinas fulla inträde på världsmarknaden blev i praktiken en katastrof för USA och en tillgång för Europa.”
  3. 9/11
    ”… mänskliga rättigheter kom i bakgrunden och övervakning av medborgarna i förgrunden, d.v.s. en mer auktoritär demokratisk stat. Samtidigt skördade Kina med sin auktoritära marknadskapitalism stora framgångar. Tillsammans skapade det en osäkerhet om den sekulära marknadsliberala demokratin verkligen var historiens slut.”
  4. Paradigmets moraliska förfall
    ”Med början år 2000 sköljde en våg av företagskandaler över framför allt USA. … Vad som åtföljde alla dessa skandaler var historier om en fantastisk girighet från företagsledningarna när det gällde allt från löner, bonusar, yachter, flygplan och konst till miljonkalas för fruar.”

Sandro menar att de senaste 30 åren då den marknadsliberala vågen dominerat västvärldens politik inte har inneburit några fördelar för människor. Det har inneburit att en högre arbetslöshet har bitit sig fast. Ländernas statsskulder har ökat kraftigt. De problem som en ökad marknadsliberal ekonomi skulle lösa har bara inneburit att gamla tiders problem som ledde fram till 1930-talets djupa ekonomiska kris har återkommit. Sandro säger att …

Ska man tro på IMF:s forskare hänger det också ihop med den förda politiken. De stora inkomstökningarna för kapitalägarna (de rikaste hushållen) har lett till att de haft mer pengar än vad de behövt för till reala investeringar (maskiner/fastigheter). Den rikaste procenten har sedan 80-talet mer än fördubblat sin andel av de totala inkomsterna i många länder, exempelvis i både USA och Sverige, utan att andelen investeringar ökat. Dessa pengar har istället slussats tillbaka till hushåll och stat i form av lån.

Det som har hänt är att medan en liten elit har kunnat berika sig har löntagarna i stället tagit sig en massa lån för att upprätthålla sin konsumtion. Det som har hänt är en kraftig överföring av pengar till de allra rikaste. Den europeiska krisen med dess räddningspaket …

… till finansiella sektorn och neddragningar i offentlig sektor leder till ökade inkomstskillnader, stigande arbetslöshet och låg tillväxt, men skyddar de rikaste hushållen som äger skulderna. Det är alltså en förstärkning av de senaste trettio årens politik som lett oss in i de problem som vi har – färdriktningen består.

Sandro menar att en politik som syftar till minskad arbetslöshet (full sysselsättning) måste innebära att man upprätthåller efterfrågan samtidigt som hushåll och stater kan minska sina skulder. Han menar att det finns en del att lära av hur man löste den ekonomiska krisen på 1930-talet. Då höjde man olika typer av skatter. Dessa skattehöjningar finansierade olika transfereringsystem, investeringar i infrastruktur och offentlig konsumtion. Detta gjorde att hushållens konsumtion kunde öka. Sandro menar att detta innebar att staternas nationalinkomster steg med 90 % de efterkommande 30 åren. Sandro finner stöd av OECD som i december (2011?) efter en rapport konstaterade att lösningen …

… inkluderar möjligheten att höja marginalskatter, en effektivare skatteuppbörd, avskaffande av skatterabatter och en omvärdering av rollen för alla former av skatter på egendom och förmögenheter.

Det känns som om det är dags att stå upp för den ekonomiska politik som socialdemokraterna stod för när man tillträdde 1932. Det går säkert inte att agera på exakt samma sätt som då, men inspiration borde man finna där.

Kulturen – en spegel av verkligheten


Socialdemokraterna är mitt uppe i ett arbete med att formulera ett nytt partiprogram. I det arbetet har man vänt sig till partiets medlemmar och uppmanat dem att enskilt eller i sammanslutning inkomma med synpunkter på de frågeställningar som skickats ut. Nu breddas arbetet genom att en blogg öppnats där olika gästskribenter kommer att få skriva om sitt hjärtas mening. Så här beskrivs syftet:

Den närmaste tiden publicerar programkommissionen inlägg från inbjudna gästskribenter, som ombetts beskriva en viktig samhällsförändring som skett sedan det senaste socialdemokratiska paritprogrammet antogs 2001. De gästskribenter vi bjudit in är inte nödvändigtsvis socialdemokrater – flera av dem är det helt säkert inte. De åsikter de för fram delas inte nödvändigtvis av programkommissionen eller Socialdemokraterna som parti.

Maj-Gull Axelsson tillhör de författare och skribenter som kommer att bidra till debatten. Hon säger att …

Jag tror att det ger att de får uppriktiga svar som omväxling. Det blir inte de här vanliga fraserna, och de vanliga positionerna utan det blir folk som försöker på allvar  titta på vad det här samhället är och hur det har utvecklats.

Det ska bli spännande att följa debatten. Jag har förstås lagt upp bloggen i min RSS-läsare! Gör det du mä!

Länkar: SVT Kultur

Andra som skrivit: Martin Moberg, Helena Ericson, Johan Westerholm, Marika Lindgren Åsbrink, Peter Johansson, Veronica Palm, Rosemari Södergren

%d bloggare gillar detta: