Bloggarkiv

Unga arbetar otryggast


I en aktuell rapport visar LO att både antalet, som andelen, av de arbetande har otryggare anställningar. Sedan 1990 har antalet personer som har korta anställningar ökat från 378.000 personer till idag 618.000 anställda. Rapportens viktigaste resultat är de som visar att ungdomar som kvinnor är de som oftast arbetar under otrygga anställningsformer. Det finns även en tydlig skillnad mellan arbetaryrken inom LO och tjänstemannayrken som mellan olika branscher.

Inom hotell, restaurang och kultur, nöje och fritid är andelen med korta anställningar så hög som 43-45 %. LO visar i rapporten att antalet och hur länge man arbetar med korta anställningar har ökat sedan den borgerliga regeringen införde så kallad allmän visstidsanställning.

Sverige har kritiserats av EU-kommissionen för att bryta mot EU:s visstidsdirektiv. EU anser att den svenska lagstiftningen tillåter arbetsgivare att stapla korta anställningar ovanpå varandra väldigt länge. Den tidigare borgerliga regeringen ansåg å sin sida att det inte fanns några som helst problem med den svenska lagstiftningen. Den var därför inte beredd att genomföra någon som helst förändring av lagen om anställningsskydd.

Jag förnekar inte att det behövs ett visst mått av anställningsformer som medger kortare anställningar. Men det finns en tendens till att korta anställningar blir till normen i vissa branscher. Det är ett tydligt brott mot den lagstiftning som säger att tillsvidareanställning (fast) ska vara det normala. Det finns därför all anledning för den sittande regeringen att göra en översyn av den svenska lagstiftningen och ta EU:s kritik på allvar.

Länkar: SVT, SvD, dn.se, dagens arena, dagens arena, SVT, SVT, Aftonbladet ledare, politism, dagens arena, Aftonbladet ledare, Handelsnytt, Transportarbetaren, Arbetet

Fler som skrivit: Mats Larsson, Kaj Raving

Jämlika samhällen är det bästa skyddet mot rasism och fascism


Veronica Palm

Veronica Palm skriver i ett debattinlägg att det bästa sättet att motverka rasism och fascism i ett samhälle är att verka för ökad jämlikhet, att fler får chansen till arbete och inkludering. Veronica skriver att …

En förklaring till att rasismen ökar i Sverige är de senaste decenniernas utveckling där idén om att en människas välstånd alltid innebär att någon annan måste få det sämre, har smugit sig in i vårt samhälle. Synen på solidaritet som en förlustaffär, där vi som redan bor här blir fattigare och går en sämre framtid till mötes när det kommer nya människor till Sverige. Idén om samhället som ett nollsummespel är förödande. I själva verket blir vi starkare tillsammans. När vi blir fler och låter alla komma till sin rätt blir var och en av oss starkare och rikare. Men det kan vara svårt att känna för den som upplever sina egna livsmöjligheter försämras.

Veronica skriver att det behövs reformer för en generell och väl fungerande välfärd samt full sysselsättning med schyssta villkor på jobbet är viktiga byggstenar för att besegra rasismen.

Det är ju sant det hon skriver. I ett samhälle där allt fler upplever sig som förlorare är det en stor risk att man börjar peka på några andra som orsaken till den egna förlusten. Det blir utrymme för enkla förklaringar och mytbildning. Lösningarna är dock inte enkla och det finns knappast en saliggörande reform som ställer allt till rätta. Men inriktningen för politiken måste vara det som Veronica beskriver i sitt inlägg.

Fler som skrivit: Calle Fridén

Hur påverkas en människa av att ha en osäker anställning?


Anne Richter, psykolog och arbetsmiljöforskare, har fått AFA Försäkrings stipendium på en miljon kronor för att forska om anställningsotrygghet.

Anne kommer, bland annat, att besöka Claremont-universitetet i Kalifornien, där man specialiserat sig på så kallad positiv psykologi. Hon kommer under en två-årsperiod att kunna besöka olika utländska universitet, som kommit långt inom arbetsmiljöforskningen.

Anne menar att vi människor i hög grad definieras av vårt arbete. Det är viktigt att kunna säga till människor man möter vad man sysslar med. Därför upplevs stressen att inte veta om den anställning jag har kommer att fortsätta som negativ. Anne säger …

Om jag är rädd att få sparken kanske jag jobbar hårdare, men den effekten är kortvarig. I förlängningen tappar man sitt engagemang. Och en organisation mår bra om de anställda visar det lilla extra och vågar ”tänka utanför lådan”, men när vi är stressade och oroliga får vi tunnelseende och gör bara det vi vet att vi kan.

Hon menar vidare att det nästan är enklare att vara utan arbete. Då vet man att man måste söka arbete och gå vidare. Men världen är betydligt mer oklar för den som har en otrygg anställning. Anne säger vidare …

Vad kommer att hända? Vad ska jag göra? De anställda behöver beslutsunderlag, och organisationen ligger alltid före i informationsflödet. Därför måste man vara väldigt rak och öppen med hur det ligger till.

Anne säger att vi kommer att få leva med en otryggare arbetsmarknad. Det kommer inte att vara möjligt att vara hela livet på en och samma arbetsplats i framtiden. Människor kommer att behöva byta anställningar under hela sitt liv. På så sätt blir det verkligen viktigt att arbeta med dessa frågor. Idag förs debatten till stor del av arbetsgivarna som kräver allt högre flexibilitet av de anställda. Arbetsgivarna har dock litet att erbjuda tillbaka till de anställda för att göra dem starkare och bättre anpassade för den värld vi är på väg in i.

De fackliga organisationerna inom LO har ju också en diskussion att föra för att stärka de fackliga medlemmarna för arbetsmarknaden. Det blir en rejäl utmaning att skapa stabila fackliga organisationer i en verklighet med högre personalomsättning och där människor aktivare byter branscher.

Jag önskar, i alla händelser, Anne all lycka med sin forskning. Det är verkligen viktiga frågor att studera.

%d bloggare gillar detta: