Bloggarkiv

Om den politiska soppan kring Nuon-affären


Den tidigare borgerliga regeringen hade att hantera en ekonomisk affär under Vattenfalls domäner – Nuonaffären. Det som många kallar Sveriges sämsta affär någonsin. En del personer kan väl hävda att det epitetet är en överdrift. Men knappast någon kan väl betvivla att affären har skötts på ett mindre föredömligt sätt. Hittills har Vattenfalls ekonomiska äventyr orsakat bolaget omfattande ekonomisk skada.

Affären innebar en politisk börda för de borgerliga partierna när media började granska hur regeringen agerat inför Vattenfalls beslut i frågan. Den vid tillfället sittande näringsministern (Maud Olofsson) har vägrat att utveckla hur hon hanterade ärendet. Allianspartiernas ordföranden menar att de inte hade någon närmare insyn i frågan och lämpar över allt ansvar på Maud. Sanningen är väl knappast utredd (och förmodligen aldrig blir det) men innebar säkert ett blysänke för de borgerliga partiernas förtroende i den senaste valrörelsen.

Men det verkar som om den sittande regeringen har lärt sig något av det som skett. Näringsminister Mikael Damberg aviserar förändrade rutiner för de statliga bolagen och för regeringen. Det ska ställas högre krav än idag på skriftlig dokumentation – både när det gäller företagens frågor och regeringens svar när de statliga bolagen söker samråd med regeringen inför större beslut. Mikael säger att …

Vi får både krav på skriftlig dokumentation och att det ska vara gemensamhetsberedning i större ärenden. Det blir tydigt för tjänstemännen hur det ska gå till. Det borde göra att man inte kan hamna i den soppa som man hamnade i med Nuon-affären.

Problemet i det fallet var att regeringen och regeringskansliet inte klarade av att dokumentera och hantera ägarsamordningen.

Det känns klokt att ställa större krav på relevant dokumentation inför liknande kommande beslut. Det innebär måhända inte att liknande misslyckade affärer förhindras men det blir kanske lättare att utkräva relevant politiskt ansvar. Det i sin tur kan ju innebära en viss försiktighet inför ett ställningstagande.

Länkar: SvD, dn.se

En fråga om förlorat förtroende


Sur?

Regeringen kommer inte att ge Maud Olofsson fortsatt förtroende att representera staten i LKAB:s styrelse. Näringsminister säger i anledning av regeringens beslut att …

Det handlar om att vi har en princip om att de statliga företagen ska agera föredömligt. Då är det viktigt att styrelserna har ett förtroende. Och i det här fallet så har Maud Olofsson genom sitt agerande att inte komma till konstitutionsutskottet skadat det förtroendet.

Maud Olofsson ansåg ju att hon inte hade anledning att låta sig utfrågas av Konstitutionsutskottet i anledning av Nuon-affären. När det som ibland kallas för statens sämsta affär någonsin genomfördes var Maud ansvarigt statsråd. Mauds vägran att träffa KU har inte underlättat att reda ut hur Nuon-affären hanterades av regeringen. Det är uppenbart att det också var hennes avsikt.

Det finns därför ingen som helst anledning för staten att anlita Mauds tjänster i några som helst statliga sammanhang.

Länkar: SvD, Ekot, Ekot, SvD, di.se, di.se, Ekot, dagens arena, dn.se

Vattenfall ska vara statligt


Vattenfall ska ägas av staten

I ett debattinlägg argumenterar Stefan Löfven, Magdalena Andersson och Jennie Nilsson för att Vattenfall även fortsättningsvis ska vara statligt ägt.

Syftet ska, bland annat, vara att  ge den svenska elintensiva industrin de mest konkurrenskraftiga elpriserna i Europa. Vidare vill de styra upp ägardirektiven så att bolaget ska vara ledande i energiomställningen på alla marknader där man är verksam.

De resonerar förstås kring den famösa Nuon-affären. De säger att …

Den katastrofala Nuonaffären hotar på allvar Vattenfalls möjligheter att klara sina huvuduppgifter. Nu måste alla frågetecken kring regeringens agerande när de godkände affären redas ut. Vi tänker inte låta regeringen ducka för sitt ansvar i Nuonaffären genom att gömma sig bakom den långsiktiga diskussionen om Vattenfalls framtida utveckling, som i och för sig är viktig.

Denna affär börjar ju bli allt mer pinsam för den borgerliga regeringen. SVT rapporterar om en rapport som konsultföretaget McKinsey producerat. Det behövs verkligen en genomlysning av hur affären genomfördes och det ansvar som eventuellt kan läggas på den sittande regeringen.

Länkar: di.se, SVT, Aftonbladet, Ekot, SvD, dn.se, di.se, SvD

Fler som skrivit: Helena Ericson, Alliansfritt Sverige, Peter Johansson, Roger Jönsson

En fråga om ansvar för Vattenfall


Vill inte ha pajkastning.

Jag har hittills inte kommenterat den aktuella debatten om Vattenfalls affärer och huruvida den sittande regeringen har något ansvar för det statliga bolagets affärer – mer specifikt Nuonaffären. Oavsett regeringens vilja och uppfattning har affären nu blivit politisk.

Media har ju granskat regeringens handläggning av Nuonaffären och funnit att regeringspartiernas ordföranden (troligen) var fullt informerade om affären och riskerna med den. Enligt media ska därmed regeringen ha tillstyrkt affären.

Den borgerliga regeringens officiella hållning i frågan är att det är den dåvarande styrelsen för Vattenfall som ensamt har ansvaret. Vidare var det då ansvariga statsrådet Maud Olovsson informerad och ställde rätt ”kontrollfrågor”. Därmed kan heller inget ytterligare ansvar krävas av regeringen. Peter Norman säger i sitt debattinlägg att …

Nu höjs många röster för att regeringen borde ingripit och fattat beslutet i stället för bolagets ledning. En kortsiktig politik kan givetvis innefatta en sådan position för att göra gällande att beslut som visar sig ifrågasättbara är regeringens fel medan bra beslut är bolagets egna.

Vad debatten handlar om är ju snarare huruvida regeringen i praktiken fattade beslut om att godkänna Nuonaffären och att den sedan effektuerades av bolagets ledning. Mediagranskningen har ju inneburit att tvivel uppkommit om regeringens ”ickeansvar” för den misslyckade Nuonaffären.

Vill ha svar.

I en replik till Peter Norman säger Mikael Damberg att …

Beskedet till svenskarnavars gemensamma tillgångar minskat med ofantliga 37 miljarder kronor, är alltså att ingen i nuvarande maktställning bär ansvaret. Det är inte sant. Regeringen har ägaransvar för Vattenfall och statens övriga bolag. Regeringens ansvar är kollektivt. Precis som i en bolagsstyrelse är man gemensamt ansvariga för varje fattat beslut.

Det är klart att den borgerliga regeringen tycker att det är jobbigt med alla de obehagliga frågor som ställs i anledning av Vattenfalls prekära situation. Regeringen fortsätter att göra stor konst av att försöka hålla sig undan eventuellt ansvar för egna tillkortakommanden.

Svensk nyhetsmedia har genom sin granskning väckt tvivel om den sittande regeringens agerande. Det vore väldigt konstigt om inte den politiska oppositionen i ett sådant läge även de ställer frågor för att utröna hur ansvaret ser ut. Det hör till den demokratiska ordningen att agera så oavsett vilken regering som händelsevis sitter vid makten.

Länkar: SvD, SvD, SvD, di.se, Ekot, di.se, dn.se, SVT, dn.se, di.se, SvD

Fler som skrivit: Peter Johansson, Helena Ericson

Om skillnad på politisk och företagsekonomisk rationalitet


Det finns en skillnad på den politiska rationaliteten och den företagsekonomiska rationaliteten.

Svenska Dagbladet har ju rapporterat om Vattenfalls upphandling av det holländska företaget Nuon. Det är en affär som hittills visat sig vara dyr för Vattenfall. Det kan förstås på sikt bli en god affär innebärande bättre inkomster för det statliga företaget Vattenfall.

Det intressanta med tidningens rapportering är hur den politiska nivån (=regeringen) i sina ”svar” fråntar sig det minsta ansvar för affärens genomförande.

Enligt tidningens rapportering var de dåvarande partiledarna informerade om affären och dess risker. Enligt dessa uppgifter är det uppenbart att man, åtminstone, inte aktivt motsatte sig Vattenfalls uppköp. Det gjordes inget aktivt för att förhindra att affären genomfördes. Ansvaret läggs på dåvarande näringsminister Maud Olofsson samtidigt som de glider undan från alla obehagliga frågor.

Svenska Dagbladet beskriver, som jag bedömer det, trovärdigt hur och varför affären till slut kunde genomföras. Det kan sammanfattas med att ingen på den politiska nivån ville ta på sig ansvar för att vare sig tillåta eller motsätta sig affären. Artikeln beskriver det som att …

Den politiska maskinen regeringskansliet är konstruerad för att med hög effektivitet producera politiska förslag som skeppas till riksdag eller regering för beslut. När det gäller statliga bolag är det precis tvärtom. Inga formella regeringsbeslut kan egentligen fattas, eftersom man då i samma stund riskerar att köra över bolagets styrelse.

Artikeln väcker ju en del funderingar om varför staten ska äga företag och hur ägarens vilja ska manifesteras. Flera av de statliga företagen har en gång i tiden haft ett konkret uppdrag från dess ägare. Televerket skulle levererar telefonitjänster till hela befolkningen, Vattenfall skulle säkra elförsörjning till hela landet. SJ skapades för att bygga upp järnväg över hela landet. Ibland skapades statliga bolag i andra syften (Systembolaget, Svenska Spel, Apoteksbolaget etc.). Ibland har tidigare privata företag fått statligt ägande i syfte att rädda arbetstillfällen, understödja en sund omstrukturering av en bransch osv.

Flera av dessa statliga företag verkar idag på en helt kommersiell marknad under dess villkor. De har ett minimum av ansvar för att bereda samhällsnytta. Det ställer helt andra villkor på det statliga ägandet. Det behövs en politisk diskussion om varför svenska staten ska äga kommersiella företag. Vad vill man uppnå med det? Hur ska statens intressen tillgodoses? Hur ska ansvaret fördelas mellan statens representanter och bolagens styrelser?

Janne Rudén, förbundsordförande för SEKO, ställer en del frågor om statligt ägande i sitt inlägg. Jag kan sympatisera med hans inlägg. Men det känns också som om vi låtit utvecklingen springa långt långt förbi det ursprungliga syftet med mycket av det statliga ägandet. Det känns som om det finns behov inom arbetarrörelsen av att fundera över nyttan om statligt ägande.

Länkar: SvD, SvD, di.se, Aftonbladet debatt, dn.se

Nuon-affären var förankrad i regeringen!


Jag förankrade naturligtvis med dem som sitter i regeringen

Svenska Dagbladet fortsätter att granska Vattenfalls uppköp av Nuon. Det som framkommer är att regeringens främsta företrädare i form av partiledarna uppenbarligen var väl informerade om riskerna med affären.

Det verkar som om man gett sitt, passiva eller aktiva, stöd till att genomföra affären. I en intervju med Ekot bekräftar Maud Olofsson att regeringen var informerad och att man inte motsatte sig ett genomförande av Nuonköpet. Hon säger att …

När det är större frågor av den här karaktären så frågar man naturligtvis ägaren. Och då ställde jag kontrollfrågor, därför att jag var väldigt tveksam till den här affären. Kan ni klara avkastningen om ni gör den här investeringen – och fick till svar ”ja” och det förankrade jag naturligtvis med dem som sitter i regeringen, så är det ju.

Vidare verkar de dåvarande ledamöterna i Vattenfalls styrelse göra vad de kan för att  undvika att ta ansvar för sitt beslut. Det hävdas att Näringsdepartementets information om riskerna med affären inte var kända bland en majoritet av styrelsens ledamöter.

På kort sikt har ju denna företagsaffär visat sig vara mindre lyckosam för Vattenfall. Hur det blir över tid lär ju komma att visa sig. Men oavsett vilket borde detta generera en del diskussion om statligt ägande av företag som på detta sätt strävar efter att bli en internationell aktör av rang. Staten var en viktig ägare då stora delar av Sveriges strategiska infrastruktur byggdes upp. Staten var förmodligen en förutsättning för att saker skulle ske.

När dessa tidigare helt nationella företag utvecklas till att vara något annat ställer det en del utmaningar på det statliga ägandet. Det är ju rimligt att det är ägarna som tar den ekonomiska risken för den typ av affär som Nuon innebär. Då Vattenfall är statligt krävs det aktiva representanter för staten i styrelsen. Det innebär också att regeringen har ett stort ansvar för hur de agerar i förhållande till styrelsen.

Det gör helstatligt ägande av kommersiella företag betydligt mer komplicerat och utsatt. Detta borde innebära en diskussion om hur socialdemokraterna ska förhålla sig till statligt ägande av företag som agerar på en kraftigt konkurrensutsatt och ekonomiskt riskfull internationell marknad.

Jag har börjat känna vissa dubier.

Länkar: SvD, SvD, SvD, SVT, Ekot, di.se, SvD, dn.sedn.sedn.se, dagens arena, SvD, dn.se, dagens arena, Aftonbladet debatt

Andra som skrivit: Peter Johansson, Martin Moberg, Alliansfritt Sverige, Roger Jönsson, Johan Westerholm, Peter Johansson, Martin Moberg

Socialdemokraterna driver en kampanj!


Hujeda mig för såssar!

Statsministern fortsätter med att inte svara på frågor vad han visste (eller inte visste) om Vattenfalls 97-miljarder affär av företaget Nuon. Han säger till SvD att …

Det är beslutet som är det väsentliga här, det är med beslut vi ska utkräva ansvar och regeringen har sin del av ansvaret. Men bedömningen, det affärsmässiga beslutet ligger hos Vattenfalls ledning och styrelse och ska så göra.

I en formell mening är ju det korrekt som Fredrik säger. Men om regeringen meddelat sitt, passiva eller aktiva, stöd till affären kan ju Vattenfalls styrelse stärkts, eller övertygats, om det gott affärsmässiga i denna affär. Därför är det verkligen av vikt att få veta hur regeringens främsta företrädare diskuterade denna fråga.

Fredrik Reinfeldt menar att socialdemokraterna driver en kampanj i denna fråga. Därmed låter han förstå att så skulle verkligen inte han ha agerat i ett motsvarande läge. Men det är klart att statsministern tycker det är jobbigt att tvingas hantera sådana här triviala politiska spörsmål.

De rödgröna partierna kommer knappast att imponeras av regeringens ovilja att svara på frågor. Eftersom affären kommer att behandlas av konstitutionsutskottet kommer Vattenfall att hemsöka den borgerliga regeringen under valåret. De får väl hoppas på att den, åtminstone initialt, dåliga affären vänds till något bättre.

Länkar: SvD, dn.se, SVT, di.se

Andra som skrivit: Ola Möller

Om regeringens beröringsångest med Vattenfalls köp av Nuon


Finns ej skäl att säga nej till affären!

Det är tydligt att den borgerliga regeringen har det jobbigt med den pågående rapporteringen kring Vattenfalls köp av Nuon. Svenska Dagbladet har visat att regeringens tyngsta företrädare varit informerade om riskerna med köpet av Nuon.

Enligt finansministern har inte regeringen fattat beslut i frågan. Men eftersom de fyra dåvarande partiledarna, enligt uppgifter, tydligen godkände affären är det viktigt att utreda det ansvar de har för att affären genomfördes.

Nu verkar det som om de allra helst överför allt ansvar på den förutvarande näringsministern och gör allt de kan för att undvika att kletas fast vid affären. Det är klart att den politiska oppositionen utnyttjar situationen i brist på klargörande svar från den borgerliga regeringen. Det är trots allt en del i det politiska spelet. Problemet med diskussionen är ju också att affären enbart blir till en pajkastning mellan regeringspartierna och den rödgröna oppositionen. Det är som det sades i DN:s ledare igår (lördag) att …

Kärnan i affären Nuon ligger varken i köpeskillingen på 97 miljarder kronor eller i den senare nedskrivningen av värdet med 15 miljarder kronor. Det allvarliga är att staten ännu en gång visat sin inkompetens som ägare. I stället för att ställa upp och hålla sig till tydliga principer agerar regeringen nyckfullt och inkonsekvent.

Jag vet inte hur denna affär kommer att sluta. Miljöpartiet har anmält Maud Olofsson till riksdagens konstitutionsutskott. Det kommer ju att innebära en möjlighet från oppositionen att i någon mån åter få ”tvåla till” den borgerliga regeringen. Särskilt som granskningen kommer att ske under valåret 2014. Men viktigare för, åtminstone, socialdemokraterna vore att diskutera statligt ägande av företag och hur den politiska styrningen av dessa företag skall ske. Vad är syftet och vad vill vi uppnå med ett statligt ägande?

Eftersom jag inte vill se en regering med socialdemokrater hamna i samma beröringsångest som den borgerliga gäller det att ha en ordning som vi kan stå upp för och efterleva.

Länkar: SvD, SvD, dn.se, SVT, TV4, SvD, SvD, SvD, di.se

Andra som skrivit: Johan Westerholm, Martin Moberg, Den sjätte mannenDen sjätte mannen

%d bloggare gillar detta: