Bloggarkiv

Den svenska skolan slår ut elever


Den största utmaningen för skolan är att se till att alla elever får likvärdiga möjligheter att nå goda kunskapsresultat

Metta Fjelkner, Lärarnas Riksförbund, har tillsammans med ordföranden för sju LO-förbund skrivit ett inlägg om den svenska skolan. De förespråkar i sitt inlägg för att staten ska ta över det ekonomiska ansvaret för grundskolan respektive gymnasieskolan.

De konstaterar att dagens svenska skola slår ut och sorterar elever. Den största utslagningen sker i samband med att elever går från grundskolan till gymnasiet. Orsaken är de stora skillnaderna i hur olika mycket kommunerna lägger på skolan.

En del kommuner kompenserar skolor för vilken social bakgrund deras elever har – andra gör det inte. Kommunerna lever helt enkelt inte upp till sitt kompensatoriska uppdrag. De säger gemensamt att …

Ett nationellt finansieringssystem för svensk skola skulle få betydande effekter rakt in i klassrummen. En skola där det finns många elever med en viss bakgrund skulle direkt få mer resurser – oavsett var skolan ligger, vilken politisk majoritet som styr kommunen eller hur många friskolor det finns i regionen. En sådan koncentration av resurserna möjliggör direkt det som har avgörande betydelse för eleverna; mer lärartid.

Jag har, i likhet med debattörerna, börjat luta åt att staten åter ska ta över det ekonomiska ansvaret att fördela resurserna till skolan. Jag tror dock inte att detta innebär en ”quick-fix” av skolans problem.

Jag kan se en del problem med ett statligt ansvar av den ekonomiska fördelningen. Det handlar om hur ett sådant system ska utformas. Hur ska kriterierna se ut som tar hänsyn till elevernas sociala bakgrund och behov av extra stöd se ut. Det måste nästan vara omöjligt att hitta ett system som skapar den rättvisare fördelning som jag och debattörerna önskar.

Med en statlig styrning blir det svårare att genomföra ett system som tar hänsyn till lokala behov och förutsättningar. Av nödvändighet blir ett statligt ansvar mer trubbigt och mer utsmetande. Men trots allt kan det kanske ta bort de alldeles existerande skillnader som finns idag.

Länkar: SvD, Ekot, SVT, Ekot, dn.se, SvD, SvD, SvD

Andra som skrivit: Ola Möller, Martin Moberg, Thomas Böhlmark

Höjda lärarlöner – ett förväntningarnas missnöje


Jag har funderat huruvida jag ska kommentera de nu avslutade förhandlingarna om nya löner för lärarna. Som fackligt aktiv i ett förbund hårt knutet till, det så kallade, Industriavtalet och en därmed ganska hård lönenormering har jag tvekat kring att diskutera lärarnas krav om att få mer än alla andra.

Det är självklart som så att varje organisation är fri att själv formulera och driva sina krav. De två lärarförbunden har ju haft som mål att snabbt höja lärarnas löner med 10.000 kronor. Det är ju ett krav som känts något orealistiskt att nå över en natt. Med tanke på den hårde lönenormering kring löneökningar kopplade till den konkurrensutsatta industrins betalningsförmåga blir det svårt för enskilda förbund sticka iväg allt för mycket. Ska ett förbund lyckas med sådana krav krävs att det finns förståelse från andra branscher att stå tillbaka i sina lönekrav.

Detta bör förstås de två lärarförbundens ledningar ha varit medvetna om. Man har ändå valt att med buller och bång driva sina krav både internt och i löneförhandlingarna. Man har, vad jag förstått, skapat entusiasm och stora förväntningar bland sina medlemmar kring sina krav. Efter att skrivit ett väldigt bra avtal som första avtalsåret garanterar över 4 % i högre löner får man ju anse som utomstående att de lyckats bra. Men det är klart att väldigt många medlemmar är besvikna på utfallet med tanke på de utgångskrav som förbunden drev.

Det är enkelt att dra igång en lönerörelse och det är enkelt att gå i konflikt för de krav man har. Svårigheterna handlar snarare om hur man avvecklar en lönerörelse och en eventuell avtalskonflikt. IF Metall drev i vintras krav på löneökningar om 3,5 % och en avtalsperiod om ett år. För dessa krav mobiliserade vi förtroendevalda och medlemmar. På konferenser presenterade vi dessa krav och visade varför de var fullt realistiska. Resultatet av förhandlingarna blev ett avtal som gav 3 % på en 14 månaders avtalsperiod (2,6 % på tolv månader). Trots att avtalet ändå hamnade ganska nära våra utgångskrav blev besvikelsen bland många grupper stor. Det fanns en beredskap bland många att ta en strejk för att komma närmare.

Men det gäller ju verkligen att fundera över hur mycket en strejk kan generera i högre lön och hur mycket den kan kosta i form av utebliven lön (med viss kompensation av strejkunderstöd). Det är klart att kravet om 10.000 kronor inte varit möjligt att nå i en enda avtalsrörelse. Ska lärarna komma ända fram måste det ske på viss bekostnad av andra grupper inom kommunerna som, minsann, inte heller är överbetalda.

Det står varje förbund att själv presentera vilka krav som helst. Men vill man ha betydligt högre löner än andra behöver man också diskutera med andra förbund som ”konkurrerar” om kommunernas lönekassor. Det krävs att man något höjer blicken och ser till att det kan finnas andra grupper som också kan ha rimliga förväntningar på att få ta en större del av kakan.

Lärarna har fått ett bra avtal. De får löneökningar som är betydligt högre än vad andra grupper är i närheten av. Men genom att så hört driva kravet om löneökningar på 10.000 kronor har förbundsledningarna skapat ett ”förväntningarnas missnöje”. Det innebär väl inte annat att ledningarna har att, med ödmjukhet och sänkt blick, genomföra en resa landet runt av samma klass som en Håkan Juholt.

Länkar: Aftonbladet, Tidningen Vision, TCO-tidningen, ka.se, Arbetet, Arbetet, Lag & Avtal, dn.se, E-K, SVT, di.se, Ekot, Tidningen Vision, SVT, SvD, SvD, dn.se, SVT, vlt, di.se, Publikt, TCO-tidningen

Ökande klyftor i den svenska skolan


Lärarnas Riksförbund har genomfört en intressant undersökning om den svenska skolans utveckling under åren 1999 – 2011. Det är måhända ingen slump att man granskat perioden efter att skolan kommunaliserades. Det förtar dock inte det faktum att man funnit intressanta resultat. Metta Fjelkner redovisar de viktigaste i en debattartikel på DN Debatt idag. Av inlägget framgår att …

Föga förvånande ser vi att de med lägst utbildningsbakgrund i hemmet klarar sig sämre och de med högre utbildning klarar sig bättre i skolan. Det är väl känt att föräldrars bakgrund påverkar barnens resultat. Men utvecklingen av utbildningsbakgrundens betydelse åren 1999–2011, visar också att skillnaden mellan de svagaste och starkaste eleverna har ökat påtagligt bland elever från hem utan avslutad grundskoleutbildning.

Skillnaden mellan den tiondel av eleverna som presterar sämst och den tiondel av eleverna som presterar bäst uppgick till minst 160 meritvärdespoäng 1999. År 2011 hade denna skillnad ökat till minst 210 poäng – en ökning med över 30 procent. Det är också tydligt att föräldrars utbildningsbakgrund har störst betydelse för de elever som har det tuffast i skolan.

De redovisar de kommuner man funnit vara bäst respektive sämst på att omfördela medel för att kompensera för utbildningsbakgrund bland barnens föräldrar. De hävdar med visst fog att det behövs riktade insatser för att kunna stödja de elever som behöver mest stöd och hjälp. Förbundet har fyra förslag till politikerna för att förbättra situationen. Det är tydligt att de önskar att staten ska ta ett större ansvar för skolans utveckling.

Onekligen står den svenska skolan inför många och stora utmaningar. Ingen av de senaste årens regeringar kan helt undandra sig sitt ansvar för denna utveckling. Däremot känns det tydligt att den sittande utbildningsministern är så övertygad om sin egen och sin regerings ofelbarhet i denna fråga att man inte är det minsta intresserad av att ta till sig andras förslag eller slutsatser. Det innebär att Socialdemokraterna har stora möjligheter att omvärdera tidigare politik och söka breda lösningar framåt.

Inlägget avslutas med en förhoppning som är lätt att dela:

Grunduppdraget för skolan är att den ska ge alla elever möjlighet att utifrån sin begåvning och sina förutsättningar nå så långt de kan. Alla ska ha en chans att lyckas i den svenska skolan.

Länkar: DN Debatt, Lärarnas Nyheter, Rapport, Ekot, Ekot, Ekot, Arbetet

Andra som skrivit: Peter Johansson, Martin Moberg, Olas tankar, Peter AnderssonRosemari Södergren

%d bloggare gillar detta: