Bloggarkiv

Finns ingen reglering kan man inte skälla på riskkapitalbolagen


Idag avslutade Svenska Dagbladet sin rapportering om den skattefinansierade handikappomsorgen. I en av artiklarna diskuterade tidningen med Gerhard Larsson. Gerhard ledde den utredning som ledde fram till dagens system. Han säger till tidningen att …

De tunga frågorna som vi hade när vi tog fram lagförslaget handlade om synsättet på personer med funktionshinder, utgångspunkten var människors lika värde, vem som är operatör var och är egentligen oväsentligt.

Gerhard menar idag att det viktiga är kvaliteten på servicen. Därför behöver det finnas kvalitetsmått och tydliga parametrar för att utvärdera när kommunerna upphandlar vård och omsorg. Här har det väl, enligt min mening, varierat hos kommunerna. Det har ibland varit ett mål i sig att få andra utförare utöver den egna kommunala verksamheten. Andra frågor har blivit underordnade. Gerhard menar därför något efterklokt att …

Om den som går in får fri tolkningsrätt av vad verksamheten ska innefatta är det inte konstigt om det ibland blir lite si och så med resultatet. Samhället borde ha varit tidigare framme med kvalitetskrav, både vad gäller exempelvis bemanningsfrågor och storlek på utrymmen.

Gerhard menar vidare, enligt artikeln, att det har ansetts som att vara likadant att driva ett vårdbolag som vilket som helst företag som säljer prylar av olika slag. Därför har ju många företag kunnat göra goda vinster och slussa dem vidare till olika skatteparadis. Han menar att dessa ”uppseendeväckande vinsttransaktioner”, som han kallar det, rimmar illa med skattebetalarnas vilja att bidra till denna samhällsnytta. Men, som han säger, …

… finns det ingen reglering kan man kanske inte bara skälla på riskkapitalbolagen. De krav som finns idag följer med kryphål. (sic)

Det sist nämnda är ju en sanning för politikerna att fundera över. En del av de borgerliga partierna har säkert varit tillräckligt klarsynta att förstå att utvecklingen skulle bli sådan. Det har kanske till och med varit en uttrycklig förhoppning att det skulle bli på det sättet. Frågan är ju bara om väljarna ser på saken på samma sätt. Vad jag förstått finns ingen större vilja bland medborgarna att bevittna hur stora vinstmedel flyttas ut ur landet. Häri finns en stafettpinne att plocka upp av de partier som önskar vinna framtida val.

Länkar: SvD, SvD, Ekot, SvD, SvD Brännpunkt

Från idealitet till privatmonopol


Svenska Dagbladet har under några dagar beskrivit utvecklingen inom den skattefinansierade handikappomsorgen. Branschen växte fram i och med lagstiftningen om LSS. I början dominerades denna bransch av en mångfald små och lokala företag förutom den kommunala verksamhet som förstås också existerat parallellt. Tidningen beskriver att allt eftersom har de små företagen i olika omgångar hamnat i allt större företag. Idag ägs 70 % av de fristående gruppbostäderna av anonyma holdingbolag på Guernsey, Jersey eller Luxemburg. Enligt tidningen fortsätter dessa företag att dammsuga den svenska marknaden på fler företag att köpa upp. Ingela Wihlborg, som äger företaget Torsbygården, har blivit uppvaktad av Eken Care (vilket har upphandlats av Carema). Ingela tackade nej då eftersom

De kändes så uppstressade och gåpåiga. Det skulle gå så fort, men en sådan här process måste få ta tid.

Samma utveckling kan man ju se inom friskolevärlden. De politiker som var positiva till den reformen anförde ju att detta skulle ge individer möjligheter att dra igång egna skolor präglade av olika pedagogiska ideal och idéer. Säkert startades en del sådana skolor (varav det nog fortfarande existerar sådana) men allt mer präglas friskolevärlden av allt större (och färre) skolkoncerner.

Nu är väl detta inte något konstigt egentligen. Det finns ju en tendens inom marknadsekonomin till att allt större företag bildas genom uppköp. På det sättet riskerar vi att få en i grunden offentligt finansierad välfärd som allt mer domineras av allt färre och större företag. Ju större de blir riskerar allt mer av skattemedel föras ut ur landets gränser genom olika ekonomiska konstruktioner. Det som skulle innebära större valfrihet för medborgarna kan ju komma att innebära oligopol och en därmed begränsad valfrihet.

Jag är dock övertygad om att vi kommer att få leva med denna utveckling. Jag inbillar mig inte att det är möjligt att idag förbjuda annan verksamhet inom offentligt finansierad verksamhet. Däremot gör det mig illa att se hur de skattepengar som jag betalat in till samhället slussas ut ur Sverige för att hamna i några ”riskkapitalisters” fickor. Jag vet inte om det är helt möjligt att begränsa och försvåra att pengar slussas till skatteparadis. Strävan efter allt högre vinster brukar skapa kreativitet, på gott och ont.

Detta är verkligen en fråga som den socialdemokratiska programkommissionen har att fundera över.

Länkar: SvD, SvD, SvD, SvD, Ekot, SvD Brännpunkt

Andra som skrivit: Ann-Sofie Wågström, Kristian Krassman, Peter Johansson, Olas tankar, Kaj Raving, Kaj Raving

Industribloggare: Kaj Raving, Carola Andersson

%d bloggare gillar detta: