Bloggarkiv

Företagen ska få tillbaka 4 miljarder kronor


LO och Svenskt Näringsliv skrivit en överenskommelse kring avtalsförsäkringarna. Den innebär en del förbättringar av avtalsförsäkringarna. Den innebär även att man kommit överens om att afa ska återbetala AGS-premierna inbetalda 2008 eftersom man vill undvika en ”skattesituation”. Återbetalningen ska ske under 2012 och motsvarar ca 4.000 kronor per anställd.

Eftersom arbetstagarna har avstått en del av sitt löneutrymme för att finansiera avtalsförsäkringarna synes det som om återbetalningen till företagen även borde komma löntagarna till del. Kan man tänka sig en smärre löneförhöjning?

De lönsamma arbetarna


Tidningen Dagens Arbete konstaterar i en artikel att de svenska arbetarna, genom sitt arbete, i allt högre grad bidrar till företagens lönsamhet. Tidningen konstaterar att vinsten per anställd  har fördubblats de senaste tio åren bland de 20 stora företag man granskat. Företagen har återhämtat sig snabbt efter den senaste finanskrisen.

Lennart Erixon, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet, har formulerat sina tankar om varför företagen tjänar mer på d anställda. Han menar att det handlar om två saker:

  1. Produktiviteten har ökat kraftigt. Tillverkningen har blivit allt mer effektiv. Färre händer gör mer och på kortare tid. Produktionen per anställd och per arbetad timme har ökat.
  2. Kronan har sjunkit i värde. När kronan försvagas får företagen ut mer i svenska kronor av det de säljer för på exportmarknaden. Det spär på vinsterna.

Sedan har inte lönernta anpassats till den försvagade kronkursen och den stigande produktiviteten. Lönerna släpar efter. Vinsterna har ökat på lönernas bekostnad.

Han säger att det har uppkommit ett överskott på arbetskraft. Arbetslösheten är högre och har stannat på en högre nivå än vi historiskt varit vana vid. En sådan situation gör det svårare för de fackliga organisationerna att höja lönerna inom branschen.

Det finns många undersökningar som visar att löntagarnas andel av företagens överskott går till aktieägare och till företagsledningarna. Som Andreas Lundberg, skyddsombud på SKF i Göteborg, säger:

Det är klart att aktieägarna ska ha sin beskärda del. Men man undrar ju varför de ska ha under kristider när vi valde att avstå från såväl bonus och anställningstidstillägg. Sånt där retar gallfeber på folk. Vi får stå tillbaka, men inte andra.

Det är inte att undra på att de anställda förväntar sig mer i lönekuverten efter den avtalsrörelse som pågår. De har sett hur företagsledningar inom industri och övrigt näringsliv skamlöst höjt sina egna ersättningar och löner samtidigt som de förnumstigt åthutar de anställda att visa ansvar och återhållsamhet.

De fackliga organisationerna har som syfte att mer av företagens överskott går till de anställdas löner och utveckling av företaget. Det är heller ingen orimlig sak att verka för.

Andra som skrivit: Löntagarbloggen

Industribloggare: Patrik Renfors

Så har den allvarsamma ”leken” börjat


Idag bytte parterna inom industrin avtalskrav med varandra. Detta innebär den ceremoniella inledningen av kollektivavtalsförhandlingarna. Nu startar kampen mellan parterna på allvar om att vinna medlemmars och opinioners flyktiga förtroende. Man kan förutse att förhandlingarna kommer att bli besvärliga denna gång. Det gäller därför att ge de fackliga medlemmarna löpande information under förhandlingarnas gång. Om än Industriavtalets syfte är att kunna teckna avtal under ordnade former innebär det inte att det inte kan bli konflikt för att hävda särskilt betydelsefulla avtalskrav.

Facken inom industrin har, utöver lönekrav om 3,7 %, följande gemensamma avtalskrav gentemot Teknikföretagen:

  • – Alla anställda ska utöver direkt verksamhetsinriktad utbildning ha rätt till viss utbildning/kompetensutveckling. Avsättning, som tas av löneutrymmet ovan, ska göras med 0,x procent. Utrymmet kommer att preciseras senare.
  • – Parterna inom industrin ska verka för att omställningsavtalet även omfattar personer som sagts upp på grund av ohälsa och visstidsanställda.
  • – Förbättringar av arbetsmiljö och rehabilitering.
  • – Rätten till föräldralön ska ökas med en månad.
  • – När beräkning av anställningstid krävs för viss förmån, exempelvis föräldralön, ska dessa räknas från sammanlagd anställningstid och oberoende av anställningsform.

Arbetsgivarna anser, förstås, de fackliga organisationernas krav som orimliga, orealistiska etc. De får anse vad de vill – men nu har lönekampen startat. Vi står inför en lång och intressant avtalshöst!

Länkar: d.a., LO-tidningen, LO-tidningen, LO-tidningen, d.a., d.a., d.a., LO-tidningen, LO-tidningen, TCO-tidningen, Ekot

Andra som skrivit: Niklas Hjert, Jon Tillegård, Löntagarbloggen, Camilla Wedin

Industribloggare:

Arbetsgivarnas ålderman gillar låga ingångslöner


Jag vill flytta pengar från ingångslönerna till de mer erfarna eller till anställda med slutlön. Lönesammanpressningen går på tok för långt. Enklast sker det genom att frysa ingångslönerna samtidigt som pengar­na används för andra, mer erfarna, i samma bransch.

Det är det tydliga budskapet från Jonas Milton, VD för Almega. Det är hedervärt av honom att han är så pass tydlig i denna fråga. Almega är förmodligen den organisation inom Svenskt Näringsliv som både varit mest aktiv och tydligast i frågan kring ”ingångslöner” och dess förmenta förbannelse för ungdomars möjlighet att få arbete.

Han blir säkert en formidabel motpart för de fackliga organisationerna inom servicebranschen att förhandla med.

En lång avtalsrörelse väntar


LO-tidningens senaste nummer präglas av den avtalsrörelse som går igång i höst. Det blir den längsta i tid utsträckta avtalsrörelsen sedan Industriavtalet skrevs på 1990-talet. Det är en avtalsrörelse präglad av fackliga förväntningar inom industrin efter efter lågkonjunkturen. Industriarbetarna tog stort ansvar för att hjälpa företagen under den svåra tiden. Många fackliga medlemmar och anställda gick ned i arbetstid och därmed sänkt inkomst. När sedan företagen snabbt återhämtade sig – tydligast manifesterat genom frikostiga bonusutdelningar till företagsledningar – har inte dessa förväntningar svalnat.

Nu finns en osäkerhet i det ekonomiska läget på lång sikt. IF Metalls förbundsordförande Stefan Löfvén har varit tydlig med att det är den långsiktiga utvecklingen som ska styra utrymmet för löneökningar. Men som Tommy Öberg skriver i en kommentar:

Svårast och eventuellt också stökigast kan det bli fram på vårkanten 2012, då majoriteten av branscherna, utom industrin, förhandlar om nya avtal. Det ekonomiska läget kan då vara påtagligt förändrat jämfört med hösten 2011. Men lika fullt förväntas industrins uppgörelser i höst vara styrande för alla lönemässiga ansträngningar.

Det kan utan tvekan leda till spänningar och varsel om konflikt. Medlemmar i branscher som inte drabbats särskilt hårt av konjunkturavmattningen kan ha helt andra krav, förväntningar och förhoppningar än industrins anställda.

Det gäller därför att alla inblandade parter har respekt för den kommande processen. Det gäller även företagens högsta ledningar. Utmanande höga och okänsligt genomförda höga bonusprogram och belöningssystem kommer bara att skapa ännu större krav och förväntningar på löneökningar hos alla anställda.

Det blir både en lång som spännande avtalsrörelse som startar i höst.

Länkar; LO-tidningen: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, Lag & Avtal, Ekot, makthavare.se, d.a., redeye, SvD

Ingen lönegranskning sker


Arbetsgivare är enligt Diskrimineringslagen skyldiga att göra en lönekartläggning. Enligt lagen ska kartläggningen göras vart tredje år. Syftet är att upptäcka osakliga skillnader i lön och andra förmåner mellan män och kvinnor på arbetsplatsen. DO kan förelägga den arbetsgivare som inte fullföljer skyldigheten enligt diskrimineringslagen att upprätta en kartläggning. I värsta fall kan Nämnden mot diskriminering utdöma vite.

Svenska Dagbladet (och E24) rapporterar att myndigheten Diskrimineringsombudsmannen, DO, inte har granskat några som helst lönekartläggningar sedan en stor satsning 2006 – 2008. Delvis är detta beroende av medvetna beslut. Man har överlåtit åt arbetsmarknadens parter att klara detta med stöd från DO. Den andra är att man prioriterat att beta av individärenden där man tidigare legat efter.

Claes Borgström som tidigare var Jämställdhetsombudsman är kritisk till denna tingens ordning. Han säger till tidningen:

Diskrimineringsombudsmannen ska utöva tillsyn över att lagen följs. Det handlar inte om att man ”bör” eller ”får” göra det, utan man ”ska”. Om man inte tittar på en enda lönekartläggning har man underlåtit att bry sig om den delen. Egentligen borde representanter för lagstiftaren eller regeringen reagera. Jag förstår inte varför man inte gjort det.

Ulrika Johansson på DO:s arbetslivsenhet säger:

Jag jobbar nu med att samordna våra kontakter med parterna, fack och arbetsgivare, och hur vi kan stötta dem i sitt arbete med aktiva åtgärder. Men det framkommer när vi pratar med framför allt fack och experter att det behövs påtryckningar i form av granskning.

Det är klart att det är parterna på arbetsmarknaden som måste ha huvudansvaret att uppfylla lagens krav. Samtidigt är det viktigt att parterna vet om att myndigheten tar sig tid att begära in lönekartläggningar och granskar det långsiktiga (eller obefintliga) arbetet med att utjämna osaklig lönesättning. Det är säkert inte alla arbetsgivare (eller fackliga företrädare heller) som anser detta vara en prioriterad uppgift att arbeta med. Det är därför olyckligt att DO inte utför denna syssla på bättre och mer löpande sätt.

%d bloggare gillar detta: