Bloggarkiv

Om att minska tillflödet av långtidsarbetslösa


Jag har läst en debattartikel av Helena Skåntorp, vd och koncernchef Lernia. Hon gör i sitt inlägg ”reklam” för Lernias vitbok vari man föreslår sju punkter för en effektivare arbetsmarknadspolitik.

I inlägget kritiseras fundamentet för Arbetsförmedlingens uppdrag. Trots att fokus och majoriteten av insatserna ligger på långtidsarbetslösa (och andra som befinner sig långt från arbete) minskar inte andelen långvarigt arbetslösa. Trots att en del långvarigt arbetslösa försvunnit i andra åtgärder (som sjukersättning, pension eller aktivitetsersättning) fylls gruppen hela tiden på.

Helena skriver att genom ett förändrat fokus på arbetslöshetspolitiken borde man kunna minska tillflödet till gruppen långtidsarbetslösa. Genom fler åtgärder/aktiviteter som gör att nyarbetslösa och människor som står nära arbetsmarknaden kommer i arbete borde gruppen långtdsarbetslösa kunna minskas.

Helena är samtidigt noga med att påpeka att man inte ska glömma bort de långvarigt arbetslösa och de som behöver längre insatser för att komma i arbete.

Jag kan dela Lernias kritik av hur arbetsmarknadspolitiken förs. Det är ett klart misslyckande för staten/samhället/regeringen att gruppen långtidsarbetslösa växer. Jag kan även dela Lernias uppfattning kring att anlita kompletterande aktörer och om hur myndigheten Arbetsförmedlingen genomfört sina upphandlingar.

Genom det sätt som regeringen har utformat uppdraget för Arbetsförmedlingen har fokus varit att upphandling ska ske till varje lågt pris som helst. Myndigheten har inte haft resurser och kraft till följa upp de resultat som blivit följden av upphandlingen. Lycksökare och mindre seriösa aktörer har getts möjlighet att tjäna stora pengar på samhällets och de arbetslösas bekostnad. Ska vi ha ett system med ”kompletterande aktörer” borde upphandling ske med fokus på genomförda resultat och att hålla nere antalet aktörer.

Det finns en del i debattinlägget och vitboken som arbetsmarknadspolitiker borde ta till sig. Framför allt om att politiken borde inriktas på att snabbare ge nytillkomna arbetslösa de verktyg de behöver för att komma i arbete.

Vi vill inte bygga ett luftslott!


Dagens Arbete skriver en intressant artikel om hur ett antal personer anställda på Lernia hittat sitt sätt att organisera facklig aktivitet. De jobbar inom bemanningsbranschen med dess speciella arbetsvillkor. De känner att många inte vågar bli aktiva för fackliga frågor eller att hävda sin sak gentemot sin arbetsgivare. Därför bildades ett fackligt nätverk för anställda på Lernia som arbetar på Volvo personvagnar i Göteborg.

Inledningsvis skedde arbetet anonymt genom, bland annat, en sluten facebook-grupp. Det första krav som gruppen drev var att Lernia skulle ordna ordentliga skyddsskor åt sina anställda. De berättar om en arbetskamrat som inte vågade säga till om att få skor i rätt storlek. Det var först när han blev anställd av Volvo som han vågade säga till om att få skor i rätt storlek. Bobo Malmström, en av nätverkets kontaktpersoner, menar att många bemanningsanställda inte vågar säga till om dåliga arbetsförhållanden.

Gruppen arbetar numera öppet genom rastmöten och genom att dela ut flygblad till sina arbetskamrater. De driver en blogg där de lägger ut aktuell information om vad som sker inom Lernia. Det är många personer som nu riskerar sina jobb när Volvo minskar sin produktion. Deras arbete innebär även en kritik till den vanliga fackliga organisationen. De menar att de fackliga företrädarna på klubbnivå inte kan Bemanningsavtalet tillräckligt. De tycker heller inte att IF Metall har gjort tillräckligt för att stärka de bemanningsanställdas villkor.

De hoppas genom sina aktiviteter kunna bygga upp en facklig verksamhet i form av en klubb. Men som Per Andersson säger …

Vi vill inte bygga ett luftslott med en aktiv styrelse och passiva medlemmar. Vi vill komma bort från bilden av att facket sitter uppe på något kontor.

De står för ett annat sätt att bedriva facklig verksamhet. Som bemanningsanställd tillhör det sakens natur att man kan få byta arbetsplats. De fackligt aktiva inom företaget kan plötsligt befinna sig på olika ställen. Detta gör ju det svårare att bilda en traditionell klubb. Jag hoppas att IF Metall klarar av att ge dem det stöd de behöver för att bedriva den fackliga verksamheten. IF Metall är ju en facklig organisation som har klubbarna som den grundläggande fackliga organisationsformen. Det där kan ju göra att vi inte inser hur och att man kan bygga facklig verksamhet på något annat sätt.

Hållbar facklig verksamhet kan bara byggas av människor som verkar på arbetsplatserna. Ombudsmän, anställda på avdelningskontor etc. är ”endast” stödfunktioner för det fackliga engagemang som måste utgå från den enskilda arbetsplatsen. Genom att vara öppna för andra sätt för medlemmar att bedriva facklig verksamhet utvecklar vi vår organisation och fackliga styrka.

Industribloggare: Leine Johansson

%d bloggare gillar detta: