Bloggarkiv

A-kassan urholkas!


Igår skrev Mats Essemyr och Roger Mörtvik ett inlägg om urholkningen av arbetslöshetsförsäkringen. De menar att knappast någon annan socialförsäkring har misskötts mer än den. Värdet av den ersättning en arbetslös kan få har blivit allt lägre. Allt större grupper arbetslösa får en ersättning under den teoretiska nivån om 80 %.

Ett stort antal fackliga organisationer har valt att erbjuda sina medlemmar att teckna en inkomstförsäkring för att kompensera sig för de försämrade nivåerna. Förbund med högre arbetslöshet har i högre grad valt bort sådana lösningar då premierna blir allt för höga.

Arbetslöshetsförsäkringen går samtidigt med allt högre överskott. Försäkringen finansieras genom en avgift som arbetsgivarna betalar in till staten. Avgiften är en del av löneutrymmet och är delvis avstådd lön. Genom de senaste regelförändringarna som riksdagen beslutat om går försäkringen med stora överskott. Dessa överskott använder regeringen till andra ändamål (sänkta skatter?). Mats och Roger säger att …

Det som nu sker är att arbetslöshetsförsäkringens legitimitet hos vanliga löntagare eroderar genom att många tvingas försäkra sig privat, oftast via sitt fackförbund, för att få den trygghet man redan har betalat för gemensamt. Parallellt undergrävs arbetsgivarnas och partssystemets tilltro till finansieringen i takt med att socialavgifterna allt mer förvandlas till en vanlig löneskatt. På sikt kan en sådan utveckling bli förödande för tilltron till de gemensamma trygghetssystemen.

Mats och Roger avslutar inlägget med att uppmana politikerna att ”göra något åt misshushållningen och återupprätta förtroendet för arbetslöshetsförsäkringen.”

Det är en uppmaning jag delar.

Länkar: Aftonbladet debatt, Aftonbladet debatt

A-kassan har blivit ett sämre skydd


Innehållet i arbetslöshetsförsäkringen

För en tid sedan intervjuades rikets statsminister av SVT:s Agenda. Man diskuterade bland annat det urholkade värdet i arbetslöshetsförsäkringen. Statsministern bekymrade sig inte särdeles mycket för det eftersom, som han sade i samtalet, att …

Det är själva grundskyddet som finns i a-kassan. Stora delar av arbetsmarknaden har sedan tilläggsförsäkringar av olika slag. Det kan man få via kollektivavtalen. Det tycker jag väldigt sällan beskrivs.

Av detta uttalande förstår man två saker. Det första är att statsministern anser det gott att arbetslöshetsförsäkringen numera enbart är ett grundskydd. Det andra man förstår är att Fredrik Reinfeldt är ganska okunnig om hur det kompletterande inkomstskyddet ser ut. Där det förekommer så är det de fackliga medlemmarna själva som finansierar detta skydd. Det finns inga kollektivavtal som innehåller någon inkomstförsäkring.

Det är vidare på det sättet att det endast är en tredjedel av arbetsmarknaden som har en inkomstförsäkring.  Det är vidare endast 7,3 % av dem som blir arbetslösa som får ersättning ur en sådan försäkring.

Det är framför allt i branscher som redan har en lägre arbetslöshet än genomsnittet som det finns inkomstförsäkring. Inom branscher med högre arbetslöshet har man av kostnadsskäl valt bort ett ytterligare inkomstskydd.

Mats Essemyr, utredare på TCO, säger därför att …

Inkomstförsäkringar kan inte tas till intäkt för att avstå från en höjning av takbeloppet i den vanliga a-kassan. En sådan höjning är fortsatt mycket angelägen.

Det har Mats verkligen rätt i!

Det är verkligen högst angeläget att reformera arbetslöshetsförsäkringen på ett sådant sätt att den åter blir vad den var avsedd att vara – en omställningsförsäkring i händelse av ofrivillig arbetslöshet!

För att detta ska bli möjligt krävs att Moderaterna röstas bort från regeringsmakten. Därför blir nästa års allmänna val så viktigt!

Länkar: TCO-tidningen, di.se, di.se, etc, TCO-tidningen

A-kassan – en viktig del i välfärdssystemet


Eva Nordmark, ordförande TCO, skriver om sin besvikelse över att regeringen inte valde att förbättra arbetslöshetsförsäkringen. Eva skriver om att försäkringen inte längre fungerar som den var tänkt – en inkomstförsäkring som tryggade livet vid ofrivillig arbetslöshet. Arbetslöshetsförsäkringen har blivit till en grundtrygghetsförsäkring som gjort att endast en liten minoritet av arbetslösa har en ersättningsgrad om 80 %.

Ett stort antal fackliga organisationer, framför allt bland tjänstemännens organisationer, har valt att skaffa inkomstförsäkringar för sina medlemmar. Det innebär att stora grupper av fackliga medlemmar betalar flera gånger för ett rimligt inkomstskydd vid arbetslöshet:

  1. För det första betalar man genom att avstå löneutrymme till den så kallade arbetsmarknadsavgiften, en arbetsgivaravgift som arbetsgivaren betalar in till statsmakten men som sedan räknas av mot löneutrymmet.
  2. För det andra betalar man a-kasseavgift.
  3. För det tredje betalar man alltså en premie för inkomstförsäkringen.

Eva skriver vidare att det svenska socialförsäkringssystemet byggde på idén om inkomstbortfallsprincipen. Det gjorde att stora grupper av medborgare godtog ett högre skatteuttag i vetskap om att det fanns ett generöst socialförsäkringssystem som trädde in vid arbetslöshet, sjukdom etc. Det finns studier som visar på ett fortsatt starkt stöd för en solidarisk skattefinansiering av trygghetssystemen.

Men genom att dessa system inte längre är vad de var riskerar detta kontrakt mellan medborgarna och samhället att brytas. Eva skriver att …

Det är inte rimligt att tro att medborgarnas starka betalningsvilja kommer att vara för evigt när tilliten till försäkringen sviktar. Från TCO:s sida är inställningen glasklar: Alla löntagare måste ha rätt att få del av trygghetssystemen. Det har också visat sig historiskt vara till gagn för Sverige. Att höja taket i a-kassan är att visa att man tar denna del av den svenska modellen på allvar. I det sammanhanget beklagar vi djupt ytterligare ett år av sönderfall av a-kassan.

Eva har ju rätt i det hon skriver. Men jag kan inte låta bli att tro att detta är just vad den borgerliga regeringen vill uppnå. De sänkta skatterna har delvis finansierats genom förändringar i socialförsäkringssystemen. Inkomstbortfallsprincipen urholkas genom att de inte har värdesäkrats.

De sänkta skatterna möjliggör för vissa inkomstgrupper att skaffa sig egna försäkringar när de offentliga systemen inte längre kan ge inkomsttrygghet vid ofrivillig arbetslöshet och sjukdom. Detta i sin tur kan leda till att allt större grupper inte längre är villiga att betala till de gemensamma systemen. De klarar sig bättre själva.

Så eroderar man socialförsäkringssystemet och inför sakta ett helt privatiserat system.

Fler som skrivit: Martin Moberg

Om att försämra värdet på a-kassan


Jonas Kolsrud, nationalekonom Uppsala Universitet, har skrivit en doktorsavhandling. Han har forskat i vilken verkan som fackliga tilläggsförsäkringar har haft på den allmänna arbetslöshetsförsäkringen.

Hans slutsats är att de fackliga tilläggsförsäkringarna bidrar till att försämra den statliga försäkringen. Jonas menar att med två försäkringar igång är man  bättre försäkrad än vad den ursprunglige försäkringsgivaren – staten – hade tänkt sig. Han säger att …

Risken för att arbetslösa då kvarstannar i arbetslöshet längre än nödvändigt leder till att staten svarar med att inte höja den allmänna a-kassan. I praktiken betyder det en sänkning, som i först hand drabbar dem som inte kan få en tilläggsförsäkring via sin fackförening samt de som inte är med i facket.

Jonas säger också att nivån på ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen, innan den borgerliga regeringens reformer, gav ett skydd som både såg till att arbetslösa inte stannade kvar längre än nödvändigt i arbetslöshet men som också gav fullgod inkomstersättning.

Det ligger säkert en hel del i vad Jonas fått fram. Det finns en uppenbar risk i att överta uppgifter/ansvar som (kanske) borde ligga på samhället. Det är ingen slump att fackliga organisationer driver opinion för att få en annan arbetslöshetsförsäkring. Det handlar ju om att försvara inkomstnivåer för såväl arbetande som arbetslösa. Men argumentationens tyngd minskar ju om man samtidigt inför och på egen hand finansierar sådana försäkringar som man annars anser att samhället borde svara för.

Jonas har rätt i att en sådan utveckling missgynnar grupper med lägre inkomster och/eller högre arbetslöshet än genomsnittet.

IF Metall har valt bort att införa en inkomstförskring för sina medlemmar. Motivet för detta är två:

  • Ekonomiskt – eftersom en sådan försäkring skulle bli väldigt dyr för förbundet och medlemmarna. Risken för arbetslöshet är ju högre bland förbundets medlemmar.
  • Ideologiskt – eftersom man vill bibehålla trycket på samhället att förbättra arbetslöshetsförsäkringen.

De fackliga organisationerna har inget lätt val att göra. Ska man bibehålla det långsiktigt ideologiska perspektivet och därmed avstå från att ordna en försäkring till kortsiktig godo för medlemmarna? Eller ska man ordna en försäkring som medlemmarna uppskattar och därmed riskera att långsiktigt överta det ansvar som man annars anser att samhället borde ansvara för?

Nu är förhållandet det att en majoritet av fackliga medlemmar har en obligatorisk inkomstförsäkring. Men det är i allmänhet de fackliga organisationer med medlemmar med lägre risk för arbetslöshet. De förbund med högre risk för arbetsöshet (och därmed högre försäkringspremie) har i de flesta fall inte ordnat en inkomstförsäkring för sina medlemmar.

I vår genomför IF Metall kongress. Det är mycket möjligt att frågan om att införa en obligatorisk inkomstförsäkring kommer att diskuteras då. Jag funderar nämligen mycket starkt, trots ideologisk insikt, på att skriva en motion om införande av sådan försäkring.

Det är inte ett alldeles lätt ställningstagande jag står inför.

Länkar: forsknings.se, Arbetet, Publikt, ka.se, TCO-tidningen, Tidningen Vision

Fredrik Reinfeldt vill inte höja a-kassans ersättningstak


Den borgerliga regeringen med Fredrik Reinfeldt i spetsen ser ingen anledning att höja värdet av den ersättning som en ofrivilligt arbetslös kan få från arbetslöshetsförsäkringen. I teorin ska ersättningen som en arbetslös kan få motsvara 80 % av den tidigare lönen. I praktiken är den genomsnittliga ersättningen 55 %. Regeringen har valt att använda sig av två metoder för att motivera fler att arbeta:

  1. En morot genom att sänka skatten för de som arbetar, och
  2. En piska genom försämrade förmåner för arbetslösa, sjuka och andra som inte arbetar.

Fredrik menar att det är upp till de fackliga organisationerna att ordna bättre förmåner för sina medlemmar. Ett stort antal fackliga organisationer har också ordnat ”inkomstförsäkringar” för sina medlemmar. Problemet är ju nu bara det att för de grupper där risken är störst för arbetslöshet är sådana försäkringar väldigt dyra vilket gör att man väljer bort sådant. Statsministern ser inget som helst problem med det …

Det är väl en poäng att där arbetslöshetsrisken är större måste man ta större hänsyn till risken och vara mer aktsam om att inte driva på så att arbetslösheten stiger på olika sätt.

Han menar, med andra ord, att de branscher där arbetslösheten är högre bara har sig själva att skylla. De har nämligen beviljat sig själva för höga löner. Sådan är teorin bakom den borgerliga regeringens reformering av arbetslöshetsförsäkringen. Ökad arbetslöshet i en bransch beror på att arbetstagarna har tvingat fram för höga löneökningar.

Karin Pettersson skriver bra i dagens Aftonbladet:

Fredrik Reinfeldt måste nu bestämma sig. Antingen fortsätter han med vulgärargumentationen att kalla satsningar på a-kassan för ”bidragslinje”. Eller så kliver han ur hörnet han målat in sig i och erkänner att Tottos reformer gick för långt, slog för hårt och blev en ­fattigdomsfälla. Samt sätter i gång med arbetet att ta fram en arbetslöshetsförsäkring som stärker arbetslinjen. På riktigt.

Länkar: Ekot, Aftonbladet

Andra som skrivit: Löntagarbloggen, Markus Mattila, Stardust

%d bloggare gillar detta: